Synligt lärande - Genomförandet av lektionen - lärande
Många lärandeteorier beskriver olika nivåer eller faser i inlärning och varje lärare måste veta var eleverna befinner sig och sedan sikta på att flytta dem "ett steg bortom" denna punkt. I Synligt lärande står en bra mening (ja många...):
Det är här det blir så viktigt att läraren är skicklig på att känna till likheterna mellan eleverna och tar hänsyn till olikheterna. (Synligt lärande, Hattie 2012, s. 133)
I en klass fem finns det enligt studierna minst fem års spridning mellan elevernas förmågor, i en klass nio troligen nio år. Hur stor är sannolikheten att man kan lägga hela lektionen på "samma nivå" då?
Alla elever i klassen är olika, komsten att undervisa är att se det som förenar i mångfalden, att få kamrater att arbeta tillsammans, särskilt då de tillför olika behgåvningar, misstag, intressen och temperament till situationen. Att förstå differentiering handlar mer om inlärningsfaser - från nybörjare till kompetent till skicklig - än att bara erbjuda olika aktiviteter till olika grupper av elever.
I vår kommun är vi i uppstarten av ett treårigt inkluderingsprojekt (ifous) där vi ska utveckla våra möjligheter att erbjuda inkluderande gemenskaper där alla elever får undervisning utifrån sina behov och förutsättningar. Det ska bli spännande att se alla olika lösningar, idéer och den utveckling detta kommer att generera, både för eleverna och lärare.
Känneteckan på effektiv differentierad undervisning:
- Alla elever måste få möjlighet att utforska och tillämpa nyckelbegreppen i ämnet och nå framgång.
- Ett formativt arbetssätt för att följa upp elevens väg mot att uppfylla syftet med lärandet är en nyckel!
- Flexibel gruppering av elever, de ska kunna arbeta ensamma, tillsammans eller i helklass och effektivt utnyttja de möjligheter som skapas av skillnader och gemensamma egenskaper.
- Vi bör så mycket som möjligt engegera eleverna i att på ett aktivt sätt utforska och nå uppsatta mål.
Hattie kallar det att "lärare måste vara flexibla inlärningsexperter" som använder massor av effektiva strategier och som är flexibla och finner nya vägar när rutinerna inte räcker till.
Flexibla experter vet när eleverna inte lär sig, vad nästa steg är, kan anpassa resurser och strategier för att hjälpa elever uppfylla meningsfulla inlärningsmål och kan ändra klassrumsklimatet när det behövs. de vet också hur de kontinuerligt ska vidareutveckla sina fackkunskaper och omstrukturera sina kunskaper och kompetenser för att möta nya utmaningar.
Genom att lyssna på elevernas frågor och beskrivningar kan dessa lärare "se lärandet genom elevernas ögon".
Det finns i Synligt lärande (s. 138-141) en fet sammanställning av cirka 35 framstående forskares sammanfattning av lärandeprocessen, den är intressant läsning men jag ska bara ta upp ett par saker:
Det måste finnas flera olika sätt att presentera material så att det blir enklare att lära sig nya saker,
- det som hör samman bör presenteras tillsammans
- använd olika medier och kanaler, verbalt och visuellt
- minimera det som distraherar
- tänk på att inte överbelasta arbetsminnet med massor av material, visa det viktigaste
Det måste finnas flera olika tillfällen att öva. Förståelsen för abstrakta begrepp förbättras med flera och olika exempel, man minns bättre om man fördelar studier och träning över tid.
Ibland är det inte så roligt att lära sig, det är också hårt arbete, målmedveten övning, helt enkelt att göra vissa saker om och om igen. En forskare, Gladwell (2008) brukar säga att det tar 10 000 timmars övning för att bli expert. Här kan man tänka på datorspel, först efter många timmars spel och övning kan man komma till nästa nivå. Nyckeln här heter återkoppling och detta ska jag återkomma till i många luckor i kalendern.
Martin Ingvar skriver i senaste numret av Modern Psykologi en brinnande artikel om läsning och skrivande, han är arg på den svenska skolan för att den har tappat greppet om dem som behöver träna. I samma takt som utantillinlärningen av psalmverser försvunnit (tack för det) fick barnen många timmar mindre lästräning. Färdigheten att läsa och skriva, den går inte att få utan att traggla. Han beskriver de olika processerna som måste finnas, hur hjärnan måste förstå att tal går att dela upp i olika delar, meningar, ord och ljud och många andra processer.
De delar av hjärnan som kan sådant är inte lika läraktiga hos alla. Somliga, de som kallas dyslektiska, kan ha riktigt, riktigt svårt: allt flyter ihop i en enda röra.
I början kan man bara läsa en bokstav i taget, och när det blir motigt är det lätt att ge upp och ägna sig åt något annat istället, det är det som har hänt med många pojkar i den icke-tragglande skolmiljön.
Det tar emot, jag vet hur det tar emot, säger Martin, (Martin hade själv som barn det trögt med läsinlärningen) men det finns ingen annan väg. Det är här lärarna har sitt främsta samhällsuppdrag. Leka fram, locka, ja milt tvinga barnen att hålla på tills de får flyt i läsningen. För ett barn som inte lär sig, han kan inte heller gå i skolan, det finns det forskning som visar. Rent fysiskt kan han gå dit, frm till sexan kanske han kan klara sig om han har gott minne, god fantasi och är snabb i käften. Men när texterna i högstadiet blir alltmer komplicerade går det inte att bluffa längre. Martin tar upp att skolans sociala kontrakt är uppbyggt kring kärnverksamheten, lärandet. Om då 20-30% av eleverna missar själva poängen, gemenskapen kring sökandet efter kunskap, börjar deras uppmärksamhet vandra, de söker sig till varandra eller mobiltelefoner, eller stirrar ut genom fönstret. Ju mindre värme, gemenslkap och positiv uppmärksamhet dessa (oftast) killar får, desto sämre fungerar deras inlärning. Åren går, betygen dalar och den svagläsande pojken lämnar skolan rent mentalt långt innan han fysiskt lämnar den. Och trots att samhället haft nio år på sig så kan han fortfarande inte ta sig igenom en vanlig dagstidning.
Artikeln är mycket intressant, läs den i sin helhet!
Jag lämnar dig med känslan Martin I iallafall ger mig:
Hur kan vi hålla kvar alla elever i lärandegemenskapen? Stämmer det att vi inte tränar läsning tillräckligt i skolan, och att en del ägnar sig åt annat när det tar emot?
Hur tänker du kring differentiering, att känna till elevernas likheter och ta hänsyn till olikheterna, hur gör du i klassrummet?
Känner du igen dig i uttrycket "lärare är en flexibel inlärningsexpert"?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att lämna din kommentar.