I Västerbotten-kuriren har jag hittat en artikel där fyra psykologer och två läkare reser ett varningens ord till alla oss i skolan där nu ett så stort fokus ligger på bedömning, tidiga betyg och resultat.
Barnens upplevelser ger oss anledning att problematisera skolsituationen.
”Jag törs inte fråga för då förstår läraren att jag inte kan.”
”Tidigare tyckte jag mycket om att rita, men nu blir jag så nervös när jag ska göra något för tänk om det inte blir bra, man hinner inte börja om. Handen blir alldeles darrig.”
”Jag klarade inte tre kartor på en timma på orienteringen så nu ryker mitt A i idrott”.
Barn är stadda i utveckling och den uppväxtmiljö som de till största delen vistas i är skolan. Där ska de våga göra misstag. Där ska de våga fråga. Där ska de få hjälp att hitta sitt sätt att lära och utvecklas.
Det är viktiga frågor att ta på stort allvar. Många lärare är idag osäkra på hur de ska göra bedömningar mot kunskapskrav och förmågor. Vi läser i skolverkets allmänna råd att lärare ska göra en helhetsbedömning av kvaliteten i elevens arbete för att nå de kunskapskrav som är uppsatta i varje ämne. Att eleven ska få möjlighet att visa vilka kunskapskrav man når upp till, på olika sätt och vid flera tillfällen. Men många berättar att de nu har mer "prov" för att bli säkra på var eleverna befinner sig.
Läs artikeln och utmana dig själv, leder dina former av bedömning till ett ökat lärande, eller stress hos både dig och eleverna? Hur ska vi undvika de negativa effekterna?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att lämna din kommentar.