Goda råd - lucka 8

Idag är det söndag (inte när jag skriver, och kanske inte heller när du läser...) och jag tänker ge mig på en sammanfattning av första veckan i julkalendern om Skolverkets goda (allmänna) råd om undervisningen. Tack vare PISA och Jan Björklund har jag kanske inte hållit temat helt strikt men ändå försökt hålla mig till begrepp kring planering av undervisningen, just vad den första delen i råden handlar om.

Ska man på kortast tänkbara sätt sammanfatta kapitel 1 om planering av undervisningen blir det med följande:

• Lärare ska planera en strukturerad undervisning som passar varje elevs behov och förutsättningar.
• Undervisningen ska ge det stöd och den stimulans som behövs för att eleverna ska komma så långt som möjligt i sin kunskapsutveckling och personliga utveckling.
• Lärare ska planera ett ämnesinnehåll och använda olika arbetssätt som leder till att eleverna når kunskapskrav och utvecklar de olika förmågorna som beskrivs i läroplanen.
• Hur eleverna ska få visa sina kunskaper ska också planeras.
• Eleverna ska ha inflytande över formen och innehållet i undervisningen.
• Lärare ska utvärdera och använda erfarenheter för att förbättra sin undervisning.
• Det är världsbäst om lärare har tid att gemensamt planera undervisning.

Goda råd - lucka 7

Idag är det lördag och jag tänker fördjupa ytterligare två saker från första avsnittet i de goda (allmänna) råden om undervisningen som Skolverket har tagit fram till vår hjälp som skolledare och lärare.

Det står att lärare vid planeringen av undervisningen bör skapa förutsättningar för att följa och stödja elevernas kunskapsutveckling och kontinuerligt ge återkoppling på deras arbete (s. 12).

All forskning som handlar om framgångsfaktorer för elevers lärande och resultat kommer fram till att formen på återkoppling eller feedback är oerhört viktig.

Boken Att följa lärande handlar till stora delar om feedback, och det är mycket svårare än det verkar att ge effektiv feedback, skriver författaren Dylan Wiliam. Bra återkoppling väcker inte känslor utan får eleven att börja tänka. Hemligheten med effektiv feedback är att det inte räcker med att säga vad som är fel. Effektiv feedback måste ge recept för framtida åtgärder.

Återkoppling eller feedback är ett centralt begrepp inom formativ bedömning. Återkoppling som stödjer lärandet kännetecknas av att den är framåtblickande och tar sin utgångspunkt i den bedömning som gjorts av elevens prestation eller kunskaper. Den bör vara utvecklad på så sätt att den innehåller information som eleven kan använda och den bör präglas av dialog mellan elev och lärare där fokus riktas på hur eleven ska kunna komma vidare. All återkoppling är inte effektiv eller ens produktiv. Återkoppling som riktas mot eleven som person, till exempel ospecificerat beröm innehåller inte tillräckligt med information för att eleven ska kunna använda sig av den för att förbättra sin prestation (Forskning för klassrummet).

Feedback brukar man kalla den information som läraren ger eleverna, men om man ska följa och stödja elevernas kunskapsutveckling så krävs det att man som lärare också fäller ut antennerna och börjar ta emot den feedback elevernas reaktioner, frågor, tecken på lärande som eleverna sänder tillbaka till den lyhörde läraren och använda denna information till att ständigt skifta riktning, backa eller ta ett par steg framåt i sin undervisning.
Det är detta som elever ibland beskriver när de berättar om vad som gör en lärare bra:
- Hon (eller han) förstår när jag inte fattar och förklarar då på ett annat sätt.
De allmänna råden pratar om att läraren redan vid planeringen av undervisningen måste ta ställning till hur elevernas kunskaper ska utvärderas, läraren bör vid planeringen av undervisningen identifiera vilka delar av kunskapskraven som bedömningen ska utgå från i det aktuella arbetsområdet och avgöra hur eleverna ska få visa sina kunskaper.

Nog om detta så här långt, det finns ju ett helt kapitel i råden om, kunskapsbedömning och betygsättning, så jag återkommer till detta.

Den andra saken jag tänkte ta upp är en tvåstegsraket.
Lärare ska samordna planeringen av undervisningen med andra lärare, så att arbetsbelastningen blir rimlig för eleverna.
För att detta ska bli möjligt finns det några punkter för rektorer:
Rektorn bör organisera verksamheten så att lärarna ges förutsättningar att planera undervisningen, utveckla former för samverkan och kunskapsutbyte mellan lärarna och fördela undervisningstiden.

Jag är nyfiken på hur ni gör på era skolor för att leva upp till detta. Räcker det med en dammig provpärm som alla fyller i, eller har ni hittat formerna för ämnesövergripande planering, undervisning och bedömning? Kommentera gärna!

Goda råd - lucka 6

En av punkterna under avsnittet om planering av undervisningen i de goda (allmänna) råden handlar om att läraren ska välja arbetssätt och arbetsformer som ger eleverna möjlighet att utvecklas i riktning mot de övergripande målen i läroplanens andra del (s. 12)

I vår tidigare läroplan fanns det två böcker, kommer ni ihåg det? En tunn som hette Läroplan för grundskolan och så Kursplanerna i en egen bok (med en tunn tilläggsbok). Ibland kallades den första för "poesidelen" och den fick inte alltid det största inflytandet i undervisningen. För att undvika detta fick vi vår nya (senaste) läroplan i en bok, och i alla fall i vår kommun lade vi en hel del tid på att utforska denna del. Hur var det nu med kapitel två?

Övergripande mål och riktlinjer
Här står bland mycket annat att skolan ska ansvara för att eleverna inhämtar och utvecklar sådana kunskaper som är nödvändiga för varje individ och samhällsmedlem. (Lgr11 s. 13)
Just detta tycker jag låter lite konstigt, som om kunskaper är något som finns därute någonstans, för eleverna att "stoppa i sig", så tänker vi ju inte att det fungerar med lärande, eller hur?  Bättre då med
Skolan ska bidra till elevernas harmoniska utveckling. Utforskande, nyfikenhet och lust att lära ska utgöra en grund för skolans verksamhet.

Vidare finns ett intressant avsnitt, Elevernas ansvar och inflytande, där det beskrivs att vi som lärare ska utgå från att eleverna kan och vill ta ett personligt ansvar för sin inlärning och för sitt arbete i skolan. Vi ska också svara för att alla elever får ett reellt inflytande på arbetssätt, arbetsformer och undervisningens innehåll samt se till att detta inflytande ökar med stigande ålder och mognad. Lärare ska vidare svara för att eleverna får prova olika arbetssätt och arbetsformer samt tillsammans med eleverna planera och utvärdera undervisningen.

Ibland när man diskuterar elever och undervisning märks inte riktigt att detta tänkande genomsyrar verksamheten.

Utgår du alltid från att dina elever kan och vill ta ett personligt ansvar för sin inlärning och för sitt arbete i skolan?

Senast häromdagen hade vi den återkommande "pennor och sudd-diskussionen" bland högstadielärarna. Många elever kommer till lektioner och även till prov utan vare sig pennor, sudd eller rätt material. Vad göra då? Trolla fram lånepennor, låna ut mot pant, eller köra den hårda stilen att de får stå sitt kast, kanske låna av någon ordentlig själ med pennskrin?
Vi var några stycken som funderade vidare på denna fråga, vad beror det på att eleverna kommer utan material? Någon hade hemliga bevis på att en elev som ofta "glömmer" tycker att det mesta som händer i klassrummet är alldeles för svårt, då tappar man lätt sugen och att inte ha med penna kan vara ett mindre smärtsamt skäl att inte skriva än att man faktiskt inte kan. Någon funderade på om det kanske blivit så att vi "curlat" så mycket att de inte tycker det känns viktigt att hålla reda på material, man får ju alltid nytt när man kommer till lektionerna.
Om frågan om pennor och sudd hade haft en enkel lösning hade vi inte pratat om den så pass ofta.
Kanske kan vi lyfte den ett steg:
Ger vi eleverna verktyg och  uppgifter som de kan ta ansvar för?

Hur ser det ut med elevernas inflytande i din klass/ditt ämne?
Kan och får eleverna vara med i planering och tycka till om olika arbetssätt och arbetsformer? Detta fanns det frågor om i den webenkät för elever i åk 3 som vi genomför eftersom vi deltar i ett ifous-projekt om inkludering. Några exempel:

 

Slutligen fanns det en mening i det allmänna rådet som handlade om att eleverna ska få prova olika arbetssätt och arbetsformer. Man kan ju fundera på vad det är för skillnad mellan dessa båda begrepp, eftersom de ofta dyker upp tillsammans. Ibland beskrivs arbetssätt som det sätt man bearbetar ämnesinnehållet, till exempel laborativt arbetssätt och exempel på arbetsformer är grupparbete eller individuellt arbete. Fast ofta flyter detta samman.

 

Vissa arbetssätt/former förekommer i många klassrum, till exempel att läraren föreläser/berättar, visar filmer eller powerpointpresentationer, elever arbetar individuellt i arbetsböcker eller matteböcker, elever tar reda på fakta ur böcker och på nätet, skriver svar på frågor, arbetar i grupper. Ibland föreläser/berättar elever för varandra, de arbetar i par eller grupper med uppgifter, till exempel problemlösning i matematik. Sedan finns det troligen lika många varianter på dessa arbetssätt som det finns lärare och elever. Frågan är om vi är lyhörda för elevernas önskemål och om vi väljer arbetssätt och arbetsformer som passar just de elever vi har framför oss bäst, och hur vi hanterar att de har olika behov och förkunskaper.

 

Skolinspektionen gjorde sent 2012 en kvalitetsgranskning som hette Skolornas arbete med demokrati och värdegrund och kom där fram till att skolor ofta saknar en helhetssyn på det demokratiska uppdraget och att det sällan genomsyrar undervisningen. Eleverna behöver träna mer på att vara delaktiga och komma till tals i undervisningen. I granskningen har de målat upp ett antal studiemiljöer där man kan se risk- och framgångsfaktorer.

Samsyn blir ett ideal- det är ofta friskare att ha ett kritiskt självreflekterande samtal igång!

Välvilliga eldsjälar - kring vilka allt arbete skedde

Svag struktur skapar osäkerhet, bristande tillit och inflytande - här blir det vanligt med en hård "grabbig" kultur och kränkningar.

Segregerade miljöer- med svag mångfald.

Läs mer, det är riktigt intressant!

 

Ta följande med dig ut i klassrummet idag:

 

Utforskande, nyfikenhet och lust att lära ska utgöra en grund för skolans verksamhet.

Goda råd - lucka 5

Vår utbildningsminister Jan Björklund envisas med att tala om katederundervisning, trots att få av oss har kvar varken katedern eller den stämning många av oss förknippar med detta begrepp. Vad är det egentligen han menar? Han tog ju upp detta igår igen som en tänkbar lösning på de försämrade resultaten i PISA.
Vi måste tidigare fokusera på mer lärarledd katederundervisning.
Mattelyftet och Läslyftet kallar han för omskrivningar för att vi nu fortbildar lärare att använda mer katederundervisning i svensk skola.  (Jan Björklund, 4 dec 2013)

Nationalencyklopedin beskriver

I de allmänna råden för planering och genomförande av undervisningen talar man istället om en strukturerad undervisning. Man hänvisar till grundskoleförordningen som slår fast att eleverna genom strukturerad undervisning ges ett kontinuerligt och aktivt lärarstöd som skapar förutsättningar för att nå kunskapskrav och utvecklas.

John Hattie (Synligt lärande för lärare, 2012) talar också om strukturerad undervisning.
En av de mer framgångsrika metoderna för att maximera undervisningens påverkan och som gör att lärarna kan tala med varandra om undervisning är strukturerad undervisning. Jag vet att många lärare upplever att det är hemskt att ens nämna detta som en önskvärd metod, men det beror på att den ofta felaktigt förväxlas med förmedlingspedagogik eller katederundervisning (ooops...) (vilket det inte är).
Strukturerad undervisning består av sju steg:

1. Läraren ska ha en tydlig uppfattning om vad lärandemålen är innan han eller hon förbereder en lektion. Exakt vad ska eleven kunna göra/förstå/tycka som ett resultat av undervisningen?
2. Läraren måste veta vilka kriterier för måluppfyllelse av prestationerna man kan förvänta sig och när och vad eleverna ska redovisa från lektionen/aktiviteten. Lika viktigt är att eleverna måste få reda på vilka prestationskrav som gäller.
3. Man måste bygga upp engagemang för inlärningsuppgiften - en "krok" som tar tag i elevens uppmärksamhet så att eleven förstår syftet och vad det innebär att lyckas.
4. Det måste finnas riktlinjer för hur läraren ska presentera lektionen - inklusive begrepp som input, exemplifiering och kontroll av förståelse.
5. Handledd övning ger möjlighet för varje elev att visa att han eller hon förstår nya kunskaper genom att arbeta igenom en aktivitet eller övningsuppgift - så att läraren kan ge återkoppling och individuell hjälp efter behov.
6. Summering innebär de åtgärder eller kommentarer som ger elever tips om att de har kommit till en viktig punkt under lektionen eller vid slutet av lektionen, för att hjälpa till att organisera och befästa elevens kunskaper och skapa en sammanhängande bild, reda ut oklarheter, undvika frustration och förstärka det som är viktigast att lära sig.
7. Självständig övning leder sedan till en första behärskning av innehållet, i synnerhet om eleverna får öva sina nya kunskaper i ett annat sammanhang. Om lektionen till exempel handlar om att man ska dra en slutsats efter att ha läst ett avsnitt om dinosaurier, kan övningen handla om att dra en slutsats efter att ha läst om ett annat ämne, till exempel valar. Förespråkarna för strukturerad undervisning menar att det vanligaste skälet till att elever inte lyckats tillämpa det de lärt sig är att man inte har genomfört detta sjunde steg.

Hattie nämns även i Skolverkets bok Forskning för klassrummet (2013). Lärarens drivande roll har tidigare underskattats  och hur läraren undervisar har hamnat i skymundan. Hattie lyfter fram betydelsen av en aktiv lärarroll där läraren uppmuntrar och utmanar sina elever och löpande ger dem återkoppling på deras lärande. Undervisnings- och lärandeprocessen måste synliggöras. Faktorer inne i klassrummet har större betydelse än yttre skolstrukturella faktorers betydelse, specifikt sådant som har att göra med hur läraren undervisar. Även Skolverket, Vad påverkar resultaten i den svenska grundskolan? , kommer fram till att mycket eget arbete inte gagnar elevers kunskapsutveckling, ansvaret för lärandet får aldrig skjutas över helt på eleven, även om målet med undervisningen är att göra eleven allt mer självgående och ansvarstagande.
Forskning för klassrummet talar om lärarledd undervisning.
En skicklig lärare är en tydlig ledare för det lärande som pågår. Det är viktigt att betona att lärarledd undervisning inte är detsamma som förmedlingspedagogik där läraren är den som talar mest. Exempel på verktyg för att stärka den lärarledda undervisningen är:

• att läraren använder en bred och varierad repertoar av undervisningsmetoder
• att läraren skapar ett dialogklimat
• att läraren skapar trygghet och ser varje elev
• att läraren uppmuntrar erfarenhetsutbyte mellan elever
• att läraren använder formativ bedömning ( s. 19)

Katederundervisning, strukturerad undervisning eller lärarledd undervisning? Vad är det Jan Björklund talar om?
I pressmeddelandet får han en fråga om lärares roller, då förklarar han att när det är lärarledd katederundervisning så finns ju läraren där, men istället för att överlämna uppgifter och ansvar till eleverna själva så undervisar läraren mera: förklarar, berättar, instruerar, repeterar, diskuterar med eleverna. Begreppet katederundervisning ska man ju inte tro att det betyder att läraren ska sitta i katedern, det är inte det det betyder, det är läraren som leder undervisningen i klassrummet på ett mer traditionellt sätt än att bara dela ut uppgifter till eleverna.

Inte vet jag hur många lektioner utbildningsministern varit med på men är det någon mer än jag som sitter och blir lite arg, eller i alla fall upprörd? Det finns säkert saker att lyfta upp och förbättra, men hallå, vad tror han vi gör på lektionerna? Jag är med på många lektioner och hör lärare berätta om ännu fler, som inte skulle kunna beskrivas som att lärare lämnar över till eget arbete, eller där läraren bara delar ut uppgifter. Lite mer förtroende för vårt arbete tack, utbildningsministern, och höjda förväntningar!

Vad är mest effektivt?
Hur skulle du beskriva din egen undervisning? Den du fick i skolan och den du erbjuder dina elever varje dag? Du som är rektor, vad lyfter du upp som goda exempel, vad vill du se på din skola?

Jan Björklund får avsluta dagens lucka:
Jag är övertygad om att den här utvecklingen går att vända. Sverige kan både återhämta resultaten och på sikt komma tillbaka till toppen. (4 dec 2013)

Goda råd - lucka 4

Jaha ni...det var inte roligt att titta på presskonferensen igår när resultaten från PISA 2012 presenterades. Det var deppigare än deppigt att höra att både matematiken, naturvetenskapen och läsförståelsen hade försämrats, ord som "förvånade över djup och bredd" hos försämringarna, kraftig försämring, allvarliga problem med likvärdighet användes.
Inom alla tre kunskapsområdena ligger nu Sveríge sämst bland de nordiska länderna och under OECD-genomsnittet, men kanske värst av allt är att vi försämrats ytterligare jämfört med tidigare PISA-mätningar.

Jag vill visa några bilder och kort förklara vad man ser. I matematik mäter man andelen elever som når de olika 6 prestationsnivåerna, där nivå 1 är elever som inte har tillräckliga kunskaper (mycket låg nivå), nivå 6 är de elever som har nått den högsta kunskapsnivån.

Du ser att den blå gruppen till vänster (de med lägsta kunskapsnivån) ökat och den längst till höger (de med högsta kunskapsnivån) minskat. Dubbelt dåligt.
Enda ljusglimten var att de svenska eleverna hade en högre självuppfattning om sitt kunnande i matematik, högre motivation och en mer positiv inställning till matematik än OECD-genomsnittet.

Resultaten i läsförståelse visas också i staplar med fem olika läsnivåer. Lägst till vänster och högst till höger.

Inte roligare läsning här....

Slutligen resultaten i naturvetenskap, här finns ingen lika bra jämförelsetabell men resultatpoängen har minskat från 495 till 485 PISA-poäng och OECD-genomsnittet ligger på 501 poäng. Japan 587 poäng och Finland 545 p, bara för att jämföra lite (vrida om kniven).

Varför kommer detta med i julkalendern? Jo, när Skolverket ska börja analysera och förklara resultaten tar man upp några intressanta punkter, saker som enligt forskning har stor påverkan på elevers resultat, man lyfter läraren och det som händer i klassrummet som avgörande och det finns många beröringspunkter med de goda (allmänna) råden:

• klassrumsklimat, ledarskap, arbetsro
• relationen mellan lärare och elev
• elever behöver aktivt stöd i sitt lärande
• hur vi använder resurser lokalt
• status på läraryrket och förtroende för skolan måste öka
• elever måste vara beredda på att lägga ner ett hårt arbete och ansträngning för att nå höga resultat
• man måste lita på lärares kompetens och förmåga att utveckla undervisningen (kollegialt lärande)
• formativ bedömning

Skolverkets generaldirektör Anna Ekström fastslog att med så stora snabba försämringar krävs det lösningar på systemnivå, inte ämnesnivå. Hon berättade om de stora utredningar som pågår om de senaste 10-20 årens stora reformer, från kommunaliseringen och framåt och hon sa att Skolverket tar allvarligt på resultaten i PISA 2012, för de tre kunskapsområdena är viktiga för all inlärning, och därför inte bara en kris i just dessa. Läs rapporten, vi kan använda information från sådana här undersökningar till att lära oss och bli bättre!

Vad tror ni krävs för att vända resultaten?

Källor: Skolverkets hemsida, sammanfattning och slutrapport PISA 2012, presskonferens 3 dec 2013 TV2

Goda råd - lucka 3

Gårdagens lucka handlade om en lång mening från Skolverkets goda (allmänna) råd om undervisningen som jag bestämt att fördjupa mig i genom ett antal luckor i december. Meningen handlade om hur lärare ska utgå från läroplanens olika delar när undervisning planeras och att alla elever ska utvecklas så långt som möjligt i sina kunskaper och normer.

Lärare ska utgå från elevgruppens intressen, erfarenheter och föreställningar kring det som undervisningen ska behandla så att eleverna får ett reellt inflytande över undervisningen (s. 12).

Här står det elevgruppens intressen, erfarenheter och förställningar men i texten står också att undervisningen ska ta hänsyn till varje enskild individs behov, förutsättningar, erfarenheter och tänkande.

Ju mer jag tänker på detta, ju större blir utmaningen...

1. Hur fasiken ska jag kunna ta reda på allt detta?
2. Hur ska jag ge alla vad de behöver - samtidigt?

De senaste veckorna har jag hört hur ett par kollegor formulerar sig kring just detta, dels i de regelbundna pedagogiska samtalen vi har på vår skola (just nu kring återkoppling), dels i Mattelyftet som jag är mycket engagerad i och i andra pedagogiska samtal i kommunen :

• Om jag inte visste vad de redan kan, kan jag ju inte ge dem möjligheter att utvecklas vidare. jag ställer frågor, enskilt och till hela klassen. De får skriva lappar om vad de kan, vad de undrar...
• Jag har massor av olika sätt
• ... (inte ett ord, hur ska jag kunna veta vad 24 elever har för tidigare kunskaper, det får visa sig på provet)
• Det är svårt att räcka till

I boken Att följa lärande (beskriven på bloggen här) av Dylan Wiliam finns ett avsnitt som heter Att ta reda på vad eleverna vet.
När vi vet vad eleverna ska lära sig måste vi fastställa var eleverna befinner sig i sitt lärande.
Lärare måste vara medvetna om att eleverna inte nödvändigtvis lär sig vad lärarna avser, och det är också oundvikligt på grund av inlärningens oförutsägbara natur. Det är alltså viktigt att lärarna utforskar elevernas tänkande, innan de tar för givet att eleverna har förstått något. Att konstruera frågor som ger denna avgörande insikt om elevernas tänkande är emellertid inte alldeles lätt.

Kan man gå vidare om inte alla elever har förstått det som undervisningen handlar om?

Det är ett professionellt beslut som varje lärare själv måste fatta. Vad som inte är professionellt är att fatta beslutet utan att först ha tagit reda på vad eleverna i klassen kan. En vanlig invändning är att lärare inte har tid att formulera sådana frågor för de är fullt sysselsatta med att betygssätta. Detta visar bara hur ineffektiva många av våra standardrutiner för lärande är. Alla vet hur lång tid det tar att "rätta" och kommentera (med ungefär samma ord) i 20 elevers skrivböcker, när eleverna har lämnat klassrummet innan läraren upptäckt att det fanns en viktig poäng som de inte hade förstått.
Frågan är alltså om läraren tar reda på om eleverna har förstått en sak medan de fortfarande är kvar i klassrummet och det finns tid att rätta till det., eller upptäcker läraren det först när han sitter hemma och tittar i elevernas skrivböcker? Om vi ser det ur detta perspektiv kan betygssättning anses som ett straff för lärare får för att inte ha lyckats ta reda på att de inte uppnådde det avsedda lärandet medan de hade eleverna framför sig.

Några (av bokens 53) metoder om du vill få syn på dina elevers kunskaper, í farten, medan de befinner sig mitt i lärandet:

• Låt eleverna skriva korta förklaringar på vita papper eller små whiteboards och hålla upp, du får då veta hur många som kan, och hur många som behöver nya förklaringar...
• Exit tickets, låt eleverna skriva vad de lärt sig på små notislappar som de sätter på dörren när de går.
• ABCD-kort, eleverna har kort märkta med dessa fyra bokstäver. Ställ frågor och ge fyra olika svarsalternativ och be eleverna hålla upp rätt svarsbokstav. Använd gärna frågor med flera rätta svar.
• Bokstavshörn - som ABCD-kort men låt eleverna ställa sig i olika hörn, ungefär som vid en värderingsövning (fyra hörn).
• Röd-gul-grön mugg eller kort som eleverna nvänder för att visa hur säkra de känner sig på det som behandlas
• Tummen upp, låt eleverna visa med tumme upp, tumme ner, eller tumme i sidled hur säkra de är. Eller låt dem hålla upp 0 till fem fingrar.

Ett sätt att skaffa sig information om elevers förkunskaper är att låta dem göra en diagnos med frågor eller uppgifter i inledningen av ett arbetsområde, eller att tillsammans göra en tankekarta.

När det gäller den andra frågan om hur jag som lärare ska kunna ge alla elever vad de behöver - samtidigt - så är väl det en utmärkt fråga för ett pedagogiskt samtal och erfarenhetsutbyte, vi gör detta varje dag, på så många olika sätt. Kommentera gärna! Detta kallas med ett finare ord för differentiering, ett begrepp som vi stött på i sammanhang kring inkludering i kommunens ifous- projekt Inkluderande lärmiljöer. Projektets vetenskapliga ledare Susan Tetler har lyft att vi inte har något riktigt bra svensk ord som beskriver vad differentiering handlar om, det är inte frågan om individualisering för olika elever. Återkommer i frågan!

Goda råd - lucka 2

Som beskrevs igår kommer årets pedagogiska julkalender här på Höörs kommuns skolutvecklingsblogg att handla om de goda (allmänna) råd om undervisningen som vi fått från Skolverket, men som vi kanske inte riktigt upptäckt, eller i alla fall inte pratat igenom ordentligt.

Idag har jag fastnat för ett stycke i kapitlet om planering av undervisningen. Det är ett stycke att skriva en hel julkalender om:

Lärare bör vid planeringen av undervisningen tydliggöra vilka delar av ämnets syfte som undervisningen i det aktuella arbetsområdet ska inriktas mot och utifrån det avgöra hur det centrala innehållet ska kombineras och behandlas så att eleverna ges förutsättningar att utvecklas så långt som möjligt i förhållande till kunskapskraven (s. 12).

• Hur tydliggör vi syftet?
• Hur planerar man så att alla delar av det centrala innehållet kommer med som en naturlig del?
• Hur ska jag lägga upp undervisningen så att syftet uppnås med hjälp av det centrala innehållet?

Men jag kör idag fast i de två sista raderna så att eleverna ges förutsättningar att utvecklas så långt som möjligt i förhållande till kunskapskraven...

Hur känns det? Som lärare är vi de personerna som kan just ge eleverna förutsättningar att utvecklas. Vårt sätt att bemöta våra elever, vårt sätt att bygga upp relationer, hur vi planerar vår undervisning, hur vi använder allt från läromedel till IKT påverkar elevernas förutsättningar att utvecklas. Vilka arbetsuppgifter, vilka genomgångar, vilka olika slags prov vi använder har stor påverkan. Hur vi engagerar eleverna i planeringen, om de får ha inflytande över innehåll eller arbetsformer påverkar.

Tänker vi tillräckligt mycket på vilka effekter vi kan ha? Eller gör vi ibland saker av vana och med känslan av att tidigare erfarenheter visat att just det sättet vi har valt fungerar?

En annan sak som slår mig när jag läser den valda meningen, särskilt de åtta sista orden är att uppdraget skärpts. Tidigare har det funnits stöd i styrdokument för att läraruppdraget främst handlat om att eleverna ska nå målen för godkänt (eller E...) men nu står det tydligt att eleverna ska utvecklas så långt som möjligt. Finns det några ribbor här? Dels när det gäller kunskapskrav men också när det gäller den personliga utvecklingen som särskilt beskrivs i del 1 och 2 av läroplanen.

I skollagens tredje kapitel står
Alla barn och elever ska ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål. Elever som lätt når de kunskapskrav som minst ska uppnås ska ges ledning och stimulans för att kunna nå längre i sin kunskapsutveckling.

Jag tänker  på John Hatties stora forskning med faktorer som påverkar elevers resultat. I en bok som kom från Skolverket för några veckor sedan Forskning för klassrummet tas upp att det inte finns några enkla lösningar på de utmaningar som finns i skolan eller några speciella metoder som har effekt för alla elever i alla klassrum. Hatties syfte var inte att rada upp en massa faktorer, eller att skolor skulle välja ut några som hade höga siffror och jobba "på recept" med. Nej, syftet var att beskriva vad som påverkar elevers studieresultat och utmana till att ta ett nytt grepp om undervisning, få syn på lärandet i det som sker i klassrummen.
En sak han kom in på och som har stor betydelse har med dagens goda (allmänna) råd att göra handlar om förväntningars betydelse för elevers resultat.

Många undersökningar har visat att lärares, elevers egna och föräldrars förväntningar på elevers resultat har mycket stor betydelse för resultaten, ett exempel är undervisning i nivågrupper, något Skolverket pekar ut som en viktig förklaring till de sjunkande resultaten i sin översikt Vad påverkar resultaten i svensk grundskola? (2009). Just förväntningarna  på eleverna i de olika grupperna bidrar till så kallade inlåsningseffekter och varken starka eller svaga elever gynnas av nivågrupperingar under längre tid. Dessutom påverkas likvärdigheten starkt negativt av nivågrupperingar.

I kommentardelen i det allmänna rådet till detta stycke beskrivs att skolans uppgift är att skapa förutsättningar för att alla elever ska utvecklas så långt som möjligt enligt de nationella målen. Det beskrivs som naturligt att kursplanerna är utgångspunkt för planeringen av undervisningen. Vid planeringen behöver läraren utgå från kursplanens syfte och de förmågor som anges där, det centrala innehållet samt kunskapskraven i ämnena.

För att främja elevernas kunskapsutveckling ska undervisningen enligt läroplanen ta hänsyn till varje enskild individs behov, förutsättningar, erfarenheter och tänkande (s. 14).

Lärare behöver vid planeringen ta ställning till hur elevernas kunskaper ska utvärderas, vilka bedömningsformer som ska användas och när olika bedömningstillfällen är lämpliga att genomföras. En förutsättning för detta är att läraren har identifierat vilka delar av kunskapskraven som bedömningen ska utgå från i det aktuella arbetsområdet. genom att göra eleverna delaktiga i detta arbete kan de utveckla ett allt större ansvar för sina studier. eleverna utvecklar även en förtrogenhet med vad som kommer att bedömas och bedömningstillfällena blir därigenom avdramatiserade, vilket tillsammans med en aktiv återkoppling från läraren är gynnsamt för elevernas lärande.

Solklart? Men inte så lätt...

1. Planera vilka förmågor som ska utvecklas, vilka kunskapskrav som ni ska arbeta mot, vilket centralt innehåll som passar bra som arbetsmaterial, och vilka arbetsformer och arbetssätt som ni tänker fungerar bäst.
2. Ta reda på och utgå från elevernas behov, förutsättningar, erfarenheter och tänkande.
3. Planera vilka bedömningsformer som ska användas och när det ska ske.
4. Kommunicera detta till eleverna och gör dem delaktiga.

Utöver detta så ska vi som lärare ständigt ha ett öga på de övergripande målen i läroplanens kapitel 1 och 2, vilka normer, attityder och förhållningssätt eleverna ska utveckla. Det ska påverka lärares val av arbetssätt och arbetsformer.

Är det någon som likt mig börjar få lite hjärtklappning och svett på ryggen? Det är ett maffigt uppdrag att vara lärare.

Enligt läroplanen ska läraren samverka med andra lärare för att nå de nationella målen. Undervisningen ska organiseras och genomföras så att eleverna får möjlighet att arbeta ämnesövergripande. Detta förutsätter att rektorn ger möjlighet för lärare att, enskilt och tillsammans med andra lärare, kontinuerligt planera, följa upp och anpassa undervisningen så att den i så stor utsträckning som möjligt gynnar varje elevs kunskapsutveckling (s. 15)

Vad har ni för möjligheter i tid och rum att prata om eleverna, dela tankar om planering och genomförande av undervisningen och tillsammans anpassa längs vägen så att eleverna når så långt som möjligt i sin kunskapsutveckling?