Utmanande undervisning i klassrummet (2013)
Uppmuntra lärande (2014)
Båda är mycket viktiga böcker, och något av en lärares verktygslåda. Uppmuntra lärande, har undertiteln "så hjälper du barn att lyckas i skolan" och den inleds med just den eviga frågan om vad utbildning ska vara bra för.
Det finns så megamycket bra avsnitt i boken men jag ska välja ut tre saker som jag verkligen fastnat för och som jag tror kan vara användbart även för dig.
Nere i lärandegropen och heureka betyder inte "mormor sa hur jag skulle göra"
Halvvägs in i boken kommer jag till det som Nottingham kallar utmaningsmodellen. Det är ett sätt att utveckla barns självkänsla och uthållighet genom att börja med ett begrepp och försöka skapa en kognitiv konflikt, alltså minst två åsikter som står i konflikt med varandra, och då är vi nere i "lärandegropen"...där ska vi med hjälp av bra frågor jobba med dilemman. När vi kämpar tillsammans i lärandegropen börjar vi komma fram till bättre och bättre svar, då går vi in i tredje steget där vi bygger upp förståelse för att sedan i den fjärde och sista fasen reflektion.
Fördelar med utmaningsmodellen är att barn hjälper varandra att lära, att kunskap byggs upp genom socialt samspel som gör att den upplevs som mer meningsfull än kunskap som lärare eller föräldrar serverar. Och här kommer knorren, det jag tycker är så härligt. När barn är engagerade i dialoger, samtal om olika åsikter som står i konflikt, begrepp så dyker det ofta upp så kallade heureka-ögonblick. Efter att ha kämpat ett tag ser vi ljuset och inser att arbetet gav lön för mödan- det säger klick, poletten ramlar ner, ljuset tänds i ögat, ja vi har väl alla varit med om det och det är magiska ögonblick som sparas i minnet länge länge...
Nottingham beskriver att när barn upplever ett heureka-ögonblick vill de berätta det för alla, de pratar och pratar och pratar och vill uppleva det igen!
Vi som "kan vår grekiska" vet att heureka betyder "jag fann det" och Nottingham beskriver lärandets extas, att vi inte släpper taget om ett problem förrän vi har en lösning, då får vi en underbar känsla av att ha presterat något och en upplevelse av att ha fått en unik inblick i vårt begrepp och dess verkliga betydelse. Heureka betyder inte "min pappa gav mig svaret" eller "mormor sa hur jag skulle göra"...
Mindsets och självkänsla hänger ihop!
Dyk nummer två i boken anknyter till Carol Dwecks tänkesätt (mindsets), ni minns det statiska tänkesättet där man tänker att intelligens och förmågor är något man föds med och att man är bra på olika saker, så är det! Det dynamiska tänkesättet innebär att man tänker att intelligens och förmågor kan utvecklas, och gör det när man befinner sig i utmanande uppgifter och att man lär av sina misstag,
Det nya och spännande i Nottinghams bok är att han kopplar dessa olika tänkesätt tydligt till självkänsla. De människor som har ett mer statiskt tänkesätt har ofta en lägre självkänsla än de som har ett mer dynamiskt tänkesätt. De är ofta mer öppna för nya situationer och förändringar.
Kalla aldrig någon för en "smart tjej"!
Sista saken jag har fastnat för måste bli avsnittet där Nottingham avråder bestämt från att kalla barn för genier, att utbrista "Du är begåvad!" och att kalla någon för "en smart tjej". Om vi talar om för barn att de är begåvade, smarta, skärpta, naturbegåvningar eller något annat liknande är vi farligt ute, då antyder vi att deras framgång är beroende av en "naturlig" intelligens som de har fått till skänks. Vad händer då om barnet börjar misslyckas? "Jag är nog inte så smart som jag trodde", då blir det anledningen till misslyckandet och varför skulle man då fortsätta kämpa med det svåra? Fokusera istället på handlingar och tänkande:
Du har fantastiska ideer!
Du gör stora framsteg!
Lysande ide!
Det där gjorde du bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att lämna din kommentar.