Goda råd - lucka 7

Idag är det lördag och jag tänker fördjupa ytterligare två saker från första avsnittet i de goda (allmänna) råden om undervisningen som Skolverket har tagit fram till vår hjälp som skolledare och lärare.

Det står att lärare vid planeringen av undervisningen bör skapa förutsättningar för att följa och stödja elevernas kunskapsutveckling och kontinuerligt ge återkoppling på deras arbete (s. 12).

All forskning som handlar om framgångsfaktorer för elevers lärande och resultat kommer fram till att formen på återkoppling eller feedback är oerhört viktig.

Boken Att följa lärande handlar till stora delar om feedback, och det är mycket svårare än det verkar att ge effektiv feedback, skriver författaren Dylan Wiliam. Bra återkoppling väcker inte känslor utan får eleven att börja tänka. Hemligheten med effektiv feedback är att det inte räcker med att säga vad som är fel. Effektiv feedback måste ge recept för framtida åtgärder.

Återkoppling eller feedback är ett centralt begrepp inom formativ bedömning. Återkoppling som stödjer lärandet kännetecknas av att den är framåtblickande och tar sin utgångspunkt i den bedömning som gjorts av elevens prestation eller kunskaper. Den bör vara utvecklad på så sätt att den innehåller information som eleven kan använda och den bör präglas av dialog mellan elev och lärare där fokus riktas på hur eleven ska kunna komma vidare. All återkoppling är inte effektiv eller ens produktiv. Återkoppling som riktas mot eleven som person, till exempel ospecificerat beröm innehåller inte tillräckligt med information för att eleven ska kunna använda sig av den för att förbättra sin prestation (Forskning för klassrummet).

Feedback brukar man kalla den information som läraren ger eleverna, men om man ska följa och stödja elevernas kunskapsutveckling så krävs det att man som lärare också fäller ut antennerna och börjar ta emot den feedback elevernas reaktioner, frågor, tecken på lärande som eleverna sänder tillbaka till den lyhörde läraren och använda denna information till att ständigt skifta riktning, backa eller ta ett par steg framåt i sin undervisning.
Det är detta som elever ibland beskriver när de berättar om vad som gör en lärare bra:
- Hon (eller han) förstår när jag inte fattar och förklarar då på ett annat sätt.
De allmänna råden pratar om att läraren redan vid planeringen av undervisningen måste ta ställning till hur elevernas kunskaper ska utvärderas, läraren bör vid planeringen av undervisningen identifiera vilka delar av kunskapskraven som bedömningen ska utgå från i det aktuella arbetsområdet och avgöra hur eleverna ska få visa sina kunskaper.

Nog om detta så här långt, det finns ju ett helt kapitel i råden om, kunskapsbedömning och betygsättning, så jag återkommer till detta.

Den andra saken jag tänkte ta upp är en tvåstegsraket.
Lärare ska samordna planeringen av undervisningen med andra lärare, så att arbetsbelastningen blir rimlig för eleverna.
För att detta ska bli möjligt finns det några punkter för rektorer:
Rektorn bör organisera verksamheten så att lärarna ges förutsättningar att planera undervisningen, utveckla former för samverkan och kunskapsutbyte mellan lärarna och fördela undervisningstiden.

Jag är nyfiken på hur ni gör på era skolor för att leva upp till detta. Räcker det med en dammig provpärm som alla fyller i, eller har ni hittat formerna för ämnesövergripande planering, undervisning och bedömning? Kommentera gärna!

Att följa lärande

Formativ bedömning stöter vi ofta på, nu har Dylan Wiliams bok Embedded formative assessment översatts till svenska. Den heter Att följa lärande och kommer från Studentlitteratur (2013).

Vem är Dylan Wiliam?
Han är en internationellt känd skolforskare och lärare som sedan många år tillbaka forskar kring formativ bedömning och lärares arbete med att bygga sin undervisning på analys av undervisningen och elevernas kunskaper.

Vad är formativ bedömning?
Formativ bedömning är den process som lärare och elever under lärandet använder för att känna igen och reagera på elevlärande för att förbättra lärandet. (s. 53)
Wiliam beskriver att formativ bedömning fungerar för att elever inte alltid lär sig det vi lär ut - en del lär sig mer, andra mindre, och en del helt annorlunda. Då måste vi lärare ta reda på hur elevernas lärande ser ut, göra det synligt som också Hattie talar mycket om. Formativ bedömning påverkar i två riktningar - elevernas lärande och lärarnas undervisning.
Bedömning är mest effektiv när den sker i anslutning till det pågående lärandet - minute by minute, day by day (s. 13).

Boken innehåller en mängd (minst 53 stycken) praktiska tekniker, konkreta sätt att arbeta med formativ bedömning i klassrummet, därför är den viktig att läsa om man vill komma igång och prova direkt.
Ibland tvekar man att införa nya saker, som till exempel öka den formativa bedömningen, för man vet inte riktigt hur man ska göra. Till dig säger Wiliam att den stora utmaningen för den som vill arbeta med bedömning för lärande är att våga låna tid från sig själv. Det tar tid att planera undervisning så att formativ bedömning kommer in som ett naturligt inslag. Det tar tid i undervisningen att arbeta med formativ bedömnning - men det tar inte tid från lärandet. Eleverna kommer successivt att bli säkrare och självständigare i sin lärandeprocess, det blir möjligt att gå snabbare fram med en större grupp och få tid över att särskilt uppmärksamma de lite långsammare eleverna (s. 13).
Forskningen om vad som kännetecknar de mest effektiva skolorna blir lite komisk:

1. Gör er av med pojkarna. I hela världen överträffar flickorna pojkarna, även i tidigare mansdominerade områden som teknik och matematik. Ju fler flickor det finns i skolan, desto bättre går det.
2. Bli en kyrklig privatskola. De har bättre resultat än alla andra skolor.
3. Flytta skolan till ett lummigt förortsområde. Där visar sig elever prestera bäst, de får bäst stöd av hemmet och dessa skolor har mest pengaresurser.

Skämt åsido, detta är såklart inte lösningar, men den andra generationens forskning om effektivitet i skolan visar att de flesta skillnaderna mellan skolorna beror på skillnaden mellan de elever som går där. Skolverkets rapport "Vad påverkar resultaten i svensk grundskola?" tar upp att från att ha haft en skola med små skillnader mellan olika skolors resultat (likvärdighet) har nu Sverige fått skolor med alltmer homogen elevsammansättning har nu skillnaderna blivit större mellan skolor. PISA (2007) kommer dock fram till att effekten av att gå på en viss skola bara är fyra gånger så liten som effekten av att gå i ett visst klassrum. För det är det läraren åstadkommer i sin undervisning som har absolut störst effekt för vad eleverna kommer att lära sig. Det har vi hört många gånger, men vad kan man göra om man vill utveckla sin undervisning?

Att följa lärande är uppdelad i de fem nyckelstrategierna i formativ bedömning:

1. Att klargöra , delge och skapa förståelse för lärandemål och kriterier för framsteg.
2. Att åstadkomma effektiva klassrumsdiskussioner, aktiviteter och inlärningsuppgifter som visar att lärande har skett.
3. Att ge feedback som för lärandet framåt.
4. Att aktivera eleverna till att bli läranderesurser för varandra.
5. Att aktivera eleverna till att äga sitt eget lärande.

När du läser boken får du många tankar om vilken viktig roll du har som lärare, du kommer garanterat att tänka tillbaka på situationer där dina elever lärt sig mycket eller motsatt.
Några saker jag fastnade för när jag läste var:

• Några lärare menar att de inte har tid att syssla med formativ bedömning, de lägger mycket tid och kraft på betygssättning och skriftliga omdömen (summativ bedömning). Fundera då på om det är effektivt för elevernas lärande. Säg att dina elever arbetar med att skriva ner svaret på någon fråga kring till exempel hur de förstår ett begrepp som fotosyntesen. Om eleverna lämnat klassrummet och inte riktigt förstått detta begrepp och du nu ska ge dem återkoppling på det de har skrivit, då har du framför dig ett antal timmar när du ska skriva i stort sett samma kommentar i allas böcker. Wiliam funderar nu på vad som skulle hänt om läraren redan när eleverna finns kvar i klassrummet skulle försöka få syn på deras uppfattningar, till exempel genom att be dem berätta för varandra i par och gå omkring och lyssna, eller rita upp en bild på sina små whiteboards och hålla upp. Utifrån det skulle läraren kunna utreda vissa missuppfattningar, ge eleverna nya chanser att lära sig.
  Om vi ser det ur detta perspektiv kan betygssättning anses som ett straff som lärare får för att inte ha lyckats ta reda på att de inte uppnådde det avsedda lärandet medan de hade eleverna framför sig. Får läraren klassen på spåret igen på en gång med klassen framför sig medan betydelsen av elevernas svar och lärarens frågor fortfarande kan förhandlas eller arbetar läraren med en elev i taget när de har gett sig iväg, och skriftligt? (s. 93)
• Feedback måste generera tänkande, inte känslor.
  när elever får återkoppling på prov i form av poäng eller betyg blir det starka känslor, glädje, ilska eller tårar. Vilket slags feedback ger lust att arbeta vidare mot ökade kunskaper och förbättrade resultat?
  Så snart elever jämför sig med någon annan fokuseras deras mentala energi på att skydda sin egen känsla av välbefinnande snarare än på att lära sig något nytt. (s. 141)
• Hemligheten med effektiv feedback är att det inte räcker med att säga vad som är fel. Effektiv feedback måste ge recept för framtida åtgärder (s. 134)Ordet feedback beskrivs i boken komma från ingenjörsvetenskapen. Norbert Wiener använde termen feedback första gången 1946 och i det tekniska sammanhanget är den viktiga faktorn i feedback att den bildar en del av en återkopplingsslinga. Rent praktiskt kan man beskriva feedback som användandet av en termostat  för att reglera temperatur i ett rum.
  Ange det önskade tillståndet - ställa in termostaten på önskat antal grader
  Mäta nuvarande temperatur (termometer)
  Jämför den nuvarande temperaturen med det önskade tillståndet (termostat)
  Få det nuvarande läget i linje med det önskade (uppvärmnings- eller nedkylningssystem)
  Enkelt?
• Lärare ger ofta för mycket feedback, vi borde ge mindre men mer fokuserad feedback (s. 143)

Några av alla 53 teknikerna som jag blev nyfiken på att pröva:
"Tänkande tummar" och "Först till fem"
Eleverna i hela klassen visar läraren samtidigt hur väl de har förstått till exempel en genomgång genom att hålla sina tummar på olika sätt.
Uppåt - bra
Horisontellt - inte säker
Ner - fortfarande osäker
Ett annat sätt är att eleverna håller upp noll till fem fingrar utifrån hur säkra de känner sig.
"Bästa provet"
Genomför ett "vanligt prov", samla in och dela sedan ut till eleverna igen i grupper om fyra´elever. Förutom sina egna orättade prov får gruppen ett ej ifyllt prov. Nu ska de gemensamt ställa samman de bästa svar de kan. Inom gruppen kontrollerar eleverna sina svar, jämför dem med frågorna och diskuterar vilka svar som är bäst. Grupperna kan sedan dela med sig av sina bästa svar till övriga grupper. Sedan kan man ge ett summativt prov.

Elevernas uppfattningar är inte slumpmässiga tankar utan resultatet av olika sätt att förstå sina erfarenheter. Om lärare använder många olika sätt att få syn på elevers uppfattningar och undervisar utifrån detta mot målen kan läraren göra klassrummet till en mycket mer engagerande plats för eleverna ,där läraren kan göra en snabb och effektiv undervisningsanpassning för att gå alla elevers lärbehov tillmötes. när läraren väl vet var eleverna befinner sig i sitt lärande kan han ge feedback till eleverna om vad de ska göra härnäst. (s. 119)

När lärare försöker förändra mer än två eller tre saker i sin undervisning samtidigt är det typiska resultatet att deras undervisning försämras, och de går tillbaka till sitt gamla sätt att undervisa. Mitt råd är att varje lärare väljer en eller två av teknikerna i boken och prövar dem i klassen. Om de visar sig effektiva ska målet vara att tillämpa dem tills de sitter. Om de inte är effektiva kan läraren förändra dem eller pröva en annan teknik. Ingen av teknikerna passar för alla, men jag tror att alla lärare kan hitta något som fungerar för dem (s. 175).

Lycka till!

Bedömning och betyg

Idag måndag sitter det några lärare i Höör och funderar tillsammans på bedömning och betyg. Det är inte första gången de funderar på detta, säkert inte heller sista...

På 15 minuter ska jag nu försöka ge lite bakgrund och inspiration till detta arbete.

Varför är vi i skolan?
- För att vi tycker om barn och ungdomar
- För att vi är intresserade och engagerade i deras lärande
 
Vårt arbete handlar om att
1 planera undervisningssituationer som leder till lärande
2 genomföra undervisning (puh)
3 bedöma och sätta betyg
4 följa upp undervisning
5 dokumentera  
Skolverkets allmänna råd om undervisningen
 
Ingen av dessa punkter går att skilja från de andra. Om jag ska bedöma eller sätta betyg måste jag ha  det i tankarna när jag planerar och genomför min undervisning.
 
I några år har vi talat mycket om BFL Bedömning för lärande, Lärande bedömning och formativ bedömning i skolans värld.

 

Även den gode Hattie har hittat många skäl till att arbeta med formativ bedömning.

En del sätter detta i motsats till summativ bedömning och betyg men jag undrar om det måste vara så? Vad är likheter och skillnader mellan de omdömen vi gör och har gjort ganska länge och betyg?

Saxat från våra styrdokument
Omdömen
Eleven och elevens vårdnadshavare ska fortlöpande informeras om elevens utveckling. Lärare, eleven och elevens vårdnadshavare ska minst en gång varje termin ha ett utvecklingssamtal om hur elevens kunskapsutveckling och sociala utveckling bäst kan stödjas. Informationen vid utvecklingssamtalet ska grunda sig på en utvärdering av elevens utveckling i förhållande till läroplanen.
 
Läraren bör utforma omdömena i den skriftliga individuella utvecklingsplanen så att eleven och vårdnadshavaren får tydlig information om elevens kunskaper och kunskapsutveckling i förhållande till läroplanen samt så att det tydligt framgår om eleven riskerar att inte nå upp till de kunskapskrav som minst ska ha uppnåtts i slutet av det tredje, sjätte och nionde skolåret i grundskolan.
Allmänna råd om utvecklingssamtalet

Detta gör vi

När vi markerar elevens kunskaper i förhållande till kunskapskraven är det en summativ bedömning, men vi gör den formativ genom att fylla i rutan utvecklingsmöjligheter.

Betyg
 

15 § Betyg ska sättas i grundskolans ämnen. Skollagen

16 § Betyg ska sättas
1. i slutet av varje termin från och med årskurs 6 till och med höstterminen i årskurs 9 i alla ämnen, utom språkval, som inte har avslutats,
2. i slutet av varje termin från och med årskurs 7 till och med höstterminen i årskurs 9 i språkval, om ämnet inte har avslutats, och
3. när ett ämne har avslutats.

17 § Som betyg ska någon av beteckningarna A, B, C, D, E eller F användas. Betyg för godkända resultat betecknas med A, B, C, D eller E. Högsta betyg betecknas med A och lägsta betyg med E. Betyg för icke godkänt resultat betecknas med F.

18 § Om det saknas underlag för bedömning av en elevs kunskaper i ett ämne på grund av elevens frånvaro, ska betyg inte sättas i ämnet.

 

20 § När betyg sätts efter det att ett ämne har avslutats ska betyget bestämmas med hjälp av bestämda kunskapskrav.

21 § Om det finns särskilda skäl får det vid betygssättningen enligt 19 och 20 §§ bortses från enstaka delar av de kunskapskrav som eleven ska ha uppnått i slutet av årskurs 6 eller 9. Med särskilda skäl avses funktionsnedsättning eller andra liknande personliga förhållanden som inte är av tillfällig natur och som utgör ett direkt hinder för att eleven ska kunna nå ett visst kunskapskrav.

22 § I fall där ett icke godkänt betyg sätts i ett avslutat ämne ska en skriftlig bedömning av elevens kunskapsutveckling i ämnet ges. Av bedömningen får också de stödåtgärder som har vidtagits framgå. Bedömningen ska undertecknas av läraren. Om det enligt 18 § inte kan sättas betyg i ett avslutat ämne, får de stödåtgärder som har vidtagits framgå av beslutet.

 

Läraren ska vid betygssättningen utnyttja all tillgänglig information om elevens kunskaper i förhållande till de nationella kunskapskraven och göra en allsidig bedömning av elevens kunskaper.

Det är viktigt att elevernas kunskapsutveckling analyseras kontinuerligt under hela skoltiden och inte endast vid något enstaka tillfälle, till exempel inför utvecklingssamtal eller betygssättning.

Den kunskap man som lärare får genom att regelbundet följa upp elevernas kunskaper under ett arbetsområde eller en avgränsad arbetsperiod är en förutsättning för att aktivt kunna stödja eleverna i deras lärande. Genom att samtala om styrkor och svagheter och ge återkoppling och vägledning kring vad eleverna behöver utveckla vidare och hur man tillsammans ska ta sig dit skapas goda förutsättningar för elevernas kunskapsutveckling.

En sådan bedömarpraktik ger även läraren återkoppling på hur den egna undervisningen fungerar och vad han eller hon behöver ändra på eller utveckla för att nå bättre resultat. Den ger även förutsättningar för att informera om elevernas kunskapsutveckling i samband med utvecklingssamtal och skriftliga omdömen.

Utvärderingen av elevernas kunskaper ska vara allsidig. Det innebär att man som lärare behöver ge eleverna möjlighet att visa sina kunskaper på olika sätt.

När läraren analyserar elevernas kunskaper måste hon eller han använda sig av olika underlag som tillsammans ger en bred och nyanserad bild av elevernas kunskaper. Det är därför inte tillräckligt att endast använda sig av skriftliga bedömningsformer.

För att kunna göra adekvata bedömningar behöver lärare ha tillgång till ändamålsenliga bedömningsformer. Det finns många fördelar med att utveckla detta tillsammans på skolan. På så sätt utnyttjas allas kompetenser och det skapar en gemensam förståelse kring vilka bedömningsformer som är lämpliga att använda i olika åldrar, ämnen och sammanhang. De former som används behöver ständigt prövas och förbättras för att bli så användarvänliga och ändamålsenliga som möjligt.

Lgr11 och Allmänna råd om undervisningen

 Det finns massor av intressanta frågor och svar på Skolverkets webb. Kolla!
Hur många procent innebär till övervägande del för betygen B och D? 
Får jag som lärare låta eleverna göra ”omprov” tills de når ett godkänt betyg?

Hur ska skolan hantera betygssättning i ett ämne som inte läses under en termin?

Kan en elev ha "rester" från årskurs 7 eller 8, alltså delar av kunskapskraven som eleven inte klarat av och därför inte få ett godkänt betyg i nian?

 Kan vi som lärare sätta betyg på enskilda prov, redovisningar, laborationer eller projektuppgifter?

Hur ska man göra med terminsbetygen, är det meningen att vi på skolan ska göra egna kunskapskrav för årskurs 7 och 8?

Vad händer med blockbetyg i NO och SO i och med de nya bestämmelserna 2011?

Kan en elev nå ett betyg A redan i årskurs 7 i grundskolan?

Hur ska man tolka begreppen i kunskapskraven?

Vad menas med funktionsnedsättning och vem bestämmer vad som är en funktionsnedsättning?
 

Summativ + formativ bedömning = sant

Skolverket gör en del bra saker, bland annat finns det en bok som heter Kunskapsbedömning i skolan (klicka på boken) som på ett konkret sätt tar upp just detta och som klargör hur summativ och formativ bedömning kan samverka för att stimulera elevernas lärande. Det var ju det vi var så intresserade av, eller hur?



Bedömningar hänger nära samman med undervisning och syftar till att kartlägga och värdera elevers kunskaper, till att ge återkoppling för fortsatt lärande, till att synliggöra praktiska kunskaper samt till att utvärdera undervisning.

Vid betygssättning och vid exempelvis skriftliga omdömen sker bedömningen i relation till kunskapskraven.

Kursplaner i Lgr11 - styrdokument för undervisning och bedömning
Syfte
I varje ämne beskrivs här ett antal förmågor som eleverna ska få möjlighet att utveckla i undervisningen. Förmågorna uttrycks som långsiktiga mål som gäller alla årskurser. Det sätts ingen begränsning för elevernas kunskapsutveckling och det är inte förmågor som uppnås en gång för alla. Dessa förmågor beskrivs vidare i kunskapskraven och det är dem vi ska bedöma!
Centralt innehåll
Vad som ska behandlas i undervisningen.
Kunskapskrav beskriver vad som krävs av eleverna för att uppnå godtagbara kunskaper i årskurs 3 och för olika betyg i årskurs 6 och 9.

Värdeord
I kunskapkraven beskrivs elevens visade förmågor i tre nivåer: E, C och A-nivå och texten är till stora delar densamma.


Jag visar med ett exempel, jag har sorterat upp kunskapskraven i matematik utifrån förmågor. Tänker att vi kan använda detta som bedömningsmatris för eleverna.

Värdeorden - det som skiljer sig åt mellan de olika nivåerna i kunskapskraven.

Vi har fått viss vägledning i Skolverkets serie Kommentarmaterial till kunskapskraven men vilka andra sätt finns att göra det tydligt för elever och lärare så att det kan bli en likvärdig bedömning? Elevexempel? Matriser? Bedömningsanvisningar som på nationella prov?

Du är inte nybörjare!

Du är en van bedömare!

Använd dina kunskaper, din erfarenhet, tänk att din bedömning ska stärka elevens lärande -så kommer du långt!

 

Diskussionsfrågor 

Kompetensdag 2012-10-29   

Åk.1-3

·         Dela med er av exempel på formativ bedömning och hur ni arbetar med det.

·         Delge varandra vilket/vilka stödmaterial ni använder i svenska och matematik.

·         Diskutera hur ni arbetar med symbolerna i InfoMentor

·         Eventuella erfarenheter av att arbeta med familjewebben

·         Eventuella erfarenheter av att arbeta med matriser.

Åk. 4-9

·         Hur tolka värdeorden i betygskriterierna E C A?

·         Eventuella svårigheter att sätta betygen F D B.

·         Dela med er av era erfarenheter av att arbeta med matriser.

·         Eventuella erfarenheter av att arbeta med familjewebben

·         Eventuella erfarenheter av att arbeta med matriser.

Välj någon i gruppen som antecknar i punktform vad ni kommit fram till. Särskilt viktigt att skriva ner ev. frågeställningar som ni tycker kräver vidare diskussioner. Använd baksidan!

Sedan tar vi höstlov!

 

Lärande bedömning - Anders Jönsson på ett A4

LÄRANDE BEDÖMNING av Anders Jönsson (Gleerups 2011)

Här sammanfattar jag det bästa och viktigaste från en aktuell bok eller avhandling. Alla har tid att sätta sig in i det som står på ett ark papper, jag kommer att avsluta med några reflektionsfrågor eller kanske funderingar, ta dem med dig i ditt arbete och gärna också till fikastunden på jobbet!

En av de främsta skolforskarna i Sverige är skåning. Han heter Anders Jönsson och han arbetar vid båda våra skånska högskolor/universitet, Kristianstad och Malmö. Han forskar om något han kallar autentisk bedömning och han skrev boken Lärande bedömning för ett par år sedan, under 2011 gavs det ut en ny upplaga där han hade tagit hänsyn till vår nya läroplan Lgr11 och tagit med en mycket intressant diskussion om huruvida de nya kunskapskraven är tydligare för elever och lärare. Just detta är en av de centrala tankarna i lärande bedömning, att målen är tydliga och kommunicerade med eleverna. Detta kom ju även Hattie fram till i Visible learning från 2009, där är just faktorer som handlar om att tydliggöra mål och förväntningar på topplistan.

Jönsson säger att syftet med bedömningar inte är att ha ett underlag för att sätta betyg eller ge ett omdöme utan att underlätta elevens lärande. Han liknar arbetet med en karta, det måste finnas ett tydligt mål med lärandet som eleverna måste ha klart för sig. Själva bedömningen handlar sedan om att ta reda på var eleven befinner sig i förhållande till målet och ge instruktioner om vad eleven måste göra för att komma vidare mot målet.

1.       Vart ska eleven?                              Tydliga kommunicerade mål

2.       Var befinner sig eleven i förhållande till målet?                  Feedback

3.       Hur ska eleven göra för att komma vidare mot målet?      Feed forward (formativ bedömning)

En spännande tanke kring bedömningar finns i kapitlet om tydliga förväntningar. Jönsson säger här att om vi verkligen vill att eleverna ska lära sig så bör vi vara öppna med vad vi vill att de ska kunna, de ska inte behöva gissa sig fram till detta. Han säger att ämnesinnehåll är viktigt men att det viktigaste är att eleven kan använda sina kunskaper, utveckla förmågor att hantera ämnesinnehåll.  Något jag tyckte var spännande när jag läste boken var hans tankar om att ett kunskapsbygge är som ett brobygge, där man använder stöttor (hjälp från läromedel och lärare) och efterhand plockar bort dem och ser bron bli stabil och stå för sig själv. Samma sak är det med elever menar Jönsson, elever behöver hjälp och stöd medan de lär. Då är det inte främmande att till exempel ha muntliga prov där läraren tillsammans med eleverna resonerar sig fram till kunskaper, då kan ett lärande ske under provet. Om detta känns främmande så fundera på om prov har syftet att sortera eller underlätta lärande, säger Jönsson, som kallar detta dynamisk bedömning. Jönsson tar också upp hur viktigt det är att målen är formulerade i termer av handlingar (med konkreta exempel) och att bedömningskriterier är inriktade mot det som är viktigt inom ett ämne eller en verksamhet (helst även värdefull i livet utanför skolan). Några lärare bedömer hodgepodge (allt möjligt i en röra) och det ska vi undvika. Ett sätt att komma rätt är att börja med att planera sin undervisning och bedömning utifrån kursplanerna (jfr pedagogisk planering), sedan genomföra olika aktiviteter och bedöma på flera olika sätt, Jönsson tar upp triangulering, att man närmar sig målen från olika håll och bedömer samma förmåga i olika situationer/arbetsområden för att få en stabil bedömning och många chanser till inlärning.

En mycket viktig del av bedömningen som underlättar lärandet är de olika nivåerna av feedback. Liksom Hattie (2009) beskriver Jönsson tre nivåer av feedback, på uppgiftsnivå (konkret och knuten till uppgiften), på processnivå (djupare feedback på förmågor som kan användas i flera olika uppgifter) och på metakognitiv nivå (strategier för lärande, hur man ger sig själv och tar till sig feedback mm). Den fjärde nivån, personlig nivå på feedback eller beröm har ingen positiv effekt på lärandet. Det viktigaste i kapitlet om feedback är att feedback bör vara främst på processnivå men även på uppgifts- och metakognitiv nivå, att den bör komma så snabbt som möjligt, vara saklig och kompletteras med konkreta exempel. Eleverna bör bli engagerade i arbetet med feedback, ge sig själva och kamrater feedback/bedömning och detta är något man tränar för att bli säker inom.

När det gäller tydliga mål så är vi nu inte särskilt imponerade av hur kunskapskraven i Lgr11 är formulerade, vi försöker konkretisera dem både för oss själva och eleverna.  Jönsson tar upp bedömningsmatriser i sin bok. Han påpekar att det är viktigt att både formativ och summativ bedömning (betyg och skriftliga omdömen) ska utgå från målen i kursplanerna och att ett sätt är att göra bedömningsmatriser, konkreta beskrivningar av vad som kommer att bedömas. I boken finns en checklista för egna matriser (s. 159-160).

Jag kan rekommendera boken, särskilt avsnitten om feedback och bedömningsmatriser, bokens avslutning handlar om hur man kan mildra den negativa effekt betyg och nationella prov kan ha på elevers motivation och lärande- också mycket läsvärt.

·         Hur ser du på betyg och skriftliga omdömen, kan de vara något som ger motivation och underlättar för lärandet? Går det att göra dem mer formativa?

·         Hur tänker du om att elever behöver stöd och hjälp när de lär, skulle du kunna tänka dig att arbeta med muntliga prov där eleverna med hjälp kommer vidare i sitt lärande?

·         Hur ger du feedback på uppgifts- och processnivå?

·         Hur fungerar de nya kunskapskraven som tydlig målbild för eleverna?

Upplagt av Christel