Goda råd - lucka 7

Idag är det lördag och jag tänker fördjupa ytterligare två saker från första avsnittet i de goda (allmänna) råden om undervisningen som Skolverket har tagit fram till vår hjälp som skolledare och lärare.

Det står att lärare vid planeringen av undervisningen bör skapa förutsättningar för att följa och stödja elevernas kunskapsutveckling och kontinuerligt ge återkoppling på deras arbete (s. 12).

All forskning som handlar om framgångsfaktorer för elevers lärande och resultat kommer fram till att formen på återkoppling eller feedback är oerhört viktig.

Boken Att följa lärande handlar till stora delar om feedback, och det är mycket svårare än det verkar att ge effektiv feedback, skriver författaren Dylan Wiliam. Bra återkoppling väcker inte känslor utan får eleven att börja tänka. Hemligheten med effektiv feedback är att det inte räcker med att säga vad som är fel. Effektiv feedback måste ge recept för framtida åtgärder.

Återkoppling eller feedback är ett centralt begrepp inom formativ bedömning. Återkoppling som stödjer lärandet kännetecknas av att den är framåtblickande och tar sin utgångspunkt i den bedömning som gjorts av elevens prestation eller kunskaper. Den bör vara utvecklad på så sätt att den innehåller information som eleven kan använda och den bör präglas av dialog mellan elev och lärare där fokus riktas på hur eleven ska kunna komma vidare. All återkoppling är inte effektiv eller ens produktiv. Återkoppling som riktas mot eleven som person, till exempel ospecificerat beröm innehåller inte tillräckligt med information för att eleven ska kunna använda sig av den för att förbättra sin prestation (Forskning för klassrummet).

Feedback brukar man kalla den information som läraren ger eleverna, men om man ska följa och stödja elevernas kunskapsutveckling så krävs det att man som lärare också fäller ut antennerna och börjar ta emot den feedback elevernas reaktioner, frågor, tecken på lärande som eleverna sänder tillbaka till den lyhörde läraren och använda denna information till att ständigt skifta riktning, backa eller ta ett par steg framåt i sin undervisning.
Det är detta som elever ibland beskriver när de berättar om vad som gör en lärare bra:
- Hon (eller han) förstår när jag inte fattar och förklarar då på ett annat sätt.
De allmänna råden pratar om att läraren redan vid planeringen av undervisningen måste ta ställning till hur elevernas kunskaper ska utvärderas, läraren bör vid planeringen av undervisningen identifiera vilka delar av kunskapskraven som bedömningen ska utgå från i det aktuella arbetsområdet och avgöra hur eleverna ska få visa sina kunskaper.

Nog om detta så här långt, det finns ju ett helt kapitel i råden om, kunskapsbedömning och betygsättning, så jag återkommer till detta.

Den andra saken jag tänkte ta upp är en tvåstegsraket.
Lärare ska samordna planeringen av undervisningen med andra lärare, så att arbetsbelastningen blir rimlig för eleverna.
För att detta ska bli möjligt finns det några punkter för rektorer:
Rektorn bör organisera verksamheten så att lärarna ges förutsättningar att planera undervisningen, utveckla former för samverkan och kunskapsutbyte mellan lärarna och fördela undervisningstiden.

Jag är nyfiken på hur ni gör på era skolor för att leva upp till detta. Räcker det med en dammig provpärm som alla fyller i, eller har ni hittat formerna för ämnesövergripande planering, undervisning och bedömning? Kommentera gärna!