Ledarskap med fokus på lärande, igen...

Idag ska vi fortsätta fundera på boken Ledarskap med fokus på lärande, av Tom Tiller och Svein Helgesen.
De båda norrmännen inleder kapitel 6 med ett roligt citat av Konfucius:
Att lära utan att tänka har inget värde.
Att tänka utan att lära är farligt.
Erfarenhetsbaserat lärande kan vara allt ifrån att lära sig genom löst vardagligt prat om egna erfarenheter till mycket större och mer planerade insatser. Vad som händer kan beskrivas som fyra trappsteg:

1. Löst prat om erfarenheter
2. Erfarenheterna ordnas
3. Erfarenheterna kopplas samman
4. Erfarenheterna knyts till teori
5. Innovativa handlingar, man gör något på ett nytt sätt

Hela tiden rör vi oss upp och ner i denna lärandetrappa. Det är spännande men sant att man kan börja på vilket av stegen som helst. Använd trappan för att bryta ner en situation i ditt vardagsliv. Reflektera över ditt dagliga lärande. Vilket steg är ditt nästa?
Jag trodde vi skulle vara klara med boken den här veckan, men jag har hittat sju fyrlyktor längs leden, vägvisare till utveckling och klokt ledarskap- tänker att vi ska ta oss an dem om några veckor, men nu tar vi väl ett välbehövligt höstlov? Kanske laddar vi med lite kollegialt lärande eller två kursdagar (aldrig mera en, eller hur?), lite planering eller annat skolarbete, men sedan hoppas jag att du får lite vila, kanske ska du ta upp båten, tömma skogen på trattkantareller eller ta den där vansinnesturen till Ullared? Gör det som laddar Dina batterier!

Fyra faser i erfarenhetsbaserat lärande (Ledarskap med fokus på lärande)

Inlägg tre kommer att handla om en modell för erfarenhetsbaserat lärande, som Anthony Richards kallar "adventure-based experiencial learning model", ett långt namn på något som inte är så konstigt, men som kan vara bra att rikta lanternorna mot!

Fyra faser i en lärprocess:

SEPARATIONEN
Man bryter upp från det som är nära och välbekant, man hissar segel och sätter kursen ut mot havet. Uppbrottet är början på en ny etapp mot det okända. Kaptenen måste väcka matrosernas vilja att styra i en ny riktning.

MÖTET MED DET NYA
I ett läge med ganska stor osäkerhet om hur det ska gå ska man möta det nya och lösa nya uppgifter och problem. Denna fas är både spännande och engagerande. Blir det nya för spännande blir man så upptagen att lärprocesserna stannar upp, bromsar in. Risken finns att man "reser på nya kickar" och ger sig iväg mot nya saker innan man tänkt igenom och reflekterat och analyserat sina erfarenheter. I vår tid är det inte ont om nya ideer och modeller att utmanas av. Det kan vara frestande för ledare att anta jobbet som "äventyrare", det finns flera risker i detta, man kan bli trött på alla nya utmaningar, man skuttar från blomma till blomma, utan att stanna och reflektera och "göra det nya till sitt"

HEMKOMSTEN
Att komma hem, framkalla sina bilder och återberätta vad man varit med om är en viktig del av resupplevelsen. Det är en viktig fas i lärandet. Det är när vi reflekterar och befäster våra erfarenheter som vi ger dem mening, struktur och relevans. Vi hittar samband mellan det okända och det kända.

NYPLANERINGEN
Vart ska vi resa nästa år?
Den som har det stressigt och nöjer sig med en snabbvisit i sin hemmahamn, för att hälsa och blinka med lamporna, går miste om möjligheten att lägga ett ordentligt bra planeringsarbete för nästa seglats, då försvagas möjligheterna för det goda och varaktiga lärandet.

• Vad har du gjort för resor där dina erfarenheter blivit byggstenar i ditt lärande?
• Vad finns det för möjligheter i att lära genom sina erfarenheter?
• Vad finns det som kan skymma lärande från erfarenheter?
• Reser du som Jack Sparrow, snabbt och med siktet inställt på nya kickar och nya ideer, eller mer eftertänksamt?
• Hur upplever du separationen, är det jobbigt att lämna den trygga hemmahamnen?
• När satt du senast i gungstolen på verandan, med pipan i munnen och funderade på vad du lärt under din senaste resa?

Ledarskap med fokus på lärande 2

Igår började vi "läsa" boken Ledarskap med fokus på lärande tillsammans och idag ska vi fortsätta med ett viktigt område, det livslånga lärandet. En framgångsfaktor för skolor och andra verksamheter är att bli en alltmer lärande organisation och vi människor har möjligheter att lära under hela livet. vad innebär det?

Utan ett starkt och bra livslångt lärande riskerar vi att komma efter i utvecklingen.
Den som i sin ungdom inte lyckades i skolan kan få nya chanser genom olika former av vuxenutbildning. Vi har många chanser att rätta till gårdagens brister.

Men, visst hade det varit bra om ingen behövde hamna där, om skolan var mer inriktad mot att göra arbetsformer och innehåll mer meningsgivande, användbara och deltagande. Vart tar den glädje att lära sig vägen, den som vi ser hos så många (alla) små barn men som bleknar hos en hel del under tiden i grundskolan?

I förskola och grundskola ska de viktigaste stenarna i människans grundmur för lärande läggas. Åren kan kallas för livets viktigaste utvecklingsperiod, och förskola och skola de lokala växthusen.

Hur bygger vi en grundmur med motivation och glädje att lära, tillräckligt stark att bära flera våningar i ett livslångt lärandebygge?

Lärande måste göras mer aktivt och deltagande än hur vi uppfattar begreppet fortbildning. Det måste till något mer än att åka på kurs, eller ordna kurser på hemmaplan. Det vi lär oss måste införlivas i den egna verkligheten, så att det fortsätter påverka riktningen för vår utveckling. Författarna skojar till det och säger att avsikten med nya kurser är att ge oss en ny kurs ;-)
De tipsar vidare om att man aldrig ska gå en ny kurs utan alltid två, för mellan dem kommer det ett viktigt mellanrum, där innehållet i kurserna fördjupas och konkretiseras, det är här den inre drivkraften att lära tilltar.

Som en parentes kan jag här nämna att upplägget för Skolverkets lärmoduler, till exempel Mattelyftet har sådana här mellanrum inplanerade, där man ska omsätta det nya i sin klass och sedan gemensamt reflektera. ,
Nyare forskning har visat att det är detta erfarenhetsområde, mellanrum, som representerar den viktigaste arenan för lärande. 70-80% av allt lärande sker i vardagen. Det är alltså inte på kurs eller konferens som skolutveckling sker, utan i klassrummet, tillsammans med de egna eleverna, när lärare vågar sig på nya saker, med inspiration från varandra.

Ja, några funderare:

• Känner du igen bilden av att barns glädje och lust att lära bleknar med skolåren, eller är det bara så i Norge?
• När fick jag ett sådant där mellanrum, två olika doser av nya kunskaper där jag fick prova emellan?
• Vad är en bra kurs för dig? Ge exempel...
• Hur sker det magiska att erfarenheter blir till ny kunskap?

Imorgon ska vi titta närmare på fyra faser i ett erfarenhetsbaserat lärande!

Ledarskap med fokus på lärande 1

I ett framgångsrikt utvecklingsarbete är det viktigt med klokt ledarskap. I vårt nordvästra grannland finns Tom Tiller, professor i pedagogik vid universitetet i Tromsö och Svein Helgesen som är kunnig i processledning, organisations- och ledarskapsutveckling. De har skrivit boken Ledarskap med fokus på lärande, som jag vill dela med mig av till er, i form av korta blogginlägg den här veckan.

 

Boken börjar med att författarna ställer upp två olika perspektiv på ledarskap och styrning.

 

Under ett par decennier har NPM (new public management) varit den starkaste inriktningen. Här formuleras mätbara mål uppifrån, underliggande nivåer ska utarbeta planer och arbeta för att nå dessa mål, det blir då möjligt att rangordna. Enheter konkurrerar med varandra om att "bli bäst". NPM bygger på yttre drivkrafter i arbetet, man styr genom kontroller, inspektioner och sanktioner.

 

Mot detta ställer författarna ett helt annat perspektiv, där drivkraft främst uppstår genom att medarbetare är medskapare i kunskapsbildningen i verksamheten, man drar lärdomar ur sin vardagsverksamhet.

Skolverket och Skolinspektionen har börjat lyfta fram betydelsen av medarbetares lärande i sin vardagsverksamhet som utvecklingskraft istället för kontroller. Man betonar betydelsen av kollegialt lärande, kollegiala samtal och analys där lärare undersöker samband mellan det man gör och det man uppnår.

 

Tiden kommer till oss alla (den går inte) med nya utmaningar som vi ska hantera och "erövra", vi upplever nog alla ett ökande förändringstryck och författarna slår fast att "Det är alltid nödvändigt att segla!" Kloka ledare måste alltid vara beredda att leda för att möta den nya tidens utmaningar, med vardagens möjligheter och begränsningar.

 

Samhället kommer att behöva barn och unga som sina viktigaste framtidsspanare. Vi vuxna behöver deras mod och kompetens för att lära oss fånga tiden. Det är den nya generationen som först känner av det nya och som har mest av kreativitetens viktiga kraft. Farvattnet är inte detsamma och vindarna blåser annorlunda.

 

Lärande är en huvudnyckel på resan genom livet och i utvecklingsfrågor.

 

Att lära är att upptäcka. För att kunna upptäcka måste du först göra en resa över okända vatten, mot okända horisonter och mot outforskade länder. Att lära är att våga möta det okända. Paul Moxnes

 

Boken utgår från några norska kommuners exempel, och också vårt svenska Lysekil, som samarbetat som "lärande kommuner" En av kommunerna får bjuda på ett klokt citat:

Klokt ledarskap utvecklas i lärandets frontlinje

I Lysekil säger man att man fokuserar på att stärka det goda och att lita till varje individs förmågor.

 

Imorgon ska vi fortsätta med lite goda idéer kring det livslånga lärandet...

 

Idag, fundera på:

• Hur tänker du om de båda perspektiven, tror du utveckling gynnas mest av att vi lär tillsammans eller tävlar om att vara bäst?
• Vad har du för erfarenheter av lyckat kollegialt lärande?
• Ser vi på de unga som viktiga framtidsspanare med koll på framtiden?
• Vad har ledarskap och lärande med varandra att göra?

90 cm

Jo, jag vill vara liten igen, ca 90 cm, jag vill stå under det blå paraplyet i hallen på Prästkragens förskola i Höör och se ljusen glimma och de långa banden och luddbollarna fladdra när jag blåser försiktigt på dem.

Jag vill bygga i rummet där man bara behöver städa undan på fredagen, jag vill göra en koja till mina dinosaurier och bjuda fröknar som kommer på soppa med sjögräs och jag vill vara med de andra killarna när vi provar vilka klossar som åker snabbast nerför den lutande brädan. Kanske blir jag hungrig på eftermiddagen och då vill jag visa att jag kan skriva mitt namn när jag hämtar en halv banan, jag vill ligga på golvet bland alla böckerna, jag vill bygga den mest fantastiska borgen du bara kan tänka dig och sedan leka där med mina kompisar tills jag är så trött att jag inte orkar mer, då tar jag den där bananen och kanske lägger jag mig på en av madrasserna på golvet och tittar upp på stjärnor och andra former som bildas av ljusskickaren (overheadprojektorn).

Jag vill stå här och titta på siffrorna, tillsammans med mina förskollärare upptäcka alla nummer och siffror, antal och tal, jag vill bygga en stadig grund för all matematik jag kan komma att behöva senare i livet, javisst, men nu vill jag kunna räkna knapparna i min kofta eller fräknarna på kompisen Selmas näsa. Det räcker nu.

I det här huset och med de lärare jag möter kan jag inte låta bli att lära mig, att utveckla såväl språk, motorik och begrepp, problemlösning, resonemang, kommunikation, värdegrund som nyfikenhet och aptit på livet. Vad ska vi göra idag?

Verksamheten ska genomföras så att den stimulerar och utmanar barnets utveckling och lärande. Miljön ska vara öppen, innehållsrik och inbjudande. Verksamheten ska främja leken, kreativiteten och det lustfyllda lärandet samt ta till vara och stärka barnets intresse för att lära och erövra nya erfarenheter, kunskaper och färdigheter. (Lpfö98 kap 2.2)

I onsdags trängde vi i den centrala skolutvecklingsgruppen ihop oss i barnens matsal, vi fick lära oss mer om förskolans plan för lärande, om den pedagogiska dokumentationen som ger utveckling såväl hos barn som verksamhet och pedagoger. Vi gjorde en resa genom våra lärgrupper, från de som arbetar med de yngsta barnen till dem som arbetar med de äldsta tonåringarna. Hur kan vi duka lärandebord för dem? Hur kan vi utforma undervisning och samtal så att vi gör lärandet möjligt, utan att lotsa men hitta de rätta frågorna, lekarna, uppgifterna och utmaningarna som är de bästa?

Trevlig helg!

SOS i klassrummet 2

Eftersom kvalitetsgranskningen från Skolinspektionen "Stöd och stimulans i klassrummet" fått för lite uppmärksamhet tidigare ska vi nu gnugga den ordentligt i några blogginlägg under rubriken SOS (stöd och stimulans) i klassrummet. Igår grundade vi med skollagen tre-trean (3 kap. 3§) om att alla elever utan minsta tvekan ska ges den ledning, stimulans och stöd som de behöver för att nå så långt som möjligt. Inte några ... utan alla...utifrån sina förutsättningar.

Nå så långt som möjligt, leder mina tankar till lärarutbildningens husgud Vygotskij och hans teorier om sociokulturellt perspektiv på lärande. Den ryske judiske psykologen/pedagogiske teoretikern och filosofen  försökte beskriva människans lärprocesser. Han utgick från att lärandet startar som en social aktivitet då barnet lever och växer upp i en intellektuell miljö. Vygotskij talade om att barnet internaliserade,"gjorde den omgivande kunskapen till sin egen" genom samspel med andra. Han hade många tankar och teorier om detta, mest känd är han kanske för sin proximala utvecklingszon. För Vygotskij (liksom oss i skollagen 2014) fanns det inte några begränsningar hos individen, utan det handlar bara om vilka möjligheter en individ har att lära sig om den får rätt hjälp.

"Han definierar således den närmaste utvecklingszonen som området mellan det som ett barn kan klara ensam och det som samma barn kan klara med hjälp av någon annan, t ex en lärare eller en mer försigkommen kamrat. Det barnet kan göra nu med assistans kommer det senare att kunna göra ensam. " (Olga Dysthe: Dialog, samspel och lärande, 2003).

Stackars Lev Vygotskij, upptäcktes först på 1960-talet i västvärlden och tuberkulos satte punkt för hans liv och tänkbara förhoppningar på arbete som utbildningsminister vid blott 38 års ålder år 1934. Som min musiklärare Tage sa på 80-talet: Alla stora genier dör unga.

 

• Vilka olika proximala utvecklingszoner skapar vi i våra klassrum?
• Hur tänker vi när vi placerar och organiserar eleverna i grupper eller par?
• Förser vi eleverna med de där försigkomna kamraterna? Är du barnets assistans-partner ibland?
• Har du sett några exempel på att detta stämmer? Håller du med om att barnen utvecklas och lär i sociala samspel?
• Vad innebär det för dig att dina elever ska utvecklas så långt som möjligt? Vilka krav ställer det på din undervisning?

(Snygg var han också, Vygotskij...)

 

Framtidens lärande och lärare

Stötte via en gammal kompis (Tack, Erik Herngren) och Facebook på en mycket intressant studie som jag ville dela med er. Konsult- och analysföretaget Kairos har gjort en studie "Läraren och lärandet 2031" där de har spanat kring läraryrkets framtid.

Studien beskriver vår tid som att vi nu lämnar industrisamhället och går in i det globala tankesamhället.

Skolan har då fem knutar att lösa upp:

1. Lärarna har låg status - särskilt enligt dem själva.
Bara 5% av lärarna anser att läraryrket har hög status. Eleverna och allmänheten har en lite högre siffra, 12 %.
2. Många lärare (95%) anser att de själva är mycket kompetenta, men det tycker inte eleverna och allmänheten (46%) Hoppsan!
3. Lärandets framtid är långt ifrån lärarnas. Ett exempel på detta är den låga IT-kompetens som tyvärr är alltför vanligt på skolorna och bland lärare. Mycket spännande att läsa vad lärare tror kommer att vara viktigt år 2031 i skolan:
- IT kommer att vara en naturlig del av all pedagogik
- Lärandet kommer att gå ut på att kunna hantera stora mängder information och informationsflöden
- Det kommer att vara betydligt viktigare att lära elever det sociala samspelet mellan människor
- Lärandet kommer att behöva vara upplevelseorienterat för eleverna
4. Det råder stor "nånannanism" - det finns stora skillnader mellan man tror har makten att förändra och utveckla framtidens lärarroll. Lärarna tror det är "någon annan", ledarna tror det är lärarna.
5. Framtidens lärarroll är fullspäckad, när arbetsbördan redan idag upplevs som för hög.

Ovanstående "moln" finns i sammanfattningen, det är ord som beskriver en bra lärare enligt gymnasieelever. Storleken på orden står för hur viktig egenskapen är. Intressant att engagerad, sträng och positiv är de mest viktade. Hattie kom fram till att läraren ska vara passionerat engagerad.

 

I studiens sammanfattning beskrivs också ett antal nya specialiserade läraryrken, kan du tänka dig en framtid som ämnestränare, ämnesledare, superinspiratör, mentor eller metodutvecklare? Och kan just detta vara en nyckel till att höja vår status?

 

 Läs, knyck till ditt medarbetersamtal, diskutera med kollegorna...och häng med in i framtiden!

 

/Christel