0,72

I John Hatties metaanalys Synligt lärande på rankingplats 11 hamnar Lärare - elevrelationen.
0,72 är den så kallade effektstorleken och faktorer som ligger på ett värde över 0,40 sorterar in under önskvärda effekter, sådana ska vi sträva efter för de har en hög positiv koppling till goda resultat för eleverna.

Att bygga upp relationer med elever inbegriper medverkan, effektivitet, respekt från läraren för vad barnet för med sig till klassen (hemifrån, från sin kultur, sina kamrater) och innebär att barnets erfarenheter erkänns i klassrummet. Dessutom krävs det skicklighet av läraren att utveckla relationer - t. ex förmåga att lyssna, empati, omsorg och att värdesätta andra. Klasser med personinriktade lärare uppvisar mer engagemang, mer respekt för sig själv och andra, färre motståndsbeteenden. En forskare, Cornelius - White konstaterar att de flesta elever som inte vill komma till skolan eller som tycker illa om skolan gör det främst för att de inte tycker om sin lärare. (Hattie: Synligt lärande, 2009, s. 167).

Jag planerar att skriva ett längre inlägg om gårdagens lärgrupper men måste få bjuda på ett smakprov från en stund med en grupp  på en skola. Vi satt och diskuterade kring vad vi uppfattar som en normal skola, och hur vi hanterar det som bryter normen. Vi har just kommit in på de elever som har ett mycket stort behov av att få "sin stund i solen" och som behöver massor av bekräftelser och uppmärksamhet. Lärare A brister då ut att svaret på detta finns på toaletten. Sedan en föreläsning som gav input kring Lärande samspel och inkludering finns det tänkvärda citat upptejpade på personaltoaletterna. Och nu tänker A på ett Astrid Lindgren-citat:

 

Vi diskuterar s. 8 i Lgr11 och kommer in på skolans rättvisesystem där rättvist inte betyder lika till alla utan till var och en utifrån behov.

 

En likvärdig utbildning innebär inte att undervisningen ska utformas på samma sätt överallt eller att skolans resurser ska fördelas lika. Hänsyn ska tas till elevernas olika förutsättningar och behov. Det finns också olika vägar att nå målet. (Lgr11, s. 8).

Läraren A beskriver hur hon möter två elever på olika sätt, men att hennes mål är att de ska ha upplevelsen att hon tycker lika mycket om dem, men visar det på olika sätt genom sitt sätt att bemöta och prata med dem.
Lärare M delar då med sig av en berättelse hon haft med sig i 40 år om en familj som inte hade så gott om pengar men många barn. En dag fanns där ett äpple över, och istället för att ta fram kniven och dela äpplet i lika delar gav de äpplet till det barn som bäst behövde det. En tänkvärd berättelse som handlar om att se med ögon som ser vad som behövs och med tanken att bekräfta det barn som finns framför en.

Angående Snobbenserien så uttrycker den något oerhört viktigt, och något vi alla kan göra: Se barnet, nämn det med namn och ge det en upplevelse av det är viktigt att just han eller hon är här idag!



Idag tisdag...

...är dagen då vi lärare i Höörs kommun träffas i våra lärgrupper. Vi ska bland annat utveckla undervisningen i musik, fördjupa våra kunskaper om lässtrategier, vässa oss kring bedömning och betyg, matematik, engelska, pedagogisk planering, bedömning i idrott och hälsa, röda tråden i en liten skola, demokrati och elevinflytande, arbetssätt i slöjden, hemkunskapen och bilden och vi ska göra det tillsammans!

På Gudmuntorps skola, Sätoftaskolan, Ringsjöskolan, Vuxenutbildningen och Introduktionsprogrammet och Tjörnarps skola ska nya och tidigare lärgrupper träffas för att lära tillsammans, utveckla och utmana vår undervisning och vårt sätt att vara lärare. På Enebackeskolan har man varit i gång med Mattelyftet i några veckor, så där är man redan i full gång.
Som tidigare beskrivits här på utvecklingsbloggen så står 18 förstelärare och några andra lärgruppsledare i startgroparna för att tillsammans med sina lärgrupper synliggöra uppdrag, undervisning och resultat.

Formen för vår utvecklingsresa har vi valt med forskning i ryggen.

 

Jag lånar ett stycke från en artikel på Skolverkets sida:

 



Vad händer egentligen i klassrummet? Hur går undervisningen till? Vad fungerar och vad fungerar inte? Dörren till klassrummet är stängd och det är ovanligt att lärare talar med varandra om sin undervisning, påpekar den nyzeeländske forskaren John Hattie i ”Visible learning”.

När lärare tillsammans med kolleger analyserar och utvärderar sin undervisning leder det till ett bättre resultat hos eleverna. Det är en av de viktigaste framgångsfaktorerna och det vetenskapliga stödet för effekterna är starkt. Att diskutera och arbeta tillsammans är på många skolor självklart redan i dag. Det som forskningen nu presenterar är vikten av långsiktighet, systematik och fokus i det kollegiala samtalet.

 

Enligt John Hattie bör läraryrket kännetecknas av ett kontinuerligt och systematiskt lärande. En nyckelfråga är att stimulera lärare och rektorer att systematiskt vidareutveckla former för professionsutveckling baserad på forskning och beprövad erfarenhet lokalt på skolorna. Något som också måste byggas in i organisationen. För att åstadkomma detta måste det skapas en miljö på skolorna där lärarna kan prata om sin undervisning, känna sig trygga att lära och lära om, samt vara öppna för att ge och ta emot.

 

Det brittiska institutet EPPI, som av många betraktas som världsledande när det gäller systematiska översikter på utbildningsområdet, har undersökt om individuell eller kollegial kontinuerlig fortbildning ger mest effekt. De kom fram till att kollegial fortbildning påverkar lärare och elever men det finns väldigt lite bevis för att individuell fortbildning gör det.

Kompetensutveckling ska vara centralt understödd, systematisk och helst innehålla inslag av extern expertis. John Hatties forskarkollega Helen Timperley med flera har i en metastudie identifierat ett antal faktorer som är viktiga för att en fortbildning ska  påverka elevernas resultat:

•  fortbildningen varar en längre tid
• medverkan av extern expertis ger bättre resultat
• fortbildningen har stöd av skolledning och det finns tillgång till expertis och tid för att processa ny information
• betydelsen av att lärarna blir engagerade i läroprocessen så att deras inlärning blir djup
• lärarna blir utmanade i sina tidigare föreställningar om undervisning
• lärarna får möjligheter att diskutera.

 

Skolchefer, politiker, rektorer, förskolechefer och utvecklingsstrateg i Höörs kommun har gemensamt arbetat fram en planering för detta långsiktiga arbete. En gång i månaden, på tisdagseftermiddagar är helig tid avsatt för möten i lärgrupperna för kollegiala samtal ledda av samtalsledare.

 

Det är inte bara lärare i grundskolan som ska omfattas av detta kollegiala lärande. Successivt ska lärgrupperna spridas till alla skolans och förskolans professioner, förskollärare, fritidspedagoger, elevassistenter, elevhälsan, lärare i förskoleklass, modersmålslärarna, det är också viktigt för oss att alla yrkeskategorier i förskola och skola kan bli samtalsledare. Detta ska vi hitta hållbara former för.

 

Under våren 2014 arbetade en arbetsgrupp med att utifrån senare års skolutvecklingsaktiviteter och temperaturmätningar i alla verksamheter ta fram en nulägesanalys och förslag till utvecklingsarbete. Under de kommande två åren kommer vi att i projektform (Skolutveckling 2016) hitta formerna för "en miljö på skolorna där lärarna kan prata om sin undervisning, känna sig trygga att lära och lära om, samt vara öppna för att ge och ta emot". Forskningen säger att detta är en viktig framgångsfaktor så nu gör vi det! Projektet kommer bland annat att omfatta utbildning i samtals- och processledning för dem som har denna uppgift i lärgrupperna.

 

Några grupper ska träffas på andra tider och i lite andra former, olika verksamheter har olika förutsättningar som styr. I förskoleklass och fritidshemmen är ett viktigt utvecklingsarbete igång. Fritidshemmen arbetar kollegialt med att erövra sina nya allmänna råd och lärare i förskoleklasserna på alla skolor arbetar med pedagogisk planering för "året i förskoleklassen". Specialpedagogerna och speciallärarna är ute och gör sin utvecklingsresa som påbörjades under våren.

 

I förskolan kommer lärgrupper att ledas av pedagogisk handledare/pedagogista Petra Green och detta arbete kommer att starta efter jul. Några lärgrupper är tvärprofessionella och ska ha lärare  från olika verksamheter och enheter, ett exempel på detta är förskolorna och förskoleklassen och de ska arbeta med den viktiga övergången mellan de olika skolsystemen, läroplanerna och uppdragen, och vi planerar en del andra lärgrupper. Även fristående skolor och förskolor i kommunen har fått erbjudande att vara med i någon form i detta stora lärandekalas!

 

Efterhand kommer vi att bjuda på berättelser, reportage och sprida en del av det vi kommer fram till här på bloggen, så häng med!

 

 

Hattie, Nottingham och alla lärarna i Höör

Kanske behöver inte John Hattie presenteras närmare för bloggens läsare, han har ju varit föremål för ganska många inlägg, inte minst i julkalendern 2012 om synligt lärande. Men...han är en av de främsta skolforskarna i världen, han har forskat tillsammans med bland andra Helen Timperley om betydelsen av olika former av feedback, men mest känd är han för sin metastudie och analys av vilka faktorer som påverkar elevers lärande och resultat mest (och minst).
Världens största forskningsöversikt över vad som påverkar elevers studieresultat brukar den kallas och nu finns den på svenska.  Förstelärarna 1.0 dvs de som nu är inne på sitt andra år har fått den, övriga har fått hans andra bok Synligt lärande för lärare.

 

James Nottingham, kallas ibland för Hatties lärjunge, han är en engelsk författare och pedagog och han ingår i forskargruppen runt John Hattie. James Nottingham har skrivit boken Utmanande undervisning i klassrummet, den har vi köpt in till vår skolutvecklingsbokhylla, återkommer på bloggen om hur du lägger vantarna på det som finns där.

I artikeln Skolpolitiska förslag missar ofta målet i Lärarnas tidning (3 sep 2014) beskrivs vilka sex punkter de åtta riksdagspartierna ansåg skulle kunna förbättra de svenska elevernas skolresultat och vad fem kända skolforskare ansåg om dessa åtgärder och deras eventuella inverkan på resultaten.

Med en röst förklarar John Hattie och James Nottingham att de listade förslagen kan ha marginella effekter men att det finns mycket som har större möjligheter.

 

James Nottingham:

— De flesta förslagen är trevliga. De är valvinnare, men de gör inte någon större skillnad på undervisningen. De finns där för att lugna och blidka massorna. De gör inte någon skillnad om man utgår från forskningen.

 

Hattie menar att politiker som vill förbättra resultat mer radikalt måste fokusera på att ta reda på orsakerna till Sveriges problem genom att utgå från rätt data och tillgänglig forskning.

 

James Nottingham säger att man måste komma bort från fixeringen vid betyg som värdemätare av kvalitet på en skola. I stället bör man fokusera på de skolor och lärare som gör stora framsteg med samtliga elever under en mätbar tid, oavsett från vilken individuell nivå eleverna startar.

Viktiga åtgärder vid det förändringsarbetet är, enligt Hattie, att identifiera de lärare som han kallar excellenta och använda dem i förändringsarbetet. Med det menar han inte de lärare som har längst utbildning eller mest ämneskunskaper, utan de som bevisligen har en stor påverkan på alla sina elever. Det handlar om lärare som lyckas ge varje elev synbara framsteg efter ett läsårs undervisning.

 

I dagens debatt om förstelärare och expertlärare kan vi stoppa in Hatties tankar om hur de riktigt bra lärarna är. Julkalenderns första lucka (2012) handlade om detta:

 

En del lärare som gör vissa saker gör skillnad.

Nu är detta inte frågan om någon klappjakt på bra eller dåliga lärare utan om hur vi uppfattar vårt uppdrag. Vi har i Sverige en skollag och läroplaner som tydligt slår fast vårt uppdrag som lärare.

Hattie har tillsammans med andra forskare hittat fem dimensioner av framstående lärare eller "expertlärare":
1. De kan identifiera de viktigaste sätten att presentera ämnet de undervisar i.
Senare i luckorna kommer du kanske att tycka att detta krockar med rankingen av lärares ämneskunskaper, som jag kan avslöja är relativt låg. Det man här menar är att det inte handlar om "mängden" kunskap utan om hur lärare ser på ytlig och djupare förståelse av ämnena.Vi måste bli uppmärksamma på hur vi ska undervisa och hur vi ska kunna se tecken på att eleverna har lärt sig ämnet. Expertlärare har inte "mer" ämneskunskaper än andra, men de organiserar och använder "stoffet" annorlunda. De kan koppla samman elevernas förkunskaper med det nya på ett bättre sätt och de gör lektionerna unika genom att förändra, kombinera och lägga till utifrån vad de ser att eleverna behöver. Dessa lärare läser av sina klassrum och förser sina elever med en stor uppsättning strategier som eleverna kan använda när de ska lösa ett visst problem. De är mer lyhörda för elevernas fel och fångar situationer i klassrummet och bygger lärandet på dem. Något som också är typiskt för dessa lärare är att de är passionerat övertygade att deras elever kan lära sig det som krävs i ämnet och kunskapskraven.

2. De är skickliga på att skapa ett optimalt klassrumsklimat för lärande.

I ett optimalt klassrum känner eleverna att det är OK att göra misstag, de är en viktig del av lärandet. relationerna måste vara trygga både mellan elever och mellan lärare och elever. Lärande är huvudsysslesättningen i skolan, eller den borde iallafall vara det. Att sätta det "på kartan" är att ha kommit långt. Att lära sig saker är ett hårt arbete och inlärningsprocessen är sällan linjär.
Är ditt klassrum ett där eleverna känner sig trygga och vågar fråga och visa att de gör fel?
Är det lärande som är den huvudsakliga verksamheten? Vad annat är det som händer?

3. De följer upp lärandet och ger återkoppling.
4. De tror att alla lärare kan nå kriterierna för måluppfyllelse.
5. De påverkar elevernas resultat både på ytan och på djupet.

Wilson och Corbett (2007) har också intervjuat elever som beskriver vilket slags lärare de vill ha i sitt klassrum:

• En lärare som stannar kvar för att hjälpa dem bli klara med uppgiften.
• En lärare som kan hålla ordning utan att förlora fokus på lektionen.
• En lärare som anstränger sig, gör lite extra, för att hjälpa.
• En lärare som förklarar saker tills det "tänds ett ljus" hos alla i klassen.
• En lärare som visar på många olika vägar att lära sig, olika lärstrategier.
• En lärare som förstår elevernas situation och tar hänsyn till dem.

En ganska bra beskrivning av en lärare som bryr sig...

Är det stora eller små saker som gör skillnaden?

I mitt exemplar av Hatties bok har jag hans autograf, bredvid sitt namn har han skrivit "Lär känna din påverkan", säkert skrev han detsamma i alla böcker, för det är ett viktigt budskap som vi lärare kan behöva bli påminda om. Vi har betydelse, vilken betydelse har vi och vad gör vi för att vara en positivt verkande faktor?

 

Vem vet bäst vilka lärare som är de bästa? Lyssna på eleverna!

 

Vi lärare pratar för mycket, vi vet... Men en sak som tas upp i artikeln är att ett sätt att komma tillrätta med skolans resultat är att minska lärares ensamarbete både när det gäller undervisning, planering och dokumentation. En granskning som nyligen gjorts av Skolverket visade också att lärare arbeter 50 timmar i veckan - i snitt...inte undra på att de då är både trötta och slitna.

Hur blir man mindre ensamvarg? Hur kan det kollegiala samarbetet på skolorna öka och leda till att lärare samarbetar och blir mer effektiva, så att det gynnar eleverna och undervisningen.

 

Jag tror att vi i Höör kommer att säga om två år, att när vi fick igång våra kollegiala lärgrupper, då fick vi möjlighet att diskutera vår undervisning, då blev det inte bara roligare att jobba, då fick vi äntligen möjlighet att utveckla vår undervisning och elevernas resultat sköt i höjden som raketer, alla elevernas! Super teachers blir vi i grupp!

 

 

 

 

SOS i klassrummet 8

Vi har nu dagligen gnuggat oss i Skolinspektionens kvalitetsgranskning Stöd och stimulans (SOS) i klassrummet i mer än en vecka. Vi har hört elevernas uppfattning om sina lektioner, diskuterat effekten av förväntningar (både höga och låga), vi har funderat på om det är mission impossible att erbjuda en undervisning som ger både stöd och stimulans, för alla elever.

En rubrik i rapporten ger en hel del välbehövligt hopp till oss lärare som fortfarande är intresserade av utmaningen:
Inte ett omöjligt uppdrag

Granskningen visar att det är möjligt att möta alla elever. Det finns gott om positiva exempel där engagerade lärare och rektorer arbetar för att anpassa undervisningen och för att hitta strategier för att både stödja och stimulera. Under observationerna var inspektörerna med om många lektioner med god undervisning, och elever berättar om lärare som lyckats möta just deras behov, även elever som tappat motivationen. Stalltips om hur man kan göra med de elever som lätt når målen ges av lärare och rektorer som antagit utmaningen:

• en del elever får skriva mer, lyssna mer och att det är viktigt att kunna påverka examinationsformerna (tekniska hjälpmedel)
• elever som behöver mer utmaningar får uppgifter som sträcker sig lite längre, de utmanas att använda sitt "eget driv" och matas inte bara med mer uppgifter
• flexibilitet när elever placeras in i årskurser, de kan jobba i en högre årskurs än den de är inskrivna i, det kan lyfta elever och ge utmaningar
• man placerar eleverna: en svag med en lite duktigare, en lite duktigare med en ännu duktigare, på så sätt bygger man in ett stöd i undervisningssituationen i form av kamrateffekter
• man ger dem öppna uppgifter då kan de utveckla, de svaga får hjälp av läraren. Kurserna är på samma nivå, men uppgifterna är konstruerade så att alla elever utifrån sina förutsättningar kan klara dem.

På något sätt, vad jag än skriver om i julkalendrar och forskningssammandrag, så hamnar jag alltid i den situation jag är i nu. Nu ska jag få lyfta LÄRARNAS LOV igen. Eller i alla fall deras stora betydelse.
Läraren har dubbel betydelse
Jo, för även i denna kvalitetsgranskning kommer man fram till lärarnas avgörande betydelse för elevernas lärande. Läraren ska både ge stöd till de elever som har svårt att hänga med i undervisningen och ge stöd till de elever som har lätt för sig och som behöver utmaningar för att komma vidare i sitt lärande.
När alla elever ska få det stöd och den stimulans som de behöver för att nå så långt som möjligt i sin kunskapsutveckling (Skollagens tre-trea) avgörs det när eleverna möter lärare och lektioner som förmår väcka lust och motivation att lära. Det handlar om hur skolorna förmår skapa goda lärmiljöer och individanpassad undervisning. Skolinspektionens granskning har visat att många skolor behöver göra utvecklingsinsatser för att se till att lektionerna förmår möta eleverna på ett bättre sätt. Det handlar om lärarens förmåga att anpassa undervisningen. Detta är ingen nyhet, det har varit tydligt i många kvalitetsgranskningar och internationell forskning, inte minst John Hatties enorma "Synligt lärande" (2009) lyfte lärarens betydelse.
Elever som undervisas av de mest effektiva lärarna lär sig runt fyra gånger så mycket som de elever som undervisas av de minst effektiva lärarna.

Det som är viktigt när lärarna ska ge eleverna stöd och stimulans är att lärarna har höga förväntningar, elevinflytande över undervisningen, varierad och anpassad undervisning, goda ämneskunskaper, tillitsfulla relationer, återkoppling till eleverna, tekniska hjälpmedel och formativ bedömning är exempel på olika aspekter av stöd och stimulans under lektionstid.

Forskningen har också konstaterat att lärarens värderingar och förhållningssätt till eleven har stor betydelse. Hattie "synliga lärande" handlar om att läraren måste synliggöra och därmed lära känna sin påverkan på elevernas lärande. Genom att undersöka hur och när läraren påverkar elevernas lärande på det mest effektiva sättet kan lärarens undervisningsstrategier utvecklas.

Svenska forskningssammanfattningen "Framgång i undervisningen" (2012) lyfter också lärarens centrala roll för lärande:

• Elever som har lärare som utmanar, driver och skapar förtroendefulla relationer, lär sig mer än elever vars lärare inte ser det som sin uppgift att peka ut riktningen för elevens utveckling och erbjuda verktyg som kan leda eleverna rätt.
• Elever som ges förutsättningar att vara med och välja aktiviteter och vars erfarenheter och kunskaper blir en utgångspunkt i undervisningen, lär sig mer än elever vars lärare tror att elever inte har det som krävs för att involveras och vara med och påverka.

Så, har vi ett viktigt jobb eller har vi?

Goda råd - lucka 12

Var var vi nu i de goda (allmänna råden)? Jo, på genomförandet av undervisningen.

Lärare bör i sin ledning av undervisningen

• försäkra sig om att undervisningen leder mot de mål  som konkretiserats i planeringen genom att anpassa undervisningen till varje enskild elevs behov av stöd och stimulans.
• se till att eleverna förstår syftet med de aktiviteter som ska ske i undervisningen, vilka kunskaper de ska ges möjlighet att utveckla samt hur de ska få visa sina kunskaper

Mål, förstå syftet, vilka kunskaper de ska utveckla... här talar kommentarerna om att en viktig del i en strukturerad undervisning är att det finns ett logiskt flöde i lektionen och en tydlighet kring hur enskilda moment och aktiviteter gagnar undervisningens syfte.

En som fördjupat sig i vad som krävs av en lärare för att eleverna ska lära sig mycket är Hattie (2012), ur det stora forskarmaterialet har han vaskat fram fem dimensioner av att vara en framstående lärare, eller "expertlärare" som han kallar det. Kanske inte ett uttryck vi brukar använda när vi presenterar oss eller beskriver våra kollegor.

1. Expertlärare kan identifiera de viktigaste sätten att presentera ämnet de undervisar i
   Nästan alla lärare har tillräckliga ämneskunskaper och kunskaper om läroplanen men inte alla kan organisera detta till något som blir begripligt och motiverande för eleverna. Expertlärare är just experter på att känna igen händelsekedjor i klassrummet, hitta "krokar" och intressanta frågor och resonemang att bygga vidare undervisningen på. De kan förutsäga och avgöra vilka slags fel eleverna kan komma att göra och vara mera lyhörda för eleverna. De läser helt enkelt av eleverna bättre och anpassar undervisningen därefter. Dessutom behåller dessa lärare en passionerad övertygelse om att deras elever kan lära sig ämnet och kunskaperna som ingår i lärandemålen för lektionerna.
2. Expertlärare är skickliga på att skapa ett optimalt klassrumsklimat för lärande
   Ett optimalt klassrumsklimat är...
   ...ett klimat som skapar en förtroendefull atmosfär, där det är okej, ja till och med välkomnas att göra misstag eftersom det är en väsentlig del av lärandet
   ...ett klimat där lärande är "coolt" och värt att syssla med
   ...ett klimat där alla - lärare och elever - ägnar sig åt lärande
   ...ett klimat där det är okej att erkänna att inlärningsprocessen sällan är linjär, att den kräver engagemang och ansträngning
   ...ett klimat där eleverna frågar mycket och där engagemang är normen
3. Expertlärare följer upp lärandet och ger återkoppling
   Läs mer på lördag...
4. Expertlärare tror att alla elever kan nå kriterierna för måluppfyllelse
   Att ha sådana förväntningar kräver att läraren tror på att intelligens är föränderlig snarare än fast.
   Passionerat engagerade lärare är sådana som verkligen älskar vad de håller på med. De letar ständigt efter mer effektiva sätt att nå sina barn, att förkovra sig i ämnet och metoderna i sitt hantverk. De känner det som ett personligt uppdrag...att lära sig så mycket de kan om världen, om andra, om sig själva - och att hjälpa andra att göra samma sak.
   Att känna passionerat för att undervisa är inte bara att känna entusiasm utan också att genomföra det på ett principfast, värdebaserat, intelligent  sätt.
5. Expertlärare påverkar elevernas resultat både på ytan och på djupetFör att elever ska stanna kvar i skolan, satsa på sitt lärande, utveckla både ytliga och djupa insikter, använda flera olika inlärningsstrategier, vara villiga att ta risker och gilla utmaningen att lära måste lärare sätta upp utmanande mål och bjuda in eleverna att engagera sig.

Ett begrepp att fundera kring är lärandemål.
I våra styrdokument formuleras förmågor, dels generella, dels ämnesspecifika i kursplanerna. Det tydliggörs i kunskapskraven vad eleverna ska kunna göra med sina kunskaper, men även dessa behöver stuvas om och förklaras för att eleverna ska förstå vad de ska utveckla.
Lärandemål beskriver vad det är vi vill att eleverna ska lära sig. Om lärarna inte är tydliga med vad de vill att eleverna ska lära sig (och hur resultatet av detta lärande ser ut) kan inte den formativa bedömningen fungera. I Synligt lärande för lärare (2012) finns några viktiga punkter från Hattie, Clarke och Timperley:

• Dela lärandemålen med eleverna så att de förstår dem och hur måluppfyllelse ser ut.
• Alla elever i klassen kommer inte att arbeta i samma takt eller ha samma startpunkt. därför är det viktigt att anpassa planen efter målen så att den omfattar alla eleverna.
• Lärandemål och aktiviteter kan grupperas eftersom en aktivitet kan bidra till mer än ett lärandemål och ett lärandemål kan behöva flera aktiviteter för att eleverna ska förstå det fullt ut.
• Lärandemålen är det vi planerar att eleverna ska lära sig. De kan också lära sig andra saker som inte är planerade (kan vara positivt eller negativt) och lärarna måste vara medvetna om oavsiktliga konsekvenser.
• Avsluta varje del eller lektion med att referera til lärandemålet och hjälp eleverna förstå hur mycket närmare de kommit till kriterierna för måluppfyllelse.
  Förra årets kalender Synligt lärande hade en lucka om kriterier för framgång och lärandemål, kika här.

Några bra-å-ha-frågor att använda i början av lektionen/aktiviteten:

• Vilka är dagens mål?
• Hur mycket kan jag redan om dagens mål?
• Jag tror att dagens mål kommer att bli.. (mycket svårt till mycket lätt)
• Hur mycket kommer jag att arbeta med dagens mål?

Några frågor efter lektionen/aktiviteten:

• Vilket var dagens mål?
• Lyckades jag uppnå målet?
• Hur mycket arbetade jag med målet?

Försök också få eleverna att reflektera över orsaker till att de nått målen/inte nått målen.

Goda råd - lucka 10

Igår tog jag upp den inledande delen av genomförandet i allmänna råden om undervisning. Lärare ska strukturera de processer som sker i undervisningen och balansera olika sätt att arbeta med syfte att skapa goda förutsättningar för varje elevs lärande.I kommentarerna tas individualisering upp, man varnar för att blanda ihop begreppet med individuellt arbete,något som "fått mycket stryk" den senaste tiden i skoldebatten, inte minst i Skolverkets Vad påverkar resultaten i svensk grundskola? (2009).
Individualiserad undervisning innebär att undervisningen organiseras och genomförs med elevens individuella förutsättningar och behov i centrum. Detta är något som kännetecknar framgångsrika skolor. 
I lucka 3 häromdagen tog jag upp begreppet differentiering i samband med att "ge alla elever vad de behöver - samtidigt". Hattie tar i Synligt lärande för lärare upp att differentiering handlar om att ta reda på var eleverna befinner sig och sedan strukturera lektioner så att alla elever befinner sig "på eller ett steg bortom" denna punkt.
Det råder ingen tvekan om att alla elever i klassen sannolikt är olika, men konsten att undervisa är att se det som förenar i mångfalden, att få kamrater att arbeta tillsammans, särskilt då de tillför olika begåvningar, misstag, intressen och temperament till situationen, och att förstå att differentiering handlar mer om inlärningsfaser - från nybörjare till kompetent till skicklig - än att bara erbjuda olika aktiviteter till olika (grupper av) elever (s. 134).

Vår "nya lilla bibel" (den är verkligen läsvärd) Forskning för klassrummet hade ju en lista över verktyg för oss att använda vid undervisning. Jag vill reflektera lite i form av några frågor om en av dessa:

Att läraren använder en bred och varierad repertoar av undervisningsmetoder

• Försök se din undervisning genom elevernas ögon, hur bred och hur varierad är din repertoar av undervisningsmetoder? Finns det moment som ofta återkommer? Något som aldrig skulle kunna hända på dina lektioner?
• Hur väljer du att använda läromedel?
• Märks det i din undervisning att det är 2013, snart 2014? Har du aktuella exempel, inslag av modern teknik?
• Hur kan man göra för att bredda och variera mera? Har jag några bra forum för att diskutera med kollegor hur de gör och där vi kan dela erfarenheter och utmaningar?
• Vilka undervisningsformer är bäst "enligt forskning och beprövad erfarenhet"?

Goda råd - lucka 9

Efter att i förra veckan ha funderat kring planeringen av undervisningen ger vi oss nu in i själva genomförandet, undervisningen, del 2 i de goda (allmänna råden).

Lärare bör i sin ledning av undervisningen strukturera och styra de processer som sker i undervisningen och skapa balans mellan gemensamma genomgångar och diskussioner, enskilt arbete och samarbete mellan elever för att skapa goda förutsättningar för varje elevs lärande (s. 17).

Resultaten påverkas i positiv riktning när läraren är aktiv och interagerar med eleverna utifrån en bred repertoar av arbetssätt och arbetsformer.

…de processer som sker i undervisningen…

Jag  börjar med ett avsnitt i en bok som heter Att våga – en berättelse om undervisning. Den är skriven av Stavros Louca och Thomas Holmqvist, två av de lärare som var med i SVT:s program 9a för några år sedan. De talar om att god undervisning kan se ut på olika sätt, det de lyfter som viktigt är att de som lärare tycker att det är roligt och att de gillar att hålla lektioner. De lägger mycket krut på att fånga elevernas intresse, något de beskriver som en grundsten, en förutsättning för att lyckas i klassrummet är att ha eleverna med sig, fullt ut. Vidare talar de om att ha en planering, men vara beredd att improvisera. Det som fungerar i ett klassrum kan vara ett misslyckande i nästa, därför räcker det inte med att ha ett tänkt upplägg till en lektion. Det måste också finnas en plan B och C. Att kliva oförberedd in på en lektion är att svika sitt uppdrag – och eleverna.

Stavros beskriver i boken en ”romantiker”, en välkomnande person som ler och är inbjudande, någon som vill bli omtyckt. Han vill att fler lärare ska vara ”romantiker” enligt denna definition.

En lärare borde kämpa för att bli omtyckt av sina elever. Ett mål borde vara att vinna deras hjärtan. Vi menar att den som vunnit sina elevers hjärtan har vunnit något stort. Den läraren har lyckats ta plats i elevens liv som en viktig person. Och en viktig person, det är någon man lyssnar på. När en viktig person, som man dessutom tycker om, säger åt en att göra något, då gör man det. I det klimatet lär sig eleverna väldigt mycket. I ett sådant klassrum trivs både lärare och elever.

Med detta ”på plats” måste läraren börja fundera på mål, och vilka arbetssätt och arbetsformer som passar mål och eleverna i gruppen.

Enligt råden handlar det om två viktiga balansaxlar:

Balansera mellan GEMENSAMMA GENOMGÅNGAR – DISKUSSIONER
Balandera mellan ENSKILT ARBETE – SAMARBETE MELLAN ELEVER

Gemensamt, tillsammans och enskilt. Vägen till att skapa goda förutsättningar för varje elevs lärande går inte via tjugotre olika planeringar, utan vi vet att barn och elever lär bäst i sammanhang och när man arbetar tillsammans med ett innehåll.

Under avsnittet om genomförande av lektionen påminner Hattie i Synligt lärande för lärare (2012) om den viktiga skillnaden mellan att fokusera på undervisning och lärande. 

Uppmärksamheten måste flyttas från hur man undervisar till hur man lär sig - och inte förrän lärare förstår hur varje elev lär sig kan de gå vidare och fatta beslut om hur de ska undervisa (s. 127).

I vår kommun arbetar vi just nu med Matematiklyftet, en stor satsning på kollegial fortbildning som Skolverket erbjuder. Både i åk 1-3-grupperna och i åk 7-9-gruppen har vi under snart en termin fördjupat oss inom en lärares arbete i matematikklassrummet. Enligt en modell för problemlösning som vi studerat och provat börjar läraren med att introducera ett lämpligt (utmanande) problem för sin grupp eller klass. Sedan ska eleverna arbeta enskilt med problemet en kort stund, sätta sig in i problemet och börja fundera på olika lösningar. Sedan bildar man par eller mindre grupper som fortsätter diskutera problemet och jobba med lösningar. Under tiden går läraren runt och lyssnar, ställer frågor som leder arbetet vidare om eleverna kör fast. Under denna fas väljer läraren ut olika lösningar som ska ingå i den avslutande helklassdiskussionen och lektionen avslutas med att läraren leder denna. Där lyfts olika lösningar och målet är att få syn på så många olika lösningar som möjligt och att kunna avgöra kvaliteten på olika lösningar. Detta sätt att arbeta bygger på forskning om vad som är framgångsrikt för lärande, inte minst från japanska skolor, som vi blev påminda om häromdagen (PISA).

Att följa lärande

Formativ bedömning stöter vi ofta på, nu har Dylan Wiliams bok Embedded formative assessment översatts till svenska. Den heter Att följa lärande och kommer från Studentlitteratur (2013).

Vem är Dylan Wiliam?
Han är en internationellt känd skolforskare och lärare som sedan många år tillbaka forskar kring formativ bedömning och lärares arbete med att bygga sin undervisning på analys av undervisningen och elevernas kunskaper.

Vad är formativ bedömning?
Formativ bedömning är den process som lärare och elever under lärandet använder för att känna igen och reagera på elevlärande för att förbättra lärandet. (s. 53)
Wiliam beskriver att formativ bedömning fungerar för att elever inte alltid lär sig det vi lär ut - en del lär sig mer, andra mindre, och en del helt annorlunda. Då måste vi lärare ta reda på hur elevernas lärande ser ut, göra det synligt som också Hattie talar mycket om. Formativ bedömning påverkar i två riktningar - elevernas lärande och lärarnas undervisning.
Bedömning är mest effektiv när den sker i anslutning till det pågående lärandet - minute by minute, day by day (s. 13).

Boken innehåller en mängd (minst 53 stycken) praktiska tekniker, konkreta sätt att arbeta med formativ bedömning i klassrummet, därför är den viktig att läsa om man vill komma igång och prova direkt.
Ibland tvekar man att införa nya saker, som till exempel öka den formativa bedömningen, för man vet inte riktigt hur man ska göra. Till dig säger Wiliam att den stora utmaningen för den som vill arbeta med bedömning för lärande är att våga låna tid från sig själv. Det tar tid att planera undervisning så att formativ bedömning kommer in som ett naturligt inslag. Det tar tid i undervisningen att arbeta med formativ bedömnning - men det tar inte tid från lärandet. Eleverna kommer successivt att bli säkrare och självständigare i sin lärandeprocess, det blir möjligt att gå snabbare fram med en större grupp och få tid över att särskilt uppmärksamma de lite långsammare eleverna (s. 13).
Forskningen om vad som kännetecknar de mest effektiva skolorna blir lite komisk:

1. Gör er av med pojkarna. I hela världen överträffar flickorna pojkarna, även i tidigare mansdominerade områden som teknik och matematik. Ju fler flickor det finns i skolan, desto bättre går det.
2. Bli en kyrklig privatskola. De har bättre resultat än alla andra skolor.
3. Flytta skolan till ett lummigt förortsområde. Där visar sig elever prestera bäst, de får bäst stöd av hemmet och dessa skolor har mest pengaresurser.

Skämt åsido, detta är såklart inte lösningar, men den andra generationens forskning om effektivitet i skolan visar att de flesta skillnaderna mellan skolorna beror på skillnaden mellan de elever som går där. Skolverkets rapport "Vad påverkar resultaten i svensk grundskola?" tar upp att från att ha haft en skola med små skillnader mellan olika skolors resultat (likvärdighet) har nu Sverige fått skolor med alltmer homogen elevsammansättning har nu skillnaderna blivit större mellan skolor. PISA (2007) kommer dock fram till att effekten av att gå på en viss skola bara är fyra gånger så liten som effekten av att gå i ett visst klassrum. För det är det läraren åstadkommer i sin undervisning som har absolut störst effekt för vad eleverna kommer att lära sig. Det har vi hört många gånger, men vad kan man göra om man vill utveckla sin undervisning?

Att följa lärande är uppdelad i de fem nyckelstrategierna i formativ bedömning:

1. Att klargöra , delge och skapa förståelse för lärandemål och kriterier för framsteg.
2. Att åstadkomma effektiva klassrumsdiskussioner, aktiviteter och inlärningsuppgifter som visar att lärande har skett.
3. Att ge feedback som för lärandet framåt.
4. Att aktivera eleverna till att bli läranderesurser för varandra.
5. Att aktivera eleverna till att äga sitt eget lärande.

När du läser boken får du många tankar om vilken viktig roll du har som lärare, du kommer garanterat att tänka tillbaka på situationer där dina elever lärt sig mycket eller motsatt.
Några saker jag fastnade för när jag läste var:

• Några lärare menar att de inte har tid att syssla med formativ bedömning, de lägger mycket tid och kraft på betygssättning och skriftliga omdömen (summativ bedömning). Fundera då på om det är effektivt för elevernas lärande. Säg att dina elever arbetar med att skriva ner svaret på någon fråga kring till exempel hur de förstår ett begrepp som fotosyntesen. Om eleverna lämnat klassrummet och inte riktigt förstått detta begrepp och du nu ska ge dem återkoppling på det de har skrivit, då har du framför dig ett antal timmar när du ska skriva i stort sett samma kommentar i allas böcker. Wiliam funderar nu på vad som skulle hänt om läraren redan när eleverna finns kvar i klassrummet skulle försöka få syn på deras uppfattningar, till exempel genom att be dem berätta för varandra i par och gå omkring och lyssna, eller rita upp en bild på sina små whiteboards och hålla upp. Utifrån det skulle läraren kunna utreda vissa missuppfattningar, ge eleverna nya chanser att lära sig.
  Om vi ser det ur detta perspektiv kan betygssättning anses som ett straff som lärare får för att inte ha lyckats ta reda på att de inte uppnådde det avsedda lärandet medan de hade eleverna framför sig. Får läraren klassen på spåret igen på en gång med klassen framför sig medan betydelsen av elevernas svar och lärarens frågor fortfarande kan förhandlas eller arbetar läraren med en elev i taget när de har gett sig iväg, och skriftligt? (s. 93)
• Feedback måste generera tänkande, inte känslor.
  när elever får återkoppling på prov i form av poäng eller betyg blir det starka känslor, glädje, ilska eller tårar. Vilket slags feedback ger lust att arbeta vidare mot ökade kunskaper och förbättrade resultat?
  Så snart elever jämför sig med någon annan fokuseras deras mentala energi på att skydda sin egen känsla av välbefinnande snarare än på att lära sig något nytt. (s. 141)
• Hemligheten med effektiv feedback är att det inte räcker med att säga vad som är fel. Effektiv feedback måste ge recept för framtida åtgärder (s. 134)Ordet feedback beskrivs i boken komma från ingenjörsvetenskapen. Norbert Wiener använde termen feedback första gången 1946 och i det tekniska sammanhanget är den viktiga faktorn i feedback att den bildar en del av en återkopplingsslinga. Rent praktiskt kan man beskriva feedback som användandet av en termostat  för att reglera temperatur i ett rum.
  Ange det önskade tillståndet - ställa in termostaten på önskat antal grader
  Mäta nuvarande temperatur (termometer)
  Jämför den nuvarande temperaturen med det önskade tillståndet (termostat)
  Få det nuvarande läget i linje med det önskade (uppvärmnings- eller nedkylningssystem)
  Enkelt?
• Lärare ger ofta för mycket feedback, vi borde ge mindre men mer fokuserad feedback (s. 143)

Några av alla 53 teknikerna som jag blev nyfiken på att pröva:
"Tänkande tummar" och "Först till fem"
Eleverna i hela klassen visar läraren samtidigt hur väl de har förstått till exempel en genomgång genom att hålla sina tummar på olika sätt.
Uppåt - bra
Horisontellt - inte säker
Ner - fortfarande osäker
Ett annat sätt är att eleverna håller upp noll till fem fingrar utifrån hur säkra de känner sig.
"Bästa provet"
Genomför ett "vanligt prov", samla in och dela sedan ut till eleverna igen i grupper om fyra´elever. Förutom sina egna orättade prov får gruppen ett ej ifyllt prov. Nu ska de gemensamt ställa samman de bästa svar de kan. Inom gruppen kontrollerar eleverna sina svar, jämför dem med frågorna och diskuterar vilka svar som är bäst. Grupperna kan sedan dela med sig av sina bästa svar till övriga grupper. Sedan kan man ge ett summativt prov.

Elevernas uppfattningar är inte slumpmässiga tankar utan resultatet av olika sätt att förstå sina erfarenheter. Om lärare använder många olika sätt att få syn på elevers uppfattningar och undervisar utifrån detta mot målen kan läraren göra klassrummet till en mycket mer engagerande plats för eleverna ,där läraren kan göra en snabb och effektiv undervisningsanpassning för att gå alla elevers lärbehov tillmötes. när läraren väl vet var eleverna befinner sig i sitt lärande kan han ge feedback till eleverna om vad de ska göra härnäst. (s. 119)

När lärare försöker förändra mer än två eller tre saker i sin undervisning samtidigt är det typiska resultatet att deras undervisning försämras, och de går tillbaka till sitt gamla sätt att undervisa. Mitt råd är att varje lärare väljer en eller två av teknikerna i boken och prövar dem i klassen. Om de visar sig effektiva ska målet vara att tillämpa dem tills de sitter. Om de inte är effektiva kan läraren förändra dem eller pröva en annan teknik. Ingen av teknikerna passar för alla, men jag tror att alla lärare kan hitta något som fungerar för dem (s. 175).

Lycka till!

Vi tänker tillsammans kring inkludering

Sedan ett år tillbaka har vi fokuserat på inkludering på ett särskilt sätt i Höör, två skolteam har varit på seminarier med skolteam från 11 andra kommuner i ifousprojektet Inkludering. Där har vi träffat forskare som beskrivit vad inkludering kan vara och vi har haft erfarenhetsutbyte kring goda exempel på inkludering, det vill säga att skapa lärmiljöer som gör det möjligt för alla elever i skolan att vara med på sina villkor och lära sig på bästa sätt.

På de två skolorna, Sätoftaskolan och nuvarande Enebackeskolan har detta lett till bland annat studiedagar kring inkludering och att man provar en del nya saker, och att det har kommit igång samtal kring vad inkludering är och vad man kan göra för att bli mer inkluderande i sin undervisning.

Nu var det hög tid att detta blev en angelägenhet för alla som arbetar i skolan, därför samlades alla lärare och en del annan skolpersonal på vårt Älvkullen under två förmiddagar i uppstartsveckan, den 13 och 15 augusti. I detta blogginlägg beskrivs en del av det som togs upp under tisdagen.

Tisdagsförmiddagen inleddes av vår barn- och utbildningschef Martin Persson som delade med sig av sina tankar kring skolans uppdrag och inkludering. Han hade analyserat våra resultat och tänkte högt kring hur vi kompenserar våra elevers olika förutsättningar (socialt, ekonomiskt och utifrån kunskaper och förmågor). Detta måste vi utveckla, som det ser ut nu lyckas eleverna vars föräldrar saknar utbildning efter gymnasienivån oacceptabelt mycket sämre än de vars föräldrar har en längre utbildning. Det är också för stor skillnad mellan flickors och pojkars betyg. Martin berättade om och presenterade kommunens första fyra förstelärare som får ett särskilt utvecklingsansvar för undervisningen på kommunens skolor. De är Cecilia Mattsson Jagenheim (Ringsjöskolan), Jessica Gayen (Enebackeskolan), Catarina Håkansson (Sätoftaskolan) och Christel Jansson (Sätoftaskolan).

Politikerna Maria Boström Lambren och Björn Andreasson talade kort om sina tankar inför läsåret och kring inkludering.

Christel Jansson som är koordinator för inkluderingsprojektet (och förstelärare i matematik och inkludering) tog sedan med deltagarna på en tankeresa som började med att "definiera" inkludering, fortsatte med att berätta om ifousprojektet och sina förväntningar på vad som kommer att hända i Höör de närmaste åren.
Uppdraget att utveckla en inkluderande skola hittar man i det väldigt grundläggande, i principen om demokrati. Skolan är en del av samhället, och måste därför vara demokratisk, både till form och innehåll.

”Vitsen med en skola för alla är just att den tillåter olikheter och rymmer mångfald. En demokrati bygger på olikheter, på en respekt och glädje över att det finns olikheter, medan en diktatur inte tål olikheter. Kärnan i en demokrati är att man tillvaratar olikheterna och mångfalden.”    
(Ruth Bauth, rektor i Malmö)

En stor utmaning i dagens samhälle är att möta och ta tillvara olikheter i alla sammanhang. Barnkonventionen och Salamancadeklarationen slår fast att alla elever bör undervisas tillsammans, eftersom alla mår bäst i en gemenskap med andra. Olikheter människor emellan bör betraktas mer som en tillgång för det gemensammas bästa än som orsaker till problem och svårigheter.

I Skollagen och läroplanen står det att undervisningen ska anpassas för varje elevs förutsättningar och behov.

I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen. (Skollagen 1 kap 4§) 

En likvärdig utbildning innebär inte att undervisningen ska utformas på samma sätt överallt eller att skolans resurser ska fördelas lika. Hänsyn ska tas till elevernas olika förutsättningar och behov. Det finns också olika vägar att nå målet. Skolan har ett särskilt ansvar för de elever som av olika anledningar har svårigheter att nå målen för utbildningen. Därför kan undervisningen aldrig utformas lika för alla (Lgr11)

Ibland talar man om två olika förståelseperspektiv. Kategoriskt perspektiv på elevers svårigheter innebär att man talar om elever med svårigheter. Eleven bär på svårigheter, är avvikande från det normala, och hanteras med särskild behandling, ofta specialundervisning. Relationellt perspektiv står för ett bredare synsätt på elevers svårigheter. Man talar om elever i svårigheter just för att det är situationen eller bristen på sätt att bemöta olikheten som ger svårigheterna.

I en skola för alla måste alla vara beredda att möta alla

Att arbeta med inkludering som mål och uppdrag kräver att alla är engagerade i arbetet. Utifrån styrdokument och forskning har vi i Höör bestämt oss för att anta denna utmaning.

Lite om ifousprojektet
Under ett år har ett projekt varit igång. Började med två skolteam och ett centralt team. Vilka är med där?
Rektorer Anna Sjöbeck, Karin Birger och Inger Sjögren
Lärare Eva Persson, Cecilia Nilsson-Ekström, Jessica Gayen, Camilla Olsson från åk 1-3
Mia Johansson,  Anki Venant åk 4-6
Eva Grubbström 4-6, även specialpedagog.
Specialpedagoger Pernilla Bäckström, Gunnel Österling-Svensson och Christel Jansson.
Lärare 7-9 Jörgen Stenbeck, Lotta Lindberg, Linda Ander (arbetar också inom särskolan)
Centralt talpedagog/specialpedagog Kerstin Dahlberg-Johansson, skolpsykolog Lilian Anjefelt, kurator Kerstin Alves och Martin Persson, barn- och utbildningschef.
                     
Vad har hänt och vad är på gång?
IFOUS-Seminarier Landskrona, Täby, Linköping där vi har träffat andra skolteam, forskare och stödmyndigheter som SPSM, lyssnat på föreläsningar, arbetat med diskussioner och fått olika läxor. Vi har försökt kartlägga hur inkluderande våra skolmiljöer är och hitta just våra utmaningar. Under hösten kommer det att ske erfarenhetsutbyten där skolorna ska besöka varandra och vara varandras ”kritiska vänner”, hjälpa till att se det som är bra och vad som behöver förändras.
Läs mer i ett nyhetsbrev här.
Vi kommer utifrån det att fortsätta, konkret i Höör kommer det att innebära olika saker på de olika skolorna eftersom vi har olika utmaningar kring inkludering. Det viktigaste är att samtal om vad som är inkluderande lärmiljöer och hur vi ska utveckla dem kommer igång på alla skolor, mellan alla lärare.

För att komma igång med detta måste var och en, själv och tillsammans med andra besvara och bli utmanad av frågan:

Vad är inkludering för dig?
 Ibland begränsas inkluderingsfrågor till att gälla elever med annan bakgrund, ett annat modersmål, elever med diagnoser eller svårigheter. Anna har gjort en bild som hon visade på en fortbildningsdag på Sätoftaskolan. Den visar vilka som är "alla elever"… som ska vara inkluderade.

 

Arbetet med inkludering har inte en tydlig början och ett tydligt slut. Det handlar om processer där attityder måste bearbetas och demokratiska värden tydliggöras. Om inte möjlighet till möten ges så utvecklas ingen förståelse för olikheter. (Därför inkludering, SPSM 2008)
  Vi fick lyssna på några röster från personer från skolteamen, som pratade kring följande frågor (som är utmärkta att använda även vid tex en pedagogisk konferens på skolan)

·         Vad betyder inkludering för dig?

·         Vilka elever är det svårast att inkludera/möta?

·         Vad finns det för goda exempel på inkludering i era lärmiljöer?

·         Vad skulle vi behöva utveckla? Utmaningar?

Det finns en risk att projekt kring inkludering bara blir fina ord, policys och stannar vid diskussioner. Så får det inte bli. Vad konkret kan man göra för att utveckla sin undervisning?

John Hattie kommer i sin forskning (Visible learning 2009) frm till ett antal framgångsfaktorer att bygga på:

1.      Elevernas kännedom om uppsatta mål
Effektstorlek 1,44 (nr 1) handlar om att eleverna förstår målen och vet var de befinner sig i förhållande till dem.
2.      Resultatåterkoppling till eleven
Feedback till elever ska ske på uppgiftsnivå, processnivå och på metakognitiv nivå. Undvik personlig feedback/tomt beröm.
Återkoppling från undervisningen/eleven till läraren styr den vidare undervisningen.
3.      Lärarens pedagogiska förmåga
- Uppmuntrar, uppskattar, förstärker
- Bygger goda relationer
- Ger anpassat stöd för utveckling
- Skapar trygghet och regler för arbetsro och konsekvenser
- Handlar hellre före än efter
- Lösningsfokuserad
- Inser att engagemang är avgörande
- Förmåga att klara av störningar utan att lärmiljön bryter samman
4.      Studiero i klassrummet
5.      Stöd och uppmuntran från hemmet
6.      Analysera undervisningen tillsammans med kollegor

Är det inte detta vi redan gör då? Jo, absolut. Med 120 lärare i rummet, var och en har i genomsnitt 10 års erfarenhet, ett läsår har 35 veckors effektiv undervisningstid (dragit av lov och annan ledighet), ett enkelt räkneexempel ger att vi i rummet hade ca 1 050 000 timmars erfarenhet just då! Om vi hade kunnat samla allt detta i en gigantisk mixer eller shaker och blandat allas erfarenheter av undervisning och frågor och frustration kring hur man ska anpassa och lägga upp undervisning, så har vi erfarenheter och kunskap så det räcker många gånger om. Frågan är hur vi ska kunna dela det med varandra. Det handlar om att ha fokus på just lösningar, undervisning, stöd och stimulans till alla elever när vi pratar, och inte fokus på individuella svårigheter och problem.

Christel avslutade förmiddagen med att berätta om olika konkreta sätt att göra undervisning och bedömning mer formativ och hur man som lärare kan få syn på elevernas kunskaper för att kunna anpassa undervisningen så att den passar ännu bättre till elevernas faktiska behov.

Du ser lite böcker i bilden ovan som rekommenderas om du vill läsa mer. Det har även kommit en bok av Dylan Wiliam som heter "Att följa lärande", där han beskriver många spännande saker man kan göra.
En lärare sa till mig efter tisdagsförmiddagen:
- De där sakerna du tog upp, det verkar ju ganska enkelt, det skulle jag kunna prova!

Avslutningsvis berättade Christel om arbetet med åtgärdsprogram och pedagogisk utredning. Vi har arbetat i en arbetsgrupp i kommunen under våren med att ta fram en ny handlingsplan, men eftersom Jan Björklund nu talar om att drastiskt förändra kraven kring dokumentation och åtgärdsprogram, kommer vi att avvakta detta och sedan gå ut med förändrade rutiner. To be continued...

Sammanfattningsvis hade vi en bra förmiddag tillsammans, vi tänkte tillsammans om vad inkludering är. Vad det kan bli kommer framtiden att utvisa...!

Återblickar från året 1

Den 8 mars träffades alla (många) lärare från Höör för att tänka tillsammans kring kunskapssyn, vad som påverkar elevernas lärande och den nya läroplanen. Christel berättade om sin jullovsläsning och delade med sig av sina tankar kring det som verkligen är viktigt om eleverna ska lära sig och nå goda resultat. När jag nu lärt mig hur jag ska lägga ut Powerpointpresentationer på bloggen så kommer den jag visade i mars. Klicka här!

Äntligen Hattie på svenska!

Vid flera tillfällen har vi återkommit till John Hatties forskning om klassrummets, och lärarens betydelse för elevernas lärande och skolresultat. Nu har SKL och Jan Håkansson (Linnéuniversitetet) gjort en svensk översättning och rapport om "Synligt lärande" av John Hattie. Du kan ladda ner den här, läsa och fortsätta diskussionerna med kollegor och andra intresserade. Rekommenderas starkt!
Artikel i Sydsvenskan idag (Tack Cecilia B för tipset!)


Upplagt av Christel