Får jag presentera lite fler...

...ytterligare ett gäng förstelärare som kommer att arbeta med skolutveckling i form av lärgrupper på sina skolor, på par av skolor eller i övergripande grupper. Idag får du träffa Cecilia, Catarina och Magnus som måndag till fredag arbetar på våra två kommunala högstadieskolor. Presentationsrundan inleddes i förra veckan med de förstelärare/lärgruppsledare som möter de yngsta eleverna/barnen och nu är vi framme vid de som börjar få skägg, som växer en decimeter på sommarlovet och som utmanar oss med sina attityder, frågor och som vi ibland måste kämpa för att behålla uppmärksamheten hos. Jag syftar här på eleverna i åk 7-9, inte förstelärarna...

Cecilia Mattsson Jagenheim inleder nu sitt andra år som förstelärare, hon ingår i den lilla grupp som  blev våra förstelärare under det första möjliga året.
Cecilias hjärta bankar för eleverna "som kan men som inte riktigt vill". Hon har berättat att något som driver henne i hennes arbete är några killar hon stötte på för ett antal år sedan. De bad henne att" inte ge upp på dem som är som oss", och detta lämnar henne inte. Cecilia har höga förväntningar på alla sina elever och hon brinner för sina ämnen, hon är nyfiken och vill ständigt lära sig mer. Under året har hon haft ett försteläraruppdrag att leda en fortbildning för lärarna i kommunen som undervisar i slöjd. De har studerat kunskapskrav och tillsammans funderat på vilken undervisning som ger de förmågor som efterfrågas i slöjdämnet. Lärarna i detta ämne är ofta "ensamarbetare" och de har uttryckt att detta har varit den bästa fortbildningen någonsin. Cecilia arbetar på Ringsjöskolan, den största av kommunens högstadieskolor, och tillsammans med de andra förstelärarna kommer hon att arbeta tillsammans med rektor Mats och leda skolutveckling. Under hösten har de gjort en stor omorganisation i arbetslagen, detta kommer de att arbeta vidare med. Cecilia talar ofta om tillit. Hon har en stor tillit till sina elever, det gör att de känner tillit för henne och vill visa att de är värda tilliten. Cecilia uppmanar andra lärare att djupdyka, att hitta och lyfta upp våra "intellectual badasses". Du kan nå Cecilia på cecilia.mattsson.jagenheim@hoor.se

Några kilometer bort, på den andra högstadieskolan hittar vi Catarina Håkanson, troligen engagerad i samtal med några av sina sjundeklassare där hon är mentor och lärare i matematik och NO-ämnena fysik, kemi, biologi och teknik. Catarina har också redan ett år som förstelärare med sig i bagaget, och hon brinner för att utveckla sina ämnen men också en likvärdig bedömning av elevernas kunskaper. Under året har hon deltagit i Matematiklyftet, arbetat mer med problemlösning i matematik och låtit eleverna bekanta sig med matriser med kunskapskrav och arbetat med självbedömning och visat exempel på olika nivåer på matematiklösningar och laborationsrapporter. Precis som andra lärare som arbetar på detta sätt tycker hon det är roligt, givande och jättesvårt. Catarina beskriver sig själv som bondmora och läsnörd, hon brinner för att utveckla elevernas begrepp i sina ämnen, hon ser det som sitt uppdrag att förklara så att "ungarna tar in atomacceleratorn i Cern i sig", då kan de inte låta bli att utveckla kunskaper. Hon är nyfiken på att fortsätta utveckla det formativa arbetet med undervisning och bedömning, hon har 23 medhjälpare i klassrummet, eleverna kan hjälpa varandra i sitt lärande och i sina bedömningar. Att vara med i Matematiklyftet var häftigt, hon har där sett kraften i det kollegiala lärandet och under hösten leder Catarina en lärgrupp kring betyg och bedömning, de kommer att utgå från Skolverkets lärmoduler och det finns plats för flera i gruppen! Det finns inga bilder på Catarina utan det där stora skrattet, sån är hon!
Kontakta Catarina på catarina.hakanson@hoor.se

 

Och nu...vill jag presentera den första manliga försteläraren, Magnus Gejdner. Kanske trodde ni att det bara fanns kvinnliga utvecklare i Höör men det finns några herrar också. Magnus  arbetar som matematik- och NO-lärare på Ringsjöskolan men han ser som sin förstelärarutmaning att knyta den röda tråden kring lärande i NO och teknik hela vägen från förskolan och upp till åk 9. I förra veckan föreläste Magnus för förskolans personal i område 2 (Midgård, Norra Rörum och Prästkragen) om hur man med hjälp av tekniklego kan utveckla kunskaper och behålla intresse och fascination för begrepp som jämvikt, kraft, hastighet och friktion. Han kommer att ordna möten mellan de yngsta och de äldsta eleverna och länka samman lärarna. Vi har liknande uppdrag i våra styrdokument, väcka lust, stimulera livslångt lärande och utveckla förståelse för begrepp.

Just nu är lärarna på Enebackeskolan fullt upptagna med Matematiklyftet men sedan kommer de att arbeta tillsammans med Magnus i lärgrupper och bygga röda tråden.

 

I sin ansökan till förstelärare beskrev Magnus att han i sin undervisning är noga med tydliga mål, uppgifter och bedömning. han vill se ett ökat samarbete mellan grannskolorna åk 1-6 och 7-9 -"bara femtio meter mellan skolorna men ett halvt universum för en tolvåring". Magnus ser vinster genom att arbeta med synkroniserade förväntningar, kunskapsutbyte, ökad förståelse och samutnyttjande av material och specialsalar. Du får tag i Magnus på magnus.gejdner@hoor.se



 

Häng kvar, imorgon och övermorgon kommer de resterande förstelärarna och lärgruppsledarna att presentera sig. Fem kvar...

Goda råd - lucka 9

Efter att i förra veckan ha funderat kring planeringen av undervisningen ger vi oss nu in i själva genomförandet, undervisningen, del 2 i de goda (allmänna råden).

Lärare bör i sin ledning av undervisningen strukturera och styra de processer som sker i undervisningen och skapa balans mellan gemensamma genomgångar och diskussioner, enskilt arbete och samarbete mellan elever för att skapa goda förutsättningar för varje elevs lärande (s. 17).

Resultaten påverkas i positiv riktning när läraren är aktiv och interagerar med eleverna utifrån en bred repertoar av arbetssätt och arbetsformer.

…de processer som sker i undervisningen…

Jag  börjar med ett avsnitt i en bok som heter Att våga – en berättelse om undervisning. Den är skriven av Stavros Louca och Thomas Holmqvist, två av de lärare som var med i SVT:s program 9a för några år sedan. De talar om att god undervisning kan se ut på olika sätt, det de lyfter som viktigt är att de som lärare tycker att det är roligt och att de gillar att hålla lektioner. De lägger mycket krut på att fånga elevernas intresse, något de beskriver som en grundsten, en förutsättning för att lyckas i klassrummet är att ha eleverna med sig, fullt ut. Vidare talar de om att ha en planering, men vara beredd att improvisera. Det som fungerar i ett klassrum kan vara ett misslyckande i nästa, därför räcker det inte med att ha ett tänkt upplägg till en lektion. Det måste också finnas en plan B och C. Att kliva oförberedd in på en lektion är att svika sitt uppdrag – och eleverna.

Stavros beskriver i boken en ”romantiker”, en välkomnande person som ler och är inbjudande, någon som vill bli omtyckt. Han vill att fler lärare ska vara ”romantiker” enligt denna definition.

En lärare borde kämpa för att bli omtyckt av sina elever. Ett mål borde vara att vinna deras hjärtan. Vi menar att den som vunnit sina elevers hjärtan har vunnit något stort. Den läraren har lyckats ta plats i elevens liv som en viktig person. Och en viktig person, det är någon man lyssnar på. När en viktig person, som man dessutom tycker om, säger åt en att göra något, då gör man det. I det klimatet lär sig eleverna väldigt mycket. I ett sådant klassrum trivs både lärare och elever.

Med detta ”på plats” måste läraren börja fundera på mål, och vilka arbetssätt och arbetsformer som passar mål och eleverna i gruppen.

Enligt råden handlar det om två viktiga balansaxlar:

Balansera mellan GEMENSAMMA GENOMGÅNGAR – DISKUSSIONER
Balandera mellan ENSKILT ARBETE – SAMARBETE MELLAN ELEVER

Gemensamt, tillsammans och enskilt. Vägen till att skapa goda förutsättningar för varje elevs lärande går inte via tjugotre olika planeringar, utan vi vet att barn och elever lär bäst i sammanhang och när man arbetar tillsammans med ett innehåll.

Under avsnittet om genomförande av lektionen påminner Hattie i Synligt lärande för lärare (2012) om den viktiga skillnaden mellan att fokusera på undervisning och lärande. 

Uppmärksamheten måste flyttas från hur man undervisar till hur man lär sig - och inte förrän lärare förstår hur varje elev lär sig kan de gå vidare och fatta beslut om hur de ska undervisa (s. 127).

I vår kommun arbetar vi just nu med Matematiklyftet, en stor satsning på kollegial fortbildning som Skolverket erbjuder. Både i åk 1-3-grupperna och i åk 7-9-gruppen har vi under snart en termin fördjupat oss inom en lärares arbete i matematikklassrummet. Enligt en modell för problemlösning som vi studerat och provat börjar läraren med att introducera ett lämpligt (utmanande) problem för sin grupp eller klass. Sedan ska eleverna arbeta enskilt med problemet en kort stund, sätta sig in i problemet och börja fundera på olika lösningar. Sedan bildar man par eller mindre grupper som fortsätter diskutera problemet och jobba med lösningar. Under tiden går läraren runt och lyssnar, ställer frågor som leder arbetet vidare om eleverna kör fast. Under denna fas väljer läraren ut olika lösningar som ska ingå i den avslutande helklassdiskussionen och lektionen avslutas med att läraren leder denna. Där lyfts olika lösningar och målet är att få syn på så många olika lösningar som möjligt och att kunna avgöra kvaliteten på olika lösningar. Detta sätt att arbeta bygger på forskning om vad som är framgångsrikt för lärande, inte minst från japanska skolor, som vi blev påminda om häromdagen (PISA).