Det finns skillnader mellan lärarrollen och föräldrarollen - det är viktigt att poängtera. Men det finns saker som är viktiga i båda relationerna som för de flesta barn och ungdomar är bland de viktigaste, jämte kompisrelationerna förstås. Och det finns en del likheter, eller kanske gemensamma viktigheter...
För ett tag sedan läste jag en intressant bok om hur man får fungerande relationer till barn, det krävs mycket mer uppmuntran än gränssättning, samtidigt som det är viktigt att föräldrar kan stå på sig när det verkligen gäller.
Författaren, Martin Forster, är psykolog med KBT-inriktning (kognitiv beteendeterapi) och han forskar kring utveckling av föräldrastöd i Uppsala.
En av de bästa sakerna med boken är att den är fylld av rutor "Vad säger forskningen?" där aktuella forskningsresultat beskrivs på ett lättförståeligt sätt, med hänvisning till en fyllig referenslista i slutet av boken om man vill läsa mer. Eftersom vi i vår kommun vill ta orden i skollagen "undervisning på en vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet" på allvar är detta en bok som kan vara användbar för oss.
Titeln på boken Fem gånger mer kärlek kommer från ett exempel som inleder boken.
Ibland spelar det ingen roll hur konsekvent man är eller hur tydliga gränser man sätter. Lösningen kan istället vara att umgås mer och bygga upp relationen. En tumregel är att barn under en dag bör få minst fem gånger så mycket uppmärksamhet i positiva sammanhang, som uppmärksamhet när de gör fel eller något dåligt.Det är förstås ingen exakt siffra, men poängen är att det ofta behövs mycket mer positiv samvaro och uppmuntran än man tror.
"Glimtar" från boken:
- En sammanställning av 46 olika studier visade att barn som leker mycket bland annat får bättre förmåga att lösa problem, bättre förmåga att hantera egna och andras känslor och ett mer utvecklat språk (Fisher 1992, The impact of play on development: a meta-analysis)
- De sidor och beteenden som uppmärksammas hos ditt barn kommer att förstärkas. Ett barn som ständigt får uppmärksamhet när han eller hon gör bra saker kommer att fortsätta med det. Barnet kommer också att få en mer positiv självbild. Dessvärre gäller även motsatsen. Tjatfällan innebär att problemen jagas med tjat och skäll på bekostnad av uppmärksamhet i positiva sammanhang. När ett barn har hamnat i en ond cirkel och bråkar mycket måste vi försöka fånga tillfället i flykten och ge mycket uppmärksamhet just när barnet gör något bra. Även barn som bråkar mycket gör något bra ibland, eller kanske är på väg att göra bra saker. Kan du tänka tillbaka på din dag och fundera på vilka förutsättningar du har gett barnen att göra bra saker?
- Ett gediget avsnitt handlar om att uppmuntra barn på rätt sätt. Beskrivande uppmuntran går ut på att sätta ord på det barnet gör utan att värdera det. Det är bättre att använda beskrivande uppmuntran än beröm som handlar om personliga egenskaper. Använd verb så kommer du mer rätt än om du använder adjektiv. "Du lyfte hela väskan själv", istället för "du är så stark". Detta lotsar barnet vidare - det blir både en uppmuntran och en vägledning. Barn utvecklar en sund självkänsla om de får stöd och uppmärksamhet för att utforska omgivningen och stegvis möta utmaningar. Att utvecklas och lära sig är meningsfullt i sig, det blir fel om barn blir beroende av vuxna som talar om för dem att de duger och är duktiga.
- Lyssna först - vänta med lösningar! Här har vi mycket att fundera på...
- Använd positiva uppmaningar!
- Vuxna påverkar ofta barn genom att (omedvetet) ha vissa förväntningar på pojkar och andra förväntningar på flickor. Det leder till olika bemötande och en begränsning av valfriheten. Både positiva och negativa förväntningar bidrar till att forma barnens vägval.
Artiklar i DN och Helsingborgs dagblad om boken och författaren.
Tipsare Christel Jansson
