Goda råd - lucka 16

Ett sätt att summera terminen sker idag, just nu klockan 8.00 ska terminsbetygen vara satta på min skola, på några skolor i kommunen vet jag att de sattes i fredags eller igår kväll. Det som står i de goda (allmänna) råden om betygssättning är att läraren utifrån kursplanernas krav allsidigt ska utvärdera varje elevs kunskapsutveckling, redovisa detta för eleven, hemmen och rektorn. Enligt skolförordningen ska läraren vid betygssättningen utnyttja all tillgänglig information om elevens kunskaper i förhållande till kunskapskraven och göra en allsidig bedömning av elevens kunskaper.

I läroplanen och kursplanerna finns det kunskapskrav beskrivna för årskurs 3, 6 och 9. I alla andra årskurser måste lärare göra en bedömning av vilken kunskapsnivå som det är rimligt att begära av eleven i tidigare årskurser i förhållande till vad kunskapskraven anger. Man liksom sneglar uppåt och "stakar ut" olika hållpunkter. Det är inte alltid så lätt, men ändå något lärare ständigt gör.

I rådet finns ett antal punkter under kunskapsbedömning och betygssättning och idag vill jag fokusera på följande:
Lärare bör kontinuerligt analysera de kunskaper som eleven visar utifrån vad som behandlats i undervisningen, för att kunna göra helhetsbedömningar av kunskaperna och jämföra dessa med kunskapskraven (s. 22).
I kommentarerna finns ett uppslag som i mitt exemplar är både gult, grönt och rosa.

Här står väldigt tydligt uttryckt att utvärderingarna av elevernas kunskaper ska vara allsidiga, att lärare måste ge eleverna möjligheter att visa sina kunskaper på olika sätt, att bara med flera olika underlag kan man få en bred och nyanserad bild av elevernas kunskaper. Det står uttryckligen att det inte är tillräckligt att bara använda sig av skriftliga bedömningsformer (det gröna).

Hur ser det då ut i verkligheten? Vi träffar våra elever många, många timmar, vi ser dem kämpa med  läsning, texter och uppgifter, vi ser "när Liljeholmens går upp" för eleverna. Vi hör deras frågor och förklaringar både till oss och kompisarna. Hur bra är vi på att fånga upp det där?

Detta är ett utvecklingsområde! Vi måste bli bättre på att ta med det vi ser och hör i undervisningen i våra bedömningar och betyg, det måste inte vara proven som avgör, som det alltför ofta är, kanske särskilt i de senare årskurserna.

De senare åren i Sverige har inneburit tidigare betyg, signaler till eleverna om var de befinner sig i förhållande till kunskapskraven, men alla är inte odelat positiva till betyg.

Dylan Wiliam skriver i Att följa lärande (2013) om betyg att de faktiskt försämrar elevernas prestationer. Så fort elever får betyg slutar lärandet. Sätt därför aldrig betyg på elever medan de fortfarande håller på att lära sig. Därför borde elever få betyg så sällan som möjligt. På högstadiet kan det finnas fog för betyg en gång om året, men på lägre stadier verkar det helt obefogat att använda betyg. Föräldrar vill ofta ha betyg för att de vill veta hur barnen klarar sig i skolan och för att de tror att det är enda sättet att få reda på det.

Vi behöver system för bedömning i klassrummet som huvudsakligen har utformats för att stödja lärande och informerar på en nivå som lärare, elever och föräldrar kan använda för att avgöra var eleverna befinner sig i sitt lärande. Sådan detaljerad information kan alltid sammanställas för summativ rapportering. Det är emellertid inte möjligt att gå andra vägen: från sammanställning av prestationsrapporter till lärandebehov (s. 137).

Svenske skolforskaren Christian Lundahl (ganska kritisk till betyg) beskriver i sin bok Bedömning för lärande (2011) att de nordiska länderna de senaste decennierna reformerat sina betygssystem till att bli mer målrelaterade, tidigare var det ett relativt betygssystem. Finland är ett undantag, landets betygssystem har inte förändrats nämnvärt på över hundra år (det var målrelaterat redan då). I Danmark och Sverige utformas målrelaterade betyg efter ECTS-skalan (European Credit Transfer and Accumulation System) som är ett system för överföring av studiemeriter med sikte på högskolestudier.
I Danmark, Sverige och Norge bestämmer staten när betygen ska ges. Så är det inte i Finland och på Island. I Finland kan lärarna eller skolorna själva bestämma när de första betygen ska delas ut, dock senast i årskurs 8. På Island är det helt valfritt i vilken årskurs betyg börjar sättas, där finns heller ingen föreskriven betygsskala.För att motverka subjektiv bedömning och främja enhetlighet har Danmark, Finland och Norge haft ett system med avslutande examensprov medan man i Sverige har haft det för världen relativt ovanliga systemet med standardprov, nationella prov. I Danmark påbörjades 2007 ett försök med nationella prov och i Norge infördes sådana prov 2004. Syftet med dessa är inte som i Sverige att direkt påverka lärares betygssättning, utan ge läraren information om elevernas styrkor och svagheter.

Jag kan verkligen rekommendera Lundahls bok till dig som är intresserad av att läsa mer om betyg, den innehåller också massor av tips om man vill lära sig mer om formativ undervisning och bedömning.