Goda råd - lucka 24

Idag är det julafton... och jag ska avsluta denna julkalender med goda råd om undervisningen. Vi har "grottat ner oss" i Skolverkets allmänna råd om planering och genomförande av undervisningen och tagit en del stickspår, från PISA till heliga lektioner.

Susan Tetler är professor inom inkluderande pedagogiska insatser för barn och unga i komplicerade lärandesituationer vid Århus universitet i Danmark, gästprofessor i Malmö och vetenskaplig ledare för det inkluderingsprojekt vår kommun är med i. Hon beskriver (utifrån Jank och Meyer 1997) ett antal didaktiska professionskompetenser en lärare måste ha.
Varje lärare måste:

• ...besluta sig för ett undervisningsinnehåll
  Vad är det eleverna ska lära sig?
• ...överväga hur undervisningen ska planeras
  Hur ska eleverna lära sig?
• ...göra en analys av deltagarnas förutsättningar
  Vem ska lära sig?
• ...göra en sekvenseringsanalys
  När ska eleverna lära sig?
• Göra en lärverktygsanalys (läromedel och andra verktyg)
  Med hjälp av vad ska eleverna lära sig?
• ...tänka igenom rummet för lärande
  Var ska eleven lära sig?
• ...göra analys av gruppdynamik
  Med vem eller vilka ska eleven lära sig?
• ...analysera makt- och kontrollaspekter
  Vem är det som definierar lärande?
• ...göra analyser av legitimitet och mål
  Varför ska man lära detta?

Under hela december månad har larmrapporter duggat tätt, i tidningar, TV och radio har det fokuserats på försämrade resultat i PISA och att elever inte får det stöd de har behov av i skolan.

Men som tur är så finns det glimtar, positiva tendenser och stöd till oss lärare. Låt det bli en av julklapparna under granen, dunka dig själv i ryggen och ta till dig detta!

Jenny Strömstedt har skrivit en krönika där hon ger en eloge till lärarna.

Livs levande personer vars yrkesstolthet utgår från uppdraget att göra våra barn till välutbildade medborgare med hyggliga värderingar och god aptit på livet, och jag blir gråtfärdig av tacksamhet när jag ser deras engagemang i allt från dåliga matteresultat till behov av större utmaningar, eller bara en öppen famn för att bota ett oroligt magont som ingen riktigt kan förklara vad det beror på.
De kan och vill förmedla kunskap. De lyssnar. De ser och bekräftar våra barn.

Hon uppmanar till att ge lärare uppmuntran och belöningar, geten, träden i Vi-skogen, vaccinationer och utsläppsrättigheter tycker hon andra kan få.

Lärarna ska vi mata med hembakt knäck och hyllningsdikter på blankvers medan felsökningen av de dåliga Pisa-resultaten pågår. De borde också få en löneförhöjning.

Hon hänvisar till PISA-rapporten "What makes schools successful" där högre lön ses som en framgångsfaktor.
Läs hela Jennys krönika här.

Ingela Netz (rektor och skolutvecklare i Södertälje) har en intressant skolblogg, och hon har också skrivit en välbehövlig kärleksförklaring till den svenska skolan

Att eleverna i våra skolor är underbara, att barn och ungdomar i största allmänhet är alla kryddor och dofter man kan önska sig i tillvaron (om man tar sig tid att verkligen känna efter!), det har jag berättat om ofta. Men lärarna! FATTAR ni vilket arbete de utför?! Fattar ni hur bra de är? Hur kompetenta och passionerade och yrkesskickliga de är. Ögon i nacken och bläckfiskarmar. Vi vanliga dödliga blir stressade av att ha barnkalas med tolv ungar i huset en gång om året. I skolan är det kalas varje dag. Hela tiden.

All goda ting är tre...håll i dig, här kommer en hyllning till!
Johan Lindström har en blogg om skola, skolutveckling och samhällsfrågor och den 19 december skrev han ett inlägg som heter Från läktaren är alla experter - en hyllning till alla lärare

Om du tycker att det tål att skojas med om "krisen i skolan" kan du titta på ett klipp på Youtube "Det är lärarnas fel"

Ha (eller skaffa dig) nu en riktigt god jul...jag hoppas du får göra roliga saker, äta och dricka lite gott, vila, träffa dina viktiga personer och hämta kraft och inspiration.

Goda råd - lucka 22

I inledningen till de allmänna råden stod att de handlar om hur lärare bör planera och genomföra undervisningen utifrån läroplanen och kursplanerna samt hur rektorn bör ge förutsättningar för en strukturerad undervisning. De handlar också om hur lärare bör tillämpa kunskapskraven vid bedömningen och betygssättningen på skolan...och hur de olika delarna bör dokumentaras (s. 6)
Vi har nu kommit till den del där vi drar ihop säcken och sammanfattar det viktigaste i de allmänna råden.

Planering

• Lärare ska planera en strukturerad undervisning som passar varje elevs behov och förutsättningar.
• Undervisningen ska ge det stöd och den stimulans som behövs för att eleverna ska komma så långt som möjligt i sin kunskapsutveckling och personliga utveckling.
• Lärare ska planera ett ämnesinnehåll och använda olika arbetssätt som leder till att eleverna når kunskapskrav och utvecklar de olika förmågorna som beskrivs i läroplanen.
• Hur eleverna ska få visa sina kunskaper ska också planeras.
• Eleverna ska ha inflytande över formen och innehållet i undervisningen.
• Lärare ska utvärdera och använda erfarenheter för att förbättra sin undervisning.
• Det är världsbäst om lärare har tid att gemensamt planera undervisning.

Genomförande av undervisningen

• Lärare ska strukturera och styra undervisningsprocesserna och skapa balans mellan gemensamma och enskilda aktiviteter för att ge varje elev det stöd och den stimulans som leder till ett gott lärande
• Vi ska styra undervisningen tydligt mot målen, förklara syftet med det vi gör i klassrummet, vilka kunskaper eleverna ska utveckla och hur de ska få visa sina kunskaper
• Vi ska ge varje elev kontinuerlig återkoppling och förklara vad som behöver utvecklas vidare
• Lärare ska utmana elevernas föreställningar

Kunskapsbedömning och betygssättning

• Lärare ska med hjälp av många olika bedömningsformer kontinuerligt analysera elevernas kunskaper, göra allsidiga helhetsbedömningar och jämföra dem med kunskapskraven
• Lärare ska diskutera hur bedömningar går till med andra lärare
• Lärare ska använda nationella ämnesprov som en del av sin bedömning, men det är verkligen bara en del bland många
• Lärare får vid särskilda skäl bortse från delar av kunskapskraven för elever som har funktionsnedsättningar

Uppföljningar

• Lärare bör identifiera vad som behöver utvecklas i den egna undervisningen för att eleverna ska ges förutsättningar att utvecklas så långt som möjligt i förhållande till de nationella målen. (Obs! Detta är inget för mesar...)

Dokumentation

• Lärare ska dokumentera planeringar och uppföljningar av undervisningen samt elevernas kunskapsutveckling. Denna dokumentation ska stödja elevernas lärande och helst ska lärarna inte gå under på kuppen.

En viktig fråga att fundera på är nu, om detta har varit några goda råd till oss lärare. Har du blivit klokare kring hur du ska göra i ditt arbete som lärare? Hur du ska prioritera?
Det hoppas jag, det tycker i alla fall jag att man har stora möjligheter till att bli om man begrundar de olika delarna och pratar med varandra om det.

Det allmänna rådet visar med all tydlighet man kan önska

• att det är i undervisningen som det avgörs
• att lärares arbete med planering och utvärdering av undervisningen  är viktigt och att detta arbete med fördel görs av lärare tillsammans (det är inget ensamarbete att utveckla skolan)
• att lärare har stort ansvar i sitt arbete, men att rektor och kollegor finns där för att samarbeta och stötta varandra
• att olika sätt att bedöma kunskaper får stora konsekvenser för eleven och hans eller hennes kunskapsutveckling, därför är detta ett område att utveckla
• att det är oerhört viktigt att man som lärare "kan sin läroplan" och övriga styrdokument och kan förklara för eleverna vad där står och använda detta varje dag i sin undervisning och alltid som ett underlag för planering, genomförande och utvärdering såväl som vid bedömning och betygssättning
• att återkoppling är centralt för både elevers och lärares kunskapsutveckling

Vad ger Skolverket och regeringen mer för goda råd för lärare och andra som arbetar i skolan?
Allmänna råd om åtgärdsprogram, förskolan, IUP, syv, utvecklingssamtal, mottagande i grundsärskolan, systematiskt kvalitetsarbete, närvaro och frånvaro...
Forskning för skolan

Goda råd - lucka 21

Efter de fyra avsnitten i Skolverkets allmänna råd om planering och genomförande av undervisningen kommer att kapitel som heter dokumentation. Kanske inte det man kastar sig över först. Där står att lärare bör dokumentera sina planeringar och uppföljningar för att ha ett underlag att genomföra, följa upp och utvärdera undervisningen. På något sätt ska lärare kommunicera med elever och föräldrar vad som är syftet med undervisningen och hur den ska genomföras.
När Lgr 11 kom arbetade vi i vår kommun en hel del med pedagogiska planeringar. Vi skrev... och ofta blev det att vi skrev om det som står i läroplanen. Många tappade då farten i detta arbete, andra arbetade vidare och hittade sätt att konkretisera kunskapskraven, ge exempel på vad det innebär att kunna olika saker och tänka igenom sin undervisning så att den ger möjligheter för eleverna att nå mål och uppfylla kunskapskrav. Detta tror jag vi behöver bli bättre på att dela med varandra och inspirera varandra till att "ta nya tag"? En hel del pedagogisk planering kan man med gott resultat göra tillsammans och då ökar även likvärdigheten, viktigt!

I de allmänna råden står att vi ska använda oss av effektiva rutiner och former för dokumentation, här syftar man också på omdömen om elevernas kunskaper, och här har vi rest långt de senaste åren. Innan Lgr11 och innan vi införde vårt digitala omdömessystem såg jag många exempel på att man inte tydliggjorde elevernas kunskaper mot mål och kriterier utan det var vanligare med allmänna omdömen, ibland (men inte så ofta) till och med kopplade till personliga egenskaper snarare än kunskaper.

19 november förändrades kraven om dokumentation i form av individuella utvecklingsplaner, i syfte att minska på lärares administrativa arbetsbelastning. Jag skrev om detta i lucka 14.

Väl utformad underlättar dokumentationen lärarens arbete med att upprätta skriftliga omdömen och sätta betyg.
Hur ser lärares dokumentation ut?

Resultat av prov och läxförhör hamnar säkert oftast i lärarens kalender eller pärm i form av en klasslista med elevernas poäng eller någon form av omdömen för olika avsnitt. Det är dock svårare att både ge omdömen och spara dokumentation inför betygssättning nu när det är förmågor och kunskapskrav som vi bedömer. Är det någon som har en sådan sida i sin lärarkalender?
Det står också att även om lärares dokumentation ska vara skriftlig betyder det inte att eleverna bara ska visa sina kunskaper skriftligt.
Det är viktigt att inte låta dokumentationsformerna styra hur eleverna ges möjligheter att visa sina kunskaper. Effektiva former för dokumentation stödjer elevens kunskapsutveckling samtidigt som de underlättar i det dagliga arbetet för läraren.
Lärares anteckningar (dokumentationer av elevernas kunskaper) är inte privata, utan offentlig handling. Allmänna råden tar upp att det bör finnas ett system för att andra än den som har upprättat dessa anteckningar kan ta del av dem och förstå dem.

Något jag ofta har som baktanke vid dokumentation av olika slag: omdömen, åtgärdsprogram, återkoppling, är att eleverna ska kunna använda den för sitt lärande. Det är ju skolans huvudprocess, och därför kan det vara lönt att lägga krut på viss dokumentation. Hur jag formulerar mig påverkar om informationen blir användbar för elever. Men all dokumentation är inte primärt till för eleven, utan till för att visa vad vi har gjort, "hålla ryggen fri", och en del dokumentation är det svårt att ens avgöra för vems skull den är. Precis som media så ofta framhåller, så har arbetsuppgifterna kring just dokumentation blivit många och omfattande. Därför behövs det en diskussion om vilken dokumentation som är nyttig, och enkla regler för hur den ska gå till, så att vi kan ha tid att göra det som är viktigt.
Skolans resultat grundläggs i mötet mellan lärare och elever. Det är lärarens yrkesskicklighet och undervisningens kvalitet som ytterst avgör hur mycket kunskaper eleverna får med sig (från artikeln nedan).

I juni i år (2013) presenterade DN debatt en artikel om de tio punkter som enligt staten, lärarfacken, SKL och friskolorna ska rädda den svenska skolan:

1. Höjda lärarlöner och karriärtjänster
2. Minskad administration
3. Legitimation och behörighet
4. Högre antagningskrav
5. Lämplighetsprov vid antagningen till lärarutbildningen
6. Didaktiken är en viktig del av lärarutbildningen och den del av didaktiken som handlar om hur undervisningen ska läggas upp måste stärkas.
7. Övningsskolor inrättas för lärarstudenternas verksamhetsförlagda utbildning (VFU).
8. VFU bör utvecklas också vad avser uppföljning, bedömning och prövning av lärarstudenter.
9. Introduktionsåret utvecklas.
10. Ett skolforskningsinstitut inrättas.

Punkt två handlar om minskad administration:
Lärare ska ägna sig åt undervisning – inte administration. Redan under höstterminen i år minskas kraven på skriftliga individuella utvecklingsplaner (IUP) kraftigt. Även byråkratin kring skriftliga åtgärdsprogram behöver reduceras. Olika processer för uppgiftsinsamling och olika kvalitetsprocesser både inom kommunerna och från skolmyndigheterna måste effektiviseras. Därmed frigörs tid för lärare att planera och genomföra undervisningen.

Goda råd - lucka 20

Planera, genomföra, kunskapsbedömning och betygssättning...fjärde delen av de allmänna råden har rubriken uppföljning och den handlar om att skolan för att ständigt bli bättre måste prövas, resultaten måste följas upp och utvärderas och nya metoder måste prövas och utvecklas.
Detta är något som skolans personal och elever måste göra tillsammans, i nära kontakt med hemmen och det omgivande samhället. Det pedagogiska arbetet ska ledas och samordnas av rektor.

Lärare bör identifiera vad som behöver utvecklas i den egna undervisningen för att eleverna ska ges förutsättningar att utvecklas så långt som möjligt i förhållande till de nationella målen.

Tidigare luckor i kalendern har handlat om återkoppling, feedback, särskilt från läraren till eleven men här kommer vi tillbaka till den feedback som går från eleverna till läraren. Läraren måste fånga upp signaler från eleverna om hur det står till med lärandet och kunskaperna och göra ständiga justeringar av sin undervisning så att den passar elevernas behov.

Att få syn på sin egen undervisning är kanske något av det svåraste vi kan göra, det är svårt att göra sig av med sin förförståelse, sitt eget perspektiv. Dessa frågor är högst personliga, kanske har du nytta av att ställa dem till dig själv?

• Vad är det eleverna behöver lära sig inom det område vi ska arbeta med? Finns det saker jag kan lära mig?
• Hur tydligt upplever eleverna de mål jag presenterar?
• Ser de kopplingarna mellan att "göra" och att "lära"?
• Är innehållet och de valda uppgifterna meningsfulla och tillräckligt intressanta, går eleverna igång?
• Ligger undervisningen på rätt nivå (för varje elev)? Får de elever som behöver det stöd? Får alla lagom stora utmaningar?
• Känner sig alla elever inkluderade, har alla möjligheter att delta?
• Finns det tillräcklig variation i arbetssätt och arbetsformer?
• Hur är balansen mellan genomgångar, enskilt arbete, arbete i grupp, praktiskt och teoretiskt arbete?
• Vilket slags frågor använder du? Öppna frågor?
• Hur använder du läromedel? IKT? Övriga media?
• Hur är det tänkt att eleverna ska visa sina kunskaper? Finns det olika sätt?
• Vem är mest aktiv i lektionerna? Är det jag, läraren, som är svettig på ryggen efteråt eller är det eleverna? Vem äger det mesta av talutrymmet? Vem bestämmer? Vad har eleverna inflytande kring?
• Finns det goda relationer både mellan läraren och eleverna och mellan eleverna? Är klimatet tryggt och tillåtande?
• Hanteras (till och med välkomnas) misstag som möjligheter att lära mera?
• Har du höga förväntningar på alla dina elever?
• Vilket slags återkoppling ger du eleverna? På vilket nivå (personlig, uppgift, process?)Vilken återkoppling får du tillbaka? Hur vet du att undervisningen möter elevernas behov? Hur vet du att undervisningen leder till att eleverna  utvecklar förmågorna i läroplanen och att de når kunskapskraven?

Ett bra stöd i att få syn på sin undervisning är Skolinspektionens observationsschema

Jag tror inte detta ska användas som ett stelt verktyg, något att checka av vid varje lektion, men som ett utvecklingsverktyg för lärare som vill få syn på sin undervisning och förbättra steg för steg. Kanske lära sig något om sig själv genom att försöka ta på sig elevernas glasögon...vad är det de ser?
Det krävs en modig lärare för att se sig själv genom dem och vara beredd att ändra på det som behövs - respekt för dig som tar antar utmaningen!

Idag skulle jag tro att de flesta av er tar jullov, önskar dig nu ett välbehövligt jullov, ladda batterierna med Mozartkulor, leverpastej, julmust och sill. Du är en viktig person, för dina elever och för dina kollegor!   GOD JUL!

Det kommer ytterligare några luckor i kalendern, även om min katt Eddie tycker att det är dags att vila från de allmänna råden. Gör som han tycker eller läs dem, nu eller senare om du vill. Jag kommer att knyta ihop de allmänna råden och ge en översikt samt fylla på med lite andra goda råd, lite "off record", utöver Skolverkets råd...

 

Gula katten, Alice, tycker ändå att det är lite spännande med de allmänna råden, hon vill noga läsa lite mera...

 

Goda råd - lucka 19

Idag kommer vi till sista punkten under avsnittet kunskapsbedömning och betygssättning, här har lärare och rektorer fått varsin mening.

Lärare bör samråda med rektorn och andra berörda lärare inför beslut om att, vid särskilda skäl, bortse från enstaka delar av kunskapskraven för en elev.

Rektorn bör vid beslut om att bortse från enstaka delar av kunskapskraven för en elev, försäkra sig om att eleven ges så goda förutsättningar som möjligt och utveckla sina kunskaper i dessa delar (s. 22).

Bakgrunden finns i Skollagen 10 kap 21§
Om det finns särskilda skäl får det vid betygssättningen enligt 19 och 20§§ bortses från enstaka delar av de kunskapskrav som eleven ska ha uppnått i slutet av årskurs 6 eller 9. Med särskilda skäl avses funktionsnedsättning eller andra liknande personliga förhållanden som inte är av tillfällig natur och som utgör ett direkt hinder för att eleven ska kunna nå ett visst kunskapskrav.

Detta leder varje år till stora diskussioner på skolorna.

• Vad räknas som särskilda skäl? Vilka funktionsnedsättningar kan komma ifråga?
• Hur mycket kan räknas som "enstaka delar" av kunskapskrav?
• Vad innebär det att det är ett "direkt hinder"?

I kommentarerna tas upp att trots att kunskapskraven är utformade så att de inte ska försvåra för elever med olika funktionsnedsättningar att uppfylla dem, så går det inte att undvika helt. Därför finns möjligheten för lärare att bortse från delar av kunskapskraven. Funktionsnedsättningen får inte vara tillfällig och den måste inte vara diagnosticerad.

På grund av att funktionsnedsättningar kan se så olika ut går det inte att exakt definiera i vilka fall bestämmelsen är lämplig att använda eller vad enstaka delar av kunskapskraven innebär. Detta är något som måste diskuteras och avgöras lokalt, från situation till situation (s. 29).

Något som särskilt kryddat diskussionerna kring denna så kallade PYS-paragraf är att riktlinjerna kring nationella prov inte gett möjligheter att kompensera provgenomförande för till exempel dyslektiker (upplästa texter), här har provsituationerna lett till att många elever med grava läs- och skrivproblem känt sig värdelösa och misslyckade, för att de inte fått samma stöd som de i vanliga fall har rätt till. Ska man tolka detta som att en elev med dyslexi (stora problem med avkodning) aldrig kan få betyget E i svenska och en del andra ämnen på grund av dessa svårigheter att läsa och förstå texter, just för att själva läsningen inte fungerar på vanligt sätt?

Några viktiga nedslag i bestämmelsen
Läraren får bortse... Inget säger att det måste ske, det är upp till läraren (och rektor) att avgöra när  de ska använda bestämmelsen.
Några kollegor var och lyssnade på Roger Persson från Skolverket tidigare i år när han berättade om undantagsbestämmelsen och då diskuterades hur man ska tolka enstaka delar av kunskapskrav. Det kan vara delar av kunskapskrav eller till exempel ett av fyra kunskapskrav, inte flera, men han tog upp hur svårt det är att avgöra. Något som också är viktigt att tänka på är att detta inte bara gäller den lägsta nivån (E-nivå) av kunskapskraven utan även för högre betyg.

På en sida hos Skolverket finns det frågor och svar och där kommer frågan om undantagsbestämmelsen upp.
Exempel på funktionsnedsättningar kan vara när elever med Aspergers syndrom kan ha svårt för att samarbeta med andra vid arbete med olika uppgifter, inte vågar prata i grupp eller har svårt att komma ihåg. Elever med synskador kan ha svårt att göra avläsningar och mätningar, beskriva bilder eller orientera sig i okända marker.
För en elev med språkstörning kan det vara svårt att berätta eller genomföra andra uppgifter muntligt. Det kan även finnas svårigheter att delta aktivt i samtal och diskussioner och att redovisa ett arbete muntligt.

Ett direkt hinder innebär att det ska vara omöjligt för eleven att nå kunskapskravet oavsett i vilka former och i vilken omfattning det särskilda stödet ges. Om elevens svårigheter kan avhjälpas genom särskilt stöd är undantagsbestämmelsen alltså inte tillämplig. Syftet med bestämmelsen är att skapa lika förutsättningar för elever som annars inte haft någon möjlighet att nå ett visst betyg.

Slutligen är det viktigt att undantagsbestämmelsen bara gäller betygssättning, det är inte meningen att eleven inte ska få undervisning, tvärtom så är det viktigt att eleven fortsätter sitt lärande och sin utveckling, även om det är "omöjligt" (världens hemskaste ord) att uppnå vissa kunskapskrav.

Det är ett komplext, krävande arbete för lärare, att tolka, avgöra och använda undantagsbestämmelsen - så mycket större anledning att hjälpas åt!

Goda råd - lucka 18

Med bara en vecka kvar till jul närmar vi oss de sista avsnitten i de allmänna råden, bland punkterna under kunskapsbedömning och betygssättning finns en som handlar om de nationella proven.

Lärare bör som stöd för bedömningen av elevernas kunskaper jämföra resultaten på de nationella ämnesproven med den egna dokumentationen och analysera skillnader och likheter i resultaten (s. 22)

Nationella ämnesprov

årskurs 3

årskurs 6

årskurs 9

I anvisningarna till de nationella proven på Skolverkets hemsida hittar jag följande:

De nationella proven är en del av bedömningen och ett stöd för betygssättningen men läraren ska använda allt tillgängligt underlag för att bedöma om en elev har uppfyllt kunskapskraven vid betygssättning. Det nationella provet är framför allt ett stöd för läraren, så att betygssättningen ska bli likvärdig över hela landet. Det står inte i några lagar eller regler hur stor betydelse provets resultat har för betyget. Läraren ska sätta betyg utifrån all tillgänglig information om elevens kunskaper i relation till kunskapskraven. Provresultatet utgör en viktig del av den informationen men är inte det enda underlaget för betygssättningen. Lärarens övriga underlag om elevens kunskaper bör därför vara så rikt som möjligt. Om undervisningen som eleverna har fått före provet tagit upp andra saker än det som provet tar upp är det förstås viktigt att detta tas i beaktande vid betygssättningen.

De nationella proven uppfattas av lärare som mycket omfattande, de tar mycket tid att genomföra och de ger eleverna många möjligheter att visa sina kunskaper på olika sätt, enskilt, skriftligt, muntligt, i grupp och utifrån många förmågor. Det finns många problem som måste lösas, kring anpassningar för att kompensera elevers svårigheter men fortfarande mäta rätt saker, kring den tid som går åt för planering och kring genomförande och rättning och analys av proven.

Senaste åren har det varit stora svarta rubriker kring rättningen av nationella prov, lärare rättar "för generöst" trots rättningsanvisningar och stora mängder prov har "omrättats". Det upplevs som tufft, först innebär det en stor arbetsbelastning, sedan får man underkänt :(
I kommentaren till rådet finns ett intressant avsnitt som förklarar att allt i ett ämne inte prövas eftersom de skulle bli för omfattande då, de är tänkta att "pröva allt över några år", något som är intressant eftersom det inte är samma elever som genomför dem varje år. Detta är ju ett tecken på att de ska skicka signaler till lärare och skolor om hur deras undervisning fungerar, snarare än att användas för att bedöma enskilda elever.
Vidare handlar det om hur överensstämmelsen mellan betyg och resultat på nationella prov ser ut, även detta har ju gett rubriker, när skolor sätter betydligt högre betyg än vad resultaten på de nationella proven visar. Återigen, i de allmänna råden står att det inte finns någon fastställd relation mellan provresultat och betyg, men om det skiljer alltför mycket och det sker ständigt (systematiskt) så bör man se över betygssättningen.
Det tas också upp att det är viktigt att rektorer ser till att lärarna diskuterar betygssättning utifrån kunskapskraven i de olika ämnena, både inom skolan och mellan skolor i en kommun.
Huvudmannen har ett särskilt ansvar för att bedömning och betygssättning sker på ett likvärdigt sätt.

Det som står i de allmänna råden är alltså att vi ska använda informationen vi får om elevernas kunskaper i de nationella ämnesproven tillsammans med all annan information som vi har i vår bedömning och betygssättning.

Goda råd - lucka 17

Igår handlade luckan om att bedömningar och betyg ska vara allsidiga och att eleverna ska få visa sina kunskaper på olika sätt.

Idag fortsätter vi med punkterna:
Lärare bör

• använda sig av ändamålsenliga bedömningsformer som ger eleverna goda möjligheter att visa sina kunskaper på olika sätt
• tillsammans på skolenheten regelbundet analysera och diskutera hur olika elevprestationer bedöms i förhållande till kunskapskraven (s. 22)

Vad finns det då för bedömningsformer?
Den tidigare nämnda lilla skriften Mathematics inside the black box (Hodgen och Wiliam 2011) borde verkligen inte heta så, det är lätt att bara matematiklärare läser den, och den har verkligen mycket att säga som går att använda i alla ämnen, trots att den bara är knappt 40 sidor lång. Där finns massor av goda råd om hur lärare kan ge feedback och bredda bedömningstillfällen:

• Ge eleverna möjlighet att se sina egna misstag
  Det finns fem saker här som är felaktiga. Leta reda på dem och skriv ner de korrekta svaren.
  Svaret på den här uppgiften är...Kan du komma på ett sätt att lösa uppgiften?
• Identifiera vad elever använder för metoder och ge dem tips hur de kan utveckla dem
  Du har använt..(metod) för att lösa dessa uppgifter. Kan du använda... (annan metod)?
  Kan du använda samma metod i uppgift 4 som du använde i uppgift 2?
• Uppmuntra elever att reflektera
  Du använde två olika metoder för att lösa dessa problem. Vilka för- och nackdelar har varje metod?
  Du har förstått...bra. kan du göra en egen men svårare uppgift?
• Föreslå elever att diskutera sina lösningar med andra elever
  Du verkar blanda ihop ... med ...Prata med Katie om hur man ser skillnaden.
  Jämför ditt arbete med Alis arbete och skriv några råd till en annan elev som ska arbeta med det här området för första gången.
• Uppmuntra elever att visa sitt arbete
  Det sätt som du presenterar grafer på är mycket tydligt. Jämför ditt arbete med dina grafer från februari. Vilket råd skulle du ge någon som ska rita grafer?
  Alla dina lösningar är korrekta men lite kortfattade. Titta på betygskriterierna. Arbeta med Leo och ge förslag på lösningar som skulle övertyga den som bedömer arbetet att du skulle få maximal poäng (s. 33-34)

Använd summativa prov formativt!

• Ge eleverna bedömningsanvisningar till ett prov och de dem redovisa korrekta lösningar.
• Be elever att identifiera lätta respektive svåra frågor. Elever kan därefter testa sin övre gräns genom att förklara de lätta frågorna för andra och be andra elever förklara de svårare uppgifterna.
• be eleverna göra provet individuellt och lämna in det, sedan arbeta med en kamrat med de uppgifter som de tyckte var svåra. Slutligen får de göra ett försök att förbättra sina ursprungliga individuella svar. Alternativt kan eleverna göra provet individuellt först och därefter arbeta gruppvis med att sammanställa de bästa lösningarna. Läraren kan sedan leda en klassdiskussion genom att fråga varje grupp efter de bästa lösningarna till varje uppgift.
• Använd ett prov när du kommit halvvägs i ett arbetsområde för att få förståelse för vilka delområden eleverna har svårigheter med.
• Ge eleverna ett prov och be dem parvis att konstruera ett svårare prov. Eleverna måste ge lösningar till uppgifterna samt visa varför deras prov är svårare (s. 22-23).

Den andra punkten om att gemensamt analysera och diskutera bedömning är verkligen högaktuellt, det är vad vi lärare behöver få bra arenor för. Vi gör det i soffan, i korridoren, i Mattelyftet, vi ska göra det med idrotts-, slöjd-, hkk-, bild- och musiklärarna. Det kommer ett Läslyft där vi får diskutera bedömning av läsning. Vi fick en ny läroplan 2011 men den blir vår egen först när vi har fått diskutera och "sätta den" tillsammans.

Goda råd - lucka 16

Ett sätt att summera terminen sker idag, just nu klockan 8.00 ska terminsbetygen vara satta på min skola, på några skolor i kommunen vet jag att de sattes i fredags eller igår kväll. Det som står i de goda (allmänna) råden om betygssättning är att läraren utifrån kursplanernas krav allsidigt ska utvärdera varje elevs kunskapsutveckling, redovisa detta för eleven, hemmen och rektorn. Enligt skolförordningen ska läraren vid betygssättningen utnyttja all tillgänglig information om elevens kunskaper i förhållande till kunskapskraven och göra en allsidig bedömning av elevens kunskaper.

I läroplanen och kursplanerna finns det kunskapskrav beskrivna för årskurs 3, 6 och 9. I alla andra årskurser måste lärare göra en bedömning av vilken kunskapsnivå som det är rimligt att begära av eleven i tidigare årskurser i förhållande till vad kunskapskraven anger. Man liksom sneglar uppåt och "stakar ut" olika hållpunkter. Det är inte alltid så lätt, men ändå något lärare ständigt gör.

I rådet finns ett antal punkter under kunskapsbedömning och betygssättning och idag vill jag fokusera på följande:
Lärare bör kontinuerligt analysera de kunskaper som eleven visar utifrån vad som behandlats i undervisningen, för att kunna göra helhetsbedömningar av kunskaperna och jämföra dessa med kunskapskraven (s. 22).
I kommentarerna finns ett uppslag som i mitt exemplar är både gult, grönt och rosa.

Här står väldigt tydligt uttryckt att utvärderingarna av elevernas kunskaper ska vara allsidiga, att lärare måste ge eleverna möjligheter att visa sina kunskaper på olika sätt, att bara med flera olika underlag kan man få en bred och nyanserad bild av elevernas kunskaper. Det står uttryckligen att det inte är tillräckligt att bara använda sig av skriftliga bedömningsformer (det gröna).

Hur ser det då ut i verkligheten? Vi träffar våra elever många, många timmar, vi ser dem kämpa med  läsning, texter och uppgifter, vi ser "när Liljeholmens går upp" för eleverna. Vi hör deras frågor och förklaringar både till oss och kompisarna. Hur bra är vi på att fånga upp det där?

Detta är ett utvecklingsområde! Vi måste bli bättre på att ta med det vi ser och hör i undervisningen i våra bedömningar och betyg, det måste inte vara proven som avgör, som det alltför ofta är, kanske särskilt i de senare årskurserna.

De senare åren i Sverige har inneburit tidigare betyg, signaler till eleverna om var de befinner sig i förhållande till kunskapskraven, men alla är inte odelat positiva till betyg.

Dylan Wiliam skriver i Att följa lärande (2013) om betyg att de faktiskt försämrar elevernas prestationer. Så fort elever får betyg slutar lärandet. Sätt därför aldrig betyg på elever medan de fortfarande håller på att lära sig. Därför borde elever få betyg så sällan som möjligt. På högstadiet kan det finnas fog för betyg en gång om året, men på lägre stadier verkar det helt obefogat att använda betyg. Föräldrar vill ofta ha betyg för att de vill veta hur barnen klarar sig i skolan och för att de tror att det är enda sättet att få reda på det.

Vi behöver system för bedömning i klassrummet som huvudsakligen har utformats för att stödja lärande och informerar på en nivå som lärare, elever och föräldrar kan använda för att avgöra var eleverna befinner sig i sitt lärande. Sådan detaljerad information kan alltid sammanställas för summativ rapportering. Det är emellertid inte möjligt att gå andra vägen: från sammanställning av prestationsrapporter till lärandebehov (s. 137).

Svenske skolforskaren Christian Lundahl (ganska kritisk till betyg) beskriver i sin bok Bedömning för lärande (2011) att de nordiska länderna de senaste decennierna reformerat sina betygssystem till att bli mer målrelaterade, tidigare var det ett relativt betygssystem. Finland är ett undantag, landets betygssystem har inte förändrats nämnvärt på över hundra år (det var målrelaterat redan då). I Danmark och Sverige utformas målrelaterade betyg efter ECTS-skalan (European Credit Transfer and Accumulation System) som är ett system för överföring av studiemeriter med sikte på högskolestudier.
I Danmark, Sverige och Norge bestämmer staten när betygen ska ges. Så är det inte i Finland och på Island. I Finland kan lärarna eller skolorna själva bestämma när de första betygen ska delas ut, dock senast i årskurs 8. På Island är det helt valfritt i vilken årskurs betyg börjar sättas, där finns heller ingen föreskriven betygsskala.För att motverka subjektiv bedömning och främja enhetlighet har Danmark, Finland och Norge haft ett system med avslutande examensprov medan man i Sverige har haft det för världen relativt ovanliga systemet med standardprov, nationella prov. I Danmark påbörjades 2007 ett försök med nationella prov och i Norge infördes sådana prov 2004. Syftet med dessa är inte som i Sverige att direkt påverka lärares betygssättning, utan ge läraren information om elevernas styrkor och svagheter.

Jag kan verkligen rekommendera Lundahls bok till dig som är intresserad av att läsa mer om betyg, den innehåller också massor av tips om man vill lära sig mer om formativ undervisning och bedömning.

Goda råd - lucka 15

Söndag - då blir det sammanfattning av veckan!
Andra avsnittet i Skolverkets allmänna råd för planering och genomförande av undervisningen handlar om själva genomförandet.
Läraren bör:

• strukturera och styra undervisningsprocesserna och skapa balans mellan gemensamma och enskilda aktiviteter för att ge varje elev det stöd och den stimulans som leder till ett gott lärande
• styra undervisningen tydligt mot målen, förklara syftet med det man gör i klassrummet, vilka kunskaper eleverna ska utveckla och hur de ska få visa sina kunskaper
• ge varje elev kontinuerlig återkoppling och förklara vad som behöver utvecklas vidare
• utmana elevernas föreställningar

Detta leder oss nu vidare mot nästa del, kunskapsbedömning och betygssättning, som luckorna kommer att handla om nästa vecka! Trevlig tredje advent, kan gissa att ni liksom jag har gjort stan eller närmaste köpcentrum idag på jakt efter klappar och kanske lite mandelmassa eller sill? Julen närmar sig med stormsteg..!

Goda råd - lucka 14

Något av ett favoritämne här på bloggen, både i julkalendertider och annars är ju feedback eller återkoppling. Senast var ju i lucka 7 eftersom det redan i avsnittet om planering av undervisningen i de allmänna råden togs upp hur viktigt det var att planera för återkopplingen. Inlägget om boken Att följa lärande innehåller mycket om återkoppling.
Inlägget i förra årets julkalender om John (med mellannamnet) Återkoppling Hattie finns här om du vill läsa det.
I allmänna råden står:
Lärare bör i sin ledning av undervisningen kontinuerligt ge varje elev konstruktiv återkoppling på hennes eller hans  kunskapsutveckling och tydliggöra vad som behöver utvecklas vidare.

Detta är ett högst aktuellt ämne eftersom regeringen 19 november tog beslut om att förändra bestämmelserna om IUP, individuella utvecklingsplaner. IUP (kan) medföra:
a) en tung arbetsbörda för lärare
b) en bra möjlighet för elever att få formativ (framåtsyftande, användbar, konstruktiv) återkoppling från sina lärare
Nu måste vi försöka hitta rutiner som gör att arbetsbelastningen minskar men att den viktiga återkopplingen till eleverna finns kvar och förstärks.

Fortfarande finns det krav på att varje termin hålla ett utvecklingssamtal, så här står det i Skollagen:

 

I de goda (allmänna) råden står det något väldigt viktigt, nämligen
För att följa och stödja elevernas kunskapsutveckling behöver bedömningen vara en integrerad del i undervisningen där den enskilda eleven kontinuerligt kan få återkoppling på vad han eller hon hittills har utvecklat, vad eleven behöver utveckla för att nå kunskapskraven samt hur undervisningen ska ge eleven möjlighet att utveckla detta (s. 19).

I vår kommun använder vi det digitala systemet Infomentor för att ge elever och föräldrar god information om måluppfyllelse, skolans åtgärder samt planering. Där finns många möjligheter att tydliggöra mål och kriterier och att ge formativ återkoppling. De har något de kallat en odigital app, ett slags fokusfönster för omdömen, för att göra dem mer formativa. Klicka här om du vill se den.

 

 

Det räcker dock inte med den återkoppling vi ger eleverna vid utvecklingssamtal och betyg, de måste som sagts i de allmänna råden få kontinuerlig återkoppling och faktiskt ger vi eleverna återkoppling varje dag, antingen vi är medvetna om det eller inte. Vi bemöter deras frågor och deras sätt att svara på våra ställda frågor, vi rättar i deras texter och uppgifter och vi bedömer på många olika sätt det de gör och ger dem tips och stöd i att gå vidare. Men... vi kan göra detta på många olika sätt...med väldigt olika konsekvenser för eleverna.

 

I boken Mathematics inside the black box - bedömning för lärande i matematikklassrummet (2011) av Jeremy Hodgen och Dylan Wiliam finns ett antal grunder för lärande, naturligtvis inte bara i matematik.

Tre typer av feedback är nödvändig för formativ bedömning. Den första är från elev till lärare, den andra är från lärare  till elev och den tredje är mellan elever. Lärandet åstadkommer man genom ett klokt användande av alla tre, där varje del påverkar de andra.

 

Den första principen för lärande är att börja där eleven befinner sig och låta eleverna koppla nya kunskaper till sina tidigare kunskaper och inte bara lägga till ett nytt lager. Läraren måste uppmuntra och noggrant lyssna till och ta elevens svar på allvar, vare sig de är rätt eller fel. Läraren måste också hjälpa eleverna att utveckla svaren och lyfta diskussionen till en högre nivå, de måste anpassa sina insatser för att möta de lärandebehov som uppkommer.

 

Nu har de lagt grunderna till den andra principen för lärande som är att eleverna själva måste vara aktiva i processen. Lärandet måste göras av dem, det kan inte göras åt dem.

 

Den tredje principen är att elever måste samtala om sina uppfattningar (i matematik) och på så sätt bygga upp språket och lärandet.

 

Den fjärde principen för lärande är att om något lärande ska ske så måste eleverna förstå syftet med det som ska läras. Detta kräver förståelse för vad som skulle räknas som ett arbete av god kvalitet. Eleverna måste också ha en uppfattning om vad de kan i förhållande till kunskapskraven. Det krävs av läraren att han eller hon tydligt förklarar det centrala innehållet och kunskapskraven så att eleverna förstår dessa.

 

Den femte och sista principen är att feedback ska visa elever hur man kan förbättra sig. När feedback fokuserar på eleven som bra eller dålig och den allmänna bedömningen betonar antal rätt, betyg eller rangordning så ligger fokus på den enskilda personen. En sammanställning av 131 vetenskapliga studier visade att denna form av feedback faktiskt sänkte prestationerna, de skulle varit högre om ingen feedback hade getts. Motsatsen är när feedback fokuserar på styrkor och svagheter i ett arbete och på vad som behöver förbättras. I synnerhet om denna feedback också fokuserar på hur man kan åtgärda det. Sådan feedback uppmuntrar alla elever att prestera bättre genom att göra fler försök och att lära av sina fel och misstag.

 

 

Det finns en kort (5 min) film från Skolverket där formativ bedömning och återkoppling tas upp och förklaras på ett bra sätt. 

Goda råd - lucka 12

Var var vi nu i de goda (allmänna råden)? Jo, på genomförandet av undervisningen.

Lärare bör i sin ledning av undervisningen

• försäkra sig om att undervisningen leder mot de mål  som konkretiserats i planeringen genom att anpassa undervisningen till varje enskild elevs behov av stöd och stimulans.
• se till att eleverna förstår syftet med de aktiviteter som ska ske i undervisningen, vilka kunskaper de ska ges möjlighet att utveckla samt hur de ska få visa sina kunskaper

Mål, förstå syftet, vilka kunskaper de ska utveckla... här talar kommentarerna om att en viktig del i en strukturerad undervisning är att det finns ett logiskt flöde i lektionen och en tydlighet kring hur enskilda moment och aktiviteter gagnar undervisningens syfte.

En som fördjupat sig i vad som krävs av en lärare för att eleverna ska lära sig mycket är Hattie (2012), ur det stora forskarmaterialet har han vaskat fram fem dimensioner av att vara en framstående lärare, eller "expertlärare" som han kallar det. Kanske inte ett uttryck vi brukar använda när vi presenterar oss eller beskriver våra kollegor.

1. Expertlärare kan identifiera de viktigaste sätten att presentera ämnet de undervisar i
   Nästan alla lärare har tillräckliga ämneskunskaper och kunskaper om läroplanen men inte alla kan organisera detta till något som blir begripligt och motiverande för eleverna. Expertlärare är just experter på att känna igen händelsekedjor i klassrummet, hitta "krokar" och intressanta frågor och resonemang att bygga vidare undervisningen på. De kan förutsäga och avgöra vilka slags fel eleverna kan komma att göra och vara mera lyhörda för eleverna. De läser helt enkelt av eleverna bättre och anpassar undervisningen därefter. Dessutom behåller dessa lärare en passionerad övertygelse om att deras elever kan lära sig ämnet och kunskaperna som ingår i lärandemålen för lektionerna.
2. Expertlärare är skickliga på att skapa ett optimalt klassrumsklimat för lärande
   Ett optimalt klassrumsklimat är...
   ...ett klimat som skapar en förtroendefull atmosfär, där det är okej, ja till och med välkomnas att göra misstag eftersom det är en väsentlig del av lärandet
   ...ett klimat där lärande är "coolt" och värt att syssla med
   ...ett klimat där alla - lärare och elever - ägnar sig åt lärande
   ...ett klimat där det är okej att erkänna att inlärningsprocessen sällan är linjär, att den kräver engagemang och ansträngning
   ...ett klimat där eleverna frågar mycket och där engagemang är normen
3. Expertlärare följer upp lärandet och ger återkoppling
   Läs mer på lördag...
4. Expertlärare tror att alla elever kan nå kriterierna för måluppfyllelse
   Att ha sådana förväntningar kräver att läraren tror på att intelligens är föränderlig snarare än fast.
   Passionerat engagerade lärare är sådana som verkligen älskar vad de håller på med. De letar ständigt efter mer effektiva sätt att nå sina barn, att förkovra sig i ämnet och metoderna i sitt hantverk. De känner det som ett personligt uppdrag...att lära sig så mycket de kan om världen, om andra, om sig själva - och att hjälpa andra att göra samma sak.
   Att känna passionerat för att undervisa är inte bara att känna entusiasm utan också att genomföra det på ett principfast, värdebaserat, intelligent  sätt.
5. Expertlärare påverkar elevernas resultat både på ytan och på djupetFör att elever ska stanna kvar i skolan, satsa på sitt lärande, utveckla både ytliga och djupa insikter, använda flera olika inlärningsstrategier, vara villiga att ta risker och gilla utmaningen att lära måste lärare sätta upp utmanande mål och bjuda in eleverna att engagera sig.

Ett begrepp att fundera kring är lärandemål.
I våra styrdokument formuleras förmågor, dels generella, dels ämnesspecifika i kursplanerna. Det tydliggörs i kunskapskraven vad eleverna ska kunna göra med sina kunskaper, men även dessa behöver stuvas om och förklaras för att eleverna ska förstå vad de ska utveckla.
Lärandemål beskriver vad det är vi vill att eleverna ska lära sig. Om lärarna inte är tydliga med vad de vill att eleverna ska lära sig (och hur resultatet av detta lärande ser ut) kan inte den formativa bedömningen fungera. I Synligt lärande för lärare (2012) finns några viktiga punkter från Hattie, Clarke och Timperley:

• Dela lärandemålen med eleverna så att de förstår dem och hur måluppfyllelse ser ut.
• Alla elever i klassen kommer inte att arbeta i samma takt eller ha samma startpunkt. därför är det viktigt att anpassa planen efter målen så att den omfattar alla eleverna.
• Lärandemål och aktiviteter kan grupperas eftersom en aktivitet kan bidra till mer än ett lärandemål och ett lärandemål kan behöva flera aktiviteter för att eleverna ska förstå det fullt ut.
• Lärandemålen är det vi planerar att eleverna ska lära sig. De kan också lära sig andra saker som inte är planerade (kan vara positivt eller negativt) och lärarna måste vara medvetna om oavsiktliga konsekvenser.
• Avsluta varje del eller lektion med att referera til lärandemålet och hjälp eleverna förstå hur mycket närmare de kommit till kriterierna för måluppfyllelse.
  Förra årets kalender Synligt lärande hade en lucka om kriterier för framgång och lärandemål, kika här.

Några bra-å-ha-frågor att använda i början av lektionen/aktiviteten:

• Vilka är dagens mål?
• Hur mycket kan jag redan om dagens mål?
• Jag tror att dagens mål kommer att bli.. (mycket svårt till mycket lätt)
• Hur mycket kommer jag att arbeta med dagens mål?

Några frågor efter lektionen/aktiviteten:

• Vilket var dagens mål?
• Lyckades jag uppnå målet?
• Hur mycket arbetade jag med målet?

Försök också få eleverna att reflektera över orsaker till att de nått målen/inte nått målen.

Goda råd - lucka 10

Igår tog jag upp den inledande delen av genomförandet i allmänna råden om undervisning. Lärare ska strukturera de processer som sker i undervisningen och balansera olika sätt att arbeta med syfte att skapa goda förutsättningar för varje elevs lärande.I kommentarerna tas individualisering upp, man varnar för att blanda ihop begreppet med individuellt arbete,något som "fått mycket stryk" den senaste tiden i skoldebatten, inte minst i Skolverkets Vad påverkar resultaten i svensk grundskola? (2009).
Individualiserad undervisning innebär att undervisningen organiseras och genomförs med elevens individuella förutsättningar och behov i centrum. Detta är något som kännetecknar framgångsrika skolor. 
I lucka 3 häromdagen tog jag upp begreppet differentiering i samband med att "ge alla elever vad de behöver - samtidigt". Hattie tar i Synligt lärande för lärare upp att differentiering handlar om att ta reda på var eleverna befinner sig och sedan strukturera lektioner så att alla elever befinner sig "på eller ett steg bortom" denna punkt.
Det råder ingen tvekan om att alla elever i klassen sannolikt är olika, men konsten att undervisa är att se det som förenar i mångfalden, att få kamrater att arbeta tillsammans, särskilt då de tillför olika begåvningar, misstag, intressen och temperament till situationen, och att förstå att differentiering handlar mer om inlärningsfaser - från nybörjare till kompetent till skicklig - än att bara erbjuda olika aktiviteter till olika (grupper av) elever (s. 134).

Vår "nya lilla bibel" (den är verkligen läsvärd) Forskning för klassrummet hade ju en lista över verktyg för oss att använda vid undervisning. Jag vill reflektera lite i form av några frågor om en av dessa:

Att läraren använder en bred och varierad repertoar av undervisningsmetoder

• Försök se din undervisning genom elevernas ögon, hur bred och hur varierad är din repertoar av undervisningsmetoder? Finns det moment som ofta återkommer? Något som aldrig skulle kunna hända på dina lektioner?
• Hur väljer du att använda läromedel?
• Märks det i din undervisning att det är 2013, snart 2014? Har du aktuella exempel, inslag av modern teknik?
• Hur kan man göra för att bredda och variera mera? Har jag några bra forum för att diskutera med kollegor hur de gör och där vi kan dela erfarenheter och utmaningar?
• Vilka undervisningsformer är bäst "enligt forskning och beprövad erfarenhet"?

Goda råd - lucka 9

Efter att i förra veckan ha funderat kring planeringen av undervisningen ger vi oss nu in i själva genomförandet, undervisningen, del 2 i de goda (allmänna råden).

Lärare bör i sin ledning av undervisningen strukturera och styra de processer som sker i undervisningen och skapa balans mellan gemensamma genomgångar och diskussioner, enskilt arbete och samarbete mellan elever för att skapa goda förutsättningar för varje elevs lärande (s. 17).

Resultaten påverkas i positiv riktning när läraren är aktiv och interagerar med eleverna utifrån en bred repertoar av arbetssätt och arbetsformer.

…de processer som sker i undervisningen…

Jag  börjar med ett avsnitt i en bok som heter Att våga – en berättelse om undervisning. Den är skriven av Stavros Louca och Thomas Holmqvist, två av de lärare som var med i SVT:s program 9a för några år sedan. De talar om att god undervisning kan se ut på olika sätt, det de lyfter som viktigt är att de som lärare tycker att det är roligt och att de gillar att hålla lektioner. De lägger mycket krut på att fånga elevernas intresse, något de beskriver som en grundsten, en förutsättning för att lyckas i klassrummet är att ha eleverna med sig, fullt ut. Vidare talar de om att ha en planering, men vara beredd att improvisera. Det som fungerar i ett klassrum kan vara ett misslyckande i nästa, därför räcker det inte med att ha ett tänkt upplägg till en lektion. Det måste också finnas en plan B och C. Att kliva oförberedd in på en lektion är att svika sitt uppdrag – och eleverna.

Stavros beskriver i boken en ”romantiker”, en välkomnande person som ler och är inbjudande, någon som vill bli omtyckt. Han vill att fler lärare ska vara ”romantiker” enligt denna definition.

En lärare borde kämpa för att bli omtyckt av sina elever. Ett mål borde vara att vinna deras hjärtan. Vi menar att den som vunnit sina elevers hjärtan har vunnit något stort. Den läraren har lyckats ta plats i elevens liv som en viktig person. Och en viktig person, det är någon man lyssnar på. När en viktig person, som man dessutom tycker om, säger åt en att göra något, då gör man det. I det klimatet lär sig eleverna väldigt mycket. I ett sådant klassrum trivs både lärare och elever.

Med detta ”på plats” måste läraren börja fundera på mål, och vilka arbetssätt och arbetsformer som passar mål och eleverna i gruppen.

Enligt råden handlar det om två viktiga balansaxlar:

Balansera mellan GEMENSAMMA GENOMGÅNGAR – DISKUSSIONER
Balandera mellan ENSKILT ARBETE – SAMARBETE MELLAN ELEVER

Gemensamt, tillsammans och enskilt. Vägen till att skapa goda förutsättningar för varje elevs lärande går inte via tjugotre olika planeringar, utan vi vet att barn och elever lär bäst i sammanhang och när man arbetar tillsammans med ett innehåll.

Under avsnittet om genomförande av lektionen påminner Hattie i Synligt lärande för lärare (2012) om den viktiga skillnaden mellan att fokusera på undervisning och lärande. 

Uppmärksamheten måste flyttas från hur man undervisar till hur man lär sig - och inte förrän lärare förstår hur varje elev lär sig kan de gå vidare och fatta beslut om hur de ska undervisa (s. 127).

I vår kommun arbetar vi just nu med Matematiklyftet, en stor satsning på kollegial fortbildning som Skolverket erbjuder. Både i åk 1-3-grupperna och i åk 7-9-gruppen har vi under snart en termin fördjupat oss inom en lärares arbete i matematikklassrummet. Enligt en modell för problemlösning som vi studerat och provat börjar läraren med att introducera ett lämpligt (utmanande) problem för sin grupp eller klass. Sedan ska eleverna arbeta enskilt med problemet en kort stund, sätta sig in i problemet och börja fundera på olika lösningar. Sedan bildar man par eller mindre grupper som fortsätter diskutera problemet och jobba med lösningar. Under tiden går läraren runt och lyssnar, ställer frågor som leder arbetet vidare om eleverna kör fast. Under denna fas väljer läraren ut olika lösningar som ska ingå i den avslutande helklassdiskussionen och lektionen avslutas med att läraren leder denna. Där lyfts olika lösningar och målet är att få syn på så många olika lösningar som möjligt och att kunna avgöra kvaliteten på olika lösningar. Detta sätt att arbeta bygger på forskning om vad som är framgångsrikt för lärande, inte minst från japanska skolor, som vi blev påminda om häromdagen (PISA).

Goda råd - lucka 7

Idag är det lördag och jag tänker fördjupa ytterligare två saker från första avsnittet i de goda (allmänna) råden om undervisningen som Skolverket har tagit fram till vår hjälp som skolledare och lärare.

Det står att lärare vid planeringen av undervisningen bör skapa förutsättningar för att följa och stödja elevernas kunskapsutveckling och kontinuerligt ge återkoppling på deras arbete (s. 12).

All forskning som handlar om framgångsfaktorer för elevers lärande och resultat kommer fram till att formen på återkoppling eller feedback är oerhört viktig.

Boken Att följa lärande handlar till stora delar om feedback, och det är mycket svårare än det verkar att ge effektiv feedback, skriver författaren Dylan Wiliam. Bra återkoppling väcker inte känslor utan får eleven att börja tänka. Hemligheten med effektiv feedback är att det inte räcker med att säga vad som är fel. Effektiv feedback måste ge recept för framtida åtgärder.

Återkoppling eller feedback är ett centralt begrepp inom formativ bedömning. Återkoppling som stödjer lärandet kännetecknas av att den är framåtblickande och tar sin utgångspunkt i den bedömning som gjorts av elevens prestation eller kunskaper. Den bör vara utvecklad på så sätt att den innehåller information som eleven kan använda och den bör präglas av dialog mellan elev och lärare där fokus riktas på hur eleven ska kunna komma vidare. All återkoppling är inte effektiv eller ens produktiv. Återkoppling som riktas mot eleven som person, till exempel ospecificerat beröm innehåller inte tillräckligt med information för att eleven ska kunna använda sig av den för att förbättra sin prestation (Forskning för klassrummet).

Feedback brukar man kalla den information som läraren ger eleverna, men om man ska följa och stödja elevernas kunskapsutveckling så krävs det att man som lärare också fäller ut antennerna och börjar ta emot den feedback elevernas reaktioner, frågor, tecken på lärande som eleverna sänder tillbaka till den lyhörde läraren och använda denna information till att ständigt skifta riktning, backa eller ta ett par steg framåt i sin undervisning.
Det är detta som elever ibland beskriver när de berättar om vad som gör en lärare bra:
- Hon (eller han) förstår när jag inte fattar och förklarar då på ett annat sätt.
De allmänna råden pratar om att läraren redan vid planeringen av undervisningen måste ta ställning till hur elevernas kunskaper ska utvärderas, läraren bör vid planeringen av undervisningen identifiera vilka delar av kunskapskraven som bedömningen ska utgå från i det aktuella arbetsområdet och avgöra hur eleverna ska få visa sina kunskaper.

Nog om detta så här långt, det finns ju ett helt kapitel i råden om, kunskapsbedömning och betygsättning, så jag återkommer till detta.

Den andra saken jag tänkte ta upp är en tvåstegsraket.
Lärare ska samordna planeringen av undervisningen med andra lärare, så att arbetsbelastningen blir rimlig för eleverna.
För att detta ska bli möjligt finns det några punkter för rektorer:
Rektorn bör organisera verksamheten så att lärarna ges förutsättningar att planera undervisningen, utveckla former för samverkan och kunskapsutbyte mellan lärarna och fördela undervisningstiden.

Jag är nyfiken på hur ni gör på era skolor för att leva upp till detta. Räcker det med en dammig provpärm som alla fyller i, eller har ni hittat formerna för ämnesövergripande planering, undervisning och bedömning? Kommentera gärna!

Goda råd- Årets julkalender för lärare och skolledare - lucka 1

Förra året skrev jag en julkalender om Synligt lärande, jag fick oändligt mycket positiv återkoppling på olika sätt och ni vet vad som händer när man arbetar med något och får positiv respons, då vill man fortsätta och helst komma lite längre nästa gång.

Vad blir då temat på årets julkalender, som jag tänker ska komma som ett inlägg varje dag mellan 1 och 24 december? Jag funderade på att utgå från inkludering, "dagens skolforskningsrön", olika formativa tekniker från Dylan Wiliam, eller kanske om professionell utveckling som Timperley ser på det, men gick inte riktigt igång på det...som jag gör på en annan sak.

Nämligen Skolverkets allmänna råd om planering och genomförande av undervisningen, som kom 2011 men som jag inte tycker har fått tillräckligt mycket uppmärksamhet. Galet tycker kanske en del, men vi får se vad vi kan hitta där, för mig är det en guldgruva, och jag tycker namnet är helt fel. Varför heter det allmänna råd när det i själva verket är goda råd om undervisning, eller faktiskt till och med om lärande, ännu finare och det som är anledningen till att de flesta av oss valt våra yrken, skolledare och lärare, pedagoger, ja och specialpedagoger. Sedan tänker jag att jag nog inte kan låta bli att komma in på de nämnda områdena också, för samma saker blir tydliga överallt, i läroplan, allmänna råd, i forskningen, i listor över framgångsfaktorer för lärande.

Vad är ett allmänt råd?
Det som styr skolans verksamhet är skollagen, grundskoleförordningen och naturligtvis läroplanen. Där finns skolans och lärares uppdrag beskrivna. I de två första delarna i Lgr11 beskrivs skolans värdegrund och uppdrag och de övergripande målen och riktlinjer för elevernas hela utbildning. I den tredje delen finns kursplanerna med kunskapskraven för grundskolans alla ämnen. För att vi ska bli lite klokare de olika delarna i uppdraget skriver Skolverket allmänna råd. De kan handla om åtgärdsprogram, kvalitetsarbete eller IUP. Men i samband med den nya läroplanen kom det ett allmänt råd om planering och genomförande av undervisningen. Good news för alla lärare! Men min upplevelse är att ganska få har läst och tagit till sig detta, kanske för att de kom mitt i en enorm ström av stödmaterial från Skolverket, ämnesfilmer, kommentarmaterial. Och vi lärare, vi läste läroplanen, funderade på om eller hur vi skulle förändra vår undervisning och försökte begripa skillnaden mellan goda och mycket goda kunskaper (det gör vi fortfarande...). Nu ska vi se om vi kan få lite hjälp eller goda råd. Något som också behövs är diskussion ute på skolorna och i arbetsrummen om hur man gör och hur man skulle vilja göra.

 

 

I detta allmänna råd beskrivs att det innehåller rekommendationer om hur lärare, rektorer och huvudmän kan eller bör handla för att uppfylla kraven i bestämmelserna. De allmänna råden syftar till att påverka utvecklingen i en viss riktning och till att främja en enhetlig rättstillämpning. Råden bör alltså följas om skolan inte handlar på ett annat sätt som gör att kraven i bestämmelserna uppfylls.

Okej så långt. Vi arbetar med målen i läroplan och skollag som ledstjärna, och till hjälp har vi fått dessa allmänna råd att hålla oss till och följa när vi ska planera och genomföra undervisning, arbeta med kunskapsbedömning och betygssättning, när vi ska följa upp undervisningen och när vi dokumenterar vårt arbete. Detta är nämligen rubrikerna i det allmänna rådet, och jag tänker dyka ner i de 24 mest intressanta styckena.

 

Och idag, i den första luckan väljer jag faktiskt framsidesbilden till det allmänna rådet. Ringar på vattnet som sprider sig kring en fallande droppe.

 

Om en lärare börjar förändra något i sin undervisning, så märks det på skolan, i elevgrupper, och bland kollegor. Min förhoppning är att någon dag i adventstiden ska du hitta något som dina tankar går igång på så att du vill prova att förändra något i din undervisning, något som gör det lättare eller roligare för dina elever att lära sig saker och bli medveten i sin lärandeprocess. Trevlig första advent!

Bedömning och betyg

Idag måndag sitter det några lärare i Höör och funderar tillsammans på bedömning och betyg. Det är inte första gången de funderar på detta, säkert inte heller sista...

På 15 minuter ska jag nu försöka ge lite bakgrund och inspiration till detta arbete.

Varför är vi i skolan?
- För att vi tycker om barn och ungdomar
- För att vi är intresserade och engagerade i deras lärande
 
Vårt arbete handlar om att
1 planera undervisningssituationer som leder till lärande
2 genomföra undervisning (puh)
3 bedöma och sätta betyg
4 följa upp undervisning
5 dokumentera  
Skolverkets allmänna råd om undervisningen
 
Ingen av dessa punkter går att skilja från de andra. Om jag ska bedöma eller sätta betyg måste jag ha  det i tankarna när jag planerar och genomför min undervisning.
 
I några år har vi talat mycket om BFL Bedömning för lärande, Lärande bedömning och formativ bedömning i skolans värld.

 

Även den gode Hattie har hittat många skäl till att arbeta med formativ bedömning.

En del sätter detta i motsats till summativ bedömning och betyg men jag undrar om det måste vara så? Vad är likheter och skillnader mellan de omdömen vi gör och har gjort ganska länge och betyg?

Saxat från våra styrdokument
Omdömen
Eleven och elevens vårdnadshavare ska fortlöpande informeras om elevens utveckling. Lärare, eleven och elevens vårdnadshavare ska minst en gång varje termin ha ett utvecklingssamtal om hur elevens kunskapsutveckling och sociala utveckling bäst kan stödjas. Informationen vid utvecklingssamtalet ska grunda sig på en utvärdering av elevens utveckling i förhållande till läroplanen.
 
Läraren bör utforma omdömena i den skriftliga individuella utvecklingsplanen så att eleven och vårdnadshavaren får tydlig information om elevens kunskaper och kunskapsutveckling i förhållande till läroplanen samt så att det tydligt framgår om eleven riskerar att inte nå upp till de kunskapskrav som minst ska ha uppnåtts i slutet av det tredje, sjätte och nionde skolåret i grundskolan.
Allmänna råd om utvecklingssamtalet

Detta gör vi

När vi markerar elevens kunskaper i förhållande till kunskapskraven är det en summativ bedömning, men vi gör den formativ genom att fylla i rutan utvecklingsmöjligheter.

Betyg
 

15 § Betyg ska sättas i grundskolans ämnen. Skollagen

16 § Betyg ska sättas
1. i slutet av varje termin från och med årskurs 6 till och med höstterminen i årskurs 9 i alla ämnen, utom språkval, som inte har avslutats,
2. i slutet av varje termin från och med årskurs 7 till och med höstterminen i årskurs 9 i språkval, om ämnet inte har avslutats, och
3. när ett ämne har avslutats.

17 § Som betyg ska någon av beteckningarna A, B, C, D, E eller F användas. Betyg för godkända resultat betecknas med A, B, C, D eller E. Högsta betyg betecknas med A och lägsta betyg med E. Betyg för icke godkänt resultat betecknas med F.

18 § Om det saknas underlag för bedömning av en elevs kunskaper i ett ämne på grund av elevens frånvaro, ska betyg inte sättas i ämnet.

 

20 § När betyg sätts efter det att ett ämne har avslutats ska betyget bestämmas med hjälp av bestämda kunskapskrav.

21 § Om det finns särskilda skäl får det vid betygssättningen enligt 19 och 20 §§ bortses från enstaka delar av de kunskapskrav som eleven ska ha uppnått i slutet av årskurs 6 eller 9. Med särskilda skäl avses funktionsnedsättning eller andra liknande personliga förhållanden som inte är av tillfällig natur och som utgör ett direkt hinder för att eleven ska kunna nå ett visst kunskapskrav.

22 § I fall där ett icke godkänt betyg sätts i ett avslutat ämne ska en skriftlig bedömning av elevens kunskapsutveckling i ämnet ges. Av bedömningen får också de stödåtgärder som har vidtagits framgå. Bedömningen ska undertecknas av läraren. Om det enligt 18 § inte kan sättas betyg i ett avslutat ämne, får de stödåtgärder som har vidtagits framgå av beslutet.

 

Läraren ska vid betygssättningen utnyttja all tillgänglig information om elevens kunskaper i förhållande till de nationella kunskapskraven och göra en allsidig bedömning av elevens kunskaper.

Det är viktigt att elevernas kunskapsutveckling analyseras kontinuerligt under hela skoltiden och inte endast vid något enstaka tillfälle, till exempel inför utvecklingssamtal eller betygssättning.

Den kunskap man som lärare får genom att regelbundet följa upp elevernas kunskaper under ett arbetsområde eller en avgränsad arbetsperiod är en förutsättning för att aktivt kunna stödja eleverna i deras lärande. Genom att samtala om styrkor och svagheter och ge återkoppling och vägledning kring vad eleverna behöver utveckla vidare och hur man tillsammans ska ta sig dit skapas goda förutsättningar för elevernas kunskapsutveckling.

En sådan bedömarpraktik ger även läraren återkoppling på hur den egna undervisningen fungerar och vad han eller hon behöver ändra på eller utveckla för att nå bättre resultat. Den ger även förutsättningar för att informera om elevernas kunskapsutveckling i samband med utvecklingssamtal och skriftliga omdömen.

Utvärderingen av elevernas kunskaper ska vara allsidig. Det innebär att man som lärare behöver ge eleverna möjlighet att visa sina kunskaper på olika sätt.

När läraren analyserar elevernas kunskaper måste hon eller han använda sig av olika underlag som tillsammans ger en bred och nyanserad bild av elevernas kunskaper. Det är därför inte tillräckligt att endast använda sig av skriftliga bedömningsformer.

För att kunna göra adekvata bedömningar behöver lärare ha tillgång till ändamålsenliga bedömningsformer. Det finns många fördelar med att utveckla detta tillsammans på skolan. På så sätt utnyttjas allas kompetenser och det skapar en gemensam förståelse kring vilka bedömningsformer som är lämpliga att använda i olika åldrar, ämnen och sammanhang. De former som används behöver ständigt prövas och förbättras för att bli så användarvänliga och ändamålsenliga som möjligt.

Lgr11 och Allmänna råd om undervisningen

 Det finns massor av intressanta frågor och svar på Skolverkets webb. Kolla!
Hur många procent innebär till övervägande del för betygen B och D? 
Får jag som lärare låta eleverna göra ”omprov” tills de når ett godkänt betyg?

Hur ska skolan hantera betygssättning i ett ämne som inte läses under en termin?

Kan en elev ha "rester" från årskurs 7 eller 8, alltså delar av kunskapskraven som eleven inte klarat av och därför inte få ett godkänt betyg i nian?

 Kan vi som lärare sätta betyg på enskilda prov, redovisningar, laborationer eller projektuppgifter?

Hur ska man göra med terminsbetygen, är det meningen att vi på skolan ska göra egna kunskapskrav för årskurs 7 och 8?

Vad händer med blockbetyg i NO och SO i och med de nya bestämmelserna 2011?

Kan en elev nå ett betyg A redan i årskurs 7 i grundskolan?

Hur ska man tolka begreppen i kunskapskraven?

Vad menas med funktionsnedsättning och vem bestämmer vad som är en funktionsnedsättning?
 

Summativ + formativ bedömning = sant

Skolverket gör en del bra saker, bland annat finns det en bok som heter Kunskapsbedömning i skolan (klicka på boken) som på ett konkret sätt tar upp just detta och som klargör hur summativ och formativ bedömning kan samverka för att stimulera elevernas lärande. Det var ju det vi var så intresserade av, eller hur?



Bedömningar hänger nära samman med undervisning och syftar till att kartlägga och värdera elevers kunskaper, till att ge återkoppling för fortsatt lärande, till att synliggöra praktiska kunskaper samt till att utvärdera undervisning.

Vid betygssättning och vid exempelvis skriftliga omdömen sker bedömningen i relation till kunskapskraven.

Kursplaner i Lgr11 - styrdokument för undervisning och bedömning
Syfte
I varje ämne beskrivs här ett antal förmågor som eleverna ska få möjlighet att utveckla i undervisningen. Förmågorna uttrycks som långsiktiga mål som gäller alla årskurser. Det sätts ingen begränsning för elevernas kunskapsutveckling och det är inte förmågor som uppnås en gång för alla. Dessa förmågor beskrivs vidare i kunskapskraven och det är dem vi ska bedöma!
Centralt innehåll
Vad som ska behandlas i undervisningen.
Kunskapskrav beskriver vad som krävs av eleverna för att uppnå godtagbara kunskaper i årskurs 3 och för olika betyg i årskurs 6 och 9.

Värdeord
I kunskapkraven beskrivs elevens visade förmågor i tre nivåer: E, C och A-nivå och texten är till stora delar densamma.


Jag visar med ett exempel, jag har sorterat upp kunskapskraven i matematik utifrån förmågor. Tänker att vi kan använda detta som bedömningsmatris för eleverna.

Värdeorden - det som skiljer sig åt mellan de olika nivåerna i kunskapskraven.

Vi har fått viss vägledning i Skolverkets serie Kommentarmaterial till kunskapskraven men vilka andra sätt finns att göra det tydligt för elever och lärare så att det kan bli en likvärdig bedömning? Elevexempel? Matriser? Bedömningsanvisningar som på nationella prov?

Du är inte nybörjare!

Du är en van bedömare!

Använd dina kunskaper, din erfarenhet, tänk att din bedömning ska stärka elevens lärande -så kommer du långt!

 

Diskussionsfrågor 

Kompetensdag 2012-10-29   

Åk.1-3

·         Dela med er av exempel på formativ bedömning och hur ni arbetar med det.

·         Delge varandra vilket/vilka stödmaterial ni använder i svenska och matematik.

·         Diskutera hur ni arbetar med symbolerna i InfoMentor

·         Eventuella erfarenheter av att arbeta med familjewebben

·         Eventuella erfarenheter av att arbeta med matriser.

Åk. 4-9

·         Hur tolka värdeorden i betygskriterierna E C A?

·         Eventuella svårigheter att sätta betygen F D B.

·         Dela med er av era erfarenheter av att arbeta med matriser.

·         Eventuella erfarenheter av att arbeta med familjewebben

·         Eventuella erfarenheter av att arbeta med matriser.

Välj någon i gruppen som antecknar i punktform vad ni kommit fram till. Särskilt viktigt att skriva ner ev. frågeställningar som ni tycker kräver vidare diskussioner. Använd baksidan!

Sedan tar vi höstlov!