SOS i klassrummet 6

Andra veckan med kvalitetsgranskningen Stöd och stimulans i klassrummet. Eftersom den ger oss bra tankar och kan hjälpa oss vidare i vårt läraruppdrag fortsätter vi några dagar till.

I förra veckan fick vi höra hur Anna och Mohammed upplever sin undervisning, de är många elevers upplevelser packade bakom två namn - trots till synes helt olika förutsättningar hamnar både i ett utanförskap och omotivation. Den ena eleven för att allt är för svårt, den andra för att allt är för lätt.

I granskningen kommer lärare, skolledare och inte minst eleverna själva till tals och ger förstahandsinformation om hur de upplever lektionerna i sina skolor. många barn i den svenska skolan upplever lektionerna som trista, enformiga och ostimulerande. när undervisningen inte i tillräcklig grad anpassas efter elevernas bakgrund, intressen och behov utan rullar på längs medelvägen (vi har faktiskt en väg i Höör som heter så...) blir resultatet många gånger en undervisning som inte passar tillräckligt många elever.

Lärarröster från granskningen:
"det är svårt med individanpassning, särskilt i årskurs 9 där det finns flera svaga elever. Det finns en risk att man tappar de starka eleverna."
Resultaten av bristande stimulans blir inte sällan fallande motivation, passivitet eller ett utåtagerande och ointresse bland eleverna. Istället för att utforma undervisningen så att den kan fånga in den spridning som finns i elevgruppen, lämnas många av eleverna själva medan mer specifika insatser riktas till de elever som behöver extra hjälp och stöd.

Utifrån elevernas berättelser i granskningen är det tydligt att många elever skulle vilja ha mer utmaningar i sitt lärande. De som har lättare att lära och vill gå fortare fram riskerar att bli bortglömda under lektionen. Elever vittnar om att lärarna har svårt att hitta lämpliga uppgifter för de som behöver utmanas. I en del fall leder detta till att de elever som behöver utmanas får sitta själva med sitt skolarbete. De får ta ett stort ansvar för sitt eget lärande.
 Eleverna beskriver själva att det är svårt att upprätthålla koncentrationen när lektionerna upplevs som tråkiga, när de inte får hjälp eller när de är klara och väntar på andra. En elev uttrycker hur utmaningar kan motivera "jag gillar utmaningar. Nya saker blir utmaningar, då blir man mer motiverad att plugga".

Granskningen visar att elever som på något sätt är utåtagerande och syns och hörs får mycket uppmärksamhet på lektionerna, medan elever som av olika skäl inte tar plats istället relativt ostört kan vara passiva under lektionen genom att exempelvis titta på Youtube-klipp. Eleverna uttrycker själva att undervisningen i vissa ämnen inte kräver någon ansträngning, att de skulle behöva att lärarna satte lite mer press och sa "kom igen nu gör vi det här!". En grupp elever i årskurs 8 berättar om vikten av att ha en lärare "som får en att tycka att det är kul, så att vi blir avslappnade och är med".

Granskningen visar också att eleverna alltför sällan ges möjlighet att utveckla mer avancerade förmågor som att kritiskt värdera eller analysera. Detta syns exempelvis inom SO-undervisningen, där en alltför stor del av lektionerna ägnas åt att söka efter eller redovisa faktakunskap, snarare än att få uppgifter eller tillämpa arbetssätt vilka är mer tankemässigt utmanande. Vi ser att lärare tenderar att ställa slutna frågor, exempelvis "vad är ett handelshinder?", men utan att följa upp med mer resonerande eller analyserande frågor kring drivkrafter bakom och konsekvenser av ekonomisk utveckling.

I andra exempel undervisar man om klimatförändringar och ekonomisk utveckling utan att knyta an till dagsaktuella händelser på området såsom internationella möten eller pågående ekonomiska kriser. Man riskerar då att tappa elevernas intresse genom att placera lektionen i ett vacuum, isolerad från omvärlden. Eleverna i granskningen berättar att de blir engagerade när lärarna "ställer frågor så att vi får tänka själva, att vi gör jobbet men de ger oss en push". I de tidiga årens läs- och skrivundervisning har vi mött 7-åriga elever som berättar att de alltid får "mittemellan-svåra" uppgifter. Eleverna beskriver att de får lära sig en bokstav i veckan, och som på frågan om vad de gör när det har lärt sig Y berättar att "man får inte fortsätta med nästa, det ska man göra nästa vecka".

I vissa fall får detta konsekvensen att de elever som snabbt blir färdiga med en uppgift eller att de elever som inte läraren prioriterar att rikta stöd till istället blir sittande och väntar in resten av gruppen. Att undvika att utmana eleverna riskerar därmed leda till att elevernas motivation minskar och att deras kunskapsutveckling hämmas. I alla klasser finns elever med olika förutsättningar och från olika hemförhållanden. Att kompensera för och ge elever likvärdiga förutsättningar att nå kunskapsmålen hör till skolans viktigaste uppdrag. Våra observationer visar att skolans och lärarens arbete med stöd och stimulans under lektionstid ger eleverna i klassen olika förutsättningar att nå sin fulla potential. Uppgifter under lektionerna som stödjer elevernas motivation måste enligt forskningen "vara utmanande, meningsfulla och dynamiska och stödjas av varierande undervisning i ett klassrumsklimat som premierar ansträngningar och där dessutom elever inte blir straffade eller förödmjukade för misstag eller för att de har olika sätt att lära sig, som till exempel att vissa tar tid på sig eller behöver assistans" (Håkansson och Sundberg, 2012).

Ja, detta var en del att smälta:

• Är det möjligt att vardagsanknyta mer, hitta områden som ligger nära elevernas intressen?´
• Hur ska vi anta utmaningen att inte någon elev ska varken stressas av ett för högt tempo och komplexitet samtidigt som andra dör av trååkighet för det är så lätt, långsamt och ospännande?