Snäv syn på kunskap med fler prov - ur SvD

Fler nationella prov aviseras nu för att nå likvärdighet i betygsättningen. Tanken tycks vara att lärarna brister i sitt professionella ansvar. Men tänk om det snarare är tvärt om, skriver Christer Fritzell, professor i pedagogik.

I den dagsaktuella debatten om betygen hävdas att pojkar missgynnas genom att flickor får högre slutbetyg än vad resultaten på nationella prov anvisar. I debatten sägs att detta beror på att flertalet lärare är kvinnor, att flickorna är mer välanpassade, ”smörar” för lärarna och liknande. Pojkarna anses i stället få för låga betyg för att de inte är lika väluppfostrade och anpassliga.
Från politiskt håll framförs att problemet ska åtgärdas genom fler nationella prov för att nå likvärdighet i betygsättningen. Landets internationella konkurrenskraft och individens behov av ”tidiga insatser” sägs motivera allt mer omfattande standardiserade bedömningar och betyg. Man tycks mena att lärarna här liksom på andra punkter brister i sitt professionella ansvar. Men tänk om det snarare är tvärt om!

vidare...
 I skolans kunskap ingår givetvis både faktakunskap och basfärdigheter, men också så mycket mer som har att göra med människors möjligheter att tillsammans skapa mening i tillvaron.
Detta har den förhärskande förvaltningspolitiken ännu inte förmått eliminera i sin strävan att stå som högsta instans också som pedagogisk auktoritet. Här finns tydligtvis fortfarande en hel del att göra om man ser på hur mål och betygskriterier ser ut. I matematik finns till exempel som ett kriterium för betyget väl godkänt i nionde skolåret att ”eleven följer och förstår matematiska resonemang”. I engelska finns som ett mål att ”kunna läsa och tillgodogöra sig innehållet i enklare skönlitterära och andra berättande, beskrivande och argumenterande texter” och som kriterium för betyget väl godkänt att ”eleven medverkar i olika samtalssituationer och löser språkliga problem på ett effektivt sätt”.
Hur ska sådant kunna bedömas och betygsättas med anspråk på mätbar objektivitet? Än mer absurt blir uppdraget i ett ämne som samhällskunskap där eleven ska nå mål som att ”kunna reflektera över människors villkor och hur dessa skiftar utifrån kön och social och kulturell bakgrund” och ”förstå innebörden av det grundläggande norm- och rättssystemet i Sverige”.
Är likvärdighet en enkel räkneuppgift eller ett kvalificerat uppdrag för professionella pedagoger med insikt om kunskapens förankring i komplexa mönster mellan individ, samhälle och kulturer?

Vad är egentligen den viktigaste kunskapen i skolor som är till för alla barn?

Läs hela artikeln ur svenska dagbladet här!