I John Hatties metaanalys Synligt lärande på rankingplats 11 hamnar Lärare - elevrelationen.
0,72 är den så kallade effektstorleken och faktorer som ligger på ett värde över 0,40 sorterar in under önskvärda effekter, sådana ska vi sträva efter för de har en hög positiv koppling till goda resultat för eleverna.
Att bygga upp relationer med elever inbegriper medverkan, effektivitet, respekt från läraren för vad barnet för med sig till klassen (hemifrån, från sin kultur, sina kamrater) och innebär att barnets erfarenheter erkänns i klassrummet. Dessutom krävs det skicklighet av läraren att utveckla relationer - t. ex förmåga att lyssna, empati, omsorg och att värdesätta andra. Klasser med personinriktade lärare uppvisar mer engagemang, mer respekt för sig själv och andra, färre motståndsbeteenden. En forskare, Cornelius - White konstaterar att de flesta elever som inte vill komma till skolan eller som tycker illa om skolan gör det främst för att de inte tycker om sin lärare. (Hattie: Synligt lärande, 2009, s. 167).
Jag planerar att skriva ett längre inlägg om gårdagens lärgrupper men måste få bjuda på ett smakprov från en stund med en grupp på en skola. Vi satt och diskuterade kring vad vi uppfattar som en normal skola, och hur vi hanterar det som bryter normen. Vi har just kommit in på de elever som har ett mycket stort behov av att få "sin stund i solen" och som behöver massor av bekräftelser och uppmärksamhet. Lärare A brister då ut att svaret på detta finns på toaletten. Sedan en föreläsning som gav input kring Lärande samspel och inkludering finns det tänkvärda citat upptejpade på personaltoaletterna. Och nu tänker A på ett Astrid Lindgren-citat:
Vi diskuterar s. 8 i Lgr11 och kommer in på skolans rättvisesystem där rättvist inte betyder lika till alla utan till var och en utifrån behov.
Läraren A beskriver hur hon möter två elever på olika sätt, men att hennes mål är att de ska ha upplevelsen att hon tycker lika mycket om dem, men visar det på olika sätt genom sitt sätt att bemöta och prata med dem.
Lärare M delar då med sig av en berättelse hon haft med sig i 40 år om en familj som inte hade så gott om pengar men många barn. En dag fanns där ett äpple över, och istället för att ta fram kniven och dela äpplet i lika delar gav de äpplet till det barn som bäst behövde det. En tänkvärd berättelse som handlar om att se med ögon som ser vad som behövs och med tanken att bekräfta det barn som finns framför en.
Angående Snobbenserien så uttrycker den något oerhört viktigt, och något vi alla kan göra: Se barnet, nämn det med namn och ge det en upplevelse av det är viktigt att just han eller hon är här idag!
Åh, med dig vid min sida är allt jag trodde var medelmåttlig så bra, så meningsfull. Tack för dina iaktagelser, det känns som om Gud hade tittat på mig och blinkat just till mig för att bekräfta att det är rätt att älska sina elever.
SvaraRaderaJa och inte bara våra barn och elever utan varandra som kollegor!
SvaraRadera