Ledarskap med fokus på lärande, igen...

Idag ska vi fortsätta fundera på boken Ledarskap med fokus på lärande, av Tom Tiller och Svein Helgesen.
De båda norrmännen inleder kapitel 6 med ett roligt citat av Konfucius:
Att lära utan att tänka har inget värde.
Att tänka utan att lära är farligt.
Erfarenhetsbaserat lärande kan vara allt ifrån att lära sig genom löst vardagligt prat om egna erfarenheter till mycket större och mer planerade insatser. Vad som händer kan beskrivas som fyra trappsteg:

1. Löst prat om erfarenheter
2. Erfarenheterna ordnas
3. Erfarenheterna kopplas samman
4. Erfarenheterna knyts till teori
5. Innovativa handlingar, man gör något på ett nytt sätt

Hela tiden rör vi oss upp och ner i denna lärandetrappa. Det är spännande men sant att man kan börja på vilket av stegen som helst. Använd trappan för att bryta ner en situation i ditt vardagsliv. Reflektera över ditt dagliga lärande. Vilket steg är ditt nästa?
Jag trodde vi skulle vara klara med boken den här veckan, men jag har hittat sju fyrlyktor längs leden, vägvisare till utveckling och klokt ledarskap- tänker att vi ska ta oss an dem om några veckor, men nu tar vi väl ett välbehövligt höstlov? Kanske laddar vi med lite kollegialt lärande eller två kursdagar (aldrig mera en, eller hur?), lite planering eller annat skolarbete, men sedan hoppas jag att du får lite vila, kanske ska du ta upp båten, tömma skogen på trattkantareller eller ta den där vansinnesturen till Ullared? Gör det som laddar Dina batterier!

Fyra faser i erfarenhetsbaserat lärande (Ledarskap med fokus på lärande)

Inlägg tre kommer att handla om en modell för erfarenhetsbaserat lärande, som Anthony Richards kallar "adventure-based experiencial learning model", ett långt namn på något som inte är så konstigt, men som kan vara bra att rikta lanternorna mot!

Fyra faser i en lärprocess:

SEPARATIONEN
Man bryter upp från det som är nära och välbekant, man hissar segel och sätter kursen ut mot havet. Uppbrottet är början på en ny etapp mot det okända. Kaptenen måste väcka matrosernas vilja att styra i en ny riktning.

MÖTET MED DET NYA
I ett läge med ganska stor osäkerhet om hur det ska gå ska man möta det nya och lösa nya uppgifter och problem. Denna fas är både spännande och engagerande. Blir det nya för spännande blir man så upptagen att lärprocesserna stannar upp, bromsar in. Risken finns att man "reser på nya kickar" och ger sig iväg mot nya saker innan man tänkt igenom och reflekterat och analyserat sina erfarenheter. I vår tid är det inte ont om nya ideer och modeller att utmanas av. Det kan vara frestande för ledare att anta jobbet som "äventyrare", det finns flera risker i detta, man kan bli trött på alla nya utmaningar, man skuttar från blomma till blomma, utan att stanna och reflektera och "göra det nya till sitt"

HEMKOMSTEN
Att komma hem, framkalla sina bilder och återberätta vad man varit med om är en viktig del av resupplevelsen. Det är en viktig fas i lärandet. Det är när vi reflekterar och befäster våra erfarenheter som vi ger dem mening, struktur och relevans. Vi hittar samband mellan det okända och det kända.

NYPLANERINGEN
Vart ska vi resa nästa år?
Den som har det stressigt och nöjer sig med en snabbvisit i sin hemmahamn, för att hälsa och blinka med lamporna, går miste om möjligheten att lägga ett ordentligt bra planeringsarbete för nästa seglats, då försvagas möjligheterna för det goda och varaktiga lärandet.

• Vad har du gjort för resor där dina erfarenheter blivit byggstenar i ditt lärande?
• Vad finns det för möjligheter i att lära genom sina erfarenheter?
• Vad finns det som kan skymma lärande från erfarenheter?
• Reser du som Jack Sparrow, snabbt och med siktet inställt på nya kickar och nya ideer, eller mer eftertänksamt?
• Hur upplever du separationen, är det jobbigt att lämna den trygga hemmahamnen?
• När satt du senast i gungstolen på verandan, med pipan i munnen och funderade på vad du lärt under din senaste resa?

Ledarskap med fokus på lärande 2

Igår började vi "läsa" boken Ledarskap med fokus på lärande tillsammans och idag ska vi fortsätta med ett viktigt område, det livslånga lärandet. En framgångsfaktor för skolor och andra verksamheter är att bli en alltmer lärande organisation och vi människor har möjligheter att lära under hela livet. vad innebär det?

Utan ett starkt och bra livslångt lärande riskerar vi att komma efter i utvecklingen.
Den som i sin ungdom inte lyckades i skolan kan få nya chanser genom olika former av vuxenutbildning. Vi har många chanser att rätta till gårdagens brister.

Men, visst hade det varit bra om ingen behövde hamna där, om skolan var mer inriktad mot att göra arbetsformer och innehåll mer meningsgivande, användbara och deltagande. Vart tar den glädje att lära sig vägen, den som vi ser hos så många (alla) små barn men som bleknar hos en hel del under tiden i grundskolan?

I förskola och grundskola ska de viktigaste stenarna i människans grundmur för lärande läggas. Åren kan kallas för livets viktigaste utvecklingsperiod, och förskola och skola de lokala växthusen.

Hur bygger vi en grundmur med motivation och glädje att lära, tillräckligt stark att bära flera våningar i ett livslångt lärandebygge?

Lärande måste göras mer aktivt och deltagande än hur vi uppfattar begreppet fortbildning. Det måste till något mer än att åka på kurs, eller ordna kurser på hemmaplan. Det vi lär oss måste införlivas i den egna verkligheten, så att det fortsätter påverka riktningen för vår utveckling. Författarna skojar till det och säger att avsikten med nya kurser är att ge oss en ny kurs ;-)
De tipsar vidare om att man aldrig ska gå en ny kurs utan alltid två, för mellan dem kommer det ett viktigt mellanrum, där innehållet i kurserna fördjupas och konkretiseras, det är här den inre drivkraften att lära tilltar.

Som en parentes kan jag här nämna att upplägget för Skolverkets lärmoduler, till exempel Mattelyftet har sådana här mellanrum inplanerade, där man ska omsätta det nya i sin klass och sedan gemensamt reflektera. ,
Nyare forskning har visat att det är detta erfarenhetsområde, mellanrum, som representerar den viktigaste arenan för lärande. 70-80% av allt lärande sker i vardagen. Det är alltså inte på kurs eller konferens som skolutveckling sker, utan i klassrummet, tillsammans med de egna eleverna, när lärare vågar sig på nya saker, med inspiration från varandra.

Ja, några funderare:

• Känner du igen bilden av att barns glädje och lust att lära bleknar med skolåren, eller är det bara så i Norge?
• När fick jag ett sådant där mellanrum, två olika doser av nya kunskaper där jag fick prova emellan?
• Vad är en bra kurs för dig? Ge exempel...
• Hur sker det magiska att erfarenheter blir till ny kunskap?

Imorgon ska vi titta närmare på fyra faser i ett erfarenhetsbaserat lärande!

Ledarskap med fokus på lärande 1

I ett framgångsrikt utvecklingsarbete är det viktigt med klokt ledarskap. I vårt nordvästra grannland finns Tom Tiller, professor i pedagogik vid universitetet i Tromsö och Svein Helgesen som är kunnig i processledning, organisations- och ledarskapsutveckling. De har skrivit boken Ledarskap med fokus på lärande, som jag vill dela med mig av till er, i form av korta blogginlägg den här veckan.

 

Boken börjar med att författarna ställer upp två olika perspektiv på ledarskap och styrning.

 

Under ett par decennier har NPM (new public management) varit den starkaste inriktningen. Här formuleras mätbara mål uppifrån, underliggande nivåer ska utarbeta planer och arbeta för att nå dessa mål, det blir då möjligt att rangordna. Enheter konkurrerar med varandra om att "bli bäst". NPM bygger på yttre drivkrafter i arbetet, man styr genom kontroller, inspektioner och sanktioner.

 

Mot detta ställer författarna ett helt annat perspektiv, där drivkraft främst uppstår genom att medarbetare är medskapare i kunskapsbildningen i verksamheten, man drar lärdomar ur sin vardagsverksamhet.

Skolverket och Skolinspektionen har börjat lyfta fram betydelsen av medarbetares lärande i sin vardagsverksamhet som utvecklingskraft istället för kontroller. Man betonar betydelsen av kollegialt lärande, kollegiala samtal och analys där lärare undersöker samband mellan det man gör och det man uppnår.

 

Tiden kommer till oss alla (den går inte) med nya utmaningar som vi ska hantera och "erövra", vi upplever nog alla ett ökande förändringstryck och författarna slår fast att "Det är alltid nödvändigt att segla!" Kloka ledare måste alltid vara beredda att leda för att möta den nya tidens utmaningar, med vardagens möjligheter och begränsningar.

 

Samhället kommer att behöva barn och unga som sina viktigaste framtidsspanare. Vi vuxna behöver deras mod och kompetens för att lära oss fånga tiden. Det är den nya generationen som först känner av det nya och som har mest av kreativitetens viktiga kraft. Farvattnet är inte detsamma och vindarna blåser annorlunda.

 

Lärande är en huvudnyckel på resan genom livet och i utvecklingsfrågor.

 

Att lära är att upptäcka. För att kunna upptäcka måste du först göra en resa över okända vatten, mot okända horisonter och mot outforskade länder. Att lära är att våga möta det okända. Paul Moxnes

 

Boken utgår från några norska kommuners exempel, och också vårt svenska Lysekil, som samarbetat som "lärande kommuner" En av kommunerna får bjuda på ett klokt citat:

Klokt ledarskap utvecklas i lärandets frontlinje

I Lysekil säger man att man fokuserar på att stärka det goda och att lita till varje individs förmågor.

 

Imorgon ska vi fortsätta med lite goda idéer kring det livslånga lärandet...

 

Idag, fundera på:

• Hur tänker du om de båda perspektiven, tror du utveckling gynnas mest av att vi lär tillsammans eller tävlar om att vara bäst?
• Vad har du för erfarenheter av lyckat kollegialt lärande?
• Ser vi på de unga som viktiga framtidsspanare med koll på framtiden?
• Vad har ledarskap och lärande med varandra att göra?

A kind of magic- en fantastisk tanke

En favorit bland skolbloggar är Mitt flippade klassrum, där bloggar Charlotta Karlsson, lärare i Halmstad om hur hon utmanar sina elever och sig själv. Ett starkt inslag är IKT, men bloggen är ett lysande exempel på att det bakom framgångsrikt lärande står en kunnig, modig och iderik lärare.

 

För några veckor sedan läste jag ett inlägg på Mitt flippade klassrum som sedan dess har stannat i mina tankar, nu vill jag rekommendera dig att läsa det (genom att låna orden...).

 

It´s a kind of magic.

 

 





”Men fröken, varför har du satt stjärnor på tröskeln?”

Idag trodde mina elever antagligen att jag hade flippat ut totalt när de fick kliva över en lång rad med stjärnor som jag satt fast på den grå kommunala tröskeln. I och för sig är de rätt vana vid det här laget att jag då och då tar klivet utanför det som kanske anses vara inom den berömda ”boxen” och funderar kring hur jag kan ruska om, väcka tankar, skapa funderingar hos mina elever.

 

”Är det för att vi är dina stjärnor?” frågade en elev. Wow, vilken härlig reflektion! För att vi är dina stjärnor. Tänk vad coolt att som 15-åring komma in i ett klassrum och ha känslan att man är en stjärna. Och våga säga det inför hela klassen.

”Vilken fantastisk tanke” svarade jag. ”Nu var det i och för sig inte så jag tänkte” sa jag med ett leende och en blinkning. ”Försök igen!”

 

”Hur många stjärnor är det?” frågade en annan elev. ”12 stycken” svarade jag. ”Då vet jag, det är för att det här klassrummet är tolvstjärnigt!”

Ännu en härlig reflektion. Att komma in och känna sig som en stjärna, eller kliva in i ett klassrum och se rummet som tolvstjärnigt! Vilken grej!

”Ha ha, nä det var inte så jag tänkte heller, men era förslag är mycket bättre än mitt!”

 

Men hur tänkte jag då? Varför klistrar jag stjärnor från Gekås på den grå, nötta tröskeln till A 31? Jo, för att skapa magi. För några veckor sedan deltog jag i den pedagogiska pub som jag, tillsammans med rektor Lina Tannerfalk-Wiberg, anordnade på Harrys i Halmstad. Där var det en lärare från en annan skola som jag fick tipset med stjärnor av. För hennes elever, som i och för sig var yngre än mina, fanns stjärnorna där på tröskeln för att markera en gräns. När man kliver över den magiska tröskeln kliver man in i ett rum fyllt av magi.

 

Mina fredagströtta, femtonåriga, kepsbärande godingar tittade på mig och skakade på huvudet. Men med stora leenden i ansiktet. ”Visst är man aldrig för gammal för lite magi?” frågade jag. De nickade och skrattade. ”Du är verkligen knäpp Lotta!”

Ja, kanske är jag lite knäpp. Kanske är jag lite urflippad då och då. Men jag älskar tanken. Tanken på att klassrummet är en plats för magi. Kunskap är magiskt. När elever och kunskap träffas sker det magiska möten. Och jag älskar tankarna som skapades hos mina elever. Att de var stjärnelever. Att mitt klassrum hade mera stjärnor än Hilton hotell! Om jag som lärare lyckas få alla elever som kommer in i mitt klassrum att se på lärandet på samma sätt, ja då kan jag verkligen kalla mig för magiker!

 

Vi är lärare. Men vi är lika mycket magiker. Inte trollkarlar. Vi trollar inte. Vi skapar magi. Vi skapar magiska ögonblick, magiska lektioner och magiska minnen hos eleverna. Glöm aldrig bort att din magi är värdefull!

Jag skrattade för mig själv när en av killarna, på väg ut från klassrummet, plötsligt säger till sina två kompisar som kommer strax efter ”Akta nu för fasen så ni inte trampar på stjärnorna!”

Skapa din egen magiska plats mitt i din och dina elevers verkliga vardag.

 

Lägg gärna till bloggen, där finns massor av bra inlägg och stor kunskap och inspiration. Tillsammans gör vi varandra bättre, tack Charlotta!

Fascinerande statistik

- Jag ska visa er hela världen, säger Hans Rosling i denna nya film, där han visar befolkningsstatistik som vi aldrig sett den förut.

Verktygslåda för pedagoger

Alla är vi i behov av verktyg. I garaget behövs allt från skruvmejsel till domkraft, allt utifrån vad det är man ska få gjort. I klassrum och skolor behöver lärare också många olika verktyg.
Stefan Hertz har skrivit en bok där han presenterar en lång rad verktyg för lärare när det gäller ledarskap som skapar arbetsro.

 

Om några veckor kommer Stefan till Höör och håller en föreläsning för våra lärare om det konstruktiva ledarskapet i klassrummet. Vill du läsa mer om honom och boken, klicka här.

Det kommer säkert lite mer om ledarskap och arbetsro här på bloggen efter den 13 november...