En bra lärare ska komma in som en cowboy, ridande på en häst och med lasson i högsta hugg

Stavros Louca är en man som väcker många känslor. Innan besöket i Höör i augusti hade vi i projektledningen mött både positiva och negativa förväntningar. En man som visar ett sådant engagemang, som brinner för eleverna och sina ämnen är för många lärare en förebild, någon man hört om i media och kanske sett i de båda säsongerna av 9a i SVT. När lärarna i Johannesskolan i Malmö på hösten 2007 fick lämna plats i klassrummen för åtta särskilt utvalda lärare, bland dem Stavros, Gunilla och Igor, diskuterades detta livligt i många lärarrum. Några uttryckte då och nu att de i jämförelse med de så kallade "superpedagogerna" kände sig sämre som lärare. En grupp lärare och media tog upp att det var lätt när man kunde välja ut en grupp elever och arbeta med. Målsättningen i programmet var högt ställd - att klassen skulle bli en av Sveriges bästa, trots dåliga resultat tidigare. Minst hälften av eleverna skulle uppnå betygen VG eller MVG i svenska, engelska och matematik. Många har dock följt Stavros vidare, kanske särskilt mattelärare, som glatts när han fick pris som Sveriges bästa mattelärare 2006, eller då hans elever i Rinkeby år efter år vunnit Kängurutävlingen i matematik. Andra har inspireras av säsongens Klass 9A i år när han arbetade vidare med att coacha lärare i Mikaeliskolan i Örebro.
 

Dagen före skolstart i Höör denna termin, den 17 augusti hade vi inbjudit alla lärare i kommunen till en inspirationsföreläsning med Stavros Louca  och hans son, Marcus Louca. Vi tyckte de hade något att berätta om relations-, ledarskaps- och didaktisk kompetens, det som all forskning kommer fram till är avgörande för elevernas lärande och goda resultat och det som Höörs kommuns lönekriterier utgår från.

Stavros började med att tala om vikten av visioner, att visioner måste vara saker som går att genomföra NU, något som ska kännas lika närvarande som skjortan mot kroppen. Han fortsatte med att tala om vikten av att ha höga målsättningar för eleverna och tog idrotten som exempel. Om höjdhoppstränare haft låga förväntningar och visioner hade aldrig resultaten liknat Stefan Holms. På tal om hoppning så berättade Stavros liknelsen om grodan som inte påverkades av dem som sa att han inte kunde, det visade sig att den var döv, och Stavros uppmanade oss att slå dövörat till för de röster som säger att vi inte kommer att klara saker.

Han berättade om sin barndom när han arbetade hårdare än alla andra och hela tiden kände att han måste vara bäst, för att bevisa något för dem som sa att han var mindre värd på grund av sin bakgrund. En fin berättelse var den om hur hårt hans mamma arbetade med att förhöra och stötta honom i skolarbetet, och det blev tydligt för Stavros att hon inte kunde läsa. I stället för att avslöja detta lärde han henne läsa och skriva genom att visa och vara tydlig. När man alltid gör sitt bästa blir man hela tiden lite bättre. Både Stavros och Marcus är stiliga, charmerande män, och de använder detta tillsammans med sin utstrålning i klassrummet, de talade om attraktion, passion och charm som viktiga sidor för att eleverna ska vilja komma till lektionerna och lära sig.

Stavros talade om strategier för att nå målen.Genom att börja enkelt och i långsam takt så att alla elever följer med, repetera ofta och att arbeta aktivt med beröm och uppmuntran avdramatiserar man ämnet och för att nå elevernas hjärtan måste man ha ett personligt engagemang med respekt och lojalitet, en familjär stämning. Stavros gav oss exempel på hur han berättar saker om sig själv, hur han frågar eleverna om deras liv och lyssnar till deras berättelser. En känd berättelse han återberättade var om när Michelangelo med sin stenmejsel tog fram det som skulle bli konstverket genom att hacka bort allt det som inte var det.

Stavros berättade att ordet pedagog kommer från det grekiska ordet för "föra barn till framgång". Michelangelo hade, och vi bör också ha verktyg som vi kan hantera med precision just för att föra våra elever mot framgång. Har vi det?

Marcus gav oss många exempel på hur han arbetar med att fånga elevernas intresse, ett exempel var de teknikklubbar de arbetade med i Bromma efter skolan och som som skapar VI-känslan och relationerna.

Marcus och Stavros beskrev också hur de ofta arbetade med att låta eleverna arbeta tillsammans med så kallade kluringar en kvart i början av lektionerna med syftet att öka samarbetet, träna eleverna i att tänka utanför ramarna och kommunicera.

Både Marcus och Stavros återkom ofta till begreppet respekt, att man måste respektera varandras olikheter, uppfatta och uppskatta varandras olikheter.

Stavros gav oss sedan bilden av en god lärare som en cowboy, som rider in på en kraftfull häst, väcker intresse och fångar in uppmärksamheten med sin lasso, även hos de trötta som sitter längst bak och slumrar. Inledningen på lektionen måste vara intresseväckande, då får du eleverna "på kroken". Sedan återkommer han till likheterna med sportens tränare. Förbered eleverna mentalt på varje nytt område, kräv deras uppmärksamhet, träna ordentligt. Han ställer frågorna om vi tror att Stenmark tränade på en kulle och om Stefan Holm tränade lagom mycket? Sedan måste vi, när eleverna ska klara de allra sista höga höjderna, stå där och klappa fram dem, med stöd av alla i publiken klappar Yannick Tregaro koncentrerat, och då... klarar hopparen 2,37!

Marcus tog oss med på en resa till världens högsta byggnader, visade och väckte engagemang via Google Earth. Han berättade att vi har tillgång till massor av spännande och inspirerande fortbildning genom gratis föreläsningar på MIT och You Tube. Han visade en omgång av Vem vill bli Mattemiljonär med hjälp av program i dator/smartboard...visst kan detta användas i alla andra ämnen också och leda till ett roligare lärande med mer samarbete?  

Genom filmklipp och bilder visade Marcus att den moderna IT-tekniken har kommit för att visualisera, inspirera, konkretisera abstrakta saker, fånga elevernas intresse och ge dem större och rikare möjligheter att lära sig om världen.

Stavros fortsatte prata om kunskapskontroller, något jag fastnade för var det han sa om att ha kontinuerlig koll och ta provet när pulsen är som bäst, inte när nervositeten paralyserar och låser eleven. Syftet med allt är att de ska lära sig, och vi måste vara tydliga med det och sätta utropstecken efter det som är det viktiga. Han berättade att han ofta börjar med ett lätt prov som alla klarar, då kan eleverna lyfta, de känner att vingarna bär. Sedan kan han ta ett mycket svårt prov, och när eleverna misslyckas, river han sönder det och talar om att eleverna betyder så mycket mer än provet. Detta bygger relationen och tilliten, det betyder inte allt om man misslyckas någon gång.

Stavros läste Sören Kirkegaards dikt för oss med stor inlevelse. Om jag vill lyckas med att föra en människa mot ett bestämt mål... Säkert har vi hört den många gånger, men den tar, liksom Stavros många andra exempel fram det som är bland det viktigaste i vårt arbete som lärare, att vi måste bygga relationer till våra elever, ta reda på vad det är de kan och inte kan för att de ska kunna utvecklas vidare. Där måste vi finnas, med vår undervisning, våra uppgifter, vårt engagemang och vår personlighet.

Anna Palm (vårt kommunalråd) avslutade eftermiddagen med att utbrista: De stora människorna är de som får andra att känna sig stora.

Detta hoppas vi att föreläsningen gjorde, att lärarna kunde känna sig stärkta i det som de redan gör, utmanade i det vi kan förbättra och inspirerade att fortsätta arbetet med att ge alla elever i Höör möjligheter att nå höga mål och lyckas med sitt lärande.

Stavros började morgonen med att berätta om hur jobbigt han hade tyckt det var när han i våras av medierna anklagades för fusk i samband med de nationella ämnesproven i Örebro, hur ledsen han varit på sina egna och elevernas vägnar och hur lättad han nu var när han frikänts. I en artikel skrev han:

Jag är lärare. Jag älskar mina elever och jag älskar mitt yrke.
I den ordningen. Skolan och jobbet handlar från början till slut om eleverna, och om att hjälpa varenda barn att få ordentliga möjligheter i livet.
Att vara med när elevernas självkänsla och självförtroende stärks och se deras framtidsplaner ta nya fantastiska riktningar, den förmånen är en av de stora drivkrafterna i mitt yrkesliv. Aftonbladet maj 2011

Några bilder från dagen.


Foto: Kristina Dellholm, Jan Gayen, Christel Jansson







Skånskans artikel om föreläsningen.
Upplagd av Christel Jansson 11 sep 2011