SOS i klassrummet 3

Jag kanske reste för långt bort från kvalitetsgranskningen igår, till Ryssland och Vygotskijs utvecklingszoner, idag ska vi gnugga vidare på Stöd och stimulans i klassrummet.

Författarna har valt att baka ihop många elevers beskrivningar till två elever, och idag ska vi fokusera på en av dem, Anna.

Hon är naturligtvis påhittad men fylld med andra elevers ord och bilder, granskningen har ju utlovat inifrån-perspektiv och utgångspunkt i hur eleverna upplever undervisningen. Det här är alltså, eller skulle kunna vara en av våra Annor eller Nathalier.

Annas berättelse:
I lågstadiet hade Anna svårt att hänga med i svenska och matematik. Under en period gick hon i särskild undervisningsgrupp där hon fick extra stöd. Från det att hon började högstadiet följer hon dock klassen i samtliga ämnen. Trots att hon tycker det är skönt att vara en del av sin klass hela tiden är det också tufft. Hon får kämpa för att bara hänga med och bli godkänd. Svårast är fortfarande matten och svenskan. Hon upplever inte att lärarna känner henne eller de behov hon har för att kunna lära sig. Ofta tycker hon att hon får fel sorts uppgifter och att det är svårt att påverka hur de ska genomföras och redovisas. Vid ett tillfälle gjorde Anna och en klasskompis ett mattepussel med stora bitar som de la ut över klassrumsgolvet. Det var riktigt kul och hon tyckte att hon förstod matematikuppgiften bättre. Vid ett annat tillfälle hade de en vikarie under en period. Då fick Anna välja att göra ett muntligt prov istället för ett skriftligt. Ibland handlar det om till synes små skillnader. Istället för att alla får samma skrivuppgift i svenskan kan Anna välja en skrivuppgift som relatera till hennes upplevelser och erfarenheter. Det skapar lust och motivation. Eller att få matematikuppgifter som knyter an till vardagligasituationer som hon kan relatera till och som gör det abstrakta begripligt och tillgängligt. På mattelektionen får hon istället färre tal att räkna än sina kompisar trots att hon själv tycker att hon behöver öva mer för att förstå. Läraren verkar tycka att det är enklast om alla gör ungefär samma saker under lektionen. Det blir så rörigt annars har hon sagt. När Anna inte förstår eller känner att hon inte hänger med händer det att hon stänger av. Hon slutar lyssna. Ibland känns det som om det gör att det går ännu sämre. Ibland väljer hon att inte gå på lektionen. Det blir en ond spiral. (Skolinspektionen 2014)

Vi ska inte gå in och tolka det hon berättar, försök bara reflektera över varje sak hon berättar och fundera på om du känner igen detta från någon elev eller dina år som lärare, vad du som lärare medverkat till och vad du kunde gjort annorlunda för att hennes berättelse skulle vara en annan. Varnar för att frågorna (eller dina inre svar)  blir tuffare och tuffare, professionsutveckling är inget för veklingar.

• Hur upplevs våra särskilda mattegrupper eller läsgrupper eller engelskgrupper? Dansar eleverna dit på lätta fötter och med jubel eller är det med tunga motvilliga steg de dräller till Lilla gruppen, eller vad vi valt att kalla den?
• I vilka ämnen är det särskilt tydligt att eleverna ligger på olika nivå och kommit olika långt? Just där är det svårast att hitta bra uppgifter, texter, läromedel som passar alla. Hur gör du?
• "Trots att hon tycker det är skönt att vara en del av sin klass hela tiden är det också tufft" - här sätter hon ord på inkluderingens dilemma. Innebär inkludering att alla elever ska vara i klassrummet och göra samma saker eller handlar det om att möta alla där de är och med det de behöver? Hur hanterar vi detta i våra skolor? Pratar vi med eleverna så vi får reda på hur de känner?
• Anna upplever inte att lärarna känner henne eller de behov hon har för att kunna lära sig. Här kommer vi in på det viktiga relationsbygge som forskningen är enig om är avgörande för elevernas motivation och resultat. Jag tror att vi alla (jag vet att en del redan gör det)  mycket mer måste prata med eleverna om hur de lär sig och hur vi ska få det att ske mer och hela tiden. Då blir de medvetna själva om hur de lär och det ökar deras motivation och lust till livslångt lärande.
• Vilka uppgifter upplever dina elever som "fel sorts uppgifter" och tycker dina elever också att det är svårt att påverka hur de ska genomföras och redovisas? Detta är ett område vi i Höör ska fokusera på under läsåret, att hitta sätt att öka elevernas delaktighet och inflytande, inte bara över klasskassan och ordningsregler, utan över lärandet och sättet att visa sina kunskaper.
• Jag ser Anna framför mig där hon ligger på golvet med sin kompis och mattepusslet - gör du? När hade du senast dina elever liggande på golvet, djupt försjunkna i en engagerande uppgift eller ett uppdrag? Testa det minst en gång innan höstlovet! Anna gillade det, det kanske dina Annor också gör?!
• Måste det till en vikarie för att era elever ska få göra ett muntligt prov och känna att de lyckas? Eller en specialpedagog... eller finns det möjligheter även i en "vanlig provsituation"? Vad ska till för att göra det möjligt?
• Att välja skrivuppgifter utifrån egna upplevelser och erfarenheter skapar lust och motivation. Säg att vi redan gör detta! Även på matten...
• När är det läge för "more of the same" för att eleverna ska förstå och när ska det till något helt annat? Vad kan det där helt andra bestå av?
• Handen på hjärtat, tycker du likt Annas lärare att det är "enklast om alla gör ungefär samma saker under lektionerna"? Vad finns det för fördelar med att alla gör samma och vad finns det för utmaningar med att en del gör olika? Finns det någon gång när alla bör göra helt olika saker?
• Vad är det som gör det rörigt på dina lektioner?
• Har du sett någon elev som har stängt av? Hur ser den ut i ögonen då? Vad får du för bevis på att hen har stängt av? Iphonelurarna i öronen, munkjackans luva uppfälld, taskiga kommentarer, störande prat, och till sist en tom stol? Hur kan vi bryta och förändra detta? Uppdraget i skollagens tre-trea gällde ju alla elever...
• Hur hanterar du elever som har ströfrånvaro, hur möter du när hen kommer nästa gång?