10 minuter om skolan när den är som bäst

Alla vi som tycker om Sommar- och vinterpratare i P1 kan nu fortsätta lyssna på poddar (avsnitt) om skolan på www.10minuter.se. Det är lärare, specialpedagoger, elever, politiker, fritidspedagoger och andra som älskar skolan eller har starka åsikter som pratar om sina hjärtefrågor. Om "omöjliga ungar", visioner, inkludering, utanförskap, relationer och allt annat mellan himmel och jord i skolans värld. Du kan också ladda ner poddar till din ipad eller mobiltelefon och lyssna när och var du vill.

De viktiga fyra första minuterna

Läste följande på gruppen Bedömning för lärande (Facebook). Det är Patrik Rozijan som skriver:

De viktiga fyra första minuterna!

Nedan är ett utdrag ur min bok "Välkommen till kollegiet" som ni kanske kan få nytta av.

De första minuterna framför din grupp är avgörande för arbetsron. Det...
är då du etablerar din auktoritet, skapar nyfikenhet för vad som komma
skall och skapar en avspänd men ändå koncentrerad stämning. Tänk på
följande saker när du ska inleda dina pass med eleverna:

Var väl förberedd
Det är en självklarhet, men det är lätt att slarva. Vad är syftet med det
du ska göra? Har du rätt material? Är rummet möblerat på ett sätt som
passar din aktivitet? Skriv upp på tavlan vad som ska hända, och gör det
gärna innan eleverna kommer in i rummet. Det är bra att du skriver – om
du bara berättar är det lätt att glömma. Finns det på tavlan kan du hänvisa
till det. Var i god tid så att du kan hälsa på eleverna när de kommer in.

Skapa fungerande rutiner
Såväl små barn som ungdomar mår bra av rutiner. I den gamla skolan
ställde man upp eleverna i rader innan de släpptes in i klassrummet. Om
du inte vill göra det, hitta på andra rutiner för att börja lektionen – med
en hälsning, med musik, med en enkel samling, med en uppgift på tavlan
osv. Poängen är att skapa ordning så fort man kommer in i rummet, eller
redan utanför. Sedan ska eleverna naturligtvis veta var de ska sitta och
vad som förväntas av dem i början på lektionen.

Var samlad själv
Inta din plats på “scenen”. Samla dig mentalt och fysiskt innan du börjar
tala. Ta din plats i mitten av din scen, stå stadigt, med lugn blick, och
se ut som du förväntar dig uppmärksamhet. Ta steg framåt, inte bakåt.
Komplettera dina ord med tydliga gester. Det är du som ska leda gruppen
och instruera den. Ta din plats som ledare och fall inte tillbaka, sitt inte
heller på katedern. Stå nära din grupp och prata gärna från magen.
Andas!

Väck nyfikenhet
Nå ut till hjärtat – inte bara till hjärnan. Dagens ungdomar vill veta varför
detta ingår i kursen. ”Vad är vitsen med det här? Vad har man för nytta av
det? Hur berör detta mig?” När du presenterar ditt tema och ditt innehåll
försök att tänka på hur eleverna kommer att reagera. Ta de extra minuter
som ibland krävs för att förklara syftet och meningen med vad ni ska
göra.

Var tydlig med vad du förväntar dig
Med detta menas att eleverna inte kan läsa dina tankar! Klargör vilket
beteende du förväntar dig. Hur agerar man som sekreterare i ett
grupparbete? Vilka ansvarsområden har jag och hur ska dessa områden
uppfyllas? Några elever kommer att tycka att du överarbetar saker och
ting, men ska du få fungerande rutiner är det viktigt att tydliggöra
förväntningarna.

Inse framför allt att hur du inleder ditt pass påverkar resten av passet.
Det är just därför det är viktigt att lägga mycket tid på att förbereda dina
“första fyra minuter”.

Positiva samspel och goda relationer främjar barns utveckling och lärande

I ifous-projektet har vi stött på en person som gjorde så stort intryck att vi ville bjuda alla våra kollegor på en dos av densamma. Torsdagen i uppstartsveckan  hade vi bjudit in Lisbeth Henricsson, psykolog från Linköping för att ge oss tankar och utmaningar kring en viktig del av inkludering: bemötande och möten mellan människor.

Vem är Lisbeth?
Till vardags arbetar hon på sektionen för resurs- och stödverksamhet i Linköpings kommun, hon har arbetat i 40 år som psykolog, under åren har hon och hennes kollegor tagit fram ett koncept som kallas Lärande samspel. Lisbeth beskrev det som ett förhållningssätt, och en utbildning för vuxna som ska bygga relationer och samarbete med barn och unga, ofta de elever som kallas utagerande, det vill säga som reagerar med att explodera, kränka andra människor och som kan vara väldigt svåra att samarbeta med.
Lisbeth har forskat och doktorerat om både elever med utagerande och inåtvänt beteende. Avhandlingen heter Warriors and worriers, läs mer här och den handlar om hur bemötande från tex lärare påverkar barns utveckling. Lisbeth är nominerad till Stora Psykologpriset, vem som vinner det avgörs i höst. Motiveringen till nomineringen lyder:
"...för sitt outtröttliga arbete för barns och elevers bästa. Under 35 år har hon stöttat och handlett pedagoger inom förskola och skola som i sin tur kunnat stötta barn och föräldrar."
Redan när jag mötte Lisbeth vid tåget uppfattade jag hennes engagemang och energi, hon utstrålar  detta med varje cm.
Förmiddagen (som många önskade skulle kunna tänjas ut till en heldag) blev fylld av en blandning av djupt förankrade forskningsrön, berättelser, exempel, skratt och frågor som gav tankar vidare.

Lisbeth inledde med
I varje möte med en annan människa; barn eller vuxen, har jag något att lära mig.
och vidare hänvisade hon till Hatties forskning där hon fastnat för aspekterna kring att bygga goda relationer mellan lärare och elever samt skapa arbetsro. Hon berättade om sin forskning och olika skyddsfaktorer i form av social kompetens och just relationerna mellan lärare och elever, när detta finns minskar problemsituationerna, eleverna får ökad status bland kamrater, minskad ensamhet och ökade skolframgångar.  Lisbeth påminde om att kritik som framförs inför andra barn sänker självkänslan och kan lätt leda till att roller som syndabockar legaliseras.

Vad är hälsa?
Några intressanta definitioner:

• Ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande (WHO)
• Förmågan att älska, leka, arbeta och förvänta sig gott (Emmy Werner)
• Att lära sig handskas med livet som det är (Lars H Gustafsson)
• Hela samhällets sociala, emotionella, andliga och kulturella välbefinnande (aboriginerna)

Framgångsfaktorer hos effektiva skolor (enligt Bringlöv, Morin, Samuelsson, Sanne och Sjöstrand 2005) handlar om att samtidigt satsa på kunskapsmål och social omsorg. Lärarnas förhållningssätt och förmåga att bygga goda relationer, omhändertagande och att motivera eleverna är också viktiga faktorer. Småskalighet, tydligt ledarskap, samsyn hos personalen, kontinuitet, att skolan"krokar arm (samarbetar väl) med föräldrarna och tar sitt ansvar lyfts också fram som viktigt.

Lisbeth tog upp hur viktigt det är med en trygg anknytning, det är en grund att stå på hela livet. Anknytning ger nyfikenhet som ger lärande, så är det!
En sak jag fastnade för och som jag tänkt på många gånger sedan föreläsningen var:
Erbjud mer anknytning än barnet behöver! Tänker mig ett hav för barnet att simma i, ett hav av trygg relation, tillit, uppmuntran...vad tror du det har för effekt på lärandet? Alla barn har inte guldnycklar med sig i form av tillit, grundtrygghet, anknytning. Som lärare kan vi få komma med budskapet att världen är god och människor kan jag lita på.

Lisbeth drog innehållet i det hon talade om, relationer till barn, vidare till att gälla relationer mellan människor, mellan kollegor, mellan vuxna. Hon påminde om att vi alla bär vår ryggsäck med oss, vad vi har varit med om formar oss och ger oss de strategier vi använder för att bemöta varandra.

Som lärare måste vi få känna att vi har bemästrandestrategier:

• en hög känsla av kompetens och hanterbarhet (individuell och kollektiv)
• gemensamma regler och förhållningssätt
• kunskap och färdighet att förebygga problematiskt beteende

Vi fick prova en modell som beskrivs i Lärande samspel när vi skulle hitta framkomliga vägar kring ett problem (konflikter på raster). Detta var vi många som blev nyfikna på att utveckla, om någon som var på föreläsningen saknar powerpointen, maila Christel, så kan jag skicka den.

Lisbeth talade mycket om att vara lösningsfokuserad och att använda kraften i att uppmuntra, hon gav ett verktyg som hon kallade "tio gem". Den som vill ta reda på hur mycket uppmuntran hon eller han faktiskt sprider omkring sig en vanlig dag, fyller på morgonen sin högra ficka med tio gem. För varje gång en uppmuntran (till en elev eller kollega) uttalas, flyttas ett gem över till andra fickan. Kolla på kvällen hur det egentligen var :-)

Ja, detta var ett axplock av allt det Lisbeth Henricsson pratade om en förmiddag¨på Älvkullen i Höör. Som alltid när man träffar en människa som är engagerad och brinner för något blir man lite smittad, man tänker till kring hur man egentligen vill vara som lärare och människa, och riktigt densamma är man inte sedan. Något har man förändrat, men märker eleverna eller barnen det? Det är vår utmaning...

Lyssna på en intervju med Lisbeth här.

Vi tänker tillsammans kring inkludering

Sedan ett år tillbaka har vi fokuserat på inkludering på ett särskilt sätt i Höör, två skolteam har varit på seminarier med skolteam från 11 andra kommuner i ifousprojektet Inkludering. Där har vi träffat forskare som beskrivit vad inkludering kan vara och vi har haft erfarenhetsutbyte kring goda exempel på inkludering, det vill säga att skapa lärmiljöer som gör det möjligt för alla elever i skolan att vara med på sina villkor och lära sig på bästa sätt.

På de två skolorna, Sätoftaskolan och nuvarande Enebackeskolan har detta lett till bland annat studiedagar kring inkludering och att man provar en del nya saker, och att det har kommit igång samtal kring vad inkludering är och vad man kan göra för att bli mer inkluderande i sin undervisning.

Nu var det hög tid att detta blev en angelägenhet för alla som arbetar i skolan, därför samlades alla lärare och en del annan skolpersonal på vårt Älvkullen under två förmiddagar i uppstartsveckan, den 13 och 15 augusti. I detta blogginlägg beskrivs en del av det som togs upp under tisdagen.

Tisdagsförmiddagen inleddes av vår barn- och utbildningschef Martin Persson som delade med sig av sina tankar kring skolans uppdrag och inkludering. Han hade analyserat våra resultat och tänkte högt kring hur vi kompenserar våra elevers olika förutsättningar (socialt, ekonomiskt och utifrån kunskaper och förmågor). Detta måste vi utveckla, som det ser ut nu lyckas eleverna vars föräldrar saknar utbildning efter gymnasienivån oacceptabelt mycket sämre än de vars föräldrar har en längre utbildning. Det är också för stor skillnad mellan flickors och pojkars betyg. Martin berättade om och presenterade kommunens första fyra förstelärare som får ett särskilt utvecklingsansvar för undervisningen på kommunens skolor. De är Cecilia Mattsson Jagenheim (Ringsjöskolan), Jessica Gayen (Enebackeskolan), Catarina Håkansson (Sätoftaskolan) och Christel Jansson (Sätoftaskolan).

Politikerna Maria Boström Lambren och Björn Andreasson talade kort om sina tankar inför läsåret och kring inkludering.

Christel Jansson som är koordinator för inkluderingsprojektet (och förstelärare i matematik och inkludering) tog sedan med deltagarna på en tankeresa som började med att "definiera" inkludering, fortsatte med att berätta om ifousprojektet och sina förväntningar på vad som kommer att hända i Höör de närmaste åren.
Uppdraget att utveckla en inkluderande skola hittar man i det väldigt grundläggande, i principen om demokrati. Skolan är en del av samhället, och måste därför vara demokratisk, både till form och innehåll.

”Vitsen med en skola för alla är just att den tillåter olikheter och rymmer mångfald. En demokrati bygger på olikheter, på en respekt och glädje över att det finns olikheter, medan en diktatur inte tål olikheter. Kärnan i en demokrati är att man tillvaratar olikheterna och mångfalden.”    
(Ruth Bauth, rektor i Malmö)

En stor utmaning i dagens samhälle är att möta och ta tillvara olikheter i alla sammanhang. Barnkonventionen och Salamancadeklarationen slår fast att alla elever bör undervisas tillsammans, eftersom alla mår bäst i en gemenskap med andra. Olikheter människor emellan bör betraktas mer som en tillgång för det gemensammas bästa än som orsaker till problem och svårigheter.

I Skollagen och läroplanen står det att undervisningen ska anpassas för varje elevs förutsättningar och behov.

I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen. (Skollagen 1 kap 4§) 

En likvärdig utbildning innebär inte att undervisningen ska utformas på samma sätt överallt eller att skolans resurser ska fördelas lika. Hänsyn ska tas till elevernas olika förutsättningar och behov. Det finns också olika vägar att nå målet. Skolan har ett särskilt ansvar för de elever som av olika anledningar har svårigheter att nå målen för utbildningen. Därför kan undervisningen aldrig utformas lika för alla (Lgr11)

Ibland talar man om två olika förståelseperspektiv. Kategoriskt perspektiv på elevers svårigheter innebär att man talar om elever med svårigheter. Eleven bär på svårigheter, är avvikande från det normala, och hanteras med särskild behandling, ofta specialundervisning. Relationellt perspektiv står för ett bredare synsätt på elevers svårigheter. Man talar om elever i svårigheter just för att det är situationen eller bristen på sätt att bemöta olikheten som ger svårigheterna.

I en skola för alla måste alla vara beredda att möta alla

Att arbeta med inkludering som mål och uppdrag kräver att alla är engagerade i arbetet. Utifrån styrdokument och forskning har vi i Höör bestämt oss för att anta denna utmaning.

Lite om ifousprojektet
Under ett år har ett projekt varit igång. Började med två skolteam och ett centralt team. Vilka är med där?
Rektorer Anna Sjöbeck, Karin Birger och Inger Sjögren
Lärare Eva Persson, Cecilia Nilsson-Ekström, Jessica Gayen, Camilla Olsson från åk 1-3
Mia Johansson,  Anki Venant åk 4-6
Eva Grubbström 4-6, även specialpedagog.
Specialpedagoger Pernilla Bäckström, Gunnel Österling-Svensson och Christel Jansson.
Lärare 7-9 Jörgen Stenbeck, Lotta Lindberg, Linda Ander (arbetar också inom särskolan)
Centralt talpedagog/specialpedagog Kerstin Dahlberg-Johansson, skolpsykolog Lilian Anjefelt, kurator Kerstin Alves och Martin Persson, barn- och utbildningschef.
                     
Vad har hänt och vad är på gång?
IFOUS-Seminarier Landskrona, Täby, Linköping där vi har träffat andra skolteam, forskare och stödmyndigheter som SPSM, lyssnat på föreläsningar, arbetat med diskussioner och fått olika läxor. Vi har försökt kartlägga hur inkluderande våra skolmiljöer är och hitta just våra utmaningar. Under hösten kommer det att ske erfarenhetsutbyten där skolorna ska besöka varandra och vara varandras ”kritiska vänner”, hjälpa till att se det som är bra och vad som behöver förändras.
Läs mer i ett nyhetsbrev här.
Vi kommer utifrån det att fortsätta, konkret i Höör kommer det att innebära olika saker på de olika skolorna eftersom vi har olika utmaningar kring inkludering. Det viktigaste är att samtal om vad som är inkluderande lärmiljöer och hur vi ska utveckla dem kommer igång på alla skolor, mellan alla lärare.

För att komma igång med detta måste var och en, själv och tillsammans med andra besvara och bli utmanad av frågan:

Vad är inkludering för dig?
 Ibland begränsas inkluderingsfrågor till att gälla elever med annan bakgrund, ett annat modersmål, elever med diagnoser eller svårigheter. Anna har gjort en bild som hon visade på en fortbildningsdag på Sätoftaskolan. Den visar vilka som är "alla elever"… som ska vara inkluderade.

 

Arbetet med inkludering har inte en tydlig början och ett tydligt slut. Det handlar om processer där attityder måste bearbetas och demokratiska värden tydliggöras. Om inte möjlighet till möten ges så utvecklas ingen förståelse för olikheter. (Därför inkludering, SPSM 2008)
  Vi fick lyssna på några röster från personer från skolteamen, som pratade kring följande frågor (som är utmärkta att använda även vid tex en pedagogisk konferens på skolan)

·         Vad betyder inkludering för dig?

·         Vilka elever är det svårast att inkludera/möta?

·         Vad finns det för goda exempel på inkludering i era lärmiljöer?

·         Vad skulle vi behöva utveckla? Utmaningar?

Det finns en risk att projekt kring inkludering bara blir fina ord, policys och stannar vid diskussioner. Så får det inte bli. Vad konkret kan man göra för att utveckla sin undervisning?

John Hattie kommer i sin forskning (Visible learning 2009) frm till ett antal framgångsfaktorer att bygga på:

1.      Elevernas kännedom om uppsatta mål
Effektstorlek 1,44 (nr 1) handlar om att eleverna förstår målen och vet var de befinner sig i förhållande till dem.
2.      Resultatåterkoppling till eleven
Feedback till elever ska ske på uppgiftsnivå, processnivå och på metakognitiv nivå. Undvik personlig feedback/tomt beröm.
Återkoppling från undervisningen/eleven till läraren styr den vidare undervisningen.
3.      Lärarens pedagogiska förmåga
- Uppmuntrar, uppskattar, förstärker
- Bygger goda relationer
- Ger anpassat stöd för utveckling
- Skapar trygghet och regler för arbetsro och konsekvenser
- Handlar hellre före än efter
- Lösningsfokuserad
- Inser att engagemang är avgörande
- Förmåga att klara av störningar utan att lärmiljön bryter samman
4.      Studiero i klassrummet
5.      Stöd och uppmuntran från hemmet
6.      Analysera undervisningen tillsammans med kollegor

Är det inte detta vi redan gör då? Jo, absolut. Med 120 lärare i rummet, var och en har i genomsnitt 10 års erfarenhet, ett läsår har 35 veckors effektiv undervisningstid (dragit av lov och annan ledighet), ett enkelt räkneexempel ger att vi i rummet hade ca 1 050 000 timmars erfarenhet just då! Om vi hade kunnat samla allt detta i en gigantisk mixer eller shaker och blandat allas erfarenheter av undervisning och frågor och frustration kring hur man ska anpassa och lägga upp undervisning, så har vi erfarenheter och kunskap så det räcker många gånger om. Frågan är hur vi ska kunna dela det med varandra. Det handlar om att ha fokus på just lösningar, undervisning, stöd och stimulans till alla elever när vi pratar, och inte fokus på individuella svårigheter och problem.

Christel avslutade förmiddagen med att berätta om olika konkreta sätt att göra undervisning och bedömning mer formativ och hur man som lärare kan få syn på elevernas kunskaper för att kunna anpassa undervisningen så att den passar ännu bättre till elevernas faktiska behov.

Du ser lite böcker i bilden ovan som rekommenderas om du vill läsa mer. Det har även kommit en bok av Dylan Wiliam som heter "Att följa lärande", där han beskriver många spännande saker man kan göra.
En lärare sa till mig efter tisdagsförmiddagen:
- De där sakerna du tog upp, det verkar ju ganska enkelt, det skulle jag kunna prova!

Avslutningsvis berättade Christel om arbetet med åtgärdsprogram och pedagogisk utredning. Vi har arbetat i en arbetsgrupp i kommunen under våren med att ta fram en ny handlingsplan, men eftersom Jan Björklund nu talar om att drastiskt förändra kraven kring dokumentation och åtgärdsprogram, kommer vi att avvakta detta och sedan gå ut med förändrade rutiner. To be continued...

Sammanfattningsvis hade vi en bra förmiddag tillsammans, vi tänkte tillsammans om vad inkludering är. Vad det kan bli kommer framtiden att utvisa...!

Goda exempel på inkludering

I en föreläsningsserie som Kommunförbundet Skåne haft var finalen ett seminarium där tre olika kommuner berättade om exempel på inkludering, dit for Martin Persson och jag (Christel Jansson) och berättade om vad vi har på gång i Höör. Om du vill också vill veta det kan du titta på videodokumentationen och vår powerpointpresentation här.
Eftersom vi är i början av vårt inkluderingsprojekt handlade kanske vår del av föreläsningen mer om våra utmaningar och vad som motiverar oss än vad vi gjort och lyckats med. Men att ha bestämt sig och börjat kan ju vara ett gott exempel det också...
Passa också på och titta på föreläsningarna från Helsingborg och Svedala, de hade massor av spännande att berätta om.

Inkluderingsdag på Sätoftaskolan 14 mars 2013

Torsdagen den 14 mars firades pi-dagen (03-14) men man kan undra över planeringen i vår kommun för vi hade gett alla elever ledigt och hade istället fortbildningsdag på alla skolor. En av skolorna som är med i ifous, inkluderingsprojektet är Sätoftaskolan och denna dag stod det inkludering på schemat för alla som arbetar i skolan åk F-9. Lite klantigt av mig att inte ta några bilder, men jag vill iallafall dela lite av det vi gjorde denna dag.
Vi började dagen med att Anna Sjöbeck (rektor) pratade om olika definitioner av inkludering och om projektet vi är med, hon beskrev sina visioner kring inkludering.

En av grundtankarna med inkludering - att undervisningen ska anpassas efter elevernas behov och förutsättningar finns i Lgr11. Denna text har vi läst på längden och tvären - och diskuterat i grupper.
Det finns mycket utmaningar i denna korta text.
Hur mycket olika kan det finnas i en klass?
Hur ska jag som lärare räcka till?
Vilka olika vägar att nå målen känner jag till? Vilka vägar är upptrampade i mitt klassrum? Vilka vägar har jag aldrig gått tillsammans med mina elever? Hur ska jag hitta nya vägar, kan jag gå vilse, hur ska jag våga?

Några definitioner av inkludering - viktigare än definitioner är dock frågor och samtal om inkludering!
Vi tittade också på vilka faktorer John Hattier kommit fram till är betydelsefulla för elever i behov av särskilt stöd:

Anna hade gjort en mycket talande bild om alla olika elever vi har i skolan, vi tittade på den och funderade tillsammans på vilka elever vi "lyckas med", dvs inkluderar.

Efter en kaffepaus med engagerade diskussioner såg vi en film tillsammans. Den handlade om olika sätt att förstå och hantera uppmärksamhetsproblem. Filmen finns här. Det är en knappt timme lång föreläsning av Gordon Neufeld, utvecklingspsykolog och författare från Kanada. I korthet tar han upp att uppmärksamhetsproblem kan bero på hypersensibilitet, barn som "saknar hud", som saknar filter mot omvärlden, snabba hjärnor som upplever allt ljus starkare, alla ljud som lika viktiga och uppgifter omöjliga att sortera och prioritera. Detta är en neurologisk dysfunktion. En helt annan grupp barn har vad Neufeld kallar "defensive blindness", här handlar det om att hjärnan försvarar en alltför känslig människa mot den plågsamma omvärldens alla krav och stimulans. Dessa barn förlorar sina känslor, upplevs som okänsliga, gör hela tiden fel, läser inte av andras sociala koder, trycker på alla "fel knappar". När hjärnan gör allt den kan för att skydda och uthärda sårbarheten är inte uppmärksamheten tillgänglig för lärande. Dessa båda grupper av barn är helt olika men får ganska ofta samma "diagnoser" och de behöver naturligtvis helt skilda förhållningssätt.
Vidare i föreläsningen talar Neufeld om att vi måste fånga barnens uppmärksamhet och mötas i ögonkontakt - leenden - kommentarer och samtal. Vi måste möta dem och anknyta till dem. Detta är en form av den så viktiga relationen vi måste utveckla med varje elev varje dag för att kunna stödja dem i deras lärande. Vidare måste vi garnska våra lärandemiljöer och hjälpa barnen reducera stimulans, ljud, ljus och andra intryck. Vi måste hjälpa de här barnen till struktur.

Efter filmen diskuterade vi återigen i grupper, nu funderade vi på vilka elever som dök upp i våra tankar när vi hörde Neufeld berätta. Det var en hel del elever och vi hade en stunds erfarenhetsutvbyte kring vilka situationer som fungerar, vilka som inte gör det och försökte analysera varför.
Efter den stärkande och goda lunchen (ganska många av oss intog den tillsammans på Åkersberg) hade vi förstärkts med lärarna från resursskolan i Munkarp och nu arbetade vi i tvärgrupper med frågeställningen.

Detta är en övning vi har gjort på ifous-seminarium i Stockholm tidigare i vinter och Anna har sammanställt våra utmaningar och lösningar. De blir utgångspunkten för arbetet med inkludering på skolan.

(Några av) våra utmaningar och lösningar när det gäller inkludering

Hur undviker vi att man känner sig otillräcklig som lärare?
- Handledning till all personal
- Pedagogisk fortbildning
- Skapa ett klimat där personalen känner att de kan ha en öppen prestigelös dialog. Man få lov att tänka olika men sen ska man följa de beslut som fattas.

Hur undviker vi att riskera att inte kunna erbjuda våra elever rätt stöd?
- utbildade elevassistenter
- kompensatoriska hjälpmedel som fungerar
- tid för diskussion och planering kring elever med särskilda behov
-göra anpassningar av  den fysiska miljön tex grupprum eller skapar andra biutrymmen typ mediatek, verkstäder
- mer flexibla scheman för elever som inte orkar en hel lektion

Hur kan vi få med alla elever i undervisningen?
- mer än en personal i klassrummet så att man kan arbeta mer på individnivå, tema, alternativa uppgifter
- samarbete med fritidshemmen och ta del av deras kompetens
 Hur undviker vi att studieron störs i klassrummet?
- samtalar med den eleven som stör för att tillsammans med den hitta strategier mot sitt störande beteende
- arbetar i hela gruppen med social inkludering ( drama , diskussioner, lekar osv..)
- ge tid i personalgruppen att diskutera och ventileraför att stärka en gemensam elevsyn
- göra en konkret handlingsplan  hur man går tillväga när svårigheter  uppstår
- hjälp politikerna förstå hur det ser ut i klassrummen
- diskutera regler i klassen innan det händer, jobba med värdegrundsarbete förebyggande
- skapa strukturer för dagen/ lektionen schema, klockor, bilder mm
- ge möjlighet till avskärmning
- avskalat klassrum/ artificiella störningar/ färgval
- placering av bänkar, bord och andra möbler
- möjlighet till alternativ från bänken tex läshörna, soffa, kuddhörna, verkstadshörna
- lagom antal elever för lokalen

Två utmaningar som det var svårare att hitta lösningar på:
Hur undviker vi att inte alla jobbar åt samma håll?

Hur undviker vi att olika behov krockar?

Sista timmen på dagen fick vi en föreläsning av två kompetenta personer i vårt centrala resursteam i Höör, nämligen skolpsykolog Lilian A och talpedagog Kerstin DJ, de var också förstärkta av Maria som studerar till skolpsykolog.

De berättade om språkstörning och den fysiska miljöns inverkan på lärandet.

Vi har tidigare fått en halvdags fortbildning om elever med språkstörning av Kerstin och idag påminde hon bara om de olika svårigheterna dessa elever kan ha inom fonologi, grammatik, semantik, pragmatik, motorik, auditiv perception, minne, kognition, koncentration, läs- och skrivförmåga och beteende.

Hon påminde om att det finns bra material på Specialpedagogiska Skolmyndigheten. Råd och stöd om språkstörning.

Språkstörning - en pedagogisk utmaning. En metodbok för dig som möter tonåringar. (PDF)
Vadå akåkå - om AKK i skolan.  Olika strategier för den som inte kan tala.

Lilian berättade om hur den fysiska miljöm, till exempel klassrummet påverkar elevernas arbete, koncentration och lärande. Hon varnar för att inreda med alltför mycket färger och stimulerande föremål. Ofta fyller vi väggarna i våra klassrum med affischer, barnens teckningar, föremål och annat som ska förstärka undervisningen. För en del elever blir det för mycket.
Lilian tipsade oss om att läsa en kunskapsöversikt om detta. Lärande och fysisk miljö, av Pia Björklid. Tidningsartikel med kortfattad sammanfattning.

Hon delade också ut några andra artiklar för den som vill ta reda på mer om hur färger och miljön påverkar oss. Ta kontakt med Anna Sjöbeck eller Lilian Anjefelt om du vill läsa artiklarna.

Sammanfattning och reflektioner efter denna dag:

Det är roligt att arbeta med utmaningarna kring inkludering på den här skolan, som jag är så stolt och glad över att få kalla min. Det här är ett ämne som engagerar oss allihop. Kanske är inte riktigt alla lärare med på tåget, men detta kommer att sprida sig och bli våra gemensamma utmaningar och lösningar. Då kommer eleverna alltmer att mötas i sitt lärande just där de är i sina behov och med sina förutsättningar, då kommer vi att hitta alla olika vägar vi behöver för att nå målen. Precis som eleverna är olika är också vi vuxna olika, det kan också vara en styrka, om vi använder det på rätt sätt. Vi har olika kompetenser, erfarenheter och intressen, vi har olika ambitioner och lyckas olika bra, men vi måste ha samma vision, gemensamt anta utmaningen som ligger i uppdraget att möta alla elever.

(Vid tangentbordet Christel J, koordinator för ifous-inkluderingsprojekt i Höör 2012-2015)

Bedömning stressar barnen

I Västerbotten-kuriren har jag hittat en artikel där fyra psykologer och två läkare reser ett varningens ord till alla oss i skolan där nu ett så stort fokus ligger på bedömning, tidiga betyg och resultat.

Barnens upplevelser ger oss anledning att problematisera skolsituationen.

”Jag törs inte fråga för då förstår läraren att jag inte kan.”

”Tidigare tyckte jag mycket om att rita, men nu blir jag så nervös när jag ska göra något för tänk om det inte blir bra, man hinner inte börja om. Handen blir alldeles darrig.”

”Jag klarade inte tre kartor på en timma på orienteringen så nu ryker mitt A i idrott”.

Barn är stadda i utveckling och den uppväxtmiljö som de till största delen vistas i är skolan. Där ska de våga göra misstag. Där ska de våga fråga. Där ska de få hjälp att hitta sitt sätt att lära och utvecklas.

Det är viktiga frågor att ta på stort allvar. Många lärare är idag osäkra på hur de ska göra bedömningar mot kunskapskrav och förmågor. Vi läser i skolverkets allmänna råd att lärare ska göra en helhetsbedömning av kvaliteten i elevens arbete för att nå de kunskapskrav som är uppsatta i varje ämne. Att eleven ska få möjlighet att visa vilka kunskapskrav man når upp till, på olika sätt och vid flera tillfällen. Men många berättar att de nu har mer "prov" för att bli säkra på var eleverna befinner sig.

Läs artikeln och utmana dig själv, leder dina former av bedömning till ett ökat lärande, eller stress hos både dig och eleverna? Hur ska vi undvika de negativa effekterna?