Lärarnas klunk av den beska medicinen från Skolinspektionen

Vi har de två senaste dagarna förkovrat oss i och funderat kring det som Skolinspektionen upptäckt vid alla sina tillsynsgranskningar de senaste fem åren. De har gjort tusen kommunbesök och kommer fram till att det görs mycket som är bra men att det finns en del brister som återkommer i många kommuner. Huvudmannens och rektorernas ansvar var de två första områdena och idag kommer den tredje. Ingen är väl överraskad av att det är lärarnas arbete som har den största inverkan på elevernas resultat och upplevelser i skolan.
Om man vill förbättra resultaten måste man utveckla undervisningen!
Från huvudrapporten Från huvudmannen till klassrummet:

Undervisningen ska utgå från läro- och kursplanernas mål. Där anges vilka kunskaper en elev måste ha med sig för att gå vidare till nästa nivå i studierna eller arbetslivet. Skolinspektionen konstaterar återkommande att undervisningen inte i tillräcklig utsträckning utgår från kursplanernas och läroplanernas mål. I flera fall undervisas eleverna endast i delar av ämnets centrala innehåll och endast vissa förmågor utvecklas. Vi ser i vår skolenkät, liksom forskningen visat, att lärarens förväntningar och tilltro till elevernas förmåga har positiv inverkan på i stort sett alla andra aspekter av undervisningen och för elevernas lärande. Många lärare uppger i vår skolenkät att de har tilltro till elevernas förmåga att nå målen. Men det finns lärare, exempelvis på gymnasiets yrkesförberedande program, som har lägre tilltro till att eleven kommer nå målen. De är tveksamma kring om eleverna orkar och verkligen vill. Eleverna i sin tur uppger att de har viljan men att de inte känner sig tillräckligt motiverade av sina lärare. Skolinspektionens bedömning är att ett av skälet till detta kan vara att under-visningen både innehållsmässigt och i arbetssätt och tempo ofta är inriktad mot en medelnivå istället för att vara anpassad efter varje elevs behov. Det får konsekvensen att läraren missar de elever som vill gå fortare fram och som behöver mer stimulans, samtidigt som de elever som behöver extra anpassningar och mer stöd inte heller får det. Ett av de vanligaste områdena som skolorna måste förbättra är särskilt stöd. Här handlar det om den elevgrupp i skolan som är mest utsatt och mest sårbar om verksamheten inte fungerar. När det gäller studiero ser vi i vår skolenkät att lärare som uppger att de lyckas anpassa undervisningen och motivera eleverna upplever studiero i högre grad. Denna uppfattning delas av eleverna.

Detta väcker frågor hos mig, kanske funderar du också på:

• Stämmer det in även på mig att jag inte ger eleverna möjlighet att lära och visa kunskaper inom alla delar av målen och kunskapskraven?
• Vilka delar är svåra att fånga in? Hur skulle jag kunna göra detta? Vad finns det för hinder att göra det?
• Har jag någonsin pratat med mina kollegor och rektorn om detta?
• Har du läst de övergripande målen i läroplanens kapitel 2 sedan 2011? Dessa mål ska undervisningen inriktas mot, men de kan aldrig checkas av...
• Hur ser dina förväntningar ut? Kan alla dina elever nå målen?
• Hur motiverade är dina elever? Hur skulle de kunna bli ännu mer motiverade? kan jag påverka detta?
• Vilken/vilka nivåer "siktar du på" i din undervisning? Kan man ge alla vad de behöver samtidigt? Vad skulle krävas för att det skulle bli så? Vad finns det som hindrar?
• Har du satt dig in i förändringarna kring särskilt stöd i skolan? Blir det stora förändringar för dig?
• Hur hänger motivation och studiero samman?