SOS i klassrummet 5

Mohammed och Anna är två elever, eller för att vara sanningsenlig ett hopkok av elever på de 46 skolor som var med i Skolinspektionens kvalitetsgranskning Stöd och stimulans (SOS) i klassrummet som vi nu i augusti fördjupar oss inom här på skolutvecklingsbloggen. Underlaget för granskningen kommer från tre olika kvalitetsgranskningar under 2012-13, läs- och skrivundervisning i grundskolans tidiga årskurser, SO åk 7-9 och Utbildningen på introduktionsprogram i gymnasieskolan. Så bredden är det inget fel på, de täcker in åldrarna 7 år och uppåt. cirka 650 lektioner har besökts och ca 250 intervjuer med elever, lärare och annan pedagogisk personal har genomförts. Skolorna har valts ut slumpvis. Vid lektionerna har inspektörerna använt ett observationsschema och vid intervjuerna en intervjuguide. Särskilt det eleverna har berättat ger en god grund för att bilda sig en uppfattning om hur eleverna upplever sina lektioner, både sådant som fungerar bra och sådant som fungerar mindre bra.
Om du blir nyfiken på det observationsschema som användes kan du hitta det på Skolinspektionens sida. Du kan använda det när du planerar din egen undervisning, går på besök i en kollegas klassrum (learning study)

 

 



Anna, kommer ni ihåg tjejen som inte hade det så lätt i skolan, som hade några positiva erfarenheter men alltfler negativa, som tvivlade på sin förmåga och gled neråt i en negativ spiral. Hon tyckte matten och svenskan var värst, hon hade alla lektioner i sin klass men tyckte det mesta var för svårt. Mohammed hade det betydligt lättare för sig i skolan, det var snarare bristen på utmaningar som var problemet. han läste böcker och jobbade snabbt igenom skolarbetet, satt sedan och väntade in klassen innan de kunde gå vidare.

På en skola berättar eleverna att de får lära sig en bokstav i veckan ”man får inte fortsätta med nästa, det ska man göra nästa vecka”. Ett vanligt arbetssätt som problematiseras i granskningen, en rektor berättar till exempel att: ”tidigare har undervisningen varit mer likriktad. Man har hållit sig i en mittzon. Vi klarar inte av att stödja de svaga eller de starka eleverna”.
Ofta blir resultatet detsamma vare sig eleven har svårt att hänga med i undervisningen eller om eleven har lätt för sig och inte får tillräckligt stora utmaningar – de tappar intresset för lektionen och börjar prata med varandra, tittar på Youtube på telefonen eller försvinner i tanken. Risken är då att läraren får lägga tid på att skapa ordning i klassrummet, vilket i sin tur ger mindre tid över till undervisningen.

I kvalitetsgranskningen sammanfattas dessa elevers olika berättelser och erfarenheter med att de ger uttryck för olika behov, men deras problem bottnar i samma underliggande förhållanden hos skolorna de går i. Båda har behov av en undervisning som bättre förmår möta deras bakgrund, intressen och behov. De har behov av och rätt till en undervisning som motiverar, stimulerar och tar vara på deras lust till lärande. Alla elever har behov av stöd och stimulans, men inte alltid på samma sätt. Det är en utmaning som heter duga att utforma undervisningen på ett sådant sätt att de elever som behöver stöd för att komma vidare får det och å andra sidan utmana de eleverna som har lätt för sig. I granskningen har Skolinspektionen sett lärare som har svårt att leva upp till de krav som ställs i styrdokumenten.

En rektor berättar; "tidigare har undervisningen varit mer likriktad. Man har hållit sig i en mittzon. Vi klarar inte av att stödja de svaga eller de starka eleverna." Samtidigt har vi också mött lärare och rektorer som klarat uppdraget på ett bra sätt. På en del skolor upplever man sig klara elevernas behov av stöd, men det får ibland konsekvensen att de elever som behöver mer utmaningar får klara sig själva. En lärare menar att de högpresterande eleverna "går ofta på egen motor. Tacksamt. Men vi får alltid lägga tiden på de svaga – de duktiga är ett dåligt samvete – man går dit och frågar dem: går det bra. Ja svarar de och så går man vidare." Även de elever som lär sig lätt behöver lärarens stöd för att kunna hantera mer utmanande och svårare uppgifter.

Puh - mitt i magen satt den, eller hur?
Det är nästan så vi får ta fram nålen, tråden och korsstygnskunskaperna igen. Det är nästan brodera-på-kudde-status på:
Alla elever har behov av stöd och stimulans, men inte alltid på samma sätt.

Detta som så mycket annat i styrdokument och skollag tenderar att stanna vid att vara oemotsagda fina ord, ledstjärnor, oerhört svåra att protestera mot men inte lätta att uppfylla. Det är inte många lärare som inte skriver under på att undervisningen ska anpassas efter varje elevs behov och förutsättningar, men att göra det, fixa det varje dag i sitt klassrum är inte lika lätt. Det är hjältarna och stjärnorna, de riktiga förstelärarna som gör det, eller i alla fall försöker...bara det är en ansträngning och utmaning, och vägen att nå dit stavas samarbete med andra lärare och annan personal i skolan.

Igår (när jag skriver detta två dagar innan semestern) förändrades skollagen och idag kom det nya allmänna råd frånj Skolverket som ska hjälpa oss klara ut begreppen stöd, särskilt stöd och vad som gäller kring åtgärdsprogram.
Kortaste sammanfattningen ever:
Om det händer att någon oroar sig för att någon av eleverna inte kommer att nå E i något eller några ämnen "ska eleven skyndsamt ges stöd i form av extra anpassningar inom ramen för den ordinarie undervisningen". Då...ska inte hela apparaten med pedagogisk utredning, andra utredningar, möten och åtgärdsprogram igång. De kanske behövs lite senare, men nu, direkt ska läraren fundera igenom vilka behov eleven har och hur undervisningen skulle kunna justeras för att passa bättre. Om det är svårt så hoppas jag att den här läraren hamnar i lärarrumssoffan intill någon som kan hjälpa till med lite perspektiv och nya tankar. Jag hör dem framför mig:

- Du, jag har den här eleven i fyran, ja , han kan ju läsa och allt sånt, men det verkar ibland som om han inte kommer ihåg någonting, och om jag säger åt alla i klassen att de först ska läsa i boken och sedan skriva tre frågor, så måste jag hela tiden kolla så han inte börjar pilla med någonting, och sen påminna om vad...
- Jaha..är det likadant alltid?
- Jag brukar ju ha SO just efter lunchen...
- Kanske att...?
Så är de igång, de har sina erfarenheter och tankar om vad som ska göras och hur det kan göras, men nu delar de med sig till varandra. Kanske kommer också specialpedagogen och sätter sig i stolen mittemot...då får de tillgång till en annan kompetens, kanske.
Kanske räcker det inte med det man kan förändra i klassrummet, med de resurser man har inom räckhåll, det kanske inte hjälper, då behöver man gå vidare.
Då står det i skollagen att man ska anmäla till rektorn, som sätter igång en utredning och man bedömer om det är fråga om ett särskilt stöd som behövs.

3 kap. 5§ Om det…framkommer att det kan befaras att en elev inte kommer att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås, ska eleven skyndsamt ges stöd i form av extra anpassningar inom ramen för den ordinarie undervisningen.

8§ Om det…framkommer att det kan befaras att en elev inte kommer att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås, trots att stöd har getts i form av extra anpassningar inom ramen för den ordinarie undervisningen, ska detta anmälas till rektorn. Detsamma gäller om det finns särskilda skäl att anta att sådana anpassningar inte skulle vara tillräckliga. Rektorn ska se till att elevens behov av särskilt stöd skyndsamt utreds. Behovet av särskilt stöd ska även utredas om eleven uppvisar andra svårigheter i sin skolsituation.

 

 

Lära sig kan alla - men inte på samma sätt och inte på samma dag!

 

SOS i klassrummet 1

För ett tag sedan kom Skolinspektionens kvalitetsgranskning om 46 skolors arbete med stöd och stimulans. Har du hunnit läsa och ta den till dig? Nähä...jag trodde väl det. Jag såg den, läste den, tänkte att det här var nog det viktigaste som kom därifrån på flera år (jag gillar verkligen Skolinspektionen), sen kastade sig vardagen över mig igen...antar att det var likadant för er?! Den är värd lite mer, och nu har jag hittat lite tid...så jag tänker mig en liten serie pedagogiska tankar under rubriken SOS (stöd och stimulans) i klassrummet.

Utgångspunkten var hur eleverna upplever undervisningen.
Bara det är ju en spännande tanke, något som gör mig nyfiken, vi lärare har ju alltid våra egna tankar om den undervisning vi planerar och genomför. Sedan försöker vi genom att läsa av elevernas reaktioner ta reda på om vi har lyckats träffa rätt, väckt deras intresse och lust att lära...och sedan vidare genom det vi gör försöka med ett öga i kunskapskraven bedöma om eleverna utvecklar "rätt förmågor" och sedan... på vilken nivå -  E, C, A? Att det är komplicerat att vara lärare tror jag de flesta av oss i kåren vet och känner igen oss i. Ibland kan man i media få uppfattningen att det är ett verkligt enkelt jobb, något alla har egna erfarenheter av och därför kan ha massor av åsikter om. Säkert är det likadant för rörmokare, alla kan väl böja ett kopparrör? I alla fall alla som varit nere i källaren och kollat hur det ser ut. Men det är inte så lätt...

Att det överhuvudtaget blev aktuellt att göra den här kvalitetsgranskningen har sin grund i något viktigt som står i skollagen, jag klipper in ett skärmfoto från 2 juli 2014, dagen efter lagändringen kring särskilt stöd

                                                                                                  (Skollagen 3 kap. 3§)
Så självklart och förrädiskt enkelt det låter. Hade jag haft bättre förmåga till handarbete och bättre syn så jag kunde trä nålen, hade jag minsann broderat in det på en (jäkla) kudde. Klart att varenda unge ska ha det hen behöver för att växa fram som den fantastiska människa vi vet hen är, och som är på gång. Detta är den delen av uppdraget jag som lärare älskar mest, se det där, och på olika sätt locka fram, skapa tilltro, peppa och klämma, vattna och ösa uppskattning över. Se det växa och slå ut.

Läs om lagtexten...inte står det att alla ska klara E-nivå eller att i alla fall de flesta ska klara skolan. Folk har sagt till mig genom åren: "Jag vet att du tror alla om att kunna, men du måste förstå att det alltid kommer att finnas de som inte klarar... och ..." . Svaret på detta måste bli att vi funderar på om vi har vi gjort allt, gett all den ledning och stimulans...eller det stöd som de behövde? Ja, vi har i alla de flesta fall gjort ett ärligt försök.

Vidare fångar texten den komplexitet, det enorma spann vi alla lärare har att hantera: Eleverna som lätt når E, ska ges ännu mer ledning och stimulans för att kunna nå längre i sin kunskapsutveckling

Att kunna ge varje elev den stimulans - eller det stöd - som han eller hon behöver kan te sig som ett omöjligt uppdrag. Jag tror att vi alla känner igen oss i lärarnas ord: "Det är svårt att riktigt ge de duktiga vad de behöver", men också i att "Det är svårt att individanpassa, det finns flera svaga elever. Det finns en risk att man tappar de starka eleverna".

I några olika blogginlägg under rubriken SOS här på skolutvecklingsbloggen vill jag nu utmana dina tankar och dyka ner i några olika saker i kvalitetsgranskningen från Skolinspektionen.

Är det mission impossible att ge alla sina elever en undervisning som gör det möjligt att utvecklas så långt som möjligt? Alla? Samtidigt?

KLIPPBOK om inkludering kapitel 1

I vårt ifousprojekt har jag börjat samla på texter som på olika sätt talar om inkludering, det kan vara texter från våra styrdokument där det finns något om inkludering, det kan vara internationella överenskommelser om inkludering eller annat material jag får del av, som inspirerar och utmanar - därför vill jag lägga detta här på bloggen, så att du också får möta innehållet.

Inklusion - en handbok för ökad delaktighet och gemenskap i skolan
Detta är ett material som tagits fram i England (CSIE Center for Studies on Inclusive Education) , det innehåller Index for Inclusion som bygger på FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, barnkonventionen och "En skola för alla". Hela materialet finns på engelska och danska att ladda ner, på svenska finns det att beställa från SPSM. Jag har köpt in materialet till vår kommun, bara hör av dig om du vill låna och läsa.

Något från innehållet:

·         Inkludering i skolan innebär att öka alla elevers delaktighet i den lokala skolans kultur, lärmiljö och sociala liv.

·         Inkludering förutsätter att alla elever har rätt att gå i skola i sin närmiljö.

·         Inkludering innebär att bygga upp skolans verksamhet så att den svarar mot olika behov hos elever som bor i området.

·         Inkludering handlar om lärande och delaktighet hos alla elever, inte bara de som har funktionshinder eller betraktas som ”elever i behov av särskilt stöd”.

·         Inkludering handlar om att göra skolan bättre för både elever och personal.

·         Mångfald betraktas inte som ett problem, utan som en rik möjlighet till att stödja inlärning och delaktighet för alla elever.

·         Alla elever och all personal är lika mycket värda.

·         Inkluderingsarbetet i en skola har två huvudfaser. Den första är att identifiera och reducera det som hindrar lärande och delaktighet. Därefter att verka för en ständigt förbättrad skolverksamhet för lärande och delaktighet.

 

Inkludering innebär förändring. Det är en ändlös process i ökat lärande och delaktighet för alla i skolan. Det är ett ideal som alla skolor kan sträva efter, men som de kanske aldrig helt och hållet kan nå. Inkludering sker så fort processen mot ökad delaktighet startas. En inkluderande skola är en skola under utveckling.

Inkludering börjar med ett erkännande av att elever är olika. Många elever är fortfarande utestängda från så kallad vanlig undervisning därför att de har ett funktionshinder eller så kallade inlärningssvårigheter. Sverige har i internationella överenskommelser förbundit sig att verka för delaktighet för alla barn i skolan. Detta är utgångspunkten i alla styrdokument och alla skolor ska sträva mot att göra det möjligt för barn med alla slags funktionshinder att gå i en vanlig skola.

Inkludering handlar om att skolorna skapar en stödjande och stimulerande plats för såväl personal som elever. Det handlar om att bygga upp en gemenskap som uppmuntrar och belönart deras prestationer. Inkludering handlar också om att bygga en gemenskap i ett vidare perspektiv. Skolan kan arbeta tillsammans med myndigheter, föreningar och andra grupper för att förbättra både lärande och sociala villkor inom sitt närområde.

Hinder för lärande och delaktighet riktar uppmärksamheten mot vad som behöver göras för att förbättra skolan för alla elever. Länge har man sökt orsaken till att elever möter svårigheter i förmågor och egenskaper hos individen. Genom olika tester och diagnoser har man fastställt orsaken till svårigheterna och utifrån detta gett individinriktade insatser i form av specialundervisning eller annat stöd. i många fall har konsekvensen blivit att eleven har särskilts från sin klass eller skola. Nu riktar vi istället uppmärksamheten mot samspelet mellan individ och omgivning och mot de svårigheter som kan uppstå i denna relation. Att minska hinder för lärande och delaktighet innebär mobilisering av resurser inom skolan och närsamhället. Använder vi de resurser vi har på rätt sätt?

 

Det finns flera internationella överenskommelser och samarbeten som har inkludering som mål.
I skriften Riktlinjer för inkludering beskriver Unesco hur arbetet ska gå till.
Unesco betraktar inkludering som:
"ett dynamiskt tillvägagångssätt för att uttryckligen ta hänsyn till elevers mångfald och att inte betrakta individuella olikheter som problem, utan som möjligheter att berika lärandet"


I Salamanca-deklarationen (1994) står bland mycket annat:
Varje barn har en grundläggande rätt till undervisning.
Varje barn har unika egenskaper, intressen, fallenheter och inlärningsbehov.
Utbildningssystemen ska utformas så att den breda mångfalden av dessa egenskaper och behov tillvaratas. Elever med behov av särskilt stöd måste ha tillgång till ordinarie skolor som skall tillgodose dem inom en pedagogik som sätter barnet i centrum och som kan tillgodose dessa behov, ordinarie skolor med denna integrationsinriktning är det effektivaste sättet att bekämpa diskriminerande attityder, att skapa en välkomnande närmiljö, att bygga upp ett integrerat samhälle och att åstadkomma skolundervisning för alla; dessutom ger de flertalet barn en funktionsduglig utbildning och förbättrar kostnadseffektiviteten och – slutligen – hela utbildningssystemet.

"the principle of inclusion is recognition of the need to work towards ´schools for all´- institutions which include everybody, celebrate differences, support learning and respond to individual needs" (Salamanca)


I Lgr11 finns det också mycket som handlar om inkludering:

 

Undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. (Lgr11, s. 8)

En likvärdig utbildning innebär inte att undervisningen ska utformas på samma sätt överallt eller att skolans resurser ska fördelas lika. Hänsyn ska tas till elevernas olika förutsättningar och behov. Det finns också olika vägar att nå målet. Skolan har ett särskilt ansvar för de elever som av olika anledningar har svårigheter att nå målen för utbildningen. Därför kan undervisningen aldrig utformas lika för alla. (Lgr11, s. 8)

Utbildningen inom skolväsendet syftar till att barn och elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.

Utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

Alla barn och elever ska ges den ledning och stimulans de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål. Elever som lätt når de kunskapskrav som minst ska uppnås ska ges ledning och stimulans för att kunna nå längre i sin kunskapsutveckling. (Skollagen kap 1 och 3)

Skolverkets allmänna råd om undervisningen bör läsas med inkluderingsglasögon!

Planera undervisningen Läraren ska för varje arbetsområde planera vilka förmågor som eleven ska utveckla, välja delar av det centrala innehållet och göra en planering så att eleven har goda möjligheter att utveckla de kunskaper som beskrivs i kunskapskraven. Läraren ska också planera hur han eller hon ska kunna följa och stödja elevernas kunskapsutveckling med återkoppling på deras arbete. Vid planering av ett avsnitt ska läraren använda sina tidigare erfarenheter men också ta reda på och använda elevernas kunskaper och erfarenheter.

Genomföra undervisningen Läraren ska erbjuda eleverna strukturerad undervisning, både enskilt och i helklass, eleverna ska veta på vilka grunder betyg sätts. Läraren ska organisera och genomföra undervisning så att eleven utvecklas efter sina förutsättningar och stimuleras att använda och utveckla hela sin förmåga. Eleven ska uppleva att kunskap är meningsfull och att den egna utvecklingen går framåt. Undervisningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Läraren ska strukturera och styra de processer som sker i undervisningen, skapa balans mellan gemensamma genomgångar och diskussioner, enskilt arbete och samarbete mellan elever för att skapa goda förutsättningar för varje elevs lärande. Läraren ska kontinuerligt ge varje elev konstruktiv återkoppling på hans eller hennes kunskapsutveckling och tydliggöra vad som behöver utvecklas vidare.

Bedöma kunskaper och sätta betyg Läraren ska kontinuerligt allsidigt utvärdera varje elevs kunskapsutveckling för att stödja elevens lärande genom återkoppling. Detta ger också viktig återkoppling till läraren på hur hans eller hennes undervisning fungerar och vad som behöver förändras eller utvecklas. Läraren ska informera rektorn och både muntligt och skriftligt redovisa elevens utveckling mot kunskapskraven för eleven och föräldrarna. Vid betygssättning ska all tillgänglig information om elevens kunskaper i förhållande till kunskapskraven utnyttjas. Om det finns särskilda skäl (funktionsnedsättning) och en elev inte når vissa kunskapskrav får läraren bortse från enstaka delar. Läraren ska ge eleverna möjlighet att visa sina kunskaper på olika sätt. För att kunna göra en allsidig kunskapsbedömning räcker det inte med skriftliga bedömningsformer. Det behövs ändamålsenliga bedömningsformer, dessa utvecklas man med fördel tillsammans på skolan. Då använder man allas kompetenser och skapar gemensam förståelse kring vilka bedömningsformer som passar olika åldrar, ämnen och sammanhang. Om man integrerar bedömningstillfällen som en naturlig del i undervisningen blir elevernas resultat en mer rättvis bild av elevernas verkliga förmågor och kunskaper.

Uppföljning Läraren ska kontinuerligt analysera om planeringen och genomförandet av undervisningen har gett eleverna möjlighet att utvecklas så långt som möjligt i förhållande till målen. Läraren ska identifiera vad som behöver utvecklas i hans eller hennes undervisning och om bedömningsformerna är ändamålsenliga.

Dokumentation Läraren ska dokumentera sina planeringar och uppföljningar så att de ger stöd för att genomföra, följa upp och utvärdera undervisningen.  I planeringarna ska läraren kommunicera vad som är syftet med undervisningen till elever och föräldrar och hur undervisningen ska genomföras. Dokumentationen som visar elevernas kunskaper ska vara effektiva i sin form och rutinerna kring dem.

Skolverkets filmer om skollagen

Hej

Då det inte alltid är så enkelt att hitta på Skolverkets hemsida lägger jag upp länk till den sida som bl.a tar upp om "åtgärdsprogram", "trygghet och arbetsro", "åtgärder mot kränkande behandling" och "tillsyn och sanktioner" med flera.

http://www.skolverket.se/sb/d/4028/a/22588