SOS i klassrummet 10

Innan vi lämnar kvalitetsgranskningsrapporten Stöd och stimulans i klassrummet från Skolinspektionen vill jag kort sammanfatta vad den har sagt oss:

• Det finns ett tveklöst uppdrag i skolan att ge alla elever ledning, stimulans och stöd så att de utvecklas så långt som det är möjligt.
• Det ingår i alla lärares arbete att anpassa till och möta alla elevers olika behov - och detta är en utmaning. Lärare är olika bra på detta, och det behövs ett kollegialt samarbete och såväl stöd som utmaningar från rektor att det ska utvecklas.
• Svenska elever upplever både att de inte får tillräckligt stöd och att de inte får den stimulans de behöver för att gå vidare i sitt lärande. Båda scenarierna kan resultera i omotiverade och stökiga elever.
• Det är viktigt att lärare har höga förväntningar på alla sina elever.
• Det är en utmaning för många lärare att ge eleverna inflytande över undervisningens upplägg och innehåll.
• Det är inte ett omöjligt uppdrag att möta alla elevers behov, det finns många goda exempel i granskningen.

Om du vill läsa mer om den dubbla utmaningen att vara lärare eller förskollärare kan jag rekommendera tre andra rapporter från Skolinspektionen.
Rätten till kunskap 2010:14
Framgång i undervisningen 2010:1284
Förskola, före skola - lärande och bärande 2012:7

Jag har tidigare tipsat om filmerna av Dylan Wiliam som finns på YouTube, the Classroom experiment 1 och 2.

Nu vill jag nämna dem i sammanhanget stöd och stimulans i klassrummet. Wiliam tar upp hur farligt det är att elever ställer sig eller ställs utanför lärandet i skolan. Det skapar utanförskap med livslånga konsekvenser, något vi ser på nära håll i våra skolor i dag i Sverige också. Vi känner pojkarna som vägrar läsa, eleverna som blir hemma- eller korridorssittare, de utagerande eleverna som "straffar ut sig" från alla skolor och det på en del håll ökande problemet med elever som är ständigt uppkopplade på sociala medier istället för deltagare i våra lektioner. Detta påverkar deras lärande och möjligheter långt in i framtiden. Vi måste hitta relationerna till de här eleverna, göra dem delaktiga igen, ha höga förväntningar på att de kan lära sig, stötta dem i deras arbete, ge dem professionell återkoppling, stöd och utmaningar.
We can do it!

Goda råd - lucka 17

Igår handlade luckan om att bedömningar och betyg ska vara allsidiga och att eleverna ska få visa sina kunskaper på olika sätt.

Idag fortsätter vi med punkterna:
Lärare bör

• använda sig av ändamålsenliga bedömningsformer som ger eleverna goda möjligheter att visa sina kunskaper på olika sätt
• tillsammans på skolenheten regelbundet analysera och diskutera hur olika elevprestationer bedöms i förhållande till kunskapskraven (s. 22)

Vad finns det då för bedömningsformer?
Den tidigare nämnda lilla skriften Mathematics inside the black box (Hodgen och Wiliam 2011) borde verkligen inte heta så, det är lätt att bara matematiklärare läser den, och den har verkligen mycket att säga som går att använda i alla ämnen, trots att den bara är knappt 40 sidor lång. Där finns massor av goda råd om hur lärare kan ge feedback och bredda bedömningstillfällen:

• Ge eleverna möjlighet att se sina egna misstag
  Det finns fem saker här som är felaktiga. Leta reda på dem och skriv ner de korrekta svaren.
  Svaret på den här uppgiften är...Kan du komma på ett sätt att lösa uppgiften?
• Identifiera vad elever använder för metoder och ge dem tips hur de kan utveckla dem
  Du har använt..(metod) för att lösa dessa uppgifter. Kan du använda... (annan metod)?
  Kan du använda samma metod i uppgift 4 som du använde i uppgift 2?
• Uppmuntra elever att reflektera
  Du använde två olika metoder för att lösa dessa problem. Vilka för- och nackdelar har varje metod?
  Du har förstått...bra. kan du göra en egen men svårare uppgift?
• Föreslå elever att diskutera sina lösningar med andra elever
  Du verkar blanda ihop ... med ...Prata med Katie om hur man ser skillnaden.
  Jämför ditt arbete med Alis arbete och skriv några råd till en annan elev som ska arbeta med det här området för första gången.
• Uppmuntra elever att visa sitt arbete
  Det sätt som du presenterar grafer på är mycket tydligt. Jämför ditt arbete med dina grafer från februari. Vilket råd skulle du ge någon som ska rita grafer?
  Alla dina lösningar är korrekta men lite kortfattade. Titta på betygskriterierna. Arbeta med Leo och ge förslag på lösningar som skulle övertyga den som bedömer arbetet att du skulle få maximal poäng (s. 33-34)

Använd summativa prov formativt!

• Ge eleverna bedömningsanvisningar till ett prov och de dem redovisa korrekta lösningar.
• Be elever att identifiera lätta respektive svåra frågor. Elever kan därefter testa sin övre gräns genom att förklara de lätta frågorna för andra och be andra elever förklara de svårare uppgifterna.
• be eleverna göra provet individuellt och lämna in det, sedan arbeta med en kamrat med de uppgifter som de tyckte var svåra. Slutligen får de göra ett försök att förbättra sina ursprungliga individuella svar. Alternativt kan eleverna göra provet individuellt först och därefter arbeta gruppvis med att sammanställa de bästa lösningarna. Läraren kan sedan leda en klassdiskussion genom att fråga varje grupp efter de bästa lösningarna till varje uppgift.
• Använd ett prov när du kommit halvvägs i ett arbetsområde för att få förståelse för vilka delområden eleverna har svårigheter med.
• Ge eleverna ett prov och be dem parvis att konstruera ett svårare prov. Eleverna måste ge lösningar till uppgifterna samt visa varför deras prov är svårare (s. 22-23).

Den andra punkten om att gemensamt analysera och diskutera bedömning är verkligen högaktuellt, det är vad vi lärare behöver få bra arenor för. Vi gör det i soffan, i korridoren, i Mattelyftet, vi ska göra det med idrotts-, slöjd-, hkk-, bild- och musiklärarna. Det kommer ett Läslyft där vi får diskutera bedömning av läsning. Vi fick en ny läroplan 2011 men den blir vår egen först när vi har fått diskutera och "sätta den" tillsammans.

Goda råd - lucka 7

Idag är det lördag och jag tänker fördjupa ytterligare två saker från första avsnittet i de goda (allmänna) råden om undervisningen som Skolverket har tagit fram till vår hjälp som skolledare och lärare.

Det står att lärare vid planeringen av undervisningen bör skapa förutsättningar för att följa och stödja elevernas kunskapsutveckling och kontinuerligt ge återkoppling på deras arbete (s. 12).

All forskning som handlar om framgångsfaktorer för elevers lärande och resultat kommer fram till att formen på återkoppling eller feedback är oerhört viktig.

Boken Att följa lärande handlar till stora delar om feedback, och det är mycket svårare än det verkar att ge effektiv feedback, skriver författaren Dylan Wiliam. Bra återkoppling väcker inte känslor utan får eleven att börja tänka. Hemligheten med effektiv feedback är att det inte räcker med att säga vad som är fel. Effektiv feedback måste ge recept för framtida åtgärder.

Återkoppling eller feedback är ett centralt begrepp inom formativ bedömning. Återkoppling som stödjer lärandet kännetecknas av att den är framåtblickande och tar sin utgångspunkt i den bedömning som gjorts av elevens prestation eller kunskaper. Den bör vara utvecklad på så sätt att den innehåller information som eleven kan använda och den bör präglas av dialog mellan elev och lärare där fokus riktas på hur eleven ska kunna komma vidare. All återkoppling är inte effektiv eller ens produktiv. Återkoppling som riktas mot eleven som person, till exempel ospecificerat beröm innehåller inte tillräckligt med information för att eleven ska kunna använda sig av den för att förbättra sin prestation (Forskning för klassrummet).

Feedback brukar man kalla den information som läraren ger eleverna, men om man ska följa och stödja elevernas kunskapsutveckling så krävs det att man som lärare också fäller ut antennerna och börjar ta emot den feedback elevernas reaktioner, frågor, tecken på lärande som eleverna sänder tillbaka till den lyhörde läraren och använda denna information till att ständigt skifta riktning, backa eller ta ett par steg framåt i sin undervisning.
Det är detta som elever ibland beskriver när de berättar om vad som gör en lärare bra:
- Hon (eller han) förstår när jag inte fattar och förklarar då på ett annat sätt.
De allmänna råden pratar om att läraren redan vid planeringen av undervisningen måste ta ställning till hur elevernas kunskaper ska utvärderas, läraren bör vid planeringen av undervisningen identifiera vilka delar av kunskapskraven som bedömningen ska utgå från i det aktuella arbetsområdet och avgöra hur eleverna ska få visa sina kunskaper.

Nog om detta så här långt, det finns ju ett helt kapitel i råden om, kunskapsbedömning och betygsättning, så jag återkommer till detta.

Den andra saken jag tänkte ta upp är en tvåstegsraket.
Lärare ska samordna planeringen av undervisningen med andra lärare, så att arbetsbelastningen blir rimlig för eleverna.
För att detta ska bli möjligt finns det några punkter för rektorer:
Rektorn bör organisera verksamheten så att lärarna ges förutsättningar att planera undervisningen, utveckla former för samverkan och kunskapsutbyte mellan lärarna och fördela undervisningstiden.

Jag är nyfiken på hur ni gör på era skolor för att leva upp till detta. Räcker det med en dammig provpärm som alla fyller i, eller har ni hittat formerna för ämnesövergripande planering, undervisning och bedömning? Kommentera gärna!

Att följa lärande

Formativ bedömning stöter vi ofta på, nu har Dylan Wiliams bok Embedded formative assessment översatts till svenska. Den heter Att följa lärande och kommer från Studentlitteratur (2013).

Vem är Dylan Wiliam?
Han är en internationellt känd skolforskare och lärare som sedan många år tillbaka forskar kring formativ bedömning och lärares arbete med att bygga sin undervisning på analys av undervisningen och elevernas kunskaper.

Vad är formativ bedömning?
Formativ bedömning är den process som lärare och elever under lärandet använder för att känna igen och reagera på elevlärande för att förbättra lärandet. (s. 53)
Wiliam beskriver att formativ bedömning fungerar för att elever inte alltid lär sig det vi lär ut - en del lär sig mer, andra mindre, och en del helt annorlunda. Då måste vi lärare ta reda på hur elevernas lärande ser ut, göra det synligt som också Hattie talar mycket om. Formativ bedömning påverkar i två riktningar - elevernas lärande och lärarnas undervisning.
Bedömning är mest effektiv när den sker i anslutning till det pågående lärandet - minute by minute, day by day (s. 13).

Boken innehåller en mängd (minst 53 stycken) praktiska tekniker, konkreta sätt att arbeta med formativ bedömning i klassrummet, därför är den viktig att läsa om man vill komma igång och prova direkt.
Ibland tvekar man att införa nya saker, som till exempel öka den formativa bedömningen, för man vet inte riktigt hur man ska göra. Till dig säger Wiliam att den stora utmaningen för den som vill arbeta med bedömning för lärande är att våga låna tid från sig själv. Det tar tid att planera undervisning så att formativ bedömning kommer in som ett naturligt inslag. Det tar tid i undervisningen att arbeta med formativ bedömnning - men det tar inte tid från lärandet. Eleverna kommer successivt att bli säkrare och självständigare i sin lärandeprocess, det blir möjligt att gå snabbare fram med en större grupp och få tid över att särskilt uppmärksamma de lite långsammare eleverna (s. 13).
Forskningen om vad som kännetecknar de mest effektiva skolorna blir lite komisk:

1. Gör er av med pojkarna. I hela världen överträffar flickorna pojkarna, även i tidigare mansdominerade områden som teknik och matematik. Ju fler flickor det finns i skolan, desto bättre går det.
2. Bli en kyrklig privatskola. De har bättre resultat än alla andra skolor.
3. Flytta skolan till ett lummigt förortsområde. Där visar sig elever prestera bäst, de får bäst stöd av hemmet och dessa skolor har mest pengaresurser.

Skämt åsido, detta är såklart inte lösningar, men den andra generationens forskning om effektivitet i skolan visar att de flesta skillnaderna mellan skolorna beror på skillnaden mellan de elever som går där. Skolverkets rapport "Vad påverkar resultaten i svensk grundskola?" tar upp att från att ha haft en skola med små skillnader mellan olika skolors resultat (likvärdighet) har nu Sverige fått skolor med alltmer homogen elevsammansättning har nu skillnaderna blivit större mellan skolor. PISA (2007) kommer dock fram till att effekten av att gå på en viss skola bara är fyra gånger så liten som effekten av att gå i ett visst klassrum. För det är det läraren åstadkommer i sin undervisning som har absolut störst effekt för vad eleverna kommer att lära sig. Det har vi hört många gånger, men vad kan man göra om man vill utveckla sin undervisning?

Att följa lärande är uppdelad i de fem nyckelstrategierna i formativ bedömning:

1. Att klargöra , delge och skapa förståelse för lärandemål och kriterier för framsteg.
2. Att åstadkomma effektiva klassrumsdiskussioner, aktiviteter och inlärningsuppgifter som visar att lärande har skett.
3. Att ge feedback som för lärandet framåt.
4. Att aktivera eleverna till att bli läranderesurser för varandra.
5. Att aktivera eleverna till att äga sitt eget lärande.

När du läser boken får du många tankar om vilken viktig roll du har som lärare, du kommer garanterat att tänka tillbaka på situationer där dina elever lärt sig mycket eller motsatt.
Några saker jag fastnade för när jag läste var:

• Några lärare menar att de inte har tid att syssla med formativ bedömning, de lägger mycket tid och kraft på betygssättning och skriftliga omdömen (summativ bedömning). Fundera då på om det är effektivt för elevernas lärande. Säg att dina elever arbetar med att skriva ner svaret på någon fråga kring till exempel hur de förstår ett begrepp som fotosyntesen. Om eleverna lämnat klassrummet och inte riktigt förstått detta begrepp och du nu ska ge dem återkoppling på det de har skrivit, då har du framför dig ett antal timmar när du ska skriva i stort sett samma kommentar i allas böcker. Wiliam funderar nu på vad som skulle hänt om läraren redan när eleverna finns kvar i klassrummet skulle försöka få syn på deras uppfattningar, till exempel genom att be dem berätta för varandra i par och gå omkring och lyssna, eller rita upp en bild på sina små whiteboards och hålla upp. Utifrån det skulle läraren kunna utreda vissa missuppfattningar, ge eleverna nya chanser att lära sig.
  Om vi ser det ur detta perspektiv kan betygssättning anses som ett straff som lärare får för att inte ha lyckats ta reda på att de inte uppnådde det avsedda lärandet medan de hade eleverna framför sig. Får läraren klassen på spåret igen på en gång med klassen framför sig medan betydelsen av elevernas svar och lärarens frågor fortfarande kan förhandlas eller arbetar läraren med en elev i taget när de har gett sig iväg, och skriftligt? (s. 93)
• Feedback måste generera tänkande, inte känslor.
  när elever får återkoppling på prov i form av poäng eller betyg blir det starka känslor, glädje, ilska eller tårar. Vilket slags feedback ger lust att arbeta vidare mot ökade kunskaper och förbättrade resultat?
  Så snart elever jämför sig med någon annan fokuseras deras mentala energi på att skydda sin egen känsla av välbefinnande snarare än på att lära sig något nytt. (s. 141)
• Hemligheten med effektiv feedback är att det inte räcker med att säga vad som är fel. Effektiv feedback måste ge recept för framtida åtgärder (s. 134)Ordet feedback beskrivs i boken komma från ingenjörsvetenskapen. Norbert Wiener använde termen feedback första gången 1946 och i det tekniska sammanhanget är den viktiga faktorn i feedback att den bildar en del av en återkopplingsslinga. Rent praktiskt kan man beskriva feedback som användandet av en termostat  för att reglera temperatur i ett rum.
  Ange det önskade tillståndet - ställa in termostaten på önskat antal grader
  Mäta nuvarande temperatur (termometer)
  Jämför den nuvarande temperaturen med det önskade tillståndet (termostat)
  Få det nuvarande läget i linje med det önskade (uppvärmnings- eller nedkylningssystem)
  Enkelt?
• Lärare ger ofta för mycket feedback, vi borde ge mindre men mer fokuserad feedback (s. 143)

Några av alla 53 teknikerna som jag blev nyfiken på att pröva:
"Tänkande tummar" och "Först till fem"
Eleverna i hela klassen visar läraren samtidigt hur väl de har förstått till exempel en genomgång genom att hålla sina tummar på olika sätt.
Uppåt - bra
Horisontellt - inte säker
Ner - fortfarande osäker
Ett annat sätt är att eleverna håller upp noll till fem fingrar utifrån hur säkra de känner sig.
"Bästa provet"
Genomför ett "vanligt prov", samla in och dela sedan ut till eleverna igen i grupper om fyra´elever. Förutom sina egna orättade prov får gruppen ett ej ifyllt prov. Nu ska de gemensamt ställa samman de bästa svar de kan. Inom gruppen kontrollerar eleverna sina svar, jämför dem med frågorna och diskuterar vilka svar som är bäst. Grupperna kan sedan dela med sig av sina bästa svar till övriga grupper. Sedan kan man ge ett summativt prov.

Elevernas uppfattningar är inte slumpmässiga tankar utan resultatet av olika sätt att förstå sina erfarenheter. Om lärare använder många olika sätt att få syn på elevers uppfattningar och undervisar utifrån detta mot målen kan läraren göra klassrummet till en mycket mer engagerande plats för eleverna ,där läraren kan göra en snabb och effektiv undervisningsanpassning för att gå alla elevers lärbehov tillmötes. när läraren väl vet var eleverna befinner sig i sitt lärande kan han ge feedback till eleverna om vad de ska göra härnäst. (s. 119)

När lärare försöker förändra mer än två eller tre saker i sin undervisning samtidigt är det typiska resultatet att deras undervisning försämras, och de går tillbaka till sitt gamla sätt att undervisa. Mitt råd är att varje lärare väljer en eller två av teknikerna i boken och prövar dem i klassen. Om de visar sig effektiva ska målet vara att tillämpa dem tills de sitter. Om de inte är effektiva kan läraren förändra dem eller pröva en annan teknik. Ingen av teknikerna passar för alla, men jag tror att alla lärare kan hitta något som fungerar för dem (s. 175).

Lycka till!