Goda råd - lucka 5

Vår utbildningsminister Jan Björklund envisas med att tala om katederundervisning, trots att få av oss har kvar varken katedern eller den stämning många av oss förknippar med detta begrepp. Vad är det egentligen han menar? Han tog ju upp detta igår igen som en tänkbar lösning på de försämrade resultaten i PISA.
Vi måste tidigare fokusera på mer lärarledd katederundervisning.
Mattelyftet och Läslyftet kallar han för omskrivningar för att vi nu fortbildar lärare att använda mer katederundervisning i svensk skola.  (Jan Björklund, 4 dec 2013)

Nationalencyklopedin beskriver

I de allmänna råden för planering och genomförande av undervisningen talar man istället om en strukturerad undervisning. Man hänvisar till grundskoleförordningen som slår fast att eleverna genom strukturerad undervisning ges ett kontinuerligt och aktivt lärarstöd som skapar förutsättningar för att nå kunskapskrav och utvecklas.

John Hattie (Synligt lärande för lärare, 2012) talar också om strukturerad undervisning.
En av de mer framgångsrika metoderna för att maximera undervisningens påverkan och som gör att lärarna kan tala med varandra om undervisning är strukturerad undervisning. Jag vet att många lärare upplever att det är hemskt att ens nämna detta som en önskvärd metod, men det beror på att den ofta felaktigt förväxlas med förmedlingspedagogik eller katederundervisning (ooops...) (vilket det inte är).
Strukturerad undervisning består av sju steg:

1. Läraren ska ha en tydlig uppfattning om vad lärandemålen är innan han eller hon förbereder en lektion. Exakt vad ska eleven kunna göra/förstå/tycka som ett resultat av undervisningen?
2. Läraren måste veta vilka kriterier för måluppfyllelse av prestationerna man kan förvänta sig och när och vad eleverna ska redovisa från lektionen/aktiviteten. Lika viktigt är att eleverna måste få reda på vilka prestationskrav som gäller.
3. Man måste bygga upp engagemang för inlärningsuppgiften - en "krok" som tar tag i elevens uppmärksamhet så att eleven förstår syftet och vad det innebär att lyckas.
4. Det måste finnas riktlinjer för hur läraren ska presentera lektionen - inklusive begrepp som input, exemplifiering och kontroll av förståelse.
5. Handledd övning ger möjlighet för varje elev att visa att han eller hon förstår nya kunskaper genom att arbeta igenom en aktivitet eller övningsuppgift - så att läraren kan ge återkoppling och individuell hjälp efter behov.
6. Summering innebär de åtgärder eller kommentarer som ger elever tips om att de har kommit till en viktig punkt under lektionen eller vid slutet av lektionen, för att hjälpa till att organisera och befästa elevens kunskaper och skapa en sammanhängande bild, reda ut oklarheter, undvika frustration och förstärka det som är viktigast att lära sig.
7. Självständig övning leder sedan till en första behärskning av innehållet, i synnerhet om eleverna får öva sina nya kunskaper i ett annat sammanhang. Om lektionen till exempel handlar om att man ska dra en slutsats efter att ha läst ett avsnitt om dinosaurier, kan övningen handla om att dra en slutsats efter att ha läst om ett annat ämne, till exempel valar. Förespråkarna för strukturerad undervisning menar att det vanligaste skälet till att elever inte lyckats tillämpa det de lärt sig är att man inte har genomfört detta sjunde steg.

Hattie nämns även i Skolverkets bok Forskning för klassrummet (2013). Lärarens drivande roll har tidigare underskattats  och hur läraren undervisar har hamnat i skymundan. Hattie lyfter fram betydelsen av en aktiv lärarroll där läraren uppmuntrar och utmanar sina elever och löpande ger dem återkoppling på deras lärande. Undervisnings- och lärandeprocessen måste synliggöras. Faktorer inne i klassrummet har större betydelse än yttre skolstrukturella faktorers betydelse, specifikt sådant som har att göra med hur läraren undervisar. Även Skolverket, Vad påverkar resultaten i den svenska grundskolan? , kommer fram till att mycket eget arbete inte gagnar elevers kunskapsutveckling, ansvaret för lärandet får aldrig skjutas över helt på eleven, även om målet med undervisningen är att göra eleven allt mer självgående och ansvarstagande.
Forskning för klassrummet talar om lärarledd undervisning.
En skicklig lärare är en tydlig ledare för det lärande som pågår. Det är viktigt att betona att lärarledd undervisning inte är detsamma som förmedlingspedagogik där läraren är den som talar mest. Exempel på verktyg för att stärka den lärarledda undervisningen är:

• att läraren använder en bred och varierad repertoar av undervisningsmetoder
• att läraren skapar ett dialogklimat
• att läraren skapar trygghet och ser varje elev
• att läraren uppmuntrar erfarenhetsutbyte mellan elever
• att läraren använder formativ bedömning ( s. 19)

Katederundervisning, strukturerad undervisning eller lärarledd undervisning? Vad är det Jan Björklund talar om?
I pressmeddelandet får han en fråga om lärares roller, då förklarar han att när det är lärarledd katederundervisning så finns ju läraren där, men istället för att överlämna uppgifter och ansvar till eleverna själva så undervisar läraren mera: förklarar, berättar, instruerar, repeterar, diskuterar med eleverna. Begreppet katederundervisning ska man ju inte tro att det betyder att läraren ska sitta i katedern, det är inte det det betyder, det är läraren som leder undervisningen i klassrummet på ett mer traditionellt sätt än att bara dela ut uppgifter till eleverna.

Inte vet jag hur många lektioner utbildningsministern varit med på men är det någon mer än jag som sitter och blir lite arg, eller i alla fall upprörd? Det finns säkert saker att lyfta upp och förbättra, men hallå, vad tror han vi gör på lektionerna? Jag är med på många lektioner och hör lärare berätta om ännu fler, som inte skulle kunna beskrivas som att lärare lämnar över till eget arbete, eller där läraren bara delar ut uppgifter. Lite mer förtroende för vårt arbete tack, utbildningsministern, och höjda förväntningar!

Vad är mest effektivt?
Hur skulle du beskriva din egen undervisning? Den du fick i skolan och den du erbjuder dina elever varje dag? Du som är rektor, vad lyfter du upp som goda exempel, vad vill du se på din skola?

Jan Björklund får avsluta dagens lucka:
Jag är övertygad om att den här utvecklingen går att vända. Sverige kan både återhämta resultaten och på sikt komma tillbaka till toppen. (4 dec 2013)

Goda råd - lucka 4

Jaha ni...det var inte roligt att titta på presskonferensen igår när resultaten från PISA 2012 presenterades. Det var deppigare än deppigt att höra att både matematiken, naturvetenskapen och läsförståelsen hade försämrats, ord som "förvånade över djup och bredd" hos försämringarna, kraftig försämring, allvarliga problem med likvärdighet användes.
Inom alla tre kunskapsområdena ligger nu Sveríge sämst bland de nordiska länderna och under OECD-genomsnittet, men kanske värst av allt är att vi försämrats ytterligare jämfört med tidigare PISA-mätningar.

Jag vill visa några bilder och kort förklara vad man ser. I matematik mäter man andelen elever som når de olika 6 prestationsnivåerna, där nivå 1 är elever som inte har tillräckliga kunskaper (mycket låg nivå), nivå 6 är de elever som har nått den högsta kunskapsnivån.

Du ser att den blå gruppen till vänster (de med lägsta kunskapsnivån) ökat och den längst till höger (de med högsta kunskapsnivån) minskat. Dubbelt dåligt.
Enda ljusglimten var att de svenska eleverna hade en högre självuppfattning om sitt kunnande i matematik, högre motivation och en mer positiv inställning till matematik än OECD-genomsnittet.

Resultaten i läsförståelse visas också i staplar med fem olika läsnivåer. Lägst till vänster och högst till höger.

Inte roligare läsning här....

Slutligen resultaten i naturvetenskap, här finns ingen lika bra jämförelsetabell men resultatpoängen har minskat från 495 till 485 PISA-poäng och OECD-genomsnittet ligger på 501 poäng. Japan 587 poäng och Finland 545 p, bara för att jämföra lite (vrida om kniven).

Varför kommer detta med i julkalendern? Jo, när Skolverket ska börja analysera och förklara resultaten tar man upp några intressanta punkter, saker som enligt forskning har stor påverkan på elevers resultat, man lyfter läraren och det som händer i klassrummet som avgörande och det finns många beröringspunkter med de goda (allmänna) råden:

• klassrumsklimat, ledarskap, arbetsro
• relationen mellan lärare och elev
• elever behöver aktivt stöd i sitt lärande
• hur vi använder resurser lokalt
• status på läraryrket och förtroende för skolan måste öka
• elever måste vara beredda på att lägga ner ett hårt arbete och ansträngning för att nå höga resultat
• man måste lita på lärares kompetens och förmåga att utveckla undervisningen (kollegialt lärande)
• formativ bedömning

Skolverkets generaldirektör Anna Ekström fastslog att med så stora snabba försämringar krävs det lösningar på systemnivå, inte ämnesnivå. Hon berättade om de stora utredningar som pågår om de senaste 10-20 årens stora reformer, från kommunaliseringen och framåt och hon sa att Skolverket tar allvarligt på resultaten i PISA 2012, för de tre kunskapsområdena är viktiga för all inlärning, och därför inte bara en kris i just dessa. Läs rapporten, vi kan använda information från sådana här undersökningar till att lära oss och bli bättre!

Vad tror ni krävs för att vända resultaten?

Källor: Skolverkets hemsida, sammanfattning och slutrapport PISA 2012, presskonferens 3 dec 2013 TV2

Goda råd - lucka 3

Gårdagens lucka handlade om en lång mening från Skolverkets goda (allmänna) råd om undervisningen som jag bestämt att fördjupa mig i genom ett antal luckor i december. Meningen handlade om hur lärare ska utgå från läroplanens olika delar när undervisning planeras och att alla elever ska utvecklas så långt som möjligt i sina kunskaper och normer.

Lärare ska utgå från elevgruppens intressen, erfarenheter och föreställningar kring det som undervisningen ska behandla så att eleverna får ett reellt inflytande över undervisningen (s. 12).

Här står det elevgruppens intressen, erfarenheter och förställningar men i texten står också att undervisningen ska ta hänsyn till varje enskild individs behov, förutsättningar, erfarenheter och tänkande.

Ju mer jag tänker på detta, ju större blir utmaningen...

1. Hur fasiken ska jag kunna ta reda på allt detta?
2. Hur ska jag ge alla vad de behöver - samtidigt?

De senaste veckorna har jag hört hur ett par kollegor formulerar sig kring just detta, dels i de regelbundna pedagogiska samtalen vi har på vår skola (just nu kring återkoppling), dels i Mattelyftet som jag är mycket engagerad i och i andra pedagogiska samtal i kommunen :

• Om jag inte visste vad de redan kan, kan jag ju inte ge dem möjligheter att utvecklas vidare. jag ställer frågor, enskilt och till hela klassen. De får skriva lappar om vad de kan, vad de undrar...
• Jag har massor av olika sätt
• ... (inte ett ord, hur ska jag kunna veta vad 24 elever har för tidigare kunskaper, det får visa sig på provet)
• Det är svårt att räcka till

I boken Att följa lärande (beskriven på bloggen här) av Dylan Wiliam finns ett avsnitt som heter Att ta reda på vad eleverna vet.
När vi vet vad eleverna ska lära sig måste vi fastställa var eleverna befinner sig i sitt lärande.
Lärare måste vara medvetna om att eleverna inte nödvändigtvis lär sig vad lärarna avser, och det är också oundvikligt på grund av inlärningens oförutsägbara natur. Det är alltså viktigt att lärarna utforskar elevernas tänkande, innan de tar för givet att eleverna har förstått något. Att konstruera frågor som ger denna avgörande insikt om elevernas tänkande är emellertid inte alldeles lätt.

Kan man gå vidare om inte alla elever har förstått det som undervisningen handlar om?

Det är ett professionellt beslut som varje lärare själv måste fatta. Vad som inte är professionellt är att fatta beslutet utan att först ha tagit reda på vad eleverna i klassen kan. En vanlig invändning är att lärare inte har tid att formulera sådana frågor för de är fullt sysselsatta med att betygssätta. Detta visar bara hur ineffektiva många av våra standardrutiner för lärande är. Alla vet hur lång tid det tar att "rätta" och kommentera (med ungefär samma ord) i 20 elevers skrivböcker, när eleverna har lämnat klassrummet innan läraren upptäckt att det fanns en viktig poäng som de inte hade förstått.
Frågan är alltså om läraren tar reda på om eleverna har förstått en sak medan de fortfarande är kvar i klassrummet och det finns tid att rätta till det., eller upptäcker läraren det först när han sitter hemma och tittar i elevernas skrivböcker? Om vi ser det ur detta perspektiv kan betygssättning anses som ett straff för lärare får för att inte ha lyckats ta reda på att de inte uppnådde det avsedda lärandet medan de hade eleverna framför sig.

Några (av bokens 53) metoder om du vill få syn på dina elevers kunskaper, í farten, medan de befinner sig mitt i lärandet:

• Låt eleverna skriva korta förklaringar på vita papper eller små whiteboards och hålla upp, du får då veta hur många som kan, och hur många som behöver nya förklaringar...
• Exit tickets, låt eleverna skriva vad de lärt sig på små notislappar som de sätter på dörren när de går.
• ABCD-kort, eleverna har kort märkta med dessa fyra bokstäver. Ställ frågor och ge fyra olika svarsalternativ och be eleverna hålla upp rätt svarsbokstav. Använd gärna frågor med flera rätta svar.
• Bokstavshörn - som ABCD-kort men låt eleverna ställa sig i olika hörn, ungefär som vid en värderingsövning (fyra hörn).
• Röd-gul-grön mugg eller kort som eleverna nvänder för att visa hur säkra de känner sig på det som behandlas
• Tummen upp, låt eleverna visa med tumme upp, tumme ner, eller tumme i sidled hur säkra de är. Eller låt dem hålla upp 0 till fem fingrar.

Ett sätt att skaffa sig information om elevers förkunskaper är att låta dem göra en diagnos med frågor eller uppgifter i inledningen av ett arbetsområde, eller att tillsammans göra en tankekarta.

När det gäller den andra frågan om hur jag som lärare ska kunna ge alla elever vad de behöver - samtidigt - så är väl det en utmärkt fråga för ett pedagogiskt samtal och erfarenhetsutbyte, vi gör detta varje dag, på så många olika sätt. Kommentera gärna! Detta kallas med ett finare ord för differentiering, ett begrepp som vi stött på i sammanhang kring inkludering i kommunens ifous- projekt Inkluderande lärmiljöer. Projektets vetenskapliga ledare Susan Tetler har lyft att vi inte har något riktigt bra svensk ord som beskriver vad differentiering handlar om, det är inte frågan om individualisering för olika elever. Återkommer i frågan!

Goda råd - lucka 2

Som beskrevs igår kommer årets pedagogiska julkalender här på Höörs kommuns skolutvecklingsblogg att handla om de goda (allmänna) råd om undervisningen som vi fått från Skolverket, men som vi kanske inte riktigt upptäckt, eller i alla fall inte pratat igenom ordentligt.

Idag har jag fastnat för ett stycke i kapitlet om planering av undervisningen. Det är ett stycke att skriva en hel julkalender om:

Lärare bör vid planeringen av undervisningen tydliggöra vilka delar av ämnets syfte som undervisningen i det aktuella arbetsområdet ska inriktas mot och utifrån det avgöra hur det centrala innehållet ska kombineras och behandlas så att eleverna ges förutsättningar att utvecklas så långt som möjligt i förhållande till kunskapskraven (s. 12).

• Hur tydliggör vi syftet?
• Hur planerar man så att alla delar av det centrala innehållet kommer med som en naturlig del?
• Hur ska jag lägga upp undervisningen så att syftet uppnås med hjälp av det centrala innehållet?

Men jag kör idag fast i de två sista raderna så att eleverna ges förutsättningar att utvecklas så långt som möjligt i förhållande till kunskapskraven...

Hur känns det? Som lärare är vi de personerna som kan just ge eleverna förutsättningar att utvecklas. Vårt sätt att bemöta våra elever, vårt sätt att bygga upp relationer, hur vi planerar vår undervisning, hur vi använder allt från läromedel till IKT påverkar elevernas förutsättningar att utvecklas. Vilka arbetsuppgifter, vilka genomgångar, vilka olika slags prov vi använder har stor påverkan. Hur vi engagerar eleverna i planeringen, om de får ha inflytande över innehåll eller arbetsformer påverkar.

Tänker vi tillräckligt mycket på vilka effekter vi kan ha? Eller gör vi ibland saker av vana och med känslan av att tidigare erfarenheter visat att just det sättet vi har valt fungerar?

En annan sak som slår mig när jag läser den valda meningen, särskilt de åtta sista orden är att uppdraget skärpts. Tidigare har det funnits stöd i styrdokument för att läraruppdraget främst handlat om att eleverna ska nå målen för godkänt (eller E...) men nu står det tydligt att eleverna ska utvecklas så långt som möjligt. Finns det några ribbor här? Dels när det gäller kunskapskrav men också när det gäller den personliga utvecklingen som särskilt beskrivs i del 1 och 2 av läroplanen.

I skollagens tredje kapitel står
Alla barn och elever ska ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål. Elever som lätt når de kunskapskrav som minst ska uppnås ska ges ledning och stimulans för att kunna nå längre i sin kunskapsutveckling.

Jag tänker  på John Hatties stora forskning med faktorer som påverkar elevers resultat. I en bok som kom från Skolverket för några veckor sedan Forskning för klassrummet tas upp att det inte finns några enkla lösningar på de utmaningar som finns i skolan eller några speciella metoder som har effekt för alla elever i alla klassrum. Hatties syfte var inte att rada upp en massa faktorer, eller att skolor skulle välja ut några som hade höga siffror och jobba "på recept" med. Nej, syftet var att beskriva vad som påverkar elevers studieresultat och utmana till att ta ett nytt grepp om undervisning, få syn på lärandet i det som sker i klassrummen.
En sak han kom in på och som har stor betydelse har med dagens goda (allmänna) råd att göra handlar om förväntningars betydelse för elevers resultat.

Många undersökningar har visat att lärares, elevers egna och föräldrars förväntningar på elevers resultat har mycket stor betydelse för resultaten, ett exempel är undervisning i nivågrupper, något Skolverket pekar ut som en viktig förklaring till de sjunkande resultaten i sin översikt Vad påverkar resultaten i svensk grundskola? (2009). Just förväntningarna  på eleverna i de olika grupperna bidrar till så kallade inlåsningseffekter och varken starka eller svaga elever gynnas av nivågrupperingar under längre tid. Dessutom påverkas likvärdigheten starkt negativt av nivågrupperingar.

I kommentardelen i det allmänna rådet till detta stycke beskrivs att skolans uppgift är att skapa förutsättningar för att alla elever ska utvecklas så långt som möjligt enligt de nationella målen. Det beskrivs som naturligt att kursplanerna är utgångspunkt för planeringen av undervisningen. Vid planeringen behöver läraren utgå från kursplanens syfte och de förmågor som anges där, det centrala innehållet samt kunskapskraven i ämnena.

För att främja elevernas kunskapsutveckling ska undervisningen enligt läroplanen ta hänsyn till varje enskild individs behov, förutsättningar, erfarenheter och tänkande (s. 14).

Lärare behöver vid planeringen ta ställning till hur elevernas kunskaper ska utvärderas, vilka bedömningsformer som ska användas och när olika bedömningstillfällen är lämpliga att genomföras. En förutsättning för detta är att läraren har identifierat vilka delar av kunskapskraven som bedömningen ska utgå från i det aktuella arbetsområdet. genom att göra eleverna delaktiga i detta arbete kan de utveckla ett allt större ansvar för sina studier. eleverna utvecklar även en förtrogenhet med vad som kommer att bedömas och bedömningstillfällena blir därigenom avdramatiserade, vilket tillsammans med en aktiv återkoppling från läraren är gynnsamt för elevernas lärande.

Solklart? Men inte så lätt...

1. Planera vilka förmågor som ska utvecklas, vilka kunskapskrav som ni ska arbeta mot, vilket centralt innehåll som passar bra som arbetsmaterial, och vilka arbetsformer och arbetssätt som ni tänker fungerar bäst.
2. Ta reda på och utgå från elevernas behov, förutsättningar, erfarenheter och tänkande.
3. Planera vilka bedömningsformer som ska användas och när det ska ske.
4. Kommunicera detta till eleverna och gör dem delaktiga.

Utöver detta så ska vi som lärare ständigt ha ett öga på de övergripande målen i läroplanens kapitel 1 och 2, vilka normer, attityder och förhållningssätt eleverna ska utveckla. Det ska påverka lärares val av arbetssätt och arbetsformer.

Är det någon som likt mig börjar få lite hjärtklappning och svett på ryggen? Det är ett maffigt uppdrag att vara lärare.

Enligt läroplanen ska läraren samverka med andra lärare för att nå de nationella målen. Undervisningen ska organiseras och genomföras så att eleverna får möjlighet att arbeta ämnesövergripande. Detta förutsätter att rektorn ger möjlighet för lärare att, enskilt och tillsammans med andra lärare, kontinuerligt planera, följa upp och anpassa undervisningen så att den i så stor utsträckning som möjligt gynnar varje elevs kunskapsutveckling (s. 15)

Vad har ni för möjligheter i tid och rum att prata om eleverna, dela tankar om planering och genomförande av undervisningen och tillsammans anpassa längs vägen så att eleverna når så långt som möjligt i sin kunskapsutveckling?

Goda råd- Årets julkalender för lärare och skolledare - lucka 1

Förra året skrev jag en julkalender om Synligt lärande, jag fick oändligt mycket positiv återkoppling på olika sätt och ni vet vad som händer när man arbetar med något och får positiv respons, då vill man fortsätta och helst komma lite längre nästa gång.

Vad blir då temat på årets julkalender, som jag tänker ska komma som ett inlägg varje dag mellan 1 och 24 december? Jag funderade på att utgå från inkludering, "dagens skolforskningsrön", olika formativa tekniker från Dylan Wiliam, eller kanske om professionell utveckling som Timperley ser på det, men gick inte riktigt igång på det...som jag gör på en annan sak.

Nämligen Skolverkets allmänna råd om planering och genomförande av undervisningen, som kom 2011 men som jag inte tycker har fått tillräckligt mycket uppmärksamhet. Galet tycker kanske en del, men vi får se vad vi kan hitta där, för mig är det en guldgruva, och jag tycker namnet är helt fel. Varför heter det allmänna råd när det i själva verket är goda råd om undervisning, eller faktiskt till och med om lärande, ännu finare och det som är anledningen till att de flesta av oss valt våra yrken, skolledare och lärare, pedagoger, ja och specialpedagoger. Sedan tänker jag att jag nog inte kan låta bli att komma in på de nämnda områdena också, för samma saker blir tydliga överallt, i läroplan, allmänna råd, i forskningen, i listor över framgångsfaktorer för lärande.

Vad är ett allmänt råd?
Det som styr skolans verksamhet är skollagen, grundskoleförordningen och naturligtvis läroplanen. Där finns skolans och lärares uppdrag beskrivna. I de två första delarna i Lgr11 beskrivs skolans värdegrund och uppdrag och de övergripande målen och riktlinjer för elevernas hela utbildning. I den tredje delen finns kursplanerna med kunskapskraven för grundskolans alla ämnen. För att vi ska bli lite klokare de olika delarna i uppdraget skriver Skolverket allmänna råd. De kan handla om åtgärdsprogram, kvalitetsarbete eller IUP. Men i samband med den nya läroplanen kom det ett allmänt råd om planering och genomförande av undervisningen. Good news för alla lärare! Men min upplevelse är att ganska få har läst och tagit till sig detta, kanske för att de kom mitt i en enorm ström av stödmaterial från Skolverket, ämnesfilmer, kommentarmaterial. Och vi lärare, vi läste läroplanen, funderade på om eller hur vi skulle förändra vår undervisning och försökte begripa skillnaden mellan goda och mycket goda kunskaper (det gör vi fortfarande...). Nu ska vi se om vi kan få lite hjälp eller goda råd. Något som också behövs är diskussion ute på skolorna och i arbetsrummen om hur man gör och hur man skulle vilja göra.

 

 

I detta allmänna råd beskrivs att det innehåller rekommendationer om hur lärare, rektorer och huvudmän kan eller bör handla för att uppfylla kraven i bestämmelserna. De allmänna råden syftar till att påverka utvecklingen i en viss riktning och till att främja en enhetlig rättstillämpning. Råden bör alltså följas om skolan inte handlar på ett annat sätt som gör att kraven i bestämmelserna uppfylls.

Okej så långt. Vi arbetar med målen i läroplan och skollag som ledstjärna, och till hjälp har vi fått dessa allmänna råd att hålla oss till och följa när vi ska planera och genomföra undervisning, arbeta med kunskapsbedömning och betygssättning, när vi ska följa upp undervisningen och när vi dokumenterar vårt arbete. Detta är nämligen rubrikerna i det allmänna rådet, och jag tänker dyka ner i de 24 mest intressanta styckena.

 

Och idag, i den första luckan väljer jag faktiskt framsidesbilden till det allmänna rådet. Ringar på vattnet som sprider sig kring en fallande droppe.

 

Om en lärare börjar förändra något i sin undervisning, så märks det på skolan, i elevgrupper, och bland kollegor. Min förhoppning är att någon dag i adventstiden ska du hitta något som dina tankar går igång på så att du vill prova att förändra något i din undervisning, något som gör det lättare eller roligare för dina elever att lära sig saker och bli medveten i sin lärandeprocess. Trevlig första advent!

Skolforskning - hur kan man använda den?

I Lärarnas nyheter läste jag att många (17%) lärare i en undersökning visade sig ovetande om att undervisningen ska "vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet". Det är säkert så, även om det är tydligt beskrivet i läroplan och skollagen, men jag väljer att inte fastna i det, utan att fundera vidare på vad det egentligen betyder och innebär, och hur jag som lärare kan ánvända forskningsresultat i min undervisning. 

 

De senaste 10 åren har det kommit alltmer forskning om det som händer inne i klassrummen, det du och jag som lärare gör och som vi vet påverkar elevresultaten mer än yttre förutsättningar och resurser.

 

Var hittar man forskningsresultat?

 

Om du på Skolverkets hemsida klickar på Skolutveckling och sedan Forskning kommer du fram till Forskning i skolan, ett slags startsida för deras material. Där finns massor att läsa.

För lite mer än en vecka sedan kom det en bok Forskning för klassrummet som du kan beställa, skriva ut eller läsa direkt på skärmen. Den ska inspirera oss lärare och vara ett underlag för kollegiala diskussioner om hur man kan undervisa utifrån vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.
Jag tycker att den på ett kortfattat men ändå innehållsrikt sätter fingret på det vi behöver fundera vidare på kring till exempel inkludering, det kapitel jag genast bläddrade fram och läste. Det gav mig lite igenkänningsfaktor och nya tankar och lust att prata med mina kollegor om hur vi verkligen ser eleverna som en resurs i arbetet med att öka inkludering. Vem, annan än dem, vet verkligen vad vi behöver lägga krut på?

Vidare fastnar jag för en 9 min film med Bengt Persson och Claes Nilholm om förändrad syn på specialpedagogik när skollagen och läroplanen ändrats. Jag hittar också massor av artiklar om formativ bedömning, alla är ganska korta och lätta att läsa och det krävs inte att jag läser forskarnas hela avhandlingar, om jag inte blir jätteintresserad och vill det, då hittar jag länkar till detta också. Alltså ett slags smörgåsbord för lärare och skolledare, att klicka runt och njuta av. Perfekt!

 

Kommunförbundet Skåne har översatt och sammanfattat några rapporter av internationella skolforskare. Du hittar en översikt här. Mycket användbara artiklar.

 

 

Helen Timperleys artikel om professionell utveckling på alla nivåer i skolan

 

OECD - om skolutveckling



 

 

Skolporten är också en användbar sida. Klicka på FOU, jag tycker särskilt mycket om att kunna läsa intervjuer med forskare om vad de har kommit fram till och vad de undrar. Rickard Östergren,  har nyss skrivit en avhandling om matematiksvårigheter. Han beskriver hur flera olika "sårbarheter" kan leda fram till matematiksvårigheter som man kanske kan kalla dyskalkyli och om hur man kan arbeta med dessa i skolan. Skolporten har tidigare gett ut en tidskrift 360 om skolforskning, men den har just bytt namn till Skolporten.

 

I fack- och ämnestidningar som Lärarnas nyheter, Origo, Pedagogiska magasinet och Skolvärlden brukar man också kunna läsa om aktuell och intressant forskning. Ett lätt sätt att hålla sig orienterad.

Det finns massor av intressanta bloggar också som man kan undersöka

Pedagog Stockholm

Pedagog Malmö

 

Den som är intresserad av inkluderande undervisning ska absolut ladda ner boken Inkluderande undervisning - vad kan man lära av forskningen?

Den kan användas av lärare som studiematerial och underlag för samtal eller om man vill få lite nya tankar och idéer.

 

Hur kan man använda forskningsresultat i sitt klassrum och i sin undervisning?

Ett bra sätt är att läsa något avsnitt ur något av ovanstående, och utgå från de elever man har och det område man tänker arbeta med. Fundera på hur elevernas behov och förkunskaper ser ut och vad du vill att de ska lära sig. Därefter väljer du ut något från en bok eller artikel, kanske en metod för problemlösning eller ett sätt att låta eleverna skatta sina egna kunskaper. Prova och tänk igenom vad som hände och om det var något som blev annorlunda. Det som fungerar ska du naturligtvis fortsätta med.

 

 

Lycka till!

Att följa lärande

Formativ bedömning stöter vi ofta på, nu har Dylan Wiliams bok Embedded formative assessment översatts till svenska. Den heter Att följa lärande och kommer från Studentlitteratur (2013).

Vem är Dylan Wiliam?
Han är en internationellt känd skolforskare och lärare som sedan många år tillbaka forskar kring formativ bedömning och lärares arbete med att bygga sin undervisning på analys av undervisningen och elevernas kunskaper.

Vad är formativ bedömning?
Formativ bedömning är den process som lärare och elever under lärandet använder för att känna igen och reagera på elevlärande för att förbättra lärandet. (s. 53)
Wiliam beskriver att formativ bedömning fungerar för att elever inte alltid lär sig det vi lär ut - en del lär sig mer, andra mindre, och en del helt annorlunda. Då måste vi lärare ta reda på hur elevernas lärande ser ut, göra det synligt som också Hattie talar mycket om. Formativ bedömning påverkar i två riktningar - elevernas lärande och lärarnas undervisning.
Bedömning är mest effektiv när den sker i anslutning till det pågående lärandet - minute by minute, day by day (s. 13).

Boken innehåller en mängd (minst 53 stycken) praktiska tekniker, konkreta sätt att arbeta med formativ bedömning i klassrummet, därför är den viktig att läsa om man vill komma igång och prova direkt.
Ibland tvekar man att införa nya saker, som till exempel öka den formativa bedömningen, för man vet inte riktigt hur man ska göra. Till dig säger Wiliam att den stora utmaningen för den som vill arbeta med bedömning för lärande är att våga låna tid från sig själv. Det tar tid att planera undervisning så att formativ bedömning kommer in som ett naturligt inslag. Det tar tid i undervisningen att arbeta med formativ bedömnning - men det tar inte tid från lärandet. Eleverna kommer successivt att bli säkrare och självständigare i sin lärandeprocess, det blir möjligt att gå snabbare fram med en större grupp och få tid över att särskilt uppmärksamma de lite långsammare eleverna (s. 13).
Forskningen om vad som kännetecknar de mest effektiva skolorna blir lite komisk:

1. Gör er av med pojkarna. I hela världen överträffar flickorna pojkarna, även i tidigare mansdominerade områden som teknik och matematik. Ju fler flickor det finns i skolan, desto bättre går det.
2. Bli en kyrklig privatskola. De har bättre resultat än alla andra skolor.
3. Flytta skolan till ett lummigt förortsområde. Där visar sig elever prestera bäst, de får bäst stöd av hemmet och dessa skolor har mest pengaresurser.

Skämt åsido, detta är såklart inte lösningar, men den andra generationens forskning om effektivitet i skolan visar att de flesta skillnaderna mellan skolorna beror på skillnaden mellan de elever som går där. Skolverkets rapport "Vad påverkar resultaten i svensk grundskola?" tar upp att från att ha haft en skola med små skillnader mellan olika skolors resultat (likvärdighet) har nu Sverige fått skolor med alltmer homogen elevsammansättning har nu skillnaderna blivit större mellan skolor. PISA (2007) kommer dock fram till att effekten av att gå på en viss skola bara är fyra gånger så liten som effekten av att gå i ett visst klassrum. För det är det läraren åstadkommer i sin undervisning som har absolut störst effekt för vad eleverna kommer att lära sig. Det har vi hört många gånger, men vad kan man göra om man vill utveckla sin undervisning?

Att följa lärande är uppdelad i de fem nyckelstrategierna i formativ bedömning:

1. Att klargöra , delge och skapa förståelse för lärandemål och kriterier för framsteg.
2. Att åstadkomma effektiva klassrumsdiskussioner, aktiviteter och inlärningsuppgifter som visar att lärande har skett.
3. Att ge feedback som för lärandet framåt.
4. Att aktivera eleverna till att bli läranderesurser för varandra.
5. Att aktivera eleverna till att äga sitt eget lärande.

När du läser boken får du många tankar om vilken viktig roll du har som lärare, du kommer garanterat att tänka tillbaka på situationer där dina elever lärt sig mycket eller motsatt.
Några saker jag fastnade för när jag läste var:

• Några lärare menar att de inte har tid att syssla med formativ bedömning, de lägger mycket tid och kraft på betygssättning och skriftliga omdömen (summativ bedömning). Fundera då på om det är effektivt för elevernas lärande. Säg att dina elever arbetar med att skriva ner svaret på någon fråga kring till exempel hur de förstår ett begrepp som fotosyntesen. Om eleverna lämnat klassrummet och inte riktigt förstått detta begrepp och du nu ska ge dem återkoppling på det de har skrivit, då har du framför dig ett antal timmar när du ska skriva i stort sett samma kommentar i allas böcker. Wiliam funderar nu på vad som skulle hänt om läraren redan när eleverna finns kvar i klassrummet skulle försöka få syn på deras uppfattningar, till exempel genom att be dem berätta för varandra i par och gå omkring och lyssna, eller rita upp en bild på sina små whiteboards och hålla upp. Utifrån det skulle läraren kunna utreda vissa missuppfattningar, ge eleverna nya chanser att lära sig.
  Om vi ser det ur detta perspektiv kan betygssättning anses som ett straff som lärare får för att inte ha lyckats ta reda på att de inte uppnådde det avsedda lärandet medan de hade eleverna framför sig. Får läraren klassen på spåret igen på en gång med klassen framför sig medan betydelsen av elevernas svar och lärarens frågor fortfarande kan förhandlas eller arbetar läraren med en elev i taget när de har gett sig iväg, och skriftligt? (s. 93)
• Feedback måste generera tänkande, inte känslor.
  när elever får återkoppling på prov i form av poäng eller betyg blir det starka känslor, glädje, ilska eller tårar. Vilket slags feedback ger lust att arbeta vidare mot ökade kunskaper och förbättrade resultat?
  Så snart elever jämför sig med någon annan fokuseras deras mentala energi på att skydda sin egen känsla av välbefinnande snarare än på att lära sig något nytt. (s. 141)
• Hemligheten med effektiv feedback är att det inte räcker med att säga vad som är fel. Effektiv feedback måste ge recept för framtida åtgärder (s. 134)Ordet feedback beskrivs i boken komma från ingenjörsvetenskapen. Norbert Wiener använde termen feedback första gången 1946 och i det tekniska sammanhanget är den viktiga faktorn i feedback att den bildar en del av en återkopplingsslinga. Rent praktiskt kan man beskriva feedback som användandet av en termostat  för att reglera temperatur i ett rum.
  Ange det önskade tillståndet - ställa in termostaten på önskat antal grader
  Mäta nuvarande temperatur (termometer)
  Jämför den nuvarande temperaturen med det önskade tillståndet (termostat)
  Få det nuvarande läget i linje med det önskade (uppvärmnings- eller nedkylningssystem)
  Enkelt?
• Lärare ger ofta för mycket feedback, vi borde ge mindre men mer fokuserad feedback (s. 143)

Några av alla 53 teknikerna som jag blev nyfiken på att pröva:
"Tänkande tummar" och "Först till fem"
Eleverna i hela klassen visar läraren samtidigt hur väl de har förstått till exempel en genomgång genom att hålla sina tummar på olika sätt.
Uppåt - bra
Horisontellt - inte säker
Ner - fortfarande osäker
Ett annat sätt är att eleverna håller upp noll till fem fingrar utifrån hur säkra de känner sig.
"Bästa provet"
Genomför ett "vanligt prov", samla in och dela sedan ut till eleverna igen i grupper om fyra´elever. Förutom sina egna orättade prov får gruppen ett ej ifyllt prov. Nu ska de gemensamt ställa samman de bästa svar de kan. Inom gruppen kontrollerar eleverna sina svar, jämför dem med frågorna och diskuterar vilka svar som är bäst. Grupperna kan sedan dela med sig av sina bästa svar till övriga grupper. Sedan kan man ge ett summativt prov.

Elevernas uppfattningar är inte slumpmässiga tankar utan resultatet av olika sätt att förstå sina erfarenheter. Om lärare använder många olika sätt att få syn på elevers uppfattningar och undervisar utifrån detta mot målen kan läraren göra klassrummet till en mycket mer engagerande plats för eleverna ,där läraren kan göra en snabb och effektiv undervisningsanpassning för att gå alla elevers lärbehov tillmötes. när läraren väl vet var eleverna befinner sig i sitt lärande kan han ge feedback till eleverna om vad de ska göra härnäst. (s. 119)

När lärare försöker förändra mer än två eller tre saker i sin undervisning samtidigt är det typiska resultatet att deras undervisning försämras, och de går tillbaka till sitt gamla sätt att undervisa. Mitt råd är att varje lärare väljer en eller två av teknikerna i boken och prövar dem i klassen. Om de visar sig effektiva ska målet vara att tillämpa dem tills de sitter. Om de inte är effektiva kan läraren förändra dem eller pröva en annan teknik. Ingen av teknikerna passar för alla, men jag tror att alla lärare kan hitta något som fungerar för dem (s. 175).

Lycka till!