Tjugo reflektioner om undervisningen ur elevperspektiv

En bra skolutvecklingsblogg skrivs av Johan Lindström, den handlar ofta om IKT och datorer i undervisningen. Om du är med i några grupper för lärare på Facebook har du kanske läst hans reflektioner efter att ha följt eleverna på den skola där han är biträdande rektor under två heldagar.

En dag följde jag en klass och en annan dag följde jag en annan klass. De lektioner där eleverna har haft eget arbete har jag gjort samma uppgifter som eleverna gjort (i de ämnen där detta varit möjligt – jag har inte gjort det på språkvalslektioner där jag inte kunnat språket eleverna läst). I de fall där eleverna jobbat två och två eller i grupper har jag gjort motsvarande uppgifter själv.

Jag följde eleverna enligt deras schema. Mina raster var exakt desamma som elevernas, min lunch densamma som elevernas osv. För att störa eleverna så lite som möjligt (och därmed få uppleva hur eleverna verkligen har det) satte jag mig längst bak i klassrummet under alla lektioner.

Totalt deltog jag under tio lektioner under dessa två dagar, fördelat på sex lektioner ena dagen och fyra lektioner den andra dagen. De erfarenheter som detta givit mig skulle vara nyttigt för alla skolledare och lärare att ta del av. Jag rekommenderar de som har möjlighet att avsätta en heldag för att följa en klass ska göra det för att själv uppleva det jag gjort. Har man inte den möjligheten så ger det en hel del att vara med en eller två lektioner också, men en heldag ger perspektiv som man inte får vid enstaka lektionsbesök. Att uppleva elevperspektivet själv är något helt annat än att tänka sig in i hur man tror det är att vara elev i ett (mitt, ditt eller någon annans) klassrum. Jag har gjort många lektionsbesök (både i min roll som skolledare och i rollen som observatör inom våga visa-projektet tidigare) på olika skolor och är van att observera både lärare och elever. Trots denna vana gav det här sättet att observera vad som sker på lektionerna mig väldigt mycket som jag inte upplevt på samma sätt tidigare. De som inte själva har möjlighet att besöka andras lektioner under hela skoldagar får hålla till godo med min beskrivning nedan. 

 

Läs artikeln med Johans reflektioner!

 

Det är vad som händer under lektionerna som avgör om vi har en bra eller dålig skola i Sverige och vill vi förbättra skolan är det där vi ska lägga fokus!

 

Säkert fastnar vi för olika saker, de tre reflektionerna som överraskade mig mest var:

 

 

Reflektionerna avslutas med 16 förslag på vad lärare kan göra för att förebygga det som beskrivs i reflektionerna.

 

Användbart? Bara du avgör!

Lärarnas klunk av den beska medicinen från Skolinspektionen

Vi har de två senaste dagarna förkovrat oss i och funderat kring det som Skolinspektionen upptäckt vid alla sina tillsynsgranskningar de senaste fem åren. De har gjort tusen kommunbesök och kommer fram till att det görs mycket som är bra men att det finns en del brister som återkommer i många kommuner. Huvudmannens och rektorernas ansvar var de två första områdena och idag kommer den tredje. Ingen är väl överraskad av att det är lärarnas arbete som har den största inverkan på elevernas resultat och upplevelser i skolan.
Om man vill förbättra resultaten måste man utveckla undervisningen!
Från huvudrapporten Från huvudmannen till klassrummet:

Undervisningen ska utgå från läro- och kursplanernas mål. Där anges vilka kunskaper en elev måste ha med sig för att gå vidare till nästa nivå i studierna eller arbetslivet. Skolinspektionen konstaterar återkommande att undervisningen inte i tillräcklig utsträckning utgår från kursplanernas och läroplanernas mål. I flera fall undervisas eleverna endast i delar av ämnets centrala innehåll och endast vissa förmågor utvecklas. Vi ser i vår skolenkät, liksom forskningen visat, att lärarens förväntningar och tilltro till elevernas förmåga har positiv inverkan på i stort sett alla andra aspekter av undervisningen och för elevernas lärande. Många lärare uppger i vår skolenkät att de har tilltro till elevernas förmåga att nå målen. Men det finns lärare, exempelvis på gymnasiets yrkesförberedande program, som har lägre tilltro till att eleven kommer nå målen. De är tveksamma kring om eleverna orkar och verkligen vill. Eleverna i sin tur uppger att de har viljan men att de inte känner sig tillräckligt motiverade av sina lärare. Skolinspektionens bedömning är att ett av skälet till detta kan vara att under-visningen både innehållsmässigt och i arbetssätt och tempo ofta är inriktad mot en medelnivå istället för att vara anpassad efter varje elevs behov. Det får konsekvensen att läraren missar de elever som vill gå fortare fram och som behöver mer stimulans, samtidigt som de elever som behöver extra anpassningar och mer stöd inte heller får det. Ett av de vanligaste områdena som skolorna måste förbättra är särskilt stöd. Här handlar det om den elevgrupp i skolan som är mest utsatt och mest sårbar om verksamheten inte fungerar. När det gäller studiero ser vi i vår skolenkät att lärare som uppger att de lyckas anpassa undervisningen och motivera eleverna upplever studiero i högre grad. Denna uppfattning delas av eleverna.

Detta väcker frågor hos mig, kanske funderar du också på:

• Stämmer det in även på mig att jag inte ger eleverna möjlighet att lära och visa kunskaper inom alla delar av målen och kunskapskraven?
• Vilka delar är svåra att fånga in? Hur skulle jag kunna göra detta? Vad finns det för hinder att göra det?
• Har jag någonsin pratat med mina kollegor och rektorn om detta?
• Har du läst de övergripande målen i läroplanens kapitel 2 sedan 2011? Dessa mål ska undervisningen inriktas mot, men de kan aldrig checkas av...
• Hur ser dina förväntningar ut? Kan alla dina elever nå målen?
• Hur motiverade är dina elever? Hur skulle de kunna bli ännu mer motiverade? kan jag påverka detta?
• Vilken/vilka nivåer "siktar du på" i din undervisning? Kan man ge alla vad de behöver samtidigt? Vad skulle krävas för att det skulle bli så? Vad finns det som hindrar?
• Har du satt dig in i förändringarna kring särskilt stöd i skolan? Blir det stora förändringar för dig?
• Hur hänger motivation och studiero samman?

Klunk 2 från Skolinspektionen - rektorer, spänn öronen!

I fredags i förra veckan presenterade Skolinspektionen sina sammanfattande kommentarer utifrån fem års tillsyn av skolor. De konstaterar att det görs ett riktigt bra jobb på många håll men de pekar på tre viktiga områden där många kommuner brister. Igår skrev jag om huvudmannens viktiga ansvar för att fånga upp signaler om hur det går i verksamheterna och tillsammans med politikerna styra mot bättre och bättre.
Rektorerna har fått en egen del i rapporten Från huvudmannen till klassrummet, de är viktiga ledare för alla lärare och annan personal i skolorna.

Direkt från huvudrapporten:

Skolinspektionen vet genom såväl forskning som egna granskningar att rektor har en nyckelroll för att skapa förutsättningar för hög kvalitet i under-visningen och för skolans utveckling i stort. Särskilt avgörande är rektorns prioritering av den pedagogiska verksamheten. Skolinspektionen har mött många rektorer som har ett gott pedagogiskt ledarskap. Vi ser dock alltför många gånger rektorer som saknar kunskap om den undervisning som bedrivs i klassrummen och om elevernas lärande. Detta får konsekvenser för rektors möjlighet att leda och utveckla arbetet. Skolinspektionen konstaterar också att allt för många rektorer inte tar ett tillräckligt ansvar för att utveckla undervisningen. Mer än varannan rektor gör inte tillräckliga insatser för att följa upp, analysera och vidta åtgärder som leder till att undervisningen utvecklas. Utvecklingsåtgärder vidtas visserligen, men i flera fall utan en föregående analys. Rektor analyserar inte tillsammans med lärarna hur undervisningens kvalitet påverkar resultatet. Fokus läggs ofta på enskilda problem hos eleven, istället för på skolans arbetssätt. Vidtagna åtgärder följs många gånger inte upp, vilket får till följd att rektor inte vet om dessa fått avsedd effekt. Ett annat problemområde handlar om att använda en strategisk resurs-fördelning inom skolan för att trygga elevernas lärande. Det kan handla om att rektor inte ger tillräckliga förutsättningar för kollegialt lärande eller riktar tillräckliga resurser till kompetensutveckling och stödinsatser eller att dessa inte motsvarar de behov som finns på skolan. Detta kopplar tillbaka till skolans utvecklingsarbete. För att kunna göra en strategisk resursfördelning inom skolan och ändamålsenlig kompetensutveckling av skolans personal behövs den analys som så ofta saknas.

Några frågor till dig som är rektor:

• Vet du hur alla lärares undervisning går till? Har du varit med på lektioner och har du frågat eleverna vad de tycker fungerar och vad de saknar?
• När gjorde du senast något som direkt förbättrade undervisningen? Vad var det du gjorde och fick det någon effekt?
• Märker du någon skillnad på undervisningen nu när många lärare är med i lärgrupper eller mattelyftet? Vad är det du märker? Återkopplar du detta till lärarna?
• Vad innebär det för dig att du leder och utvecklar den pedagogiska verksamheten och dess effekter för elevernas kunskapsutveckling?

Vilka är rektorerna?
Enebackeskolan F-6 Karin Birger
Sätoftaskolan F-3 Pia Strandell 4-9 Anna Sjöbeck
Gudmuntorps och Tjörnarps skolor Inger Sjögren
Ringsjöskolan Mats Svensson

Tre beska klunkar från Skolinspektionen - vi tar medicinen för att bli bättre!

Vi har haft dem på besök, de senaste fem åren har Skolinspektionen gjort tusen tillsynsgranskningar och de har nu rapporterat till regeringen vad de främst ser på Sveriges skolor. Tre stora områden beskrivs och  vi tar medicinen i tre klunkar!

Rapporten heter Från huvudmannen till klassrummet och du hittar den på Skolinspektionen.

HUVUDMANNENS ANSVARSTAGANDE - REKTORS LEDARSKAP - LÄRARNAS UNDERVISNING (de tre "klunkarna")

Hur spännande låter inte det?
Huvudmannen (alltså skolchefen och den centrala personalen tillsammans med barn- och utbildningsnämnden som tar alla viktiga beslut om skolans övergripande upplägg, resurser och andra viktiga frågor som påverkar skolornas förutsättningar) måste ta sitt ansvar genom att ge rektorerna förutsättningar att fokusera på att leda det pedagogiska arbetet på skolorna.

Huvudmannen, vem är det?
Lisbeth Johansson är sedan en dryg månad vår skol- och utbildningschef. I fredags fanns följande artikel att läsa i Skånskan, där presenterar hon sig. Säkert kommer du att träffa på henne i verkligheten om du inte redan gjort det när hon sina första veckor varit ute och besökt alla förskolor och skolor. Vi hälsar henne varmt välkommen till det viktiga jobbet!

 

Förutom Lisbeth finns det några andra som "jobbar på skolkontoret", det får bli en presentationsrunda här på bloggen innan jul!

 

Huvudmannen har det övergripande ansvaret för att skapa goda förutsättningar för skolverksamheten i stort och behöver därför känna till vad som händer i skolornas undervisning. Man behöver säkerställa att det finns system, rutiner och kunskap för att ta om hand och analysera denna information.

Detta brukar vi kalla för kvalitetsarbetet i skolan och det måste ske på alla nivåer, från eleverna, lärarna, övrig personal, rektorer till huvudmannanivå. Ett sätt att få höra allas röster är olika slags enkäter, det har vi i vår kommun kring trygghet och likabehandling för alla elever. Personal i förskolan och skolan gör också olika slags uppföljningar och beskrivningar av verksamheterna, en anledning är just att huvudmannen via rektor/förskolechef ska få reda på hur det är så att rätt resurser kan fördelas och rätt saker sättas in i utvecklingsarbetet.
Vi har mål att arbeta mot kring följande (mål från BUN):

• Kunskaper och förmågor
• Trygghet
• Arbetsro
• Demokrati och inflytande
• Lärande i förskolan

I våras besökte jag, Catharina P och David T nästan alla skolenheter och hade sk resultatdialog, då pratade vi med elever, personal och rektorer om just de här sakerna, detta ska vi snart fortsätta göra med resten av skolorna och förskolorna.

Åter till rapporten, där säger Ann-Marie Begler som är generaldirektör på Skolinspektionen att det är viktigt att huvudmannen ger skolorna möjligheter att utvecklas, att rektorn står för en tydlig ledning (mer om det imorgon) och ger lärarna möjligheter till kollegialt lärande, att lärarna ger eleverna det stöd och den stimulans de behöver och att eleverna görs delaktiga i undervisningen (mycket mer om detta på onsdag). För att det ska fungera behövs tillitsfulla relationer som gör att det kan finnas ett informationsutbyte mellan de inblandade.

– Vi har sett att den lokala ledningen av skolan, från politiker och fristående huvudmän till klassrummet, över rektor och lärare, är avgörande för den undervisning eleverna får. Vår kartläggning pekar på omfattande brister i den styrningen. Många huvudmän tar inte sitt ansvar för skolan. Det finns glapp i styrkedjan som får allvarliga konsekvenser i undervisningen och för eleverna, säger Ann-Marie Begler.
– Såväl forskning om skolan som andra undersökningar och Skolinspektionens egna erfarenheter visar att det är i fokuseringen på undervisningen som det avgörs om skolan lyckas med sitt uppdrag, fortsätter hon.
Ann-Marie Begler menar att kartläggningar och utvärderingar är ovärderliga för att man ska kunna utveckla undervisningen.
– Det går inte att arbeta med utveckling av skolan om det inte först finns en kartläggning som pekar ut hur det ser ut. Först då vet man vad som behöver göras.
En annan slutsats är att även om arbetet fungerar relativt bra i många skolor finns ofta skillnader inom skolorna och mellan skolor hos samma huvudman, vilket talar för att eleverna inte får en likvärdig utbildning.
– En viktig orsak till det är den bristande dialogen mellan lärare och rektor och rektor och huvudman. Dialogen är viktig för att man ska kunna utveckla undervisningen, tryggheten och studieron och därmed förbättra kunskapsresultaten, säger Ann-Marie Begler (från sammanfattningen av rapporten).

Åter till oss, vi är på banan! Alla lärare i grundskolan och vuxenutbildningen ges möjligheter att delta i lärgrupper i olika konstellationer, inom och mellan skolor och ämnen. Förskolans pedagoger är på gång, efter jul om inte redan, kommer lärgrupper kring uppdrag och pedagogisk dokumentation. Övriga grupper har utvecklingsarbete i gång, till exempel förskoleklassens lärare och fritidshemmen som arbetar med sitt kvalitetsarbete och tillsammans definierar sina verksamheter. Vi har arbetsgrupper som arbetar med de viktiga övergångarna mellan stadier och skolformer och specialpedagoger har sina lärgrupper. Och så har vi många lärare som är i full gång med mattelyftet, både i åk 1-3 och 4-6, det är en viktig fortbildning som bygger på kollegialt lärande.

Vidare har Skolinspektionen på sina inspektioner uppmärksammat att många huvudmän och rektorer inte tagit skolans kompensatoriska uppdrag på tillräckligt allvar.

 

 

Från huvudrapporten:
"Skolan ska anpassa, utveckla, förbättra och förändra undervisningen kontinuerligt så att eleverna ges bästa möjliga förutsättningar att lära och utvecklas. Detta gäller oavsett vilka förutsättningar eleverna har från början och i synnerhet när eleverna kommer från en miljö som saknar studietradition.

Skolinspektionen ser att elevernas bakgrund vad gäller föräldrars utbildning och socioekonomiska ställning ibland används som förklaring till att skolan inte lever upp till styrdokumentens krav. Att klara det kompensatoriska uppdraget är en av lärarnas svåraste utmaningar. Rektor och huvudman måste se till att lärare får såväl resurser som kompetensutveckling att klara av detta. Det kan aldrig vara rätt att skulden för att kunskapsresultaten är låga läggs på eleven. I stället bör man i verksamheten analysera och peka på vilka förändringar som behöver göras i själva undervisningen."

 

Några frågor att fundera på:

• Hur ska de som bestämmer om resurser och övergripande skolfrågor (politiker och huvudmannen) kunna veta vad du som lärare eller rektor gör och tycker är viktigt för att ni ska kunna ge barnen och eleverna de bästa förutsättningar för sitt lärande?
• Har du möjlighet att arbeta tillsammans med dina kollegor i någon form av kollegiala lärsamtal, där ni pratar om ert arbete och hur det ska bli ännu bättre?
• Hur tycker du att vi lyckas med det kompensatoriska uppdraget med de barn och elever du möter varje dag, vad är det som är svårast att kompensera för och hur gör vi?

Det finns mycket spännande att fördjupa sig inom i rapporten, vi har också blivit lovade en kortare sammanfattning, inom några veckor kommer en kortversion med råd och vägledning för huvudmän, rektorer och lärare.

 



Nyckelord för lärandet

Vid ett möte med alla kommunens förstelärare, samtalsledare i lärgrupperna och fritidshemmens och förskoleklassernas utvecklingsgrupper, matematikhandledare och pedagogiska handledare av olika slag mötte jag dem med ett bord pärlor och uppmaningen att "pärla" ett nyckelord som beskriver vad de tycker är viktigt inom uppdraget eller lärandet.

Det här är resultatet:

dialog                            hörstyrka (inte bara lyssna utan lyssna intresserat)     

språk 

samarbete                                     flexibel                                positivt

                                    smile                           passion         tänka tillsammans      

bedömning för lärande                  nyfiken                       jag tror på dej

                    tänka själv                            lyssna på andra- tänka själv                         nyfikenhet

 engagemang         läsglädje                   höga förväntningar

 goda relationer                          hertz und vernunft                   glädje                

 lust                                 förmåga

Likvärdig undervisning

Tydlighet - delaktighet - ingen utanför, så beskriver eleverna en bra lärare.

Utmaningen innebär att erbjuda en undervisning med utmaning för dem som kan nå långt och stöd (utan utpekande) för dem som behöver det.

De lärare som är mer positiva till inkludering är de lärare som säger sig ha erfarenhet av att möta en variationsbredd i undervisningssituationen sedan tidigare.
Det är också de lärare som har utbildning i och fortbildning i till exempel olika typer av inkluderande arbetssätt. Man känner sig trygg i den lärarrollen helt enkelt.

I filmen "Likvärdig undervisning" beskrivs hur undervisningen i idrott och hälsa kan läggas upp för att ge möjligheter för alla elever att lyckas och kunna delta.

Om du "kisar lite" för ämnet kan du få massor av tankar om undervisningen i vilket ämne som helst...24 minuter "power" för lärare som vill utveckla sin undervisning att bli mer likvärdig och inkluderande för alla elever.

Det är Skolverket tillsammans med SPSM (Specialpedagogiska skolmyndigheten) som gemensamt tagit fram filmen.

En kväll med guldkant på Kotten

För någon vecka sedan var jag inbjuden till Kotten på Holma förskola, jag var nyfiken på deras kub och de hade APT med lärgrupp om fördjupad reflektion och pedagogisk dokumentation, så jag fick vara med om mycket spännande...
Varje gång jag är på någon av kommunens förskolor blir jag fångad av den fysiska miljön.

Rummen flirtar med mig, de lockar och bjuder in, de talar till alla mina sinnen. Jag vill stanna i varje rum, titta på alla saker som pedagogerna möblerat med, det är tråg med sand och figurer, det är magnettavlor och whiteboardtavlor i knähöjd med magnetbokstäver, det är stafflier med stora papper och rikligt med färger, det är böcker, kuddhörnor, bokhyllor, fönstermålningar, ljusslangar, discolampor och speglar.

En viktig del av ett utforskande arbetssätt är alltså att organisera miljöer som, tillsammans med olika frågor som barnen ställer sig, bjuder in till ett kollaborativt undersökande av olika frågor. Det handlar om att erbjuda barnen en mängd olika möjligheter att pröva med händerna och olika redskap, att iaktta noga, lukta, känna och uppleva. Det blir också väsentligt att involvera fler aspekter av lärande

än det skrivna eller talade språket, att inkludera flera uttrycksformer. Att ta in olika kreativa uttrycksformer som dans och rörelse kan ge nya dimensioner till lärandet när man undersöker ett fenomen ihop med barnen. (Uppföljning, utvärdering och utveckling i förskolan, Skolverket 2012)

Ungefär lika spännande som att vara i miljöerna är det att sitta tillsammans med personalen (på de pyttesmå stolarna) och lyssna när förskolechefen Kristina Dellholm beskriver förskolans kvalitetsarbete, med årshjul och kvalitetsalmanacka där varje systematiskt steg har sin tid och plats.

En viktig del av förskolans kvalitetsarbete är den pedagogiska dokumentationen. Man arbetar med omfattande teman, till exempel rörelse, ljus eller lika och olika. Aktiviteter dokumenteras med anteckningar, film och foto med kamera eller lärplatta och detta material är föremål för reflektioner och pedagogisk dokumentation. Just den här kvällen på Kotten tränades vi i att just bara observera, titta på bilder och beskriva vad det är vi ser utan att tolka och värdera, det är mycket svårare än man kan tro, eller vi gör det i alla fall svårt...

Jag blev uppmärksam på hur pedagogerna beskrev situationerna på bilderna, de berättade om hur barn kommunicerar med många andra språk än ord, mycket mer än kroppsspråket. Ett värdefullt språk som hanteras med stor respekt är ögonkontakten.  Med de lite äldre barnen arbetar de med frågor som hjälper barnen se likheter och skillnader och jag förstår bit för bit hur lärandepusslet läggs med de små barnen, hur man väljer teman som engagerar och omfamnar mycket, hur man lyssnar in barnen och avgör när det är dags att gå vidare och när vi måste stanna kvar. Den här dagen hade barnen fångats av hur man kunde se skillnad mellan mullvadshögar och koskitar;-) Hur gör man slut med grodan Gert som gör hembesök hos alla barn och lever på förskolan i alla aktiviteter? I upprepning kan man se utveckling, berättar pedagogerna för mig.
Just det, kuben...jag hade hört talas om att de hade en kub på Kotten, jag hade läst i en förskoleblogg med det underbara namnet pedagogiska kullerbyttan om hur de arbetade med kuben så det var roligt att se Kottens kub. Det är helt enkelt och fullständigt utan begränsningar en träkub, byggd av reglar och vinkeljärn en kub på ca en kubikmeter, som bara fantasin kan begränsa. Just nu var den inredd med mjuka dynor, ljusslinga och vackra sjalar i tunna tyger, jag associerade till prinsessor, sagor och hemligheter...men när jag lyssnade på de engagerade pedagogerna förstod jag att det lika gärna kunde vara ett stall, en verkstad, en hemlig grotta eller en affär... ja, där ville jag stanna en lång stund, sitta under sjalarna och drömma lite.