Positiva samspel och goda relationer främjar barns utveckling och lärande

I ifous-projektet har vi stött på en person som gjorde så stort intryck att vi ville bjuda alla våra kollegor på en dos av densamma. Torsdagen i uppstartsveckan  hade vi bjudit in Lisbeth Henricsson, psykolog från Linköping för att ge oss tankar och utmaningar kring en viktig del av inkludering: bemötande och möten mellan människor.

Vem är Lisbeth?
Till vardags arbetar hon på sektionen för resurs- och stödverksamhet i Linköpings kommun, hon har arbetat i 40 år som psykolog, under åren har hon och hennes kollegor tagit fram ett koncept som kallas Lärande samspel. Lisbeth beskrev det som ett förhållningssätt, och en utbildning för vuxna som ska bygga relationer och samarbete med barn och unga, ofta de elever som kallas utagerande, det vill säga som reagerar med att explodera, kränka andra människor och som kan vara väldigt svåra att samarbeta med.
Lisbeth har forskat och doktorerat om både elever med utagerande och inåtvänt beteende. Avhandlingen heter Warriors and worriers, läs mer här och den handlar om hur bemötande från tex lärare påverkar barns utveckling. Lisbeth är nominerad till Stora Psykologpriset, vem som vinner det avgörs i höst. Motiveringen till nomineringen lyder:
"...för sitt outtröttliga arbete för barns och elevers bästa. Under 35 år har hon stöttat och handlett pedagoger inom förskola och skola som i sin tur kunnat stötta barn och föräldrar."
Redan när jag mötte Lisbeth vid tåget uppfattade jag hennes engagemang och energi, hon utstrålar  detta med varje cm.
Förmiddagen (som många önskade skulle kunna tänjas ut till en heldag) blev fylld av en blandning av djupt förankrade forskningsrön, berättelser, exempel, skratt och frågor som gav tankar vidare.

Lisbeth inledde med
I varje möte med en annan människa; barn eller vuxen, har jag något att lära mig.
och vidare hänvisade hon till Hatties forskning där hon fastnat för aspekterna kring att bygga goda relationer mellan lärare och elever samt skapa arbetsro. Hon berättade om sin forskning och olika skyddsfaktorer i form av social kompetens och just relationerna mellan lärare och elever, när detta finns minskar problemsituationerna, eleverna får ökad status bland kamrater, minskad ensamhet och ökade skolframgångar.  Lisbeth påminde om att kritik som framförs inför andra barn sänker självkänslan och kan lätt leda till att roller som syndabockar legaliseras.

Vad är hälsa?
Några intressanta definitioner:

• Ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande (WHO)
• Förmågan att älska, leka, arbeta och förvänta sig gott (Emmy Werner)
• Att lära sig handskas med livet som det är (Lars H Gustafsson)
• Hela samhällets sociala, emotionella, andliga och kulturella välbefinnande (aboriginerna)

Framgångsfaktorer hos effektiva skolor (enligt Bringlöv, Morin, Samuelsson, Sanne och Sjöstrand 2005) handlar om att samtidigt satsa på kunskapsmål och social omsorg. Lärarnas förhållningssätt och förmåga att bygga goda relationer, omhändertagande och att motivera eleverna är också viktiga faktorer. Småskalighet, tydligt ledarskap, samsyn hos personalen, kontinuitet, att skolan"krokar arm (samarbetar väl) med föräldrarna och tar sitt ansvar lyfts också fram som viktigt.

Lisbeth tog upp hur viktigt det är med en trygg anknytning, det är en grund att stå på hela livet. Anknytning ger nyfikenhet som ger lärande, så är det!
En sak jag fastnade för och som jag tänkt på många gånger sedan föreläsningen var:
Erbjud mer anknytning än barnet behöver! Tänker mig ett hav för barnet att simma i, ett hav av trygg relation, tillit, uppmuntran...vad tror du det har för effekt på lärandet? Alla barn har inte guldnycklar med sig i form av tillit, grundtrygghet, anknytning. Som lärare kan vi få komma med budskapet att världen är god och människor kan jag lita på.

Lisbeth drog innehållet i det hon talade om, relationer till barn, vidare till att gälla relationer mellan människor, mellan kollegor, mellan vuxna. Hon påminde om att vi alla bär vår ryggsäck med oss, vad vi har varit med om formar oss och ger oss de strategier vi använder för att bemöta varandra.

Som lärare måste vi få känna att vi har bemästrandestrategier:

• en hög känsla av kompetens och hanterbarhet (individuell och kollektiv)
• gemensamma regler och förhållningssätt
• kunskap och färdighet att förebygga problematiskt beteende

Vi fick prova en modell som beskrivs i Lärande samspel när vi skulle hitta framkomliga vägar kring ett problem (konflikter på raster). Detta var vi många som blev nyfikna på att utveckla, om någon som var på föreläsningen saknar powerpointen, maila Christel, så kan jag skicka den.

Lisbeth talade mycket om att vara lösningsfokuserad och att använda kraften i att uppmuntra, hon gav ett verktyg som hon kallade "tio gem". Den som vill ta reda på hur mycket uppmuntran hon eller han faktiskt sprider omkring sig en vanlig dag, fyller på morgonen sin högra ficka med tio gem. För varje gång en uppmuntran (till en elev eller kollega) uttalas, flyttas ett gem över till andra fickan. Kolla på kvällen hur det egentligen var :-)

Ja, detta var ett axplock av allt det Lisbeth Henricsson pratade om en förmiddag¨på Älvkullen i Höör. Som alltid när man träffar en människa som är engagerad och brinner för något blir man lite smittad, man tänker till kring hur man egentligen vill vara som lärare och människa, och riktigt densamma är man inte sedan. Något har man förändrat, men märker eleverna eller barnen det? Det är vår utmaning...

Lyssna på en intervju med Lisbeth här.