Att följa lärande

Formativ bedömning stöter vi ofta på, nu har Dylan Wiliams bok Embedded formative assessment översatts till svenska. Den heter Att följa lärande och kommer från Studentlitteratur (2013).

Vem är Dylan Wiliam?
Han är en internationellt känd skolforskare och lärare som sedan många år tillbaka forskar kring formativ bedömning och lärares arbete med att bygga sin undervisning på analys av undervisningen och elevernas kunskaper.

Vad är formativ bedömning?
Formativ bedömning är den process som lärare och elever under lärandet använder för att känna igen och reagera på elevlärande för att förbättra lärandet. (s. 53)
Wiliam beskriver att formativ bedömning fungerar för att elever inte alltid lär sig det vi lär ut - en del lär sig mer, andra mindre, och en del helt annorlunda. Då måste vi lärare ta reda på hur elevernas lärande ser ut, göra det synligt som också Hattie talar mycket om. Formativ bedömning påverkar i två riktningar - elevernas lärande och lärarnas undervisning.
Bedömning är mest effektiv när den sker i anslutning till det pågående lärandet - minute by minute, day by day (s. 13).

Boken innehåller en mängd (minst 53 stycken) praktiska tekniker, konkreta sätt att arbeta med formativ bedömning i klassrummet, därför är den viktig att läsa om man vill komma igång och prova direkt.
Ibland tvekar man att införa nya saker, som till exempel öka den formativa bedömningen, för man vet inte riktigt hur man ska göra. Till dig säger Wiliam att den stora utmaningen för den som vill arbeta med bedömning för lärande är att våga låna tid från sig själv. Det tar tid att planera undervisning så att formativ bedömning kommer in som ett naturligt inslag. Det tar tid i undervisningen att arbeta med formativ bedömnning - men det tar inte tid från lärandet. Eleverna kommer successivt att bli säkrare och självständigare i sin lärandeprocess, det blir möjligt att gå snabbare fram med en större grupp och få tid över att särskilt uppmärksamma de lite långsammare eleverna (s. 13).
Forskningen om vad som kännetecknar de mest effektiva skolorna blir lite komisk:

1. Gör er av med pojkarna. I hela världen överträffar flickorna pojkarna, även i tidigare mansdominerade områden som teknik och matematik. Ju fler flickor det finns i skolan, desto bättre går det.
2. Bli en kyrklig privatskola. De har bättre resultat än alla andra skolor.
3. Flytta skolan till ett lummigt förortsområde. Där visar sig elever prestera bäst, de får bäst stöd av hemmet och dessa skolor har mest pengaresurser.

Skämt åsido, detta är såklart inte lösningar, men den andra generationens forskning om effektivitet i skolan visar att de flesta skillnaderna mellan skolorna beror på skillnaden mellan de elever som går där. Skolverkets rapport "Vad påverkar resultaten i svensk grundskola?" tar upp att från att ha haft en skola med små skillnader mellan olika skolors resultat (likvärdighet) har nu Sverige fått skolor med alltmer homogen elevsammansättning har nu skillnaderna blivit större mellan skolor. PISA (2007) kommer dock fram till att effekten av att gå på en viss skola bara är fyra gånger så liten som effekten av att gå i ett visst klassrum. För det är det läraren åstadkommer i sin undervisning som har absolut störst effekt för vad eleverna kommer att lära sig. Det har vi hört många gånger, men vad kan man göra om man vill utveckla sin undervisning?

Att följa lärande är uppdelad i de fem nyckelstrategierna i formativ bedömning:

1. Att klargöra , delge och skapa förståelse för lärandemål och kriterier för framsteg.
2. Att åstadkomma effektiva klassrumsdiskussioner, aktiviteter och inlärningsuppgifter som visar att lärande har skett.
3. Att ge feedback som för lärandet framåt.
4. Att aktivera eleverna till att bli läranderesurser för varandra.
5. Att aktivera eleverna till att äga sitt eget lärande.

När du läser boken får du många tankar om vilken viktig roll du har som lärare, du kommer garanterat att tänka tillbaka på situationer där dina elever lärt sig mycket eller motsatt.
Några saker jag fastnade för när jag läste var:

• Några lärare menar att de inte har tid att syssla med formativ bedömning, de lägger mycket tid och kraft på betygssättning och skriftliga omdömen (summativ bedömning). Fundera då på om det är effektivt för elevernas lärande. Säg att dina elever arbetar med att skriva ner svaret på någon fråga kring till exempel hur de förstår ett begrepp som fotosyntesen. Om eleverna lämnat klassrummet och inte riktigt förstått detta begrepp och du nu ska ge dem återkoppling på det de har skrivit, då har du framför dig ett antal timmar när du ska skriva i stort sett samma kommentar i allas böcker. Wiliam funderar nu på vad som skulle hänt om läraren redan när eleverna finns kvar i klassrummet skulle försöka få syn på deras uppfattningar, till exempel genom att be dem berätta för varandra i par och gå omkring och lyssna, eller rita upp en bild på sina små whiteboards och hålla upp. Utifrån det skulle läraren kunna utreda vissa missuppfattningar, ge eleverna nya chanser att lära sig.
  Om vi ser det ur detta perspektiv kan betygssättning anses som ett straff som lärare får för att inte ha lyckats ta reda på att de inte uppnådde det avsedda lärandet medan de hade eleverna framför sig. Får läraren klassen på spåret igen på en gång med klassen framför sig medan betydelsen av elevernas svar och lärarens frågor fortfarande kan förhandlas eller arbetar läraren med en elev i taget när de har gett sig iväg, och skriftligt? (s. 93)
• Feedback måste generera tänkande, inte känslor.
  när elever får återkoppling på prov i form av poäng eller betyg blir det starka känslor, glädje, ilska eller tårar. Vilket slags feedback ger lust att arbeta vidare mot ökade kunskaper och förbättrade resultat?
  Så snart elever jämför sig med någon annan fokuseras deras mentala energi på att skydda sin egen känsla av välbefinnande snarare än på att lära sig något nytt. (s. 141)
• Hemligheten med effektiv feedback är att det inte räcker med att säga vad som är fel. Effektiv feedback måste ge recept för framtida åtgärder (s. 134)Ordet feedback beskrivs i boken komma från ingenjörsvetenskapen. Norbert Wiener använde termen feedback första gången 1946 och i det tekniska sammanhanget är den viktiga faktorn i feedback att den bildar en del av en återkopplingsslinga. Rent praktiskt kan man beskriva feedback som användandet av en termostat  för att reglera temperatur i ett rum.
  Ange det önskade tillståndet - ställa in termostaten på önskat antal grader
  Mäta nuvarande temperatur (termometer)
  Jämför den nuvarande temperaturen med det önskade tillståndet (termostat)
  Få det nuvarande läget i linje med det önskade (uppvärmnings- eller nedkylningssystem)
  Enkelt?
• Lärare ger ofta för mycket feedback, vi borde ge mindre men mer fokuserad feedback (s. 143)

Några av alla 53 teknikerna som jag blev nyfiken på att pröva:
"Tänkande tummar" och "Först till fem"
Eleverna i hela klassen visar läraren samtidigt hur väl de har förstått till exempel en genomgång genom att hålla sina tummar på olika sätt.
Uppåt - bra
Horisontellt - inte säker
Ner - fortfarande osäker
Ett annat sätt är att eleverna håller upp noll till fem fingrar utifrån hur säkra de känner sig.
"Bästa provet"
Genomför ett "vanligt prov", samla in och dela sedan ut till eleverna igen i grupper om fyra´elever. Förutom sina egna orättade prov får gruppen ett ej ifyllt prov. Nu ska de gemensamt ställa samman de bästa svar de kan. Inom gruppen kontrollerar eleverna sina svar, jämför dem med frågorna och diskuterar vilka svar som är bäst. Grupperna kan sedan dela med sig av sina bästa svar till övriga grupper. Sedan kan man ge ett summativt prov.

Elevernas uppfattningar är inte slumpmässiga tankar utan resultatet av olika sätt att förstå sina erfarenheter. Om lärare använder många olika sätt att få syn på elevers uppfattningar och undervisar utifrån detta mot målen kan läraren göra klassrummet till en mycket mer engagerande plats för eleverna ,där läraren kan göra en snabb och effektiv undervisningsanpassning för att gå alla elevers lärbehov tillmötes. när läraren väl vet var eleverna befinner sig i sitt lärande kan han ge feedback till eleverna om vad de ska göra härnäst. (s. 119)

När lärare försöker förändra mer än två eller tre saker i sin undervisning samtidigt är det typiska resultatet att deras undervisning försämras, och de går tillbaka till sitt gamla sätt att undervisa. Mitt råd är att varje lärare väljer en eller två av teknikerna i boken och prövar dem i klassen. Om de visar sig effektiva ska målet vara att tillämpa dem tills de sitter. Om de inte är effektiva kan läraren förändra dem eller pröva en annan teknik. Ingen av teknikerna passar för alla, men jag tror att alla lärare kan hitta något som fungerar för dem (s. 175).

Lycka till!