En kväll med guldkant på Kotten

För någon vecka sedan var jag inbjuden till Kotten på Holma förskola, jag var nyfiken på deras kub och de hade APT med lärgrupp om fördjupad reflektion och pedagogisk dokumentation, så jag fick vara med om mycket spännande...
Varje gång jag är på någon av kommunens förskolor blir jag fångad av den fysiska miljön.

Rummen flirtar med mig, de lockar och bjuder in, de talar till alla mina sinnen. Jag vill stanna i varje rum, titta på alla saker som pedagogerna möblerat med, det är tråg med sand och figurer, det är magnettavlor och whiteboardtavlor i knähöjd med magnetbokstäver, det är stafflier med stora papper och rikligt med färger, det är böcker, kuddhörnor, bokhyllor, fönstermålningar, ljusslangar, discolampor och speglar.

En viktig del av ett utforskande arbetssätt är alltså att organisera miljöer som, tillsammans med olika frågor som barnen ställer sig, bjuder in till ett kollaborativt undersökande av olika frågor. Det handlar om att erbjuda barnen en mängd olika möjligheter att pröva med händerna och olika redskap, att iaktta noga, lukta, känna och uppleva. Det blir också väsentligt att involvera fler aspekter av lärande

än det skrivna eller talade språket, att inkludera flera uttrycksformer. Att ta in olika kreativa uttrycksformer som dans och rörelse kan ge nya dimensioner till lärandet när man undersöker ett fenomen ihop med barnen. (Uppföljning, utvärdering och utveckling i förskolan, Skolverket 2012)

Ungefär lika spännande som att vara i miljöerna är det att sitta tillsammans med personalen (på de pyttesmå stolarna) och lyssna när förskolechefen Kristina Dellholm beskriver förskolans kvalitetsarbete, med årshjul och kvalitetsalmanacka där varje systematiskt steg har sin tid och plats.

En viktig del av förskolans kvalitetsarbete är den pedagogiska dokumentationen. Man arbetar med omfattande teman, till exempel rörelse, ljus eller lika och olika. Aktiviteter dokumenteras med anteckningar, film och foto med kamera eller lärplatta och detta material är föremål för reflektioner och pedagogisk dokumentation. Just den här kvällen på Kotten tränades vi i att just bara observera, titta på bilder och beskriva vad det är vi ser utan att tolka och värdera, det är mycket svårare än man kan tro, eller vi gör det i alla fall svårt...

Jag blev uppmärksam på hur pedagogerna beskrev situationerna på bilderna, de berättade om hur barn kommunicerar med många andra språk än ord, mycket mer än kroppsspråket. Ett värdefullt språk som hanteras med stor respekt är ögonkontakten.  Med de lite äldre barnen arbetar de med frågor som hjälper barnen se likheter och skillnader och jag förstår bit för bit hur lärandepusslet läggs med de små barnen, hur man väljer teman som engagerar och omfamnar mycket, hur man lyssnar in barnen och avgör när det är dags att gå vidare och när vi måste stanna kvar. Den här dagen hade barnen fångats av hur man kunde se skillnad mellan mullvadshögar och koskitar;-) Hur gör man slut med grodan Gert som gör hembesök hos alla barn och lever på förskolan i alla aktiviteter? I upprepning kan man se utveckling, berättar pedagogerna för mig.
Just det, kuben...jag hade hört talas om att de hade en kub på Kotten, jag hade läst i en förskoleblogg med det underbara namnet pedagogiska kullerbyttan om hur de arbetade med kuben så det var roligt att se Kottens kub. Det är helt enkelt och fullständigt utan begränsningar en träkub, byggd av reglar och vinkeljärn en kub på ca en kubikmeter, som bara fantasin kan begränsa. Just nu var den inredd med mjuka dynor, ljusslinga och vackra sjalar i tunna tyger, jag associerade till prinsessor, sagor och hemligheter...men när jag lyssnade på de engagerade pedagogerna förstod jag att det lika gärna kunde vara ett stall, en verkstad, en hemlig grotta eller en affär... ja, där ville jag stanna en lång stund, sitta under sjalarna och drömma lite.