Paraply med sju vägvisare som knyter ihop visioner med vardagen (ledarskap)

Veckan före höstlovet handlade det om ledarskap och lärande på bloggen och jag vill gärna knyta ihop den säcken med de sju vägvisarna som kan användas för att knyta ihop visioner och vardag.
I boken används metaforen paraply på ett roligt sätt. Spetsen på paraplyet är visionerna, handtaget är metoderna och verktygen vi använder i vardagen, pinnen däremellan är lagar, värden, regelverk, etiska riktlinjer och teori och begrepp som visar en tydlig riktning för verksamheten. Paraplyet har sju spröt som håller tyget stadigt uppe, det är de sju vägvisarna och de beskrivs ingående.

Egenutveckling - att skapa utrymme för egenutveckling är en förutsättning för bärkraftigt lärande och växande i en arbetsgemenskap. Hur riggar vi innehållet så att vardagens lärprocesser upplevs som lockande, spännande, meningsfulla och användbara? Hur gör vi så att nya kunskaper inte bara blir lite glasyr utanpå?
Utmaningar
Ömsesidighet Vi är alla beroende av varandra, här tar man upp ömsesidighet, inte minst mellan ledare och ledda.
Den svagaste länken Vi känner alla till uttrycket att en kedja aldrig är starkare än sin svagaste länk. Ledare måste både hitta och åtgärda sina svagaste länkar. Fast det är inte alltid så enkelt att avgöra vad som är starka och svaga länkar, det kan bero på sammanhanget.
Djupkulturen För att på optimal utveckling måste man känna och ta tag i de djupt liggande kulturella koderna som styr organisationen! De hänger inta alltid snyggt inramade på väggen utan det kan krävas att man letar "i väggarna" eller "nere i källaren".
Kreativ spänning, tillväxt- och utvecklingspotential, utlöser energi och spänst och tar oss vidare.
Förändring äger rum först när människor med olika perspektiv möts, och alla går därifrån lite    klokare än de var när de kom (Sigrun Mögedal)
Den sjunde och sista vägvisaren Den som berörs har rätt att höras, handlar om hur det känns när saker och ting sker över huvudet på oss. Hur ser vi medarbetaren som resurs?

Ja, det här var ett axplock ur Tiller och Helgesens bok "Ledarskap med fokus på lärande", läs gärna hela för att fördjupa dina tankar om ledarskap, ditt ledarskap eller för att få lite nya perspektiv.

Ledarskap med fokus på lärande 2

Igår började vi "läsa" boken Ledarskap med fokus på lärande tillsammans och idag ska vi fortsätta med ett viktigt område, det livslånga lärandet. En framgångsfaktor för skolor och andra verksamheter är att bli en alltmer lärande organisation och vi människor har möjligheter att lära under hela livet. vad innebär det?

Utan ett starkt och bra livslångt lärande riskerar vi att komma efter i utvecklingen.
Den som i sin ungdom inte lyckades i skolan kan få nya chanser genom olika former av vuxenutbildning. Vi har många chanser att rätta till gårdagens brister.

Men, visst hade det varit bra om ingen behövde hamna där, om skolan var mer inriktad mot att göra arbetsformer och innehåll mer meningsgivande, användbara och deltagande. Vart tar den glädje att lära sig vägen, den som vi ser hos så många (alla) små barn men som bleknar hos en hel del under tiden i grundskolan?

I förskola och grundskola ska de viktigaste stenarna i människans grundmur för lärande läggas. Åren kan kallas för livets viktigaste utvecklingsperiod, och förskola och skola de lokala växthusen.

Hur bygger vi en grundmur med motivation och glädje att lära, tillräckligt stark att bära flera våningar i ett livslångt lärandebygge?

Lärande måste göras mer aktivt och deltagande än hur vi uppfattar begreppet fortbildning. Det måste till något mer än att åka på kurs, eller ordna kurser på hemmaplan. Det vi lär oss måste införlivas i den egna verkligheten, så att det fortsätter påverka riktningen för vår utveckling. Författarna skojar till det och säger att avsikten med nya kurser är att ge oss en ny kurs ;-)
De tipsar vidare om att man aldrig ska gå en ny kurs utan alltid två, för mellan dem kommer det ett viktigt mellanrum, där innehållet i kurserna fördjupas och konkretiseras, det är här den inre drivkraften att lära tilltar.

Som en parentes kan jag här nämna att upplägget för Skolverkets lärmoduler, till exempel Mattelyftet har sådana här mellanrum inplanerade, där man ska omsätta det nya i sin klass och sedan gemensamt reflektera. ,
Nyare forskning har visat att det är detta erfarenhetsområde, mellanrum, som representerar den viktigaste arenan för lärande. 70-80% av allt lärande sker i vardagen. Det är alltså inte på kurs eller konferens som skolutveckling sker, utan i klassrummet, tillsammans med de egna eleverna, när lärare vågar sig på nya saker, med inspiration från varandra.

Ja, några funderare:

• Känner du igen bilden av att barns glädje och lust att lära bleknar med skolåren, eller är det bara så i Norge?
• När fick jag ett sådant där mellanrum, två olika doser av nya kunskaper där jag fick prova emellan?
• Vad är en bra kurs för dig? Ge exempel...
• Hur sker det magiska att erfarenheter blir till ny kunskap?

Imorgon ska vi titta närmare på fyra faser i ett erfarenhetsbaserat lärande!

Ledarskap med fokus på lärande 1

I ett framgångsrikt utvecklingsarbete är det viktigt med klokt ledarskap. I vårt nordvästra grannland finns Tom Tiller, professor i pedagogik vid universitetet i Tromsö och Svein Helgesen som är kunnig i processledning, organisations- och ledarskapsutveckling. De har skrivit boken Ledarskap med fokus på lärande, som jag vill dela med mig av till er, i form av korta blogginlägg den här veckan.

 

Boken börjar med att författarna ställer upp två olika perspektiv på ledarskap och styrning.

 

Under ett par decennier har NPM (new public management) varit den starkaste inriktningen. Här formuleras mätbara mål uppifrån, underliggande nivåer ska utarbeta planer och arbeta för att nå dessa mål, det blir då möjligt att rangordna. Enheter konkurrerar med varandra om att "bli bäst". NPM bygger på yttre drivkrafter i arbetet, man styr genom kontroller, inspektioner och sanktioner.

 

Mot detta ställer författarna ett helt annat perspektiv, där drivkraft främst uppstår genom att medarbetare är medskapare i kunskapsbildningen i verksamheten, man drar lärdomar ur sin vardagsverksamhet.

Skolverket och Skolinspektionen har börjat lyfta fram betydelsen av medarbetares lärande i sin vardagsverksamhet som utvecklingskraft istället för kontroller. Man betonar betydelsen av kollegialt lärande, kollegiala samtal och analys där lärare undersöker samband mellan det man gör och det man uppnår.

 

Tiden kommer till oss alla (den går inte) med nya utmaningar som vi ska hantera och "erövra", vi upplever nog alla ett ökande förändringstryck och författarna slår fast att "Det är alltid nödvändigt att segla!" Kloka ledare måste alltid vara beredda att leda för att möta den nya tidens utmaningar, med vardagens möjligheter och begränsningar.

 

Samhället kommer att behöva barn och unga som sina viktigaste framtidsspanare. Vi vuxna behöver deras mod och kompetens för att lära oss fånga tiden. Det är den nya generationen som först känner av det nya och som har mest av kreativitetens viktiga kraft. Farvattnet är inte detsamma och vindarna blåser annorlunda.

 

Lärande är en huvudnyckel på resan genom livet och i utvecklingsfrågor.

 

Att lära är att upptäcka. För att kunna upptäcka måste du först göra en resa över okända vatten, mot okända horisonter och mot outforskade länder. Att lära är att våga möta det okända. Paul Moxnes

 

Boken utgår från några norska kommuners exempel, och också vårt svenska Lysekil, som samarbetat som "lärande kommuner" En av kommunerna får bjuda på ett klokt citat:

Klokt ledarskap utvecklas i lärandets frontlinje

I Lysekil säger man att man fokuserar på att stärka det goda och att lita till varje individs förmågor.

 

Imorgon ska vi fortsätta med lite goda idéer kring det livslånga lärandet...

 

Idag, fundera på:

• Hur tänker du om de båda perspektiven, tror du utveckling gynnas mest av att vi lär tillsammans eller tävlar om att vara bäst?
• Vad har du för erfarenheter av lyckat kollegialt lärande?
• Ser vi på de unga som viktiga framtidsspanare med koll på framtiden?
• Vad har ledarskap och lärande med varandra att göra?

Framgångsrika skolreformer

"Enligt experten på skolreformer, Michael Fullan, spelar varken lärartäthet eller betyg  någon central roll i hans analys. De svenska stridsfrågorna om vinst i friskolor och återförstatligande av skolan är helt frånvarande. När politiker satt sitt hopp till att låta tusen blommor blomma har reformpolitiken inte fått tillräcklig kraft. Det har funnits många enskilda skolor som nått goda resultat. Däremot har nya insikter inte fått bred spridning. Ur Fullans perspektiv är ledarskap nyckelbegreppet. Framgångsrika skolreformer har haft ett fåtal, men tydliga mål och drivits med tydligt stöd från den högsta politiska ledningen. Men de har inte varit ensidigt toppstyrda utan i hög grad byggt på att rektorer och lärare varit medskapare av det nya. Lokala politiker, rektorer och lärare har involverats i ett gemensamt projekt som handlat om att identifiera vad som fungerar och vad som inte gör det."
Citerat ur DN 2010-09-08